Tänkte att det skulle vara intressant att se vad jag funderat (= googlat på) i helgen.
1) Jag började tänka på evolutionen (ok rimligt?!) och på påfåglar. Jag minns att jag hört någon gång att påfåglar är ett bevis på att evolutionen inte alltid funkar likadant. Påfågelns stjärtfjädrar har blivit större och finare genom åren och egentligen borde det ju vara tvärtom eftersom fjädrarna är till en belastning och försämrar rörligheten och gör att påfågeln har svårare att gömma sig och så vidare. Ganska självklart kanske, men det har ju med det sexuella urvalet att göra. Helt enkelt för att honorna vill para sig med hanar de tycker är fina. Härligt hur skribenten nedan lyckades få in en liten känga till kvinnor bara sådär i sin parentes förresten. Ska vi gissa på att det är en man? Och att han drar opassande sexistiska skämt på fritiden och tycker att kvinnor ska ta det som en *komplimang* om de blir tafsade på när de är på krogen. Ursäkta fördomarna, men jag tror.
2) F började prata om en rysk ö som ligger precis vid Japan. Sachalin oblast heter den och cirka en halv miljon människor bor där. Det är 5,9 människor per kvadratkilometer. Om man jämför med Japans 336 invånare per kvadratkilometer så tycker man ju typ att Ryssland bara borde ge ön till Japan? ”Här varsågod, lite mer plats till er!”. I alla fall. Vi började fundera på hur det ser ut där och fastnade på youtube där vi såg klipp filmade från bilar eller drönare. Man behöver ju inte resa någonstans alls. Kan se allt på youtube. Hehe.
3) Fick plötsligt en flashback om att precis alla var topless på stranden när jag var liten. Varför slutade man med det egentligen? Vad var det konkret som hände? Diskuterade det med F som inte alls mindes att det var så och googlade på det. Såhär berättar Wikipedia:
Jag tror absolut att det var på grund av Internet/digitalkameror/kamera på telefonen. Intressant utveckling hur som helst. Kul att det finns en hel wikisida om ämnet topless.
4) Och såklart har jag tänkt en hel del på Trump, tyvärr. Efter allt populistiskt skit var jag tvungen att påminna mig själv om hans uttalanden så jag googlat på dumma saker han sagt (eller skrivit rättare sagt), som det här:
Finns hur många exempel som helst. Jag har läst och hört de som säger att de tror att det är ett bra val för USA och att de tror att han kommer göra bra saker. Alltså… Ja, kanske på vissa områden och om man ser på det ur vissa vinklar. Men att en man som gör de uttalanden som han gjort, beter sig på det sättet som han gör och har de åsikterna som han har blir vald till president ÄR sorgligt. Det kan ju knappast vara så att ingen annan kan göra något bra för landet. Förstår ni hur sinnessjukt det är att han kommer undan med det här? Jag finner inga ord.
Hej på er! Jag har inte mått bra i helgen och bestämde mig för att helt enkelt ta ledigt. Tyckte jag var värd det. Jag har inte gjort annat än att deppa, få det ur systemet liksom, och sedan har jag lagat massa mat. Vi gör storkok varje söndag nu (ok, det har hänt två gånger…haha) och dagens gryta står och kokar as we speak. Det är verkligen en perfekt söndagssyssla, dessutom får man så många matlådor.
Idag gjorde vi en gryta med räkor. Eller ”kärleksgryta” kallades den närmare bestämt. Basen består av purjolök, äpple, paprika, krossade tomater och grädde.
Jag tyckte inte att soppan var så god faktiskt och vet inte varför jag tyckte att receptet var en bra idé från första början. Jag tror att jag tyckte att ingredienserna verkade lite spännande, men när vi lagade den kände jag bara ”njäääe”. Men med räkor i, bröd vid sidan om och efter att ha saltat ordentligt blev det helt okej gott ändå. G – ungefär.
Jag följde installationen av USAs nya president via telefonen på väg hem från jobbet och nu är alltså Trump president och världens mäktigaste person. Jag kände mig gråtig. Jag har inte kunnat greppa det. Det känns fortfarande som ett skämt. Har det verkligen hänt på riktigt? Jag förstår ingenting. Det förstörde min fredagskänsla helt och hållet.
Jag fick faktiskt ”missfall” (trodde jag i alla fall) samma dag som det stod klart att han skulle bli president, samma sekund som jag såg det på tv den morgonen. Minns att jag tänkte att det trots allt ändå var en smart bebis. Haha, märkligt hur hjärnan fungerar.
Men i alla fall. Solen har lyst in på oss hela dagen och bjöd på en fin solnedgång igen. Woho!
”Tar du selfie” undrade Ida när jag tog bilden ovan. Allt här i livet är faktiskt inte selfies hallå. Men så tog jag en bara för det.
