Det känns lite sorgligt att vakna idag. Är inte direkt nöjd med gårdagens resultat. Nåväl. Jag gick upp tidigt och har till och med hunnit storhandla. Men när jag väl satt på bussen på väg hem med alla kassar så kom jag på att jag glömt det viktigaste. Typiskt! Eller om någon vet hur man gör biffar utan varken köttfärs eller substitut till köttfärs kan ni ju säga till.
Nu är jag på väg till skolan. Försökte ta en bild till er, men det är verkligen inget bra selfieväder. Mest hår överallt.
– Har aldrig direkt tagit tiden, men runt 5-15 minuter på vardagar (då räknar jag med att tvätta ansiktet, smörja in det osv). Om jag ska på fest tar det längre tid.
Är du blodgivare? Varför/varför inte?
– Nej. För att jag är dum i huvudet. Jag har tänkt att jag ska bli det många gånger och skulle liksom ”ta tag i det” för ungefär en år sedan. Men så blev det så många läkarbesök i samband med cellförändringarna och allt det där att jag blev så mätt på sjukhus.
Fotar du mest med vanlig kamera eller mobilen?
– Mest med telefonen. Jag lovar att skärpa mig och börja använda kameran mer.
Föredrar du kvantitet eller kvalitet på kläder väskor skor alltså färre dyrare eller fler billigare ?
– Jag föredrar färre dyrare. Det är bättre kvalité (varar längre) och bättre för miljön. Men jag tycker ändå inte det är rimligt att köpa en väska för 30.000. Alltså jag förstår att den har andrahandsvärde och kommer vara värd mycket även om x antal år. Men att betala 30.000 för en VÄSKA? Jag kanske ändrar mig en dag, men så fort jag tänker på det blir tioåringen i mig gråtfärdig (det hade liksom varit mat på bordet till mig och min mamma varje dag i över två år). Jag är uppväxt med lite pengar (i alla fall halva delen av min barndom) och det är inte förrän nu i vuxen ålder jag faktiskt har råd att köpa dyrare saker och det försöker jag göra. Det blir fortfarande en del onödigt, men jag försöker tänka långsiktigt så gott som det går.
Okej först, älskar din blogg besattmycket. Till frågan: Hur känner du inför att skaffa barn i framtiden? Vill du det? Börjar själv stresstänka kring det, liksom om en borde vänta massa år för att ha “allt klart” eller om det får bli när det blir. Så svårt!
OCH: Har du mått riktigt psykiskt dåligt någon gång? I så fall: hur löste du det? Har du gått i terapi? Mvh hon som funderar över om det är värt att gå och prata med någon eller om ångest går över av sig själv med tid.
– Älskar, älskar ordet besattmycket <3 Stresstänk inte. If there is a will, there is a way. Låt det bli som det blir. Angående fråga nummer två, ja, det har jag. Jag var väldigt deprimerad runt tio års ålder. Det var mycket som hände då och sen dog min styvpappa också. Många av de åren är en dimma, jag har inte så mycket minnen. Jag minns att jag inte förstod vad som var fel på mig. Jag var apatisk, samtidigt som jag var ledsen, inte ville göra något och ibland inte leva längre. Mamma förstod att jag var deprimerad. Då blev det lättare, när jag hade ett ord på det. Sedan dess har det kommit tillbaka ofta, men det är så mycket lättare när man förstår vad som är på väg att hända och varför man mår som man gör. Då kan man tvinga sig ut även fast man inte vill och så vidare. Jag har aldrig själv pratat med någon, men om du tror det kan hjälpa så gör det. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över och något som vi verkligen måste ta på allvar. Hoppas allt löser sig för dig <3
Vad använder du för smink/parfym?
– Just nu detta:
Eyelinern är från H&M och kostar typ 30 kronor. Bästa! Vad gäller parfym använder jag just nu Versace Bright Crystal och Escadas sommardoft.
Hur mycket tjänar du på ditt skrivande?
– Jag fakturerar 4000 kronor per krönika och vad jag tjänar på bloggen är olika från månad till månad.
Med tanke på vad du skrev om SD-reklamen, vad har du egentligen att säga till om när det kommer till reklam i din blogg? Kan vem som helst synas?
– Jag har allt att säga till om. Google-annonserna har jag egentligen inte så mycket koll på och det har inte varit ett problem förrän nu (det har hänt typ två gånger att ni skrivit till mig att ni sett skumma annonser och då har jag gått in och blockerat). De andra annonserna på min blogg (längst upp och mellan första och andra inlägget) säljer Tailsweep åt mig och jag kan alltid acceptera eller neka dem. Förutom annonser gör jag också sponsrade inlägg ibland. De flesta kommer från Tailsweep, men en del fixar jag själv. Det är viktigt att ni vet att jag ALDRIG skulle skriva om något jag inte står för eller inte gillar. Jag tackar nej väldigt ofta. Senast jag tackade nej var det för att ett företag ville att jag skulle skriva om skönhet och koppla det till hårborttagning. Det kändes inte bra för mig så jag tackade nej. Inte det att jag är emot hårborttagning, men jag vill inte skriva om det i stil med ”jag känner mig snyggast när jag inte har hår på benen”, som de ville att jag skulle skriva. Det är ett ideal som jag inte vill förespråka till unga tjejer. Se ut hur fan ni vill, ni är vackra ändå liksom <3 Mina vänner tycker jag är lite dum som ofta tackar nej till många tusenlappar, men för mig är det viktigt att den här bloggen inte är ”köpt” eller fejk bara för att jag tjänar pengar.
Är det lika kul att blogga nu, med så många följare, som det var när du började? Är det kanske roligare/tråkigare?
– På ett sätt är det roligare, för vi är liksom som ett stort kompisgäng. Älskar er! Men det är också tråkigt eftersom jag inte ”kommer undan” med något längre. Alltså allt jag skriver, oavsett hur jag skriver blir sönderanalyserat och man trampar alltid någon på tårna. Det är tråkigt, för jag känner mig lite begränsad. Dessutom är det en press på mig att leverera OCH att blogga ofta vilket inte är en bra kombo.
Vilken är den mest kända personen du har i din kontaktlista på telefonen?
– Hmm.. Paow kanske? Eller E-type. Haha.
Jag förlorade min pappa i en olycka i sommar. Hur överlevde du en sådan nära förlust? Hur lever man med en så djup hjärtesorg? Tacksam för att du delar med dig med din krönika och är ett levande exempel på att man någon gång kanske kan vara lycklig igen <3
– Jag beklagar verkligen! <3 Man gör det bara. Man bara försöker ta sig genom dagarna till dimman försvinner. Sen förstår man att ja, okej, det kommer aldrig att sluta göra ont, men jag kan leva ändå. För att jag måste och för att pappa hade velat det. Det är så fint när man kan börja tänka på alla minnen och känna glädje i hjärtat istället för paniksorg. Du kommer dit, håll ut. Kram!
Här är vi <3
Vad brukar du och din kille göra på kvällarna(inte snusk!)?
– Inget snusk? Men åh. Då finns det inget kvar ju. Haha nädå. Vi brukar göra en kopp te och se på en serie tillsammans. Eller så sysslar han med sitt och jag med mitt, fast tillsammans. Det sistnämnda är så mysigt tycker jag.
Hej Vad ska man göra om man börjar känna sig tjock, när man gått upp tre kilon? Det är inte mycket, men det är ett komplex som är jobbigt… Du som är grym på självkänsla och känns väldigt självsäker, hur gör du när du (om du nu gör det) känner dig missnöjd över dig själv utseendemässigt? Kram
– Jag känner mig missnöjd utseendemässigt nästan varje dag och alltså det är så ovärt. Jag önskar jag kunde vara en bättre förebild och säga att jag inte bryr mig. Men varje gång tanken kommer upp försöker jag vända den. Jag tänker på saker som att jag är glad att min kropp fungerar. Att jag är frisk. Att jag orkar göra saker. Och sen tänker jag på hur himla lite ett jävla skal är värt. Min kropp är ett skal. Det som räknas är det som finns inuti. Man måste sätta saker i perspektiv och förstå hur lite en utseendedetalj egentligen betyder, i ditt exempel tre kilo. Jag vill leva ett lyckligt liv och jag lever hellre UTAN en massa ångest i stil med ”undrar hur jag ser ut nu”, ”borde jag äta den” än att plåga mig själv. Så varje gång jag börjar tänka på sånt där berättar jag för mig själv hur dum i huvudet jag är och så släpper jag det. Man kan faktiskt styra själv över hur man tänker.
Nu ska jag iväg på inflyttningsfest! Funderade på att skippa det eftersom jag är trött, på dåligt humör och det ösregnar. Men vad botar inte rosa läppstift?? Okej, inte det sistnämnda, men ändå.
Vi gick förbi den här skylten och tänkte ”ja, men varför inte”. Så vi mätte vårt kolesterol.
Vi fick fylla i några scheman och så tog de blod.
Mitt var så lågt att det inte ens fanns med på skalan, därför fick jag resultatet ”inte mätbart – lågt”. Min kusin fick strax under fem och min faster fick en bit över fem. Allt över fem var tydligen inte bra, så min faster fick panik och nu vågar hon knappt äta alls.
Sen kom vi hem och spelade monopol. Jag vinner alltid. Kan räkna de gångerna jag blivit besegrad i monopol på en hand typ. Och då ska ni veta att det typ var det enda vi gjorde när vi var små. Vi kunde alla priser, chanskort och ”pröv lykken” -kort utantill. Fast vi spelade Europa-monopol och inte denna version. Det var i särklass bäst.
”Vi bakar kanelbullar”, tyckte min kusin. Ehhh JAAA. Jag måste ju bättra på mitt stackars kolesterol??
På med några liter glasyr också.
Alltså <3 !!!
Jag och min pappa. Han ville visa fram sin nya tröja. Trodde först han var ironisk, men sen hade han den hela kvällen. Men awesome tröja ju, uppklädd fast ändå inte. Heh.
Och såklart har det varit MASSOR med bebismys. Är så fantastiskt kär i denna lilla människa. Den enda gångerna jag lämnade bort honom var när han förtvivlat började leta efter sin mammas bröst. Där kunde jag inte hjälpa honom liksom.
Jag och min faster. Stolt mormor.
Jag har smala fingrar, men här ser de gigantiska ut, hihi.
Blev misstänksam på en kommentar, så jag sökte på ip-adressen. Och visst var det en av de ip-adresser min stalker använt.
Anders i Göteborg. Har du tänkt sluta nu eller vill du att jag ska lägga upp ditt efternamn och var du bor också? Kanske hela handlingarna från rättegången från både mig och den andra tjejen du stalkat? Eller ska du fucking lägga av nu? Anledningen till att jag inte outat dig ännu är för att jag är så jävla snäll. Inte för att det är olagligt för mig att göra det. JAG VILL INTE HÖRA FRÅN DIG MER. Jag vill att du SLUTAR!
Jag vet inte vad ditt problem är. Men det spelar ingen roll om du använder ett annat namn, om du skriver om obetydliga saker, om du bara skriver ibland. Jag tycker att din besatthet av mig är obehaglig och jag vill inte ha NÅGONTING ÖVERHUVUDTAGET MED DIG ATT GÖRA NÅGONSIN.
Jag är på väg hem nu. Jag har haft det jättebra. Det är helt galet att man kan bli så kär i något så litet som man knappt känner. Åh! Han är så underbar. Jag har inte velat sitta vid datorn alls under min minitripp. Men nu sitter jag på bussen, så ska snart uppdatera er.
Jag kan inte påstå att jag har smakat alla yoghurtar (yoghurts?) i hela världen, men jag vet ändå att den här ligger minst topp fem. Älska.
