Jag har läst alla dina krönikor som du lagt upp på bloggen det senaste året och tyckt att alla varit riktigt bra. Men måste bara säga att det här är den absolut bästa (av de jag läst) som du har gjort! Du slog verkligen huvudet på spiken 🙂
Klart man får skämta!
Åh, jag blir så irriterad. Man måste ju fatta ett skämt. Har man läst din blogg ett tag så fattar man ju det. Du är ju en rolig, god och snäll person (verkar det som iaf). Inte en elaking som försöker göra sig lustig på andras olycka. Som du säger, vill man se negavit i allt så gör man det. Och sådana människor kommer nog alltid att finnas…
Den här krönikan var lite intressant. Jag minns nämligen att jag en gång tog åt mig/ blev ledsen när du skämtade i din blogg. Det var för några månader sedan (minns inte exakt) när du hade fått hem ett brev märkt Region Skåne (sjukhuset alltså, för de som inte vet). Och så skrev du nåt om att du blev rädd och du skämtade till det och bara typ ”Shit, vad är det nu? Har jag blivit allvarligt sjuk? Vad är det? Har jag fått cancer??” Något i den stilen skrev du. Och jag blev jätteledsen över skämtet för min sambo hade nyligen blivit diagnostiserad med cancer (22 år gammal) och vi har fått tusen blev från Region Skåne hemskickade med remisser och tider och info om cellgifter med mer. Jag blev verkligen ledsen och tyckte då verkligen inte att det var ett kul skämt. Tyckte liksom att skämta om en dödsfarlig sjukdom var att gå lite över gränsen. Jag hade sådan fruktansvärd ångest över min sambos diagnos att jag inte trodde att jag skulle orka leva och kämpa oss igenom det. Jag fick ju liksom kämpa för oss båda. MEN, till poängen. Jag tror aldrig att jag kommenterade något om det. Jag försökte tänka att du antagligen inte nyligen hade fått veta att ditt livs kärlek fått cancer, att du inte förstod hur ont ett sådan litet ord i ett skämt kan göra när man är i en sådan situation. Du vet, när man fått veta nåt sånt så kan man inte se/höra ord som cancer, sjukhus, cellgifter mm. utan att bli förkrossad och gå sönder inuti, för man är mitt inne i situationen och man har sett hur alla människor på avdelningen spyr halva dagen för att de mår då dåligt av behandlingen. Jag försökte tänka mig in i din situation/liv, och jämföra med min situation. Jag förklarade för mig själv att du inte har suttit med din älskade i badrummet medan allt hans hår ramlade av i badkaret, att du inte har suttit i en läkarstol med en läkare framför dig som ser jätteallvarlig ut och ska komma med ”beskedet”, att du inte har suttit och behövt ringa till fertilitetskliniken för att be om att få göra en spermainfrysning för att du inte vet om din sambo kommer kunna få barn efter att ha genomgått cellgifterna, att du inte har vaknat hela nätter storgråtandes och hoppats att allt bara är en mardröm.
Jag skriver inte upp allt det här för att du ska få dåligt samvete, absolut inte. jag skriver det för att förklara varför t.ex. jag har tagit illa av något av dina skämt och vad som kan ligga bakom folks till synes överdrivna reaktioner. Jag skriver det också för att förklara för andra att hur illa man än tar av något, som jag gjorde här t.ex. så måste man försöka förstå att skämtaren (då t.ex. Egoina) inte vet vad man går igenom, inte har varit i samma situation och kanske inte kan föreställa sig hur ett skämt om något sådant kan göra så ont. Människor är helt enkelt olika och har olika erfarenheter, vi får försöka förstå det.
Det där med skämt och en stor blogg handlar ju om ett samspel mellan bloggare och läsare. Du, Egoina, försöker att inte skämta om ”fel” saker, vilket jag ändå uppskattar. Det finns många livsöden där ute, så man kan ju iaf fundera en gång innan man publicerar skämtet. Men som sagt, det handlar även om att man som läsare får försöka förstå att det inte är illa menat. (Om det inte uppbart är det, det finns ju andra ställen på internet där folk medvetet ”skämtar” om olämpliga saker.) Jag vet, Regina att du aldrig menar något illa. Och jag tycker att du har en av de allra bästa bloggarna! 🙂 Det finns två sidor av allt, bara!
