Min dag är lite bakvänd eftersom Moa kan podda först ikväll, så jag startade morgonen med en långpromenad. Så mysigt! Sen fixade jag naglarna, satte mig på ett café och svarade på mejl och nu är jag hemma igen. Nu ska jag äta lunch och titta på Younger. Såg nästan hela första säsongen igår. Älskar den serien. Så lättsam, men ändå bra. Plus att Josh är ganska trevlig att titta på…heh. Finns på tv4play. Efter lunchen ska jag möta upp en tjej som ska köpa en bok av mig. Jag har hela tiden tänkt att jag måste ta tag i att sälja mina skolböcker och det har alltså inte hänt förrän nu, tre år efter att jag tog examen. Bra där.
Fick sällskap av detta söta gäng på min promenad. De följde efter mig en bra bit. Haha så gulligt.
Jag kan ju inte gå förbi EH utan att köpa en kaffe tydligen? Men bra mut för att ta sig ut och få lite luft. Jag har förresten börjat köra på lite mer fyrkantiga naglar igen. Tror jag gillar spetsiga/mandelformade mer, men kul att variera. Om någon undrade alltså. Antar att ni ligger sömnlösa i undran om formen på mina naglar.
Agneta Dahlgren är en av Europas mäktigaste kvinnor i bilbranschen. För över tjugo år sedan började hon sin karriärsresa på franska Renault, där hon idag är designchef för elbilsegmentet. Nu hoppas hon att fler unga ska få upp ögonen för vilka enorma möjligheter det finns inom branschen.
Agneta Dahlgren har sina rötter i Ulricehamn, och började studera på Luleå tekniska högskola i början på 90-talet. De sista åren studerade hon på ett franskt universitet, med inriktning på industridesign.
Som bosatt i Frankrike kändes det naturligt att söka sig till ett franskt företag, men helst ett som hade relation till Sverige. Hon fick jobb på Renault, som just då hade ett samarbete på gång med Volvo. Samarbetet blev aldrig av, men Agneta blev kvar på Renault – ett beslut hon aldrig ångrat.
Mångfald – en framgångsfaktor
När Agneta började på Renault var företaget väldigt franskt, och samarbeten med andra länder var få på den tiden. Idag har Renault Group 120 000 medarbetare runtom i hela världen. På designavdelningen i Paris där Agneta är, jobbar 500 personer med 30 olika nationaliteter.
– Det viktiga med internationellt samarbete är att vara medveten om kulturella skillnader, att till exempel japaner jobbar på ett sätt, och fransmän på ett annat. Att ha förståelse och respekt för varandra är grunden för att det ska fungera. Det ger verkligen något extra i vardagen att ha kollegor från alla möjliga kulturer. Det är både roligt, inspirerande och extremt lärorikt.
Temaresor för att hämta inspiration
Agneta har alltid varit mycket intresserad av teknik men har också det konstnärliga och kreativa i sig. Att jobba med just design av bilar gör att hon får använda båda hjärnhalvorna på ett spännande sätt.
– Det är komplexa produkter som kräver kunskap ur en massa olika perspektiv; teknik, data, grafisk design, exteriör, interiör, anatomi osv.
Utvecklingen av det kreativa och artistiska perspektivet är något som Renault valt att satsa mycket på i sin verksamhet. Agneta har varit med på många av de olika temaresorna som företaget anordnat genom åren för att ge medarbetarna chansen att hämta inspiration från olika ställen i världen.
– Vi kan vara en grupp personer som åker till ett ställe och studerar arkitektur eller åker till ett annat land för att förstå deras kultur. Det kan också vara ett speciellt tema där man till exempel jobbar med trä, eller blåser glas. Då åker man en grupp på fem till tio personer och är borta någon vecka, och det går självklart på arbetstid. Det är fantastiskt att Renault lägger så mycket resurser på det här. Det ger oss inspiration och hjälper oss verkligen att jobba bättre tillsammans.
