Jag trodde att jag skulle sitta hemma och jobba hela kvällen igår, men tydligen fanns det andra planer för mig:
Istället hamnade jag här! Vi skulle äta indiskt på Taj Mahal.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i indisk mat, men F (som bott i Indien i ett halvår) insisterade på att jag skulle ge det en sista chans. ”Jag väljer rätterna och om du inte gillar dem så kan vi konstatera att du helt enkelt inte gillar indisk mat” sa han. Och vet ni! Turns out att jag gillar indisk mat ändå.
Efter maten skulle vi på ljusshow i stan. Lite överallt runtom i stan är det nämligen små shower med hjälp av ljus. Så trevligt att något händer i detta elände av mörker och kyla. Drömljus varar fram till 18 februari. Passa på!
Till exempel kunde man gå in i ett tält, slå sig ner och bli serverad mat av en liten, liten kock som gick omkring på bordet (och tyvärr råkade tända eld på sig själv till slut).
Eller så kunde man öppna dörren och kolla hur de har det i Köpenhamn. Tyvärr var det dock ingen i Köpenhamn som öppnade : ((
Man kunde spana på upplysta konstverk.
Med jämna mellanrum förvandlades rådhuset till en magisk liten saga.
Och man kunde gå igenom den här och känna sig ytterst glamorös.
Allt som allt en bra Valentines. Denna kväll var just vad jag behövde. Så skönt att allt var som vanligt en stund.
Ojoj vilken förmiddag. Låt oss kika på hur min dag har sett ut hittills:
08.30 Vaknar, sätter på te och tar fram alla underlag jag kan tänkas behöva inför ett online-bankmöte jag ska ha klockan 10.00 angående bolån. Ett bolån kan ju vara bra att ha nu när jag köpt lägenhet.
09.08 Ehhhh. Hur går ett sånt möte till egentligen?
09.09 Googlar och läser tips och råd på hur man förhandlar räntor. Peppar mig själv med bra argument och kollar upp vad alla jag känner fått för räntor på sina bolån. Ska INTE vika mig. Bästa räntan – here I come.
09.57 Loggar in på banken och inser att mötet eventuellt är i Skype-form, alltså att vi ser varandra. Det går ju inte! Här sitter jag i morgonrock, med håret i tofs och ser noll procent presentabel ut. Inte som någon man vill låna två miljoner till.
09.58 VAD SKA JAG GÖRA? Ska jag säga att webbkameran är sönder? Men tänk om den startas automatiskt då?
09.59 Kommer på den briljanta idén att tejpa för min kamera. Hah! Är så smart.
10.00 Telefonen ringer. Det är inte alls något videosamtal, utan ett helt vanligt telefonsamtal.
10.01 Pjoh.
10.12 Bankkvinnan erbjuder plötsligt mig en bra ränta bara sådär. Faktiskt mycket bättre än jag trodde att jag skulle få.
10.12 ANTIKLIMAX.
10.12 Vad säger jag nu?? Jag som hade så många bra argument. Mumlar fram ett…….ja det låter bra…….tack (???).
10.28 Lägger på genomsvettig och skakig efter en förhandling som inte ens ägde rum.
10.30 Får sms från F’s syster som bokat en spontan frisörtid och frågar om jag kan passa bebis en stund. ”Självklart!”, svarar jag.
10.45 Snabbduschar, klär på mig och går till salongen.
10.48 Tar ut mini på promenad.
11.01 Går in igen eftersom jag blir osäker på om det är för varmt eller för kallt för bebisen. Overall, täcke, filt, åkpåse, mössa. Hur mycket är för mycket??? Kan ej hantera detta ansvar.
11.03 Sätter mig en bit bort från mamman och låter mini sova på mitt bröst.
11.25 En kvinna kommer fram och säger att hon är söt. Jag svarar tack och sedan frågar hon hur gammal hon är. ”Ehhh…en månad…nej…åtta…eller…kanske…sex veckor”, funderar jag.