Jag förstår vad du menar och jag tror att alla upplever det där, mer eller mindre. Ibland tar man illa upp av vad andra säger/skriver på grund av egna erfarenheter. Det är dock väldigt svårt att ta hänsyn till allt och om man skulle göra det kan man knappt skriva någonting. Jag vill ju inte att någon ska ta illa upp, så jag hoppas att alla, precis som du, försöker tänka lite längre. Ledsen över det här med din sambo. Hoppas att han/ni mår bättre. Kram!
Det där är helt från person till person. Jag håller med Egoina att man inte kan tänka på alla andra hela tiden. Min mamma har de senaste 1 och 1/2 året gått igenom de mesta av allt du beskriver och inlägget rörde mig inte i ryggen. Folk blir drabbade varje dag och man kan inte analysera sönder saker på det sättet.
Det kan ju dessutom vara så att det inte var ett skämt. Tanken kanske hinner flyga genom ens huvud innan man inser att det är omöjligt, just denna gången..
Jag har varit med om liknande men i förstahandsperspektiv och inget jag läser i humorbloggar (eller ens provocerande bloggar) rör mig alls. Så att folk tar illa upp säger mer om vad för känsloställe läsaren är i och hur de vill handskas med detta. Då kan det bli lättare att rikta sin fokus på att bloggaren upprörde henom, istället för situationen läsaren faktiskt är i.
Det är något speciellt med text när den tolkas inne i huvudet på olika individer. Alla tolkar olika utifrån i vilken situation dom befinner sig. Så, en text kan ha en betydelse när en person skriver den, men den kan få en helt annan betydelse när en annan person läser den.
Vad jag vill säga med det är att du vet ju vad du menar när du skriver, så skriv utifrån det så får var och en som läser själva ta ansvar för sin attityd och hur de tolkar saker och ting.
Så, även om det finns pessimister som skriker högt och hittar en negativ vinkel med allt, så är det desto fler som förstår och gillar det du skriver för det som det är. BRA! Det är inte för inte som din blogg är stor och att du vinner Awards på löpande band….
Det var MIN tanke om det hela… kan säkert missförstås på tusen och två sätt 🙂
Man behöver inte tycka allt som folk skriver om är roligt. Men man kan ju ändå försöka distansera sig själv och sina bekymmer från någon som skojar om vad dom nu skojar om. Vissa saker är ju aldrig roliga, som våldtäkt på barn t ex, men jag skulle inte få för mig att skrika och härja i någons blogg för att dom använder ordet ”cancer” som beskrivning för något dåligt, trots att jag har obotlig cancer i familjen. Det hör bara inte dit, helt enkelt. Man kan inte alltid utgå endast från sig själv, särskilt inte när man läser något som är punkt och pricka en specifik individs subjektiva texter – som i en blogg.
Tyck bara inte att det är roligt, men försök att se nyktert på saker som skrivs på internet.
När folk reagerar så starkt på något helt oskyldigt handlar det nog ofta om att de har egna känsliga erfarenheter som gör att de tolkar in allting helt fel och ”tar åt” sig på något konstigt sätt.
Jag uppskattar exempelvis inte när folk skämtar om eller kring funktionshindrade, eftersom min mamma är rullstolsburen och det är känsligt för mig. Men istället för att bli arg försöker jag ta ett steg tillbaka, försöka tänka bort mina smärtsamma erfarenheter och fråga mig själv om personen verkligen menade något illa? Oftast handlar det trots allt om helt oskyldiga skämt, och för några år sedan hade jag säkert kunnat skratta själv. Detta blev lite långt, men sammanfattningsvis tror jag man ska försöka att inte utgå från att folk vill vara elaka och försöka skapa distans till sina personliga problem.