Hämtade ut paket precis. Lite materiell lycka sådär en fredag är ju inte fel. Det var bland annat dessa skjortor. Jag har letat efter en skjorta som passar mig i flera år, men det existerar inte till min päronform (hänger i ryggen och för trång längst ner), så jag tänkte att jag helt enkelt får ha skjorta under tröjor, då är det ingen som ser att de inte riktigt passar. Jag har letat efter billiga alternativ (vad är rimligt att lägga på ett plagg som man endast ska ha under ett annat liksom, haha) och hittade fina skjortor på Gina. Dessutom sitter de ganska bra på också till min förvåning! Så nu har jag laddat upp med tre. Jag hade den ljusrosa sedan tidigare och beställde nu en ljusblå och en vit också. Nu har jag allt jag behöver på skjortfronten! Finns här (adlink).
Tänkte att ni kunde få hänga med och se hur en vardagsmorgon ser ut för mig, eller min resa till jobbet rättare sagt:
Jag går upp 06.10 och lämnar hemmet 06.20. På den tiden hinner jag duscha, ta deo, smörja in ansiktet, klä på mig och borsta tänderna. Om inte det är bra jobbat så vet jag inte. Jag har optimerat allt för att få sova så länge som möjligt då jag vägrar gå upp innan 06.00. Bara vägrar! Jag lämnar en sovande kille (så avis!) och sedan tar jag bussen till centralen.
För att åka tåg! 06.40 påbörjar tåget sin kurs mot Malmö.
Då är det dags för smink. För ett år sedan lade jag bara på mascara på tåget, men numera gör jag allt. Prioriterar att sova så länge som möjligt istället. Jag har ändå 40 minuter på tåget som brukar vara rätt tomt så tidigt. Så det funkar bra.
Före och efter. Det är olika ljus på bilderna, jag sminkar alltså inte mig själv några nyanser ljusare.
07.20-ish är jag på centralen. Idag hade jag ingen lunch med mig och gick därför och köpte en sallad på Salads and Smoothies. De har en stor och en liten sallad varav den lilla kostar runt 49 kronor och gör mig mätt. Ganska prisvärt alltså. Jag har dock fallit för en sallad som är mycket dyrare då den innehåller massa goda ingredienser som t.ex. koriander, cashewnötter och picklad ingefära. Men whatyougonnado. Magen vill ha det magen vill ha.
Sedan har jag oftast lite tid att slå ihjäl innan bussen går beroende på vilken jag hinner med. Då kan man sitta här och titta på folk. Fast det jag oftast gör är att läsa mejl eller fixa med bloggen. Varje sekund jag har över på dagarna är dyrbar.
Sedan är det dags att åka buss igen.
Och promenera i ett tråkigt industriområde. Espresso house har dock sitt bageri här och beroende på vad de bakar sällskapas man av en god doft. I måndags var det kanelbullar!
Till slut är jag framme här hos mina gulliga kollegor precis innan 08.00. ”Vinka”, sa jag.
Då kan man äta en banan till frukost vid skrivbordet och beta av mejlen.
Sådär! Det var min morgon som i princip ser likadan ut varje dag. Längtar så till vi får sådana snabba tåg som de har i Japan så att man kan åka till Malmö på en kvart. Det vore något.
Igår var jag ledsen. Jag hade en stor ångestklump i magen och bara kände mig så väldigt nere. Det känns som att det är så många saker jag vill just nu, men ingenting händer och jag kan inte heller göra något åt det. Som att leva i vakuum.
Men jag vet att jag egentligen har det väldigt bra ändå, så idag bestämde jag mig för att fokusera på positiva saker. Som att jag för en gångs skull ligger väldigt bra till i planeringen på jobbet och därför kan ägna mig mer åt kreativa och roliga saker än att bara släcka bränder. Dessutom var himlen rosa när jag gick från jobbet idag. Inte nattsvart, utan rosa! Det betyder att det finns ett slut på den här vintern. Inte än, men snart.
Hej regina! Jag har tänkt på en sak. Jag vet att du är väldigt bra vän med Jacob och har varit sedan evigheter tillbaka. Är F väldigt svartsjuk av sig? Att ens partner umgås ensam med en Av det motsatta könet brukar ju annars vara en känslig punkt. Min pojkvän är väldigt svartsjuk, till och med när jag umgås i grupp med gamla kill-och tjejkompisar är han lite kinkig. Jag är nog också ganska svartsjuk, lite mer än vad jag vill erkänna, men medans han visar det tydligt så är jag mer svartsjuk ”i det tysta” om du förstår vad jag menar?
Gud vad rörigt det blev, det jag ville komma fram till var ifall ni är svartsjuka av er. Det känns verkligen inte så! Tror du att det är något man liksom ”växer ifrån”? Jag och min pojkvän fyller 21&22 i år, och som sagt är vi nog lite mer svartsjuka än vi vill erkänna. Inte för att vi har gett varandra en anledning till att inte lita på varandra, så det känns onödigt att vi är det, men vi rår liksom inte riktigt för det ..