11.25 Får en dryg har-du-inte-koll-på-hur-gammalt-ditt-barn-är-blick.
12.45 Mamman blir klar och vi går och äter en macka på stället bredvid.
12.52 Beställer världshistoriens äckligaste smoothie. Rumstempererad, som äggvita i konsistensen och smakar bara selleri.
13.20 Går hem för att spela in podd med Moa.
Och här sitter jag nu. Färdigpoddad och ska klippa avsnittet. Så bra förmiddag ändå.
Vi dyker ner i arkivet och kikar på vilka bilder jag laddat upp på bloggen just den 13:de februari varje år från 2011 fram tills nu:
2011:
Lade upp denna bild med den enkla texten ”Någon som kan gissa vad jag gör”. Ja. Det var alltså ett helt blogginlägg på den tiden tydligen.
Och tre timmar senare kom denna bild med texten ”Gissa var jag är nu då”. Känns som att jag ofta använde min blogg mer som en chatt än en faktiskt blogg. Eller som en föregångare till insta-stories kanske? Jag var först!
2012:
Jag läste grafisk design och visade upp ett bokomslag jag gjort. Eh. Ja. Idag hade jag ju knappast valt de färgerna till en vett och etikett-bok, hade absolut inte designat den så och den svarta texten är ju knappt läsbar. Men en sån där fading från lila till blått hade jag inte bemästrat i Illustrator idag, så ändå 10 poäng till mig.
2013:
Hade sorgliga tulpaner och kom på ett smart pluggtrick: om man struntar i datorsladden blir man pressad att bli klar innan datorn dör.
2014:
Ännu en tråkig pluggbild. Läste ekonomistyrning och pluggade sönder. Att ni fortsatte läsa min blogg under tiden jag pluggade är ett under.
2015:
ÄNNU EN PLUGGBILD TYDLIGEN. Men wow vilket bra pluggmut jag och Betty hade skaffat oss. Saknar att plugga med henne : ((
Sen handlade jag och mitt ex mys-snacks inför alla hjärtans dag och jag konstaterade att det ej var särskilt pussvänliga chips han valt.
2016:
Tog bild på F’s yoghurt istället för min egen och låtsades att den var min för att den var finare. Hehe.
2017:
2017 lade jag inte upp någonting just den dagen eftersom jag var sjuk. Men dagen efter lade jag upp den här. Kaffe-i-solen-bild…
…följt av den här. Tappade tydligen kaffekoppen när jag skulle ta bilden.
2018:
Och dagens bild får bli den här. Har ju ätit semla idag såklart. Ida slapp få sin i ansiktet dessutom.
Det var det. 13:de februari gånger 8.
Jag upptäckte förresten nu att jag hade exakt denna blogg-idé den 16:de februari 2016. Så lustigt ändå. Ett bra bevis på att februari är en seg blogg-månad.
Woho! Fettisdagen idag! Min tanke var att göra en Helsingborgs-semmelguide i år. Men helt ärligt så har jag tröttnat på semlor för flera veckor sedan. Vad är det med Sverige och semlor? Vi är ju helt galna. Ändå fint att bo i ett land vars största problem är vilken ny kreativ variant bakelsen ska komma i. Dessutom har jag börjat gilla semlor först nyligen och kan inte ännu utse mig själv till expert på denna bakelse. Men nästa år kanske!
Throwback till för ett år sedan när Ida skulle visa hur man äter semla utan att kladda och jag var snäll och hjälpte till:
Det bästa var när vi skulle öva utan semla en gång innan vi filmade och jag råkade slå till henne jättehårt. Fatta att dom betalade mig heltid för sånt här.
Veckans humör: Ledsen, glad eller tom. Det är spännande att vakna upp varje dag. Det är som ett lotteri. Allt kan hända! Skoja bara. Fast lite så.
Veckans besvikelse: Jag trodde att det sista avsnittet av Bron skulle sändas igår och taggade hela helgen inför det. Som jag längtat! Igår satt jag bänkad med popcorn, men upptäckte till min sorg att det var det nästsista avsnittet och inte det sista. Jag borde kanske blivit glad över att jag får ett extra avsnitt, men jag såg ju så mycket fram emot att få svar på allt.