Det var en jättebra skriven krönika! Jag har också tänkt på det där. Vet ju ungefär vad det är för folk som läser min blogg, kände mig nyss som värsta mördaren när jag bloggade om att min köttfärs-middag blev skit och fick slängas, min kompis som är vegan läser och tänk om hon blir arg liksom? (Eller så är det bara jag som är otroligt konflikträdd och borde söka hjälp^^)
Det jag blir sjukt ledsen över är när du pekar mot huvudet med fingrarna som en pistol. Ingen avundsjuka(…), bara sjuk känsligt för fler än du kanske förstår. Skär som en kniv i hjärtat dom gånger du lagt upp sådanna bilder. Någonstans måste man dra gränsen=(
Att peka med sina fingrar som en pistol mot sitt huvud är dock ett ganska vedertaget uttryck, så varför dra gränsen just där? Det finns säkert många andra som tycker att gränsen ska dras någon annanstans, på grund av deras personliga erfarenheter och upplevelser.
Det gäller att distansera sig och komma ihåg att personen som uttrycker sig på det viset för att vara ”skojig” faktiskt inte menar något illa (oftast). Som flera nämnt, skulle man hela tiden tvingas ta hänsyn till att människor inte ska bli förnärmade finns det i slutänden inte något kvar att skämta om.
Man kan skämta om regn och någon tar illa upp, man kan inte ta hänsyn till allt och alla, vad skulle då vara kvar att skämta om? 🙂
Min mamma har Parkinson och det är en hemsk sjukdom och jag mår dåligt över det, men om någon skämtar om det (iaf folk jag inte känner väl, skulle det vara ens närmsta vän som ju borde veta om min mammas sjukdom hade det varit en annan sak) så tar jag inte illa upp, eftersom det inte var menat som något personligt!
T.ex. har Michael J Fox också Parkinson, och honom finns det en jäkla massa skämt om, som t.o.m jag skrattat åt ibland.
Att skämta om hemska saker kan dessutom vara bra i många fall, det lättar på ångesten/rädslan och det allvarliga och gör det mer ”naturligt” 🙂
Jag har faktiskt haft svårt för några av dina krönikor (fast när jag läst dem två gånger har de varit bättre, misstänker att jag läser för snabbt kanske?) men den här var riktigt bra! Jag hoppas verkligen att ALLA dina läsare läser detta, så att de kan förstå hur det är från din vinkel också 🙂
Men sedan måste man ju också få säga till, typ ”Men du, har du inte hört om den tragiska händelsen blablabla, folk kanske missförstår dig nu!”, fast det kan man ju göra utan att kalla dig känslokall och dum i huvudet naturligtvis!
Ha en fin helg 🙂
Kanske folk är i olika sinnestillstånd, och just DÅ, då de läser något inlägg av dig, eller någon annan bloggare, så stör de sig på det och måste kommentera negativt. Om de var salongsberusade när de läste det kanske de istället hade high fiveat dig? Men visst, människor är för känsliga, än så länge kan vi inte stämma folk för vad som helst..
Alltså, jag tycker det är förjävligt att du skriver för Veckorevyn, en gång i högstadiet när jag läste den så skar jag mig på papperet och det kom blod! Så, okänsligt av dig att publicera detta, det svider i mina ögon!! Haha
Det är så konstigt att de här människorna som säger sig ”ta illa upp” tror sig ha rätten att ta patent på uttryck och ord just för att något har hänt dem, en närstående eller någon de läst om i tidningen! Hur kan man förvänta sig att en vilt främmande person som skriver en blogg ska veta om vad just den här personen genomgått den här veckan, och då akta sig för det ämnet då? Varför anta att den här vilt främmande personen som skriver bloggen vill en ont genom att skriva sina blogginlägg? Jag håller med dig till hundra procent Egoina, hemska saker händer runt omkring oss hela tiden, men vi kan inte sluta leva för det! Tack för en toppenblogg!
Väldigt bra!
Och angående dissen (som gärna hade fått synts lite mer;) ) så har jag läst att Stevia (eller det som det görs på..?) förr i tiden användes som preventivmedel, så man kan bli steril av det. Sanning eller ej, jag vet inte.. Men jag undviker det!
Håller med! Efter det i Norge så var det ju Lotta på liseberg där dom sjöng ”den skrattande polisen”. Folk blev ju som tokiga! Jag fattade ingenting när jag läste på nyheterna, jag ba va vad gjorde dom för okänsligt? Dessutom undrade jag hur många från Norge som kollar på svenska 4an
“It’s now very common to hear people say, ‘I’m rather offended by that.’ As if that gives them certain rights; it’s actually nothing more… It’s simply a whine. It’s no more than a whine. ‘I find that offensive,’ it has no meaning, it has no purpose, it has no reason to be respected as a phrase. ‘I am offended by that.’ Well so fucking what?” -Stephen Fry
Åh vad denna kröninka va bra! Man måste ha perspektiv på saker, även de hemska. Som du säger; sånt händer hela tiden. Heja dig och lycka till i morgon!!!
