Ville bara säga att jag fortfarande tycker om er. En aning falskt leende, men ändå.
Nu ska jag sova för att imorgon vakna upp till en bättre dag. En riktig reklamdag där fåglar kvittrar, alla skrattar, främlingar dansar och det finns regnbågar överallt. Nä. Okej. Då spyr jag. Men lite mer åt det hållet i alla fall.
Åh vad irriterad jag blev på er igår. Jag är fortfarande irriterad faktiskt. Men jag försöker tänka att det finns en anledning till varför ni tog illa upp och att ni inte medvetet sitter och försöker hitta fel och sprida negativ energi.
Jag tycker att detta är så jobbigt. I perioder bryr jag mig inte, men när jag tänker efter så vill jag ju verkligen aldrig någonsin såra någon eller trampa någon på tårna. Det har begränsat mig massor i mitt bloggande. I början skrev jag precis vad som helst i min blogg, allt var såklart uppenbart ironiskt (åtminstone i min värld), men ju mer besökare jag fick, desto mer ansvar kände jag att jag hade.
Idag är jag försiktig. Klart jag vet att någon kommer att reagera ibland när jag skämtar om Harry Potter (blink-blink) eller lägger upp en bild där min pojkvän tar stryptag på mig. Det händer att jag saknar den gamla Egoina, men samtidigt så bryr jag mig om er. Haha. Jag vet att det är hur knäppt som helst. För det kvittar ju verkligen vad jag skriver! Jag hade kunnat skriva en stenseriös blogg om hur man knyter skorna. Folk hade ändå tagit illa upp. De hade kanske inte knutit skorna som mig…de hade kanske inte haft fötter….de hade kanske inte haft råd med skor. Ja, det kvittar.
Så jag ska försöka att inte bry mig längre. Jag drar gränsen lite längre ner än min egen gräns för er skull, men alla de där osynliga gränserna och gråzoner kommer jag inte bry mig om längre. Haters gonna hate. Jag hatar uttrycket, men det är så sant. Ska man ta hänsyn till alla kan man lika gärna skita i det.
Krönika jag skrivit som är inne på samma ämne hittas HÄR om någon är intresserad.
Som ni vet är jag inget stort fan av mackor. Oftast hoppar jag hellre frukosten än att försöka få ner torra brödskivor. Om jag måste ser jag till att det är mer pålägg än macka. Förstår inte grejen annars.
Men! Mackor med leverpastej, bacon och peppar. Mmmhmm.
Jag har fått massor av fina kommentarer på förra inlägget, så är lite irriterad på mig själv att jag ändå tar åt mig av de (förvånansvärt många?) negativa.
Men ändå:
SJÄLVKLART är det inget fel i att ta lån/bidrag/whatever och det är inte så jag menar. Det är inget att skämmas över och fantastiskt att det finns.
Jag förstår verkligen inte hur ni kan bli så provocerade av att jag är stolt över mig själv för att jag inte har behövt något bidrag/lån?? Jag har inte fått bidrag eller blivit försörjt av någon annan sedan jag var FEMTON (jo, jag bodde hemma tills jag var 19, men betalade hem). Och jag räknar alltså inte in barnbidrag/studiebidrag (visserligen fick jag aldrig det heller – utan en (mindre) peng av mamma istället). Ursäkta mig, men blev väldigt irriterad nu. Grattis bitterfittor! Ni lyckades smitta av er!
Jag fick en fråga om vad jag är stolt över hos mig själv. Jag började fundera och kom på att jag aldrig riktigt har tänkt på det eller ”sagt det högt”. Det är hur viktigt som helst, så nu gör jag en lista och hoppas att ni gör en egen också.
Jag är stolt över mig själv för att…
• Jag studerar på universitet även fast jag säkert kunnat skaffa mig en karriär ändå.
• Jag har jobbat sedan jag var femton och aldrig levt på någon annan eller fått någon form av bidrag.
• Jag aldrig är dömande mot vänner och bekanta som berättar något för mig.
• Jag alltid lyssnar på min magkänsla och inte vad som generellt anses bäst.
• Jag inte behöver ta studielån då jag har mitt företag vid sidan om.
• Jag lyckades och vågade bli krönikör.
• Jag alltid är tacksam och uppskattar allt fint som händer mig och allt jag får.
• Jag nästan alltid har stått upp för det jag tycker är rätt och sagt emot det som är fel.
• Jag har börjat våga släppa människor nära utan att alltid vara rädd för att bli sårad eller bli backstabbad.
• Jag har en blogg som får andra att må bra.
Hejsan hoppsan! Vilken slaskdag. Det ser ut som om en snögubbe spytt (eller eventuellt blivit mördad) överallt.
Jag sitter på bussen på väg till skolan för att träffa min grupp. Vi skulle ses nio, jag vet inte om den akademiska kvarten gäller idag, men jag chansade på det då jag fick sova fyrtio minuter längre.
Jag läser språkstrategi nu vilket jag tycker är jätteroligt. Dock känns det lite väl låg nivå ibland när läraren till exempel gick genom substantiv (!!!), men så har jag känt med varje kurs. Jag bara ”HAH! Jag fattar ju allt, jag är smartast i världen” och sen bara POFF och så hänger jag inte med längre.
Denna dag har gått jättefort. Jag vet knappt var den tog vägen. Plötsligt var klockan elva och jag har inte gjort ett skit.
Andreas hade haft en dålig dag så jag överraskade honom med choklad och varm mat när han kom hit precis. Nu är jag nyduschad och vi ska se några avsnitt av Californication. Gillar den serien.
