Poncho är ju det bästa som hänt mig (haha okej, överdriiiiiv va). Tidigare har jag inte fattat hur man använder den. Sjukt opraktiskt eftersom man inte kan ha jacka ovanpå. Ska man liksom korva upp den i jackan, eller ha den med sig i väskan för att ta på sig när man tagit av jackan? Fattade ej. Men när man kör bil är det ett väldigt användbart plagg då jackan inte behövs. Den på bilden är från Lindex. Polotröjan under finns här (adlink). Perfekt polo enligt mig, den är ribbad och kragen är inte så stor/hög.
Vet inte vad det är för fel på mig, men jag älskar hösten. Älskar allt. Kläderna, doftljus, te, färgerna utomhus, serierna som börjar sändas igen och att det är kallt och det är okej att sitta i soffan med filt. Tycker till och med att det är så mysigt när det är mörkt på morgonen. Who’s with me? Det enda som inte är kul är väl att vi går mot den minst optimala köra-bil-säsongen. Får se hur jag gör med det, kanske åker tåg när det är som värst.
Igår sa F att ”jag tänkte vi skulle gå på stand up ikväll”. JAAAAAAA, svarade jag. I vårt förhållande är det jag som är den spontana jamenvisst-kan-vi-gå-på-stand-up-mitt-i-veckan-personen. Så jag blev ganska förvånad över att han ville det. Så mysigt! Onsdagsdejt!
Stressigt blev det också. Vi slängde in tvätten, lagade mat, bytte om, hällde i oss maten (att det ens gick att äta spagetti och köttfärssås så fort, helt sjukt), hängde upp tvätt och åkte dit. Det var det värt, två timmar av skratt är inte fel. Vi såg Måns Möller. Ska jag vara ärlig var det bara sådär. Jag tyckte att några skämt var ganska unkna (obs. är inte känslig, utan vill mest att det ska finnas någon substans/vara i alla fall lite fyndigt om man ska in på det spåret). Det var helt enkelt inte min humor. MEN! Alltså killen som hade akten innan, så himla rolig! Kunde typ inte andas ibland pga skratt. Carl Stanley heter han, är 19 år(!) och kommer från Helsingborg. Se honom när ni kan! Fantastisk!
Dagens bästa: Att jag ringde till praktikanten vi hade här (ni minns väl bästa Lisa!) och erbjöd henne jobb över julen. Åh så kul om hon kan!
Dagens konstiga: Eller egentligen gårdagens. Jag provade att hämta ut mitt körkort igen, tänkte att det skadar väl inte att prova. Och det gick! Förstår ingenting, men det var ju bra. Äntligen har jag det, yaj.
Dagens materiella lycka: Och eftersom jag numera har en svensk legitimation kunde jag också hämta ut mina nya telefon. Både min privata telefon (en 5:a) och min arbetstelefon (en 6:a) är på väg att ge upp och fungerar knappt, så detta är sååå lägligt. Hoppas jag hinner få igång den ikväll.
Dagens tråkiga: Att Idol numera bara går på fredagar. Såååååååå segt.
Dagens i-landsproblem: Att jag har letat efter denna land och rike runt i snart en evighet utan att hitta:
Kan någon snälla tala om var den finns för jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE smaka. Slänger in beskrivningen så att ni förstår min frustration: ”Klassisk kladdkaka i botten med krispig kräm av hasselnöt. Sedan en fluffig mousse med hallon och lätt vispad grädde. På toppen rikligt med syrliga hallon”. SLUTA SÅ GOTT DET LÅTER. Orkar ej. Var hittar jag?!
Åh vilken mysig kväll jag haft! Jag hämtade upp Jacob och så körde vi och hälsade på Linda och Daniel + bebis <3 Jag kände att jag var så disträ på dopet och dessutom ville jag gottgöra för min present. Förra veckan blev så knäpp att jag hade bara halva presenten klar, sen var det någon annan på dopet som gav samma sak, så jag tänkte gör om gör rätt och hittade på något helt nytt. Det blev en nattlampa i form av en sköldpadda som lyser upp en stjärnhimmel. Åh, den är så gullig. Kan man vara 27 och ha en sån? Ska jag föreslå för F? Haha. Här hittar ni den (adlink).
Min kollega Karolina var snäll och hjälpte mig att slå in. Hon är så himla bäst på det.
Vi köpte med oss thaimat och sen bjöd de på resterna av tårtan från dopet. Skoja så gott! Mini fick lite blåbärspuré. Jag dör så gulligt det är när bebisar äter. Hon ser megaskeptisk ut och ser inte ut att tycka om det, men ändå sträcker hon sig efter mer. Så söt!
Alltså åh! Titta vad som stod utanför dörren när jag kom hem igår:
Om jag grät som ett barn? Svar ja. Så himla fint alltså <3 Fina, fina vänner.
Jag blev dock såååå nervös när de ringde från blombudet. Eftersom jag aldrig svarar okända nummer googlade jag numret och såg att adressen var i närheten av där jag bor. Jag började noja och trodde att jag råkat backa in i någon eller något när jag parkerat. F’s syster (var hemma hos henne då) lugnande mig och försäkrade mig om att jag hade märkt det och att det inte var någon fara. Jag ringde upp och fick inget svar. Sen ringde det igen igår och de sa att de hade en blomma till mig. En aning bättre ja. Hehe.
Så läskigt det var att köra hem idag! På sistone har jag, av förklarliga skäl, tagit det så lugnt jag kan på motorvägen och har lagt mig i ”lastbilsfilen” för att slippa andra stressade medtrafikanter. Där har jag legat och surfat och tänkt att det får ta sin tid. Men idag hamnade jag mellan två lastbilar varav den bakom mig körde så himla nära att jag fick panik. Jag tänkte att om en vanlig bil kan smälla så, vad gör inte en lastbil då? Eftersom jag inte ville ha lastbilen så nära så körde jag närmare lastbilen framför, men då körde den bakom mig ännu närmare och jag var fast.
Det var så hemskt. Mina händer har inte varit så svettiga sedan min första körlektion. Jag kunde inte köra om eftersom lastbilen var så stor att jag inte hade någon sikt och jag hade inte heller något utrymme att accelerera. Jag började få riktig panik inom mig och kom ihåg en kompis tips om att hon hade sjungit högt för att distrahera sig när hon blev rädd, så det var vad jag började göra. Där satt jag i min bil, för mig själv, och sjöng för full hals. Haha. Vilken syn det hade varit. Till slut svängde vägen lite och jag fick sikt så att jag kunde köra om, men det var svettiga minuter.
Till något roligare. Såhär såg dagens middag ut. Vi gjorde det enkelt för oss och gjorde wraps med grönsaker och superstark korv. Det är inte ofta jag skriver att något är superstarkt, men det var det faktiskt. Är så chockad över att en korv jag köpte i affären på riktigt var så stark. Imponerande!
Jag har blivit en riktig sneakersmänniska på sistone. Förr gick jag, av oförklarliga skäl (!?), alltid med klackar. Jag kunde typ inte gå med platta skor, det kändes fel. Jag vet inte om det var något längdkomplex, om jag hade långa pojkvänner, eller om jag helt enkelt hatade mig själv, hehe. Visst gillar jag att ha klackar, ni vet det där ”powerljudet” när man går och jag gillar ju snygga skor, men det är så mycket skönare i längden att inte traska runt med det alltid.
I alla fall. Kolla denna nya modell från Nike. Roshe two. Alltså jag är IN LOVE!