Robert
| #
Håller med dig. Kanske är nån slags avundsjuka som ligger bakom att folk klagar så lätt? Jättebra krönika! 😀
Svara
egoina
| #
Tack 🙂
Svara
Linnea
| #
Hahaha av någon anledning läste jag ”Foki tar illa upp av allt” och tänkte shit bloggbråk! 😀 Blev lättad att det var felläsning av mig.
Svara
Nathalie
| #
Jag har läst alla dina krönikor som du lagt upp på bloggen det senaste året och tyckt att alla varit riktigt bra. Men måste bara säga att det här är den absolut bästa (av de jag läst) som du har gjort! Du slog verkligen huvudet på spiken 🙂
Svara
egoina
| #
Tack! 🙂
Svara
Marika
| #
Klart man får skämta!
Åh, jag blir så irriterad. Man måste ju fatta ett skämt. Har man läst din blogg ett tag så fattar man ju det. Du är ju en rolig, god och snäll person (verkar det som iaf). Inte en elaking som försöker göra sig lustig på andras olycka. Som du säger, vill man se negavit i allt så gör man det. Och sådana människor kommer nog alltid att finnas…
Svara
Anna - If you can dream it, you can do it
| #
Huvudet på spiken, som vanligt! Du är bäst, 😀
Svara
emmy
| #
lite provocerande men annars bra
Svara
M
| #
Hej Egoina!
Den här krönikan var lite intressant. Jag minns nämligen att jag en gång tog åt mig/ blev ledsen när du skämtade i din blogg. Det var för några månader sedan (minns inte exakt) när du hade fått hem ett brev märkt Region Skåne (sjukhuset alltså, för de som inte vet). Och så skrev du nåt om att du blev rädd och du skämtade till det och bara typ ”Shit, vad är det nu? Har jag blivit allvarligt sjuk? Vad är det? Har jag fått cancer??” Något i den stilen skrev du. Och jag blev jätteledsen över skämtet för min sambo hade nyligen blivit diagnostiserad med cancer (22 år gammal) och vi har fått tusen blev från Region Skåne hemskickade med remisser och tider och info om cellgifter med mer. Jag blev verkligen ledsen och tyckte då verkligen inte att det var ett kul skämt. Tyckte liksom att skämta om en dödsfarlig sjukdom var att gå lite över gränsen. Jag hade sådan fruktansvärd ångest över min sambos diagnos att jag inte trodde att jag skulle orka leva och kämpa oss igenom det. Jag fick ju liksom kämpa för oss båda. MEN, till poängen. Jag tror aldrig att jag kommenterade något om det. Jag försökte tänka att du antagligen inte nyligen hade fått veta att ditt livs kärlek fått cancer, att du inte förstod hur ont ett sådan litet ord i ett skämt kan göra när man är i en sådan situation. Du vet, när man fått veta nåt sånt så kan man inte se/höra ord som cancer, sjukhus, cellgifter mm. utan att bli förkrossad och gå sönder inuti, för man är mitt inne i situationen och man har sett hur alla människor på avdelningen spyr halva dagen för att de mår då dåligt av behandlingen. Jag försökte tänka mig in i din situation/liv, och jämföra med min situation. Jag förklarade för mig själv att du inte har suttit med din älskade i badrummet medan allt hans hår ramlade av i badkaret, att du inte har suttit i en läkarstol med en läkare framför dig som ser jätteallvarlig ut och ska komma med ”beskedet”, att du inte har suttit och behövt ringa till fertilitetskliniken för att be om att få göra en spermainfrysning för att du inte vet om din sambo kommer kunna få barn efter att ha genomgått cellgifterna, att du inte har vaknat hela nätter storgråtandes och hoppats att allt bara är en mardröm.