– Jag tror att vi är lika svartsjuka som genomsnittet är. Varken mer eller mindre liksom. Men just vad gäller att umgås med tjejkompisar, eller någon annan av det motsatta könet så är jag verkligen inte svartsjuk överhuvudtaget. Jag ser det som personer och inte kön. Det beror säkert på att jag själv alltid har haft killkompisar och därför inte tycker det är konstigt. Dessutom är jag ju i en relation för att jag vill vara med den personen och ingen annan, och jag tar väl bara för givet att min partner tänker och känner så också. Vad gäller att umgås med, eller att ha kontakt med ett ex är jag inte svartsjuk där heller. Men allt handlar såklart om rimliga gränser och att man behandlar sin partner som man själv vill bli behandlad.
Jag tycker det är så himla tråkigt att vi från barnsben ska ”förstöra” vänskapliga relationer mellan pojkar och flickor. Genast ska det skämtas ”åååhhhh titta dom är kära”, eller ”dom kommer bli ihop när dom blir äldre”. Tänk om vi slutade se på det så? Tänk om vi inte tog för givet att det alltid måste finnas något annat än vänskap när det handlar om olika kön? Även i vuxen ålder när man pratar om en kvinna och en man som är vänner så är det många som menar att ”man inte bara kan vara vänner”, eller skämtar om att ”de har säkert sex i smyg”. Jag tror att detta gör mycket med hur man ser på vänskapen mellan en man och en kvinna. Jag tror också att det är många relationer man går miste om när man tänker på det sättet.
Jag har i alla mina relationer varit tydlig med att Jacob är min vän, han är viktig för mig och så är det bara. Han har varit min bästa vän i 12 år och det finns inte på kartan att han skulle sluta vara det. Men självklart respekterar jag min partner och jag vet också att samhället ser det som lite konstigt. Därför skulle jag exempelvis inte sova tillsammans med honom och skulle inte heller ha massa filmkvällar bara jag och han (en film någon gång är ju inget konstigt, men ni fattar), som jag skulle kunna med en tjejkompis.
Detta kändes nästan som en liten hyllningstext till Jacob så därför är det inte mer än rätt att det blev ett litet urplock av bilder på mig och Jacob genom åren. Haha.
För att återgå till din fråga. Jag tror att det viktigaste är att vara öppen. Presentera din kompis för din partner. Berätta om hur viktig er vänskap är. Låt partnern och kompisen lära känna varandra. Tvinga partnern att inse att det verkligen inte är något hot och att det är hen du vill vara med och att kompisen bara är en kompis. Om det blir något fel någon gång, om någon blir svartsjuk – var ärlig! Prata om det. Om man berättar hur man känner kanske man kan sätta fingret på vad det är som är jobbigt. Var är det skon klämmer för dig? Känner du dig hotad av hans tjejkompisar? Varför då? Är det jobbigt att inte veta vad de gör? Beter han sig annorlunda när han är med dem? Skulle du vilja lära känna dem? Vill du vara med? Vill du att han ska bekräfta dig mer? Det är i så fall saker som kan ändras så att du mår bättre. Kanske är det något man växer från, men det försvinner nog inte av sig själv. Jag tror att det handlar väldigt mycket om hur man styr sina tankar. Det som är fint i det här för er del är att ni båda är svartsjuka och då kan ni ju förstå varandra, jag tror helt klart att detta kommer att gå över för er <3 Var inte svartsjuk i det tysta! Det är verkligen inte konstigt att du känner som du gör och du kommer må bättre av att få ventilera det.
Med detta sagt vill jag säga att inte jag heller är perfekt och det är klart det finns saker jag är svartsjuk över. Dock inte att hans kompisar eller andra kvinnor i hans liv, utan det som kan vara jobbigt för mig är dåtid. Jag tänker på vad han hade förr och *hur lycklig han säkert var då* eller *hur bra hans ex säkert var*. Men jag vet att det är dumt att tänka så och därför låter jag inte tankarna ta plats och gör inte heller saker för att trigga dem (exempelvis snoka i Facebookarkiv eller liknande). Jag tänker att det är okej att vara lite svartsjuk. Man är ju bara mänsklig och det vore nästan konstigt om man inte kände något alls? Men man styr sina tankar själv och behöver inte hälla bensin på det som gör ont. Man får helt enkelt tvinga sig själv att tänka logiskt och bete sig så som man själv skulle vilja bli behandlad.
Ps. Vill bara understryka att det inte är konstigt att vara uppmärksam på om något känns konstigt. Ibland kan det handla om befogad svartsjuka eller oro, men jag tolkar det som att det inte är så i ert fall. Bara en reminder till alla mina läsare där ute: låt inte er partner försvara sig med ”du är bara svartsjuk” när det rör sig om något som är helt rimligt att reagera på. Det argumentet är inte okej. Tänk objektivt och rådfråga en vän i värsta fall. Puss!
