Det bara öööser in kommentarer i stil med Meeehh Regina vad shoppade du egentligen den där dagen i Norge? Du sa att du skulle återkomma, men hallå??
Nä skoja. Har inte fått en enda.
Men ändå. I’ll show you:
Sängkläder! Jag har varit osäker på om jag ska ha sängkläder med mönster på, eller om jag ska satsa på helt enkla sängkläder och istället ha prydnadskuddar och liknande med mönster. Bestämde mig till slut för det sistnämnda. Det blev ett mörkgrått som är stentvättat och lite ”slitet”. Tror det kommer bli jättefint. Dessutom funkar det ju till allt. Köpte två set.
Kan vi förresten prata om mått på sängkläder. Detta är 140×200 och jag blev lite osäker när jag såg att täcket vi har nu är 150×220 och tänkte att jag kanske var tvungen att byta. Men sen provade jag det och det passade ändå? Så märkligt. Ännu märkligare är det att täcken generellt verkar vara i storleken 150×200, men att inga påslakan är det. Men det verkar ju ändå inte spela någon roll? Hur ska man egentligen tänka kring dessa storlekar? Ja okej. Förlåt för det tråkigaste bloggämnet i HISTORIEN.
Ett fat, ett doftljus och en kaktus. Min kusin har ett likadant fat och har massa fina ljus på det och jag tyckte att det var så fint, så jag frågade var hon köpt det. På Nille! Så jag gick dit och köpte mig ett eget fat. Sen blev det ett doftljus på Kid och en kaktus på Bohus. Vet egentligen inte riktigt vad jag ska med kaktusen till, men den var så billig (haha omg). Den kanske kan bli fin i en ljuskonstellation på detta fat. Vi får se.
Sist men inte minst blev det en vinkylare. Har velat ha en sån länge, men tänkt att det är ”onödigt”. Men med 50% är inget onödigt.
Så sjukt att det har varit rea på allt jag köpt till lägenheten hittills förresten? Kommer snart tycka det känns orimligt att handla till fullpris : ))
Hej Regina! Efter mycket googlande kring kroniskt halsont fick jag upp ett inlägg från din blogg om kronisk halsfluss. Det finns nästan ingenting om det alls på internet och undrar därför om du kortfattat skulle kunna beskriva hur du upplevde det och vilka symptom du hade.
Började allt med en halsfluss? Hur var halsontet? Var det ”kan inte äta ont” eller en smärta som var hanterbar men jobbig att gå runt med länge?
Hoppas du kan hjälpa mig lite på vägen. Är en sån där person som gärna vill veta allt om alla möjliga sjukdomar jag skulle kunna ha innan jag söker hjälp.
Hej!
Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan!
Jag har, så långt jag kan minnas, haft halsfluss jämt och ständigt. När jag var liten hade jag halsfluss flera gånger per år och så fort jag kände mig minsta sjuk visste jag att det var halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren och fått med mig penicillin hem. Att bli topsad i halsen och få äta penicillin är sorgligt nog faktiskt ett av mina starkaste barndomsminnen. Det gick så långt att min mamma kunde känna på min andedräkt att det var på väg och ringde läkaren direkt.
När jag blev äldre blev jag också sjuk med jämna mellanrum, men gick inte till läkaren lika ofta och jag tror att det berodde på att jag helt enkelt inte orkade. Från att ha haft tydliga halsfluss-symptom hade jag bara diffusa symptom hela tiden. Jag hade alltså inte jätteont, utan det jobbiga var att jag alltid var så svullen. Mina halsmandlar var alltid svullna oavsett om jag var sjuk eller inte och blev jag minsta lilla sjuk svullnade de upp ännu mer vilket gjorde att jag blev mycket sjukare än vad jag egentligen var. Hela immunförsvaret var ju på högvarv på grund av den ständiga infektionen i halsen. Det gjorde dock inte ont att svälja, det blev bara svårare. En gång när jag var hos läkaren började jag gråta och sa att jag inte kunde ha det så längre. Jag blev skickad till en specialist på öron-näsa-hals och gick dit en dag när jag ”inte var sjuk” för att kolla allmäntillståndet i min hals. Jag minns hur han tittade i min hals, sa ”oj” och berättade sedan han han var helt säker på att jag hade kronisk halsfluss. Sedan bokades det in en operation för att ta bort mina halsmandlar.
Läkare brukar sällan rekommendera att man opererar bort halsmandlarna, men i mitt fall sa läkaren att han var helt säker på att det skulle förbättra min livskvalité. Det har det verkligen gjort! Det är 8 år sedan jag opererade bort dem och jag tror att jag haft ont i halsen EN gång sedan dess och endast varit riktigt förkyld en handfull gånger. Hade halsmandlarna varit kvar hade jag antagligen fortsatt vara sjuk ungefär en gång i månaden. Dessutom blir jag inte lika sjuk när jag väl är sjuk längre. Då kunde en miniförkylning slå ut mig totalt eftersom mitt immunförsvar ständigt var överbelastat.
Så att operera bort halsmandlarna är det bästa jag gjort! Jag minns fortfarande känslan när jag vaknade från operationen. Trots att jag var svullen och mörbultad kände jag för första gången att jag kunde andas ordentligt utan de där golfbollarna i halsen. En sån befrielse! Idag är jag frisk från min ”kroniska halsfluss” förutom att mina lymfkörtlar i halsen alltid är lite svullna (jag antar i alla fall att det beror på det), men det är ingenting som besvärar mig och det är inte heller något som jag tycker påverkar min allmänna hälsa.
Jag vet inte vad dina besvär är, men om du ofta får halsfluss, ständigt är svullen, har ont i halsen hela tiden, mår konstigt, har en obehagskänsla, eller vad som helst egentligen. Be om att få träffa en specialist! Att få med sig antibiotika hem flera gånger om året är inte hållbart. Gå till botten med vad som besvärar dig. Hoppas det löser sig! Kram!
Åtta år gamla sjukhusselfies. Det var på den tiden när det inte fanns frontkamera och man fick försöka pricka sig själv. Haha.
När jag hade skrivit på min lägenhet fick jag en ångestklump i magen och bara….jaha. Vad gör jag nu då? Tänk så många konstiga saker man lär sig i skolan, men helt grundläggande saker som hur man betalar en faktura, hur man tvättar kläder och hur man köper en lägenhet får man minsann inte lära sig.
Glad tjej utanför min nya port!
Första steget var att betala handpenning till mäklaren och sedan ringde jag till min bank för att få ett bolån. Egentligen är det smart att få igenom ett lånelöfte innan man skriver på en lägenhet så att man verkligen vet hur mycket pengar man får låna. Jag gjorde inte det eftersom jag räknade på det själv och var säker på att jag skulle få låna. Men då jag är egenföretagare var de mycket hårdare än jag väntat mig, så det var lite svettigt där ett tag ska jag erkänna. Så tips till alla: kolla med banken först!
Nästa steg är att förhandla ränta. När man lånar pengar ska man ju betala ränta på dem och helst vill man såklart betala så lite som möjligt. Vissa pratar med mängder av olika banker, jämför och förhandlar. Jag hade verkligen ingen lust med det, så jag höll tummarna stenhårt för att min bank som jag redan har skulle ge mig ett bra erbjudande, vilket de gjorde (pjoh!).
Men vet ni! Det finns faktiskt en app som kan hjälpa en med sånt här! Den heter Lånekoll och i den får man en översikt över sina lån, räntor och amorteringar. Man får se direkt om man kan förhandla sin ränta och hur mycket pengar man kan spara. Den ställer bankerna mot varandra och tar fram den bästa räntan åt en! Läs mer HÄR.
Man laddar ner appen, loggar in med sitt mobila bank-id (ingen kreditupplysning görs!) och sedan kan man se sina lån, räntor och amorteringar.
Det finns en funktion som heter räntekalkylatorn som visar hur mycket pengar man kan spara varje månad om man kan få ner sin ränta. Jag har inget lån i appen ännu (flyttar ju först i slutet av mars), så det här är en print screen från min kompis. Hon har cirka 770 000 kronor i bolån och som ni ser här skulle hon kunna spara 3551 kronor om året om hon får ner sin ränta 46 enheter : ))
Jag tycker att denna app är så bra! Den underlättar verkligen i allt detta virrvarr med att köpa lägenhet och förhandla räntor. Jag är spänd över att se hur det ser ut när mitt lån går igenom och kommer definitivt ta hjälp av denna app om ett år när det är dags att förhandla om räntan igen.
Ni laddar ner appen HÄR. Berätta gärna hur det gick för er! Är räntan ni redan har bra eller dålig jämfört med andra banker och hur mycket kan ni får ner den? Heja heja!
I tisdags var jag på AW med Sofie (som har skrivit ett identiskt inlägg på sin blogg) (som jag inte läst än för att jag inte vill härma för mycket) (mer än att jag snott några bilder då) (hehe).
Vi bestämde oss för att äta på Plockepinn. Det är ett tapasställe i Malmö som har smårätter från hela världen.
Jag tror inte vi har ätit tillsammans någonsin utan att äta tapas? Varför äta en sak när man kan äta många liksom.
I alla fall. NU SKA NI FÅ SE ALLT JAG ÅT!
Menyn var uppdelad i tre sektioner. Kallt, mellan och varmt. Det man beställde kom i den ordningen också. Smart tycker jag! Jag började med räkor. Toasten undertill var jättekrispig vilket var så gott. Hade kunnat äta tio av dom här.
Sen pilgrimsmussla! Så bra balanserat med sältan i denna rätt enligt mig.
Efter det kom grissida. Kul att typ femton personer på min instastory läste något helt annat. Men vadå testiklar är ju en delikatess, så varför inte egentligen?