Nya perspektiv behövs inför framtiden
Agneta, som jobbat med bilar i många år, konstaterar att det är en otroligt spännande tid som vi lever i just nu, eftersom det är så mycket nytt och revolutionerande som händer i branschen. Förutom elbilar, som tar allt större plats på marknaden, går vi också mot utvecklingen av det vi kallar ”Autonomuos Driving” – bilar som inom en ganska snar framtid kommer att vara självkörande.
– Bara det gör att helt nya och stora frågor måste ställas – hur ska man anpassa bilen för en person som sitter på en förarplats, men som inte behöver köra hela tiden och därför kan göra massa andra saker samtidigt? När de här nya behoven kommer så blir det helt andra perspektiv att jobba med vad det gäller både teknik och design.
På frågan om vad som är den viktigaste egenskapen för att göra en karriär i bilbranschen svarar Agneta att nyfikenhet är ett måste.
– En av de absolut viktigaste egenskaperna är att vara intresserad och vilja utforska nya områden. Våga ta för dig och visa vad du kan. Dela med dig av vad du tycker och tänker och gör det på ett professionellt sätt. Då kan du gå hur långt som helst.
Då var jag på väg hem igen. Men låt oss kika på lite vad jag haft för mig sedan i söndags:
Har åkt bil massor i vanlig ordning. Varför måste alla bo så långt ifrån varandra? Tur det är fin utsikt i alla fall.
Hälsade på min pappa som kommit hem från sjukhuset. Han fick världens största bukett rosor och så firade vi med fisksoppa.
En dag var vi på café och jag åt denna instagrammiga. Lika god som fin dessutom.
Och på tal om godsaker ser ni två Norge-favvisar här. Helt obegripligt att den chokladyoghurten inte finns i Sverige än förresten.
Har hängt med den här gulliga. Jag älskar att han är en liten person nu som man kan prata med. Det roligaste jag vet är att prata och resonera med honom. Han säger hela tiden att saker är ”lurt” (=klokt). Som till exempel att ha mycket sylt på mackan. Ska lätt anamma det uttrycket till allt.
På morgonen smyger han in på mitt rum och gömmer sig här. Haha <3
Igår var det strålande väder och vi passade på att få lite sol i ansiktet.
Vi satt här och kunde på riktigt SE hur snön smälte bort. Våren! Nu kommer du!
Jag blev attackerad av en tiger!
Och sen lurade Batman mig och stoppade in en orm i munnen på mig (bevis på instastory). Tufft liv!
Igår gjorde vi min favoritpizza flammkuchen.
Och bjuder på denna bild för att jag ser så himla golli ut. Visst? Så nördig att jag orkar inte.
Ja, det var min trip i korta drag. Mysig vistelse i vanlig ordning <3
Jag vaknar upp i Norge idag, förhoppningsvis med en treåring som rycker i min dörr och är otålig efter att jag ska vakna. Varenda gång vi ses är han skeptisk till mig till en början. Det tar några timmar innan vi är kompisar, innan jag fått över honom till min sida. Vilket ju inte alls är konstigt eftersom det går lång tid mellan varje gång vi ses.
Tänk ändå så sorgligt att det ska vara såhär. Att jag ska bo så långt från min familj. Jag och Moa pratade om superkrafter i podden och den superkraft jag helst hade velat ha är att kunna teleportera mig. Tänk att få vara med den man vill, när man vill och att dessutom få vara var man vill. Inga mer distansrelationer. Aldrig mer behöva välja. Ingen mer pendling. Man behöver inte ens packa sin väska eftersom man bara kan trolla hem sig när man vill. Man kan gå på två fester samtidigt. Man kan äta middag i ett land för att sedan följa upp med dessert i ett annat. Teleportering alltså. Vilken grej.
Denna vecka är jag som sagt i Norge. Jag ska hälsa på min pappa och umgås med min familj. Pappa fick komma hem från sjukhuset igår! Det är ju helt otroligt. Det trodde jag inte. Nu väntar tuffa tider med strålning och cellgift, men det ska nog gå bra det med.