Veckans pressutskick: Fick massa nyheter hemskickade av Cloetta. Favoriten var Polly med smak av Zoo. SÅ GODA. Polly har gjort en hel del olika varianter nu, men detta var helt klart en av deras fullträffar.
Gjorde mig själv mycket populär och tog med pressutskicket till lördagens mellokväll. Så kul att Samir & Viktor gick vidare btw. Heja heja!
Veckans facepalm: I podden pratade ju jag och Moa om den gången för 8 år sedan när Erik Hassle helt random addade mig på Facebook och jag började fantisera ihop att vi hade en framtid tillsammans. Jag sa att jag hade skrivit något till honom, men att jag inte kom ihåg vad och inte kunde hitta det eftersom han tagit bort mig. Jag hittade det nu! Det här skrev jag till honom:
Hur är livet i England? (Wikipediade dig).
Förresten, är Salem en riktig stad? Trodde bara den existerade i ”Våra bästa år”.
HAHAHA. Ändå kreativ öppningsreplik får man ju säga. Undrar varför han tog bort mig…
Veckans restaurang: Igår åt vi på Zabzi som är en relativt nyöppnad kebaberia som ligger vid Mariatorget i stan. Det är en ”a la carte kebaberia” som serverar kebab, fast lyxigare. Jag blev så imponerad! Bra meny, vettiga priser och god mat.
Jag valde halloumi med tabbouleh, muhamarra och hummus på gröna ärtor och mynta. Sluta så gott! Enda minuset var att vår mat var kall redan när vi fick den. Men i övrigt var vi mycket nöjda.
Veckans fina: När Maria överraskade mig med Ibumetin och choklad på mitt skrivbord för att hon tyckte synd om mig pga mensvärk och annat elände. Tänk vad fint att få ha så gulliga kollegor <3
Jag sitter här med en nybryggd kopp kaffe bredvid mig. Jag brygger aldrig kaffe till mig själv utan dricker endast te om jag är ensam, därför känns det extra lyxigt nu. Jag har haft världens lugnaste morgon. Jag har betalt räkningar, skrivit to-do för veckan och svarat på mejl. Dessutom har jag hittat den perfekta soffan! Det känns så kul att ha de stora möblerna på plats så att jag kan fortsätta med detaljerna. Det är ju roligast. Nästa projekt är dock matbord.
Det senaste året har den ena tråkiga händelsen efter den andra löst av varandra och just nu känner jag mig överväldigad. Det är så mycket sjukdom, olycka och sorg runt mig att jag inte vet var jag ska bli av. På sistone har jag övat på att tänka positivt och ha rätt energier (haha nej, du har inte hamnat på Blondinbellas blogg), vilket har fungerat bra. Men just nu känner jag nästan ingenting vilket skrämmer mig. Därför valde jag att ta ett steg tillbaka i helgen och låta mig själv landa lite. Kroppen, psyket och måendet går alltid först. Alltid. Det är aldrig någon som tackar en i slutändan ändå.
Vi är uppe i 20 avsnitt! Woho! Tiden går fort när man har roligt. Det är även så kul att ni är så många som lyssnar! : ))
Denna veckan pratar Moa om veckans tågkaos (som ledde till att hon fick mingla med David Lindgren!) (eller hur var det nu…?). Jag berättar om den gången jag blev så starstruck att jag helt glömde bort att kliva av tåget. Jag blickar även tillbaka till 2010 då jag trodde att jag och en känd musiker hade en framtid tillsammans…
Vidare diskuterar vi ett stort miljöproblem – Wish. Är det verkligen meningen att vi ska kunna handla skor för sju kronor och få dessa skeppade med flyg hem från Kina? Möjligen en ledande frågeställning ja.
Slutligen läser Moa högt från Anitha Schulmans Instagram och relaterar. Är det barnafödande på Youtube som krävs för att sticka ut på sociala medier idag?
Ett spännande avsnitt! Lyssna nedan eller där poddar finns. Gilla oss gärna på Facebook också.