Och friterad risotto med tryffelcréme. Var lite skeptisk till den här, men det var livets mat. Så god!
Och oxkind som nog faktiskt var lite tråkig. Men älskar gulbeta. Måste äta det oftare!
Och slutligen Créme Brulée.
Pjoh!
Allt var väldigt gott, men jag vetitusan om jag tycker det var så prisvärt ändå jämfört med andra tapasställen. Man behövde ungefär 1000 rätter för att bli mätt och det kostade lite mer än vad det smakade. Men ändå kul att prova såklart. Tips är att inte gå dit superduperhungrig.
Kan tänka mig att det är ett bra dejtställe när man är lite sådär töntig och nervös, inte vräker i sig och behöver nya samtalsämnen serverade. Tadaaa, prata om maträtterna!
Sen avslutade vi kvällen med att gå och ta en kaffe och prata om livet. Så himla skönt med människor som man inte behöver göra sig till med alls. Man får vara precis sådär sårbar, mänsklig och felbar som man är <3
Till håret. Detta är mina favorit-torrschampo! Man skulle tro att det är på grund av designen, haha. Men nej. Mina kriterier när det kommer till torrschampo är följande: 1) fräscha upp håret, 2) dofta fräscht och inte för mycket, 3) så lite volym som möjligt och 4) jag vill inte att håret ska bli det minsta strävt för då får jag panik. Jag tror inte det är typiska torrschampo-önskemål kanske, men det är mina. Dessa uppfyller det! Perk up från Amika är snäppet vassare än Batiste skulle jag säga eftersom det håller lite längre och inte gör håret lika vitt. Men jag använder alltid torrschampo innan jag går och lägger mig på kvällen, så det spelar inte så stor roll för mig. Bästa är att båda är budgetalternativ!
Till ansiktet. Beauty Flash Balm från Clarins beskrivs som ett skönhetslyft eller en ”askungekräm”. Det är återfuktning, ansiktsmask, vårdande ingredienser och primer i ett som ska strama till huden och släta ut. Jag var såklart tvungen att prova! Man kan använda den både som en ansiktsmask och som ett underlag under sminket för ett fint och hållbart resultat. Jag använder den som en primer under sminket, eller när jag inte sminkar mig för att göra huden lite finare. Jag tycker att den funkar bra som primer, den är inte riiiktigt lika bra som mina andra primers, men däremot ger den en mycket bättre känsla. Jag känner mig återfuktad (en lifesaver nu på vintern när jag är så torr!) och den täpper inte till alls vilket gör att jag kan använda denna oftare. Vanlig primer använder jag bara på fest och aldrig till vardags eftersom jag lätt får tilltäppta porer. Stort minus för doften dock. Hatar när produkter har rosdoft.
Till läpparna. Mina läppar håller på att dö, smula sönder och trilla av just nu. De är så torra! Jag har fått tips om Locobase Repair, så jag tänkte ge mig ut och köpa den. Det är så många som rekommenderat den, så jag litar blint på att den är bra. Jag ska även smörja den på mina stackars knogar som svider och kliar så torra de är. Finns på Apoteket.
Det bästa jag vet är att starta dagen med en riktigt lång frukost. Äta i lugn och ro och samtidigt gå igenom mejlen, pricka av saker på min lista, fönstershoppa i en webbshop, svara på kommentarer, prata med någon på messenger. Lite jobb och lite vad man känner för.
Helst får ju frukosten se ut såhär också.
Men det gör den inte idag, haha. Här är det citronvatten och snälla saker som gäller. Speciellt eftersom jag åt lite allt möjligt på restaurangen igår. Tänk att vatten med pressad citron i är så fantastiskt? Känner jag att magen är lite ur balans dricker jag det och så blir det bra. Mamma har tjatat om citronvatten i flera år, jag har sagt ”jaa jaa jag ska”, men har inte lyssnat. Så typiskt att hon alltid ska ha rätt.
Jag är på väg hem från AW med Sofie. Några timmar med henne var precis vad jag behövde! Jag har varit så sällskapssjuk de senaste dagarna. Igår frågade jag absolut varenda människa jag kunde komma på om någon ville umgås med mig. Ses, gå en promenad, äta en bit mat, VAD SOM HELST. Haha. Men ingen kunde tyvärr. Så det är tur jag fick fylla på kompisdepåerna lite idag.
Jag har känt mig som en dålig kompis på sistone. Det känns som att de senaste månaderna endast har kretsat kring mig själv, och med allt som hänt har jag liksom inte orkat att dessutom vara en bra kompis. Jag har inte tagit initiativ och jag har inte varit så närvarande som jag önskat.
Jag vet att det får lov att vara så ibland, att det är helt okej och att mina vänner finns kvar. Men det är aldrig kul att känna att man försummat dem man tycker om, så framöver har jag planerat in lite tid med några som jag inte träffat på länge. Det känns bra. Vänner alltså. Familjen man väljer själv <3