Jag vet inte helt när jag ska åka hem ännu, det beror på hur det ser ut med jobb och vad som kan flyttas runt och inte. Men antagligen blir det på onsdag. På söndag fyller jag år! Så knäppt. Är totalt inte alls redo för det och har inte planerat någonting. Aja. Bestämmer att jag fyller år i april istället.
Så ser min vecka ut såhär långt. Ska göra mitt bästa med att uppdatera bloggen, men familjen går först osv. Puss!
Veckanshumör: Så stressad. Jag tror kanske jag har underskattat det här med flytten en aning. Folk frågar om jag börjat packa än och jag typ skattar som svar. Tänkte att det tar max en dag, men så säger folk att det tar minst tre dagar att packa. Tre dagar??? Det kanske är skriva-på-lådor-och-sortera-varenda-pryl-människor. Jag vet inte. Jag är med en häll-ner-allt-och-hoppas-att-inget-går-sönder-person.
Veckanscreepy: Jag googlade ”gul klänning”. En timme senare såg det ut såhär när jag gick in på bloggen. Visst att specifika saker man tittat på dyker upp som retargering. Men det här är faktiskt bara creepy. Något som är ännu mer creepy är att en läsare skrev att hon pratade om en bok på ett utvecklingssamtal och sen var det reklam för boken på både Facebook och Instagram. Hon PRATADE om den. Pratade! Vad händer??
Veckansflashback: Förra helgen när jag glömt mitt leg, försökte komma in och blev stannad av vakten. Då kom Sanna på den briljanta idén att vi skulle hålla min blogg och mitt mobila bank-id bredvid varandra. Ehh jaha okej. Till vilken hjälp det nu skulle vara? Till slut blev vakten så trött på oss att vi fick komma in. Hehe.
Veckansberoende: Såna här munsårsplåster är ju världens bästa uppfinning! Det dumma är bara att det är så kul att dra av dem. Så det blir en dyr historia för mig : ))
Veckans idé tillyrke: Jag kom på en ny business jag borde dra igång: engagement planner! Som wedding planner fast man planerar själva förlovningen istället. Tänk vilket kul jobb! För alla de som vill fria, men inte har några bra idéer. Då kan de komma till mig och så har vi ett möte där de får berätta om förhållandet, hur de träffades, interna grejer, vad den andre gillar osv. Sen återkommer jag med tre förslag. Sjukt bra idé, visst?
Denna dag har gått så snabbt! Först var jag på babyshower för Lina och efter kalaset fick jag skynda mig hem eftersom jag behövde fota ett samarbete innan jag åker till Norge.
Jag blev väldigt nöjd med samarbetet faktiskt, men oj vad det inte är glamoröst ibland. Först fick jag hämta leveransen (som var så tung att jag ville skita i allt efter halva vägen hem och bara lägga mig ner på marken) och sen kom jag hem och har försökt få till bra bilder. Jag har fotat och pyntat och torkat och flyttat saker och bytt plats och fotat och flyttat saker och pyntat och fotat. Och allt detta i ständig stress för att solen snart går ner. Nu är jag genomsvettig och har jag ont i hela kroppen efter alla märkliga positioner jag stått i. Haha.
Åh, jag önskar verkligen jag hade någon som kunde hjälpa mig fota ibland. Jag kanske borde ta tag i det? För det första är jag inte så bra på det (blir iofs bättre hela tiden, men ändå), för det andra så hade det gått så sjukt mycket fortare och för det tredje hade det varit så skönt att slippa hålla på med stativ och greja när jag ska fota mig själv. Tåls att tänka på. Men det kommer i alla fall bli lättare när jag flyttar, har mer plats, finare miljö och det inte är skit och lådor över-himla-allt. Håll ut Regina, 13 dagar kvar.
Jaha. Nog tjatat om det. Titta så fint det var på babyshowern:
Kan inte förstå att Lina ska bli mamma <3 Längtar så efter mini och att få se Lina i mammarollen. Tänk om jag kunde berättat detta för henne när vi var på Cypern för fyra år sedan uppgivna och deppiga som 4-ever singlar. Är så glad för hennes skull. Äntligen är det hennes tur.