Jag skriver inte upp allt det här för att du ska få dåligt samvete, absolut inte. jag skriver det för att förklara varför t.ex. jag har tagit illa av något av dina skämt och vad som kan ligga bakom folks till synes överdrivna reaktioner. Jag skriver det också för att förklara för andra att hur illa man än tar av något, som jag gjorde här t.ex. så måste man försöka förstå att skämtaren (då t.ex. Egoina) inte vet vad man går igenom, inte har varit i samma situation och kanske inte kan föreställa sig hur ett skämt om något sådant kan göra så ont. Människor är helt enkelt olika och har olika erfarenheter, vi får försöka förstå det.
Det där med skämt och en stor blogg handlar ju om ett samspel mellan bloggare och läsare. Du, Egoina, försöker att inte skämta om ”fel” saker, vilket jag ändå uppskattar. Det finns många livsöden där ute, så man kan ju iaf fundera en gång innan man publicerar skämtet. Men som sagt, det handlar även om att man som läsare får försöka förstå att det inte är illa menat. (Om det inte uppbart är det, det finns ju andra ställen på internet där folk medvetet ”skämtar” om olämpliga saker.) Jag vet, Regina att du aldrig menar något illa. Och jag tycker att du har en av de allra bästa bloggarna! 🙂 Det finns två sidor av allt, bara!
Svara
egoina
| #
Jag förstår vad du menar och jag tror att alla upplever det där, mer eller mindre. Ibland tar man illa upp av vad andra säger/skriver på grund av egna erfarenheter. Det är dock väldigt svårt att ta hänsyn till allt och om man skulle göra det kan man knappt skriva någonting. Jag vill ju inte att någon ska ta illa upp, så jag hoppas att alla, precis som du, försöker tänka lite längre. Ledsen över det här med din sambo. Hoppas att han/ni mår bättre. Kram!
Svara
Nathalie
| #
Det där är helt från person till person. Jag håller med Egoina att man inte kan tänka på alla andra hela tiden. Min mamma har de senaste 1 och 1/2 året gått igenom de mesta av allt du beskriver och inlägget rörde mig inte i ryggen. Folk blir drabbade varje dag och man kan inte analysera sönder saker på det sättet.
Det kan ju dessutom vara så att det inte var ett skämt. Tanken kanske hinner flyga genom ens huvud innan man inser att det är omöjligt, just denna gången..
Svara
L
| #
Jag har varit med om liknande men i förstahandsperspektiv och inget jag läser i humorbloggar (eller ens provocerande bloggar) rör mig alls. Så att folk tar illa upp säger mer om vad för känsloställe läsaren är i och hur de vill handskas med detta. Då kan det bli lättare att rikta sin fokus på att bloggaren upprörde henom, istället för situationen läsaren faktiskt är i.
Svara
Sara
| #
Håller fullständigt med om stevia, usch!
Svara
Svorskan
| #
Jättebra krönika. Jag har en klok dotter (det visste jag ju redan, men man kan aldrig få höra sånt för ofta?).
Svara
Veronika
| #
Klockren krönika! Alltid trampar man någon på tårna oavsett vad det gäller.
Hur oskyldigt än må vara.
Svara
Patrik
| #
Du skriver bästa krönikorna som vanligt!
Det är något speciellt med text när den tolkas inne i huvudet på olika individer. Alla tolkar olika utifrån i vilken situation dom befinner sig. Så, en text kan ha en betydelse när en person skriver den, men den kan få en helt annan betydelse när en annan person läser den.
Vad jag vill säga med det är att du vet ju vad du menar när du skriver, så skriv utifrån det så får var och en som läser själva ta ansvar för sin attityd och hur de tolkar saker och ting.
Så, även om det finns pessimister som skriker högt och hittar en negativ vinkel med allt, så är det desto fler som förstår och gillar det du skriver för det som det är. BRA! Det är inte för inte som din blogg är stor och att du vinner Awards på löpande band….
Det var MIN tanke om det hela… kan säkert missförstås på tusen och två sätt 🙂
Svara
egoina
| #
Jo det är sant. Glömmer bort dem som faktiskt INTE blir sura 🙂
Svara
vendela
| #
klockren krönika! håller med dig till 100% 🙂
Svara
Nina
| #
Mmm, inte lätt det där. Hur man än gör, så finns det alltid någon som misstycker. Och varför är det så?
Svara
Jenni
| #
Håller faktiskt med dig och Super bra krönika,en av dina bästa faktiskt och då har jag läst alla du skrivit till veckorevyn!:)
Svara
Ellet
| #
Man behöver inte tycka allt som folk skriver om är roligt. Men man kan ju ändå försöka distansera sig själv och sina bekymmer från någon som skojar om vad dom nu skojar om. Vissa saker är ju aldrig roliga, som våldtäkt på barn t ex, men jag skulle inte få för mig att skrika och härja i någons blogg för att dom använder ordet ”cancer” som beskrivning för något dåligt, trots att jag har obotlig cancer i familjen. Det hör bara inte dit, helt enkelt. Man kan inte alltid utgå endast från sig själv, särskilt inte när man läser något som är punkt och pricka en specifik individs subjektiva texter – som i en blogg.
Tyck bara inte att det är roligt, men försök att se nyktert på saker som skrivs på internet.
Svara
Mella
| #
När folk reagerar så starkt på något helt oskyldigt handlar det nog ofta om att de har egna känsliga erfarenheter som gör att de tolkar in allting helt fel och ”tar åt” sig på något konstigt sätt.
Jag uppskattar exempelvis inte när folk skämtar om eller kring funktionshindrade, eftersom min mamma är rullstolsburen och det är känsligt för mig. Men istället för att bli arg försöker jag ta ett steg tillbaka, försöka tänka bort mina smärtsamma erfarenheter och fråga mig själv om personen verkligen menade något illa? Oftast handlar det trots allt om helt oskyldiga skämt, och för några år sedan hade jag säkert kunnat skratta själv. Detta blev lite långt, men sammanfattningsvis tror jag man ska försöka att inte utgå från att folk vill vara elaka och försöka skapa distans till sina personliga problem.
Svara
Maria
| #
Hahaha, jag läste ”Foki tar illa upp av allt”. Tänkte hmm vad har jag nu missat för spännande dispyt?
Svara
Snutten
| #
Nä, men nu tog jag faktiskt riktigt illa upp!
Hehe..
Svara
Studentan
| #
Det var en jättebra skriven krönika! Jag har också tänkt på det där. Vet ju ungefär vad det är för folk som läser min blogg, kände mig nyss som värsta mördaren när jag bloggade om att min köttfärs-middag blev skit och fick slängas, min kompis som är vegan läser och tänk om hon blir arg liksom? (Eller så är det bara jag som är otroligt konflikträdd och borde söka hjälp^^)
Svara
Jenny
| #
Det jag blir sjukt ledsen över är när du pekar mot huvudet med fingrarna som en pistol. Ingen avundsjuka(…), bara sjuk känsligt för fler än du kanske förstår. Skär som en kniv i hjärtat dom gånger du lagt upp sådanna bilder. Någonstans måste man dra gränsen=(
Svara
J
| #
Att peka med sina fingrar som en pistol mot sitt huvud är dock ett ganska vedertaget uttryck, så varför dra gränsen just där? Det finns säkert många andra som tycker att gränsen ska dras någon annanstans, på grund av deras personliga erfarenheter och upplevelser.
Det gäller att distansera sig och komma ihåg att personen som uttrycker sig på det viset för att vara ”skojig” faktiskt inte menar något illa (oftast). Som flera nämnt, skulle man hela tiden tvingas ta hänsyn till att människor inte ska bli förnärmade finns det i slutänden inte något kvar att skämta om.
Svara
Emma
| #
Man kan skämta om regn och någon tar illa upp, man kan inte ta hänsyn till allt och alla, vad skulle då vara kvar att skämta om? 🙂
Min mamma har Parkinson och det är en hemsk sjukdom och jag mår dåligt över det, men om någon skämtar om det (iaf folk jag inte känner väl, skulle det vara ens närmsta vän som ju borde veta om min mammas sjukdom hade det varit en annan sak) så tar jag inte illa upp, eftersom det inte var menat som något personligt!
T.ex. har Michael J Fox också Parkinson, och honom finns det en jäkla massa skämt om, som t.o.m jag skrattat åt ibland.
Att skämta om hemska saker kan dessutom vara bra i många fall, det lättar på ångesten/rädslan och det allvarliga och gör det mer ”naturligt” 🙂
Svara
egoina
| #
Håller med om det. Skämt hjälper en del också 🙂 till exempel brukar jag skämta om att jag skakar eller att min släkt är jehovas vittnen. 🙂
Svara
Erika
| #
Jag har faktiskt haft svårt för några av dina krönikor (fast när jag läst dem två gånger har de varit bättre, misstänker att jag läser för snabbt kanske?) men den här var riktigt bra! Jag hoppas verkligen att ALLA dina läsare läser detta, så att de kan förstå hur det är från din vinkel också 🙂
Men sedan måste man ju också få säga till, typ ”Men du, har du inte hört om den tragiska händelsen blablabla, folk kanske missförstår dig nu!”, fast det kan man ju göra utan att kalla dig känslokall och dum i huvudet naturligtvis!
Ha en fin helg 🙂
Svara
josefin
| #
sjukt bra krönika denna veckan! 😀
Svara
Liebling
| #
du är som vanligt bäst!
Svara
Malin
| #
jättebra skrivet! håller med dig till 100% :)fortsätt att skämta
Svara
Jackie
| #
Kanske folk är i olika sinnestillstånd, och just DÅ, då de läser något inlägg av dig, eller någon annan bloggare, så stör de sig på det och måste kommentera negativt. Om de var salongsberusade när de läste det kanske de istället hade high fiveat dig? Men visst, människor är för känsliga, än så länge kan vi inte stämma folk för vad som helst..
Svara
"Kinkig"
| #
Alltså, jag tycker det är förjävligt att du skriver för Veckorevyn, en gång i högstadiet när jag läste den så skar jag mig på papperet och det kom blod! Så, okänsligt av dig att publicera detta, det svider i mina ögon!! Haha
Svara
egoina
| #
Hahaha!
Svara
Jenny
| #
Jag köper alltid Veckorevyn! Men jag började med det tack vare att du är krönikör. Ville läsa den och så blev jag helt fast! 😀
Svara
egoina
| #
Tack vad glad jag blir 🙂
Svara
Andrea
| #
Det är så konstigt att de här människorna som säger sig ”ta illa upp” tror sig ha rätten att ta patent på uttryck och ord just för att något har hänt dem, en närstående eller någon de läst om i tidningen! Hur kan man förvänta sig att en vilt främmande person som skriver en blogg ska veta om vad just den här personen genomgått den här veckan, och då akta sig för det ämnet då? Varför anta att den här vilt främmande personen som skriver bloggen vill en ont genom att skriva sina blogginlägg? Jag håller med dig till hundra procent Egoina, hemska saker händer runt omkring oss hela tiden, men vi kan inte sluta leva för det! Tack för en toppenblogg!
Svara
Anna
| #
Väldigt bra!
Och angående dissen (som gärna hade fått synts lite mer;) ) så har jag läst att Stevia (eller det som det görs på..?) förr i tiden användes som preventivmedel, så man kan bli steril av det. Sanning eller ej, jag vet inte.. Men jag undviker det!
Svara
Angelica
| #
Håller med! Efter det i Norge så var det ju Lotta på liseberg där dom sjöng ”den skrattande polisen”. Folk blev ju som tokiga! Jag fattade ingenting när jag läste på nyheterna, jag ba va vad gjorde dom för okänsligt? Dessutom undrade jag hur många från Norge som kollar på svenska 4an
Svara
Foofie
| #
Somliga tar livet och sig själva på alltför stort allvar.
Svara
Sara
| #
“It’s now very common to hear people say, ‘I’m rather offended by that.’ As if that gives them certain rights; it’s actually nothing more… It’s simply a whine. It’s no more than a whine. ‘I find that offensive,’ it has no meaning, it has no purpose, it has no reason to be respected as a phrase. ‘I am offended by that.’ Well so fucking what?” -Stephen Fry
Svara
Maria M
| #
Åh vad denna kröninka va bra! Man måste ha perspektiv på saker, även de hemska. Som du säger; sånt händer hela tiden. Heja dig och lycka till i morgon!!!
Svara
Från hjärtat | Egoinas
| #
[…] jag skrivit som är inne på samma ämne hittas HÄR om någon är […]
Svara