Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Kompistid

Jag är på väg hem från AW med Sofie. Några timmar med henne var precis vad jag behövde! Jag har varit så sällskapssjuk de senaste dagarna. Igår frågade jag absolut varenda människa jag kunde komma på om någon ville umgås med mig. Ses, gå en promenad, äta en bit mat, VAD SOM HELST. Haha. Men ingen kunde tyvärr. Så det är tur jag fick fylla på kompisdepåerna lite idag.

Jag har känt mig som en dålig kompis på sistone. Det känns som att de senaste månaderna endast har kretsat kring mig själv, och med allt som hänt har jag liksom inte orkat att dessutom vara en bra kompis. Jag har inte tagit initiativ och jag har inte varit så närvarande som jag önskat.

Jag vet att det får lov att vara så ibland, att det är helt okej och att mina vänner finns kvar. Men det är aldrig kul att känna att man försummat dem man tycker om, så framöver har jag planerat in lite tid med några som jag inte träffat på länge. Det känns bra. Vänner alltså. Familjen man väljer själv <3

 

<3

 

86 gillar

Kommentarer (8)

  • Robert

    |

    Hej, hej! 😉

    Svara

  • Lisa

    |

    Du om någon är inte en dålig kompis! Du ska alltid ta hand om dig själv först för ditt mående är det viktigaste ❤ så glad att du har vänner som finns där för dig för dina cybervänner finns ju precis här!

    Svara

    • Egoina

      |

      <3

      Svara

  • Sofie

    |

    Oh. Du är en av de bästa för mig. Verkligen familjen man väljer själv. Så glad att jag har dig ❤️❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      <3 <3 <3

      Svara

  • Johanna

    |

    Hur går det med F egentligen? 🙁 skickar all värme & kärlek i världen <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Jag vet inte. Det är bra mellan oss nu, vi är inte ovänner eller någonting och har det bra tillsammans. Men hur det kommer bli med allt vet jag inte faktiskt… Tack! Kram <3

      Svara

  • Nathalie

    |

    Härligt med äkta vänner som finns kvar även när det stormar och man kanske inte orkar vara som innan.

    Jag har varit sjuk ett tag nu i bland annat utmattning och diverse ätstörningar och tyvärr har alla runt omkring mig försvunnit. Nu senast min älskade bästa vän sen tio år tillbaka. Jag trodde aldrig att hon skulle ”tröttna” och försvinna, särskilt inte eftersom jag verkligen har varit ärlig och berättat hur jag mår och att jag inte orkar höra av mig så ofta. Känner mig fruktansvärt ensam nu 🙁

    Förlåt för romanen, haha.
    Kram <3

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv