Jag går in i vecka 16 idag, tjoho! Skrev först vecka 16 i rubriken, men det blir kanske fel. Pratar ju om vecka 15 här. Haha, så ny på detta. Lämnade alltså vecka 15 igår och här kommer ett inlägg om den!
Min kropp
Magen börjar synas ordentligt nu. Har nog aldrig varit så stolt över min kropp någonsin. Har dock förstått att den är lite stor för sin vecka(?). Frågade min barnmorska om det och hon sa att det kan bero på att man kanske inte varit sådär supertränad innan man blev gravid (hehe) och därför inte har magmuskler som ”håller tillbaka” magen. Det kan även bero på ett hormon som gör att musklerna slappnar av. Känner mig träffad med den där magmuskel-grejen, haha. Men oavsett om min putande mage beror på tarmar, avsaknad av magmuskler, svullnad eller all lingongrova jag ätit de senaste veckorna och inte bara bebisen så är putet i alla fall bebisrelaterat. Så jag tänker fortsätta sitta och klappa på och vara stolt över min lilla putmage. Just nu syns den hela tiden, även direkt när jag vaknar, men blir såklart större under dagen efter jag ätit.
En jobbig grej är att jag har ont när jag går. Ibland låser det sig inuti rumpan/nedre ländryggen och strålar ner i benet. Det gör så fruktansvärt ont att jag knappt kan fortsätta gå. Ibland försvinner det och ibland känner jag av det i olika smärtgrad hela promenaden. Vet inte om ni minns att jag nämnde detta i bloggen för några veckor sedan. Då trodde jag att jag burit en soffa fel. Men nu några veckor senare när det fortfarande inte försvunnit börjar jag fundera på om det kan vara foglossning? Googlade och det kan tydligen kännas så. Så märkligt, jag trodde inte man kunde få foglossning så tidigt.
Annan jobbig grej är att det känns som ett obehagligt tryck neråt när jag reser mig upp ibland. Som att vara jättekissnödig, utan att vara kissnödig, som att något trycker på urinblåsan liksom. Men men, är väl bara början på såna krämpor. Haha.
Mitt mående
Jag mår bra!! Inget illamående förutom korta stunder då och då som jag lätt kan bota med mat eller dryck. Börjar känna mig som mig själv igen. Oroar mig mindre och börjar våga hoppas på att vi faktiskt ska få en bebis. Känner mig harmonisk och glad. Är som att leva i ett ständigt lyckorus att få minnas att jag är gravid när jag vaknar varje morgon och känna hur F’s hand letar och ”kollar om magen är kvar” hela natten <3
Aptit och cravings
Har fortfarande en märklig relation till mat. Kan äta det mesta just nu som tur är, men blir sällan sugen på något annat än ”beige mat”. Tvingar i mig nyttiga grejer för bebisens skull, men fan vad tråkigt det är med sallad. Hoppas gröna grejer smakar gott igen snart.
Längtar efter
Att känna bebisens rörelser! Vet att det är möjligt att göra det redan nu och känner ju efter så att jag blir tokig. Tycker mig känna något ibland, men det kan ju lika gärna vara inbillning. Så mysigt när jag vet helt säkert!
Men alltså jag har knappt ord. Är så rörd över alla era fina kommentarer, grattis och lyckönskningar. Wow. Helt otroligt att få ett så fint bemötande. Tack snälla för att ni är så fina. Satt och läste era fina hälsningar igår och grät, haha. Har läst varenda en och önskar jag kunde svara er alla ♥
Kände mig så lättad när jag vaknade imorse. Så skönt att det är officiellt nu. Det har varit svårt att hålla detta hemligt. Speciellt i början när jag mådde dåligt, men även nu när magen börjat bli stor och spekulationer börjat komma in.
Har massor att berätta för er såklart. En hel lista med blogginlägg jag vill skriva. Ville bara säga ett stort TACK först. Förväntade mig inte så mycket kärlek. Att berätta för er tar jag med mig som ett av mina finaste minnen.
När jag ska skriva detta letar jag upp en nästan bortglömd samling anteckningar i telefonen som jag inte skrivit i sedan den 22 februari. Tänk att det är så länge sedan nu, som jag var så olycklig.
Jag läser den senaste anteckningen.
Såg en ögonfrans som lossnat och lagt sig under ögat och mindes något som jag och min kompis brukade göra när vi var barn. Man tar ögonfransen, trycker den mellan tumme och pekfinger samtidigt som man önskar sig något. Sedan ska man gissa var fransen har fastnat. Tumme eller pekfinger. Tumme, tänker jag. Det var tumme. Har man rätt kommer önskningen gå i uppfyllelse. Jag önskade mig bara en enda sak.
Det hade ju antagligen ingenting med den ögonfransen att göra, det där svaga, nästintill osynliga strecket jag äntligen fick se.
Det känns helt otroligt att kunna skriva att jag är gravid. Att om allt går som det ska kommer det en efterlängtad liten bebis i höst. Att Frédéric och jag ska bli föräldrar!
Jag hade någonstans föreställt mig att jag skulle vara så lycklig den dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditetstest. Jag var inte beredd på den kolossala oron och att väntan liksom aldrig tar slut. Men nu är jag på en plats i graviditeten där jag börjar våga hoppas och vara glad. Det här kanske går vägen ändå. Jag är så otroligt lycklig och tacksam. Tänk att det här händer oss. Tänk att i min mage ligger vårt barn.
Så overkligt, stort, läskigt och underbart. Är så tacksam att jag spricker.
Blev för sent att blogga igår, så måndagsinlägget blir ett tisdagsinlägg.
Åh, jag är så pepp på denna vecka. Några grejer i mitt huvud om veckan och annat:
→ Imorgon ska jag klippa mig. Mitt hår är verkligen kaos just nu och i desperat behov av lite uppmärksamhet. Längtar efter fräscha, nyklippta toppar. Mina toppar känns som svinto atm.
→ Annan grej jag ser fram emot är att få ihop vår nya soffa. Vi köpte modellen Nockeby som man kan byta klädsel på. Är ju superbra att man kan tvätta den och så. Men gah vilket jobb att få på klädseln. Vi kom halvvägs igår och sen gav vi upp. Ska göra klart det nu.
→ Jag har börjat posta mer på Instagram. Har haft en spärr i mitt huvud. Allt har känts så stort och allvarligt liksom, kommer aldrig till skott och postar något. Absolut ingen bryr sig, jag vet, men alla andra postar *så himla fina bilder* att mitt självförtroende körts i botten. Inget känns bra nog. Men förra veckan kände jag bara fuck it och började posta. Okej supertöntigt och jag har hör hur sociala medier-skadad jag låter – men jag känner mig fri! Så nice känsla.
→ Måste träffa Greta snart igen. Saknar henne!! Det roligaste hon vet just nu är att springa fram och tillbaka med tomma plastflaskor enligt klipp mamma skickar. Flaskan är lika stor som henne, haha.
→ Är jag den enda som inte gillar rabarber? Ser rabarber-recept överallt nu och förstår verkligen inte grejen. Har aldrig smakat rabarber i en konstellation som är gott. Jo okej, rabarbersaft kanske.
→ Någon sa på TikTok att stadsduvor är som en fågelversion av hundar. Att vi domesticerade dem i tusentals år och sen en dag bestämde oss för att vi inte ville ha dem längre och släppte ut dem. Duvorna förpassades till gatorna och nu går de runt där fortfarande stackars. Fick så ont i hjärtat av det där. Känner mig skyldig varje gång jag ser en duva.
Titta mig i lördags. Piffig med blingiga örhängen och grejer. Var skulle jag tro?
Till Fria bad för att äta musslor! Gah! Har längtat i månader efter moules frites-säsongen. Finns det något godare?
Blev en drink med grapefrukt och ananas också. Kunde nästan låtsas att det var sommar i luften.
Sen cyklade jag hem igen och började se Formel 1-dokumentären på Netflix med F. Vi åt passande godis till.
Har sett 4 avsnitt och tycker det är sjukt spännande hittills måste jag erkänna. Tänk om jag blir hooked på Formel 1 nu? Otippat det hade varit.
Idag har vi köpt en ny soffa! WOHO! Fanns bara en kvar, så det var en svettig bilresa till Ikea. Men vi hann få tag i den.
Bilder kommer. Just nu står soffan i delar och bäddsoffan vi haft så länge är ute på Blocket. Här är annonsen btw, har fått så många frågor om den.
Var helt slut efter att ha burit upp alla paket soffan kom i, packat upp allt och slängt alla kartonger. Sjukt att EN soffa är så mycket jobb. Sov en stund och F fixade pasta. Han gjorde Tiktok-pastan men fick till den sååå mycket godare än jag lyckades. Hemligheten heter ”kryddor” tydligen. Haha, ja där ser man. Och rostade pinjenötter!
Igår fick jag träffa Greta för första gången. Gulligaste valpen jag sett <3
Och busigaste. Det var totalt ös, eller så sov hon. Ingen mellanting. Som om hon hade en på och avknapp.
Hon slocknade en kvart efter att jag kom. Utmattande att vara valp.
Någon frågade vad som hände med Stina. Stina är vapen mamma och hennes sambo egentligen hade bokat från början. Men i samma veva hittade mamma en ny knöl och rädslan för återfall och att hon skulle behöva gå igenom operationer och behandlingar igen med oviss framtid gjorde att de bokade av den. Sen visade det sig som tur var att knölen var ärrvävnad och då bokade de Greta.
Och här är hon nu. Gulligaste lilla Greta med den mjukaste magen.
Syns inte på bild hur liten hon är. Hon är verkligen pyttepytte. Men tuff som en häst.
Ibland funderar jag på vad jag skulle vilja jobba med om jag skulle byta bana helt och hållet, eller i ett annat liv. Jag har svårt att tro att jag kommer utbilda mig igen, i alla fall ingen lång utbildning. Men drömma kan man!
Kirurg
Tänker ofta att mitt drömyrke är läkare, men jag tror inte det ändå. Det är mycket i läkaryrket som verkar tråkigt om jag ska vara ärlig – men att operera tror jag skulle vara min grej. Jag är generellt en otålig person som vill att ”saker ska gå snabbt” och det rimmar inte väl med 20 timmar långa operationer kanske ni tänker. Men saken är att jag är inte så med allt. Med saker som intresserar mig, som jag bryr mig om, kan jag vara otroligt noggrann och ha världens tålamod.
Jag tror att jag hade varit en utmärkt kirurg. Tyvärr är jag alldeles för skakig på händerna och klumpig för att det någonsin skulle kunna vara aktuellt. Men i ett annat liv! Drömmer ibland om att råka hamna i en situation där jag måste akut operera någon (lol har tittat för mycket på Greys Anatomy), stoppa en blödning eller förlösa ett barn. Men är ju tur det inte har hänt kanske…
Barnmorska
Ett annat yrke inom sjukhusvärlden som jag drömt om är barnmorska. Helst inom fertilitet, preventivmedel och barnlöshet, alltså inte graviditet eller bebisar. Har seriöst övervägt detta yrke många gånger, men landar alltid i ett stort nej. Man kanske inte ska säga sånt om sig själv, men jag är inte en särskilt ”omvårdande person”. Jag tycker inte om att ta hand om människor. Det är väl bara att erkänna att det finns bättre lämpade personer än jag och utbildningen innefattar dessutom en lång praktik som sjuksköterska. Nope, inte min grej tyvärr.
Hudterapeut
Ni anar inte hur nära det var jag utbildade mig till hudterapeut och startade salong när jag hade en liten kris 2016. Hittade till och med en lokal jag tänkte hyra. Jag tror jag hade älskat utbildningen och själva idén av yrket, men tur jag kom på det som jag pratar i förgående yrke. Jag gillar inte att tvingas vara nära människor och ”ta hand om”. Kan inte tänka mig något värre än att tvingas TA PÅ människor hela dagarna. Vad tänkte jag på?? Sjukt att jag glömde bort den lilla men högst väsentliga detaljen. Haha.
Veterinär
I ett annat liv hade jag gärna varit veterinär. Det enda negativa jag kan komma på är att behöva avliva djur och behöva hantera spindlar. Men annars tror jag det hade passat mig bra.
Hunduppfödare
Ibland tänker jag att vi ska flytta ut på landet om typ tjugo år och föda upp hundar. Vem vet, det kanske händer. Vet dock inte om jag hade klarat av det. Hade kanske behållt alla hundarna istället. Bara tanken på att lämna bort ger mig sån ångest. Tänker på Gretas stackars mamma hela tiden. Men kanske hunddagis istället? Stort tvek på att F någonsin kommer gå med på det dock, men har ju 20 år på mig att sakta marinera tanken : ))
Manusförfattare
En kanske-i-detta-liv-dröm är att vara manusförfattare. Det var nära att jag tog den vägen istället. Sökte till och med en utbildning på universitetet och det var endast för att jag var för feg för att flytta som jag valde strategisk kommunikation istället. Jag tror att jag hade älskat att jobba med det och att jag hade varit bra på det. Det är faktiskt inte för sent. Vet inte hur jag ska lyckas ta den vägen och det är inget jag tänker på nu. Men kanske någon gång!
Starta eget
Ibland fantiserar jag om att starta något. Jag har haft många idéer. Det har varit allt ifrån ett våffelcafé, hundfrisör, skönhetssalong, webshop, interiör-butik till ett lunchställe som serverar soppor, för att nämna några.
Jag ska dock ärligt säga att jag inte är en entreprenör-person egentligen. Jag tycker det är jättetråkigt att driva företag och tanken på att behöva ha koll på allt från personal till inköp och bokföring ger mig PANIK. Fy tusan vad tråkigt. Man kan såklart outsourca, men känns som att man ändå behöver ha ett visst intresse för att starta upp en business.
”Men du driver ju företag idag”, kanske ni tänker. Haha ja tyvärr. Tycker inte företagsbiten av mitt ”influencande” är kul alls. Men det är ju nödvändigt. Jag outsourcar så mycket jag bara kan till min bokföringsperson. Jag gillar såklart friheten och att kunna ta betalt för en hobby som jag lägger väldigt mycket tid på. Men jag är inte så ”hungrig” som jag borde vara och sämst på att förhandla och att ”jaga jobb”. Jag hade ju kunnat vara så mycket framgångsrik inom det här, men jag vill inte…haha. Nä att driva eget är inte min grej. Men kanske känner jag annorlunda om jag en dag vaknar upp och finner mitt kall. Vem vet.
Vad skulle du jobba med om du skulle byta bana helt och hållet?
Svårt att bildsätta detta inlägg. Det får bli en bild från när jag förverkligade min dittills största dröm – att bli krönikör för Veckorevyn. Här med min första krönika september 2011. Aldrig varit så stolt :’)
