Frågor & svar
Hej.
Har läst din blogg i massor av år, så kom ihåg inläggen du skrev om din farmors bortgång förra året. Då hade jag aldrig förlorat någon närstående, så kunde inte fullt relatera till det du skrev, men trots det blev jag såklart väldigt rörd av dina tunga men ändå fina texter. I dagens läge har jag dock väldigt nyligt fått genomgå min farfars bortgång. Det känns fortfarande ofattbart att skriva den meningen, då jag ännu inte riktigt kan tro att det är sant. Så som jag förstått det hade du är nära relation till din farmor trots att ni bodde långt ifrån varandra. Samma sak var det mellan mig och min farfar, han bodde i Stockholm och jag bor långt uppe i Norrland. Det blir en sådan konstig känsla när man genomgår en sån stor sorg, utan att något egentligen förändrats i vardagen eftersom att vi inte brukade träffas “till vardags”. Det känns som att allt har förändrats, samtidigt som ingenting har förändrats. Vet inte om du också kände så? Det jag undrar är hur du mår nu, ett år senare? Förstår att sorgen aldrig försvinner, men hur har den förändrats? Blir det verkligen bättre med tiden? Det är ohållbart att må som jag gör i dagsläget, försöker hålla ut och vänta på dagen då det kommer kännas lättare. Då jag kan acceptera det som hänt. Jag hoppas att du tycker att det är okej att jag frågar dig detta, men om det känns som en jobbig eller privat sak att svara på så förstår jag dig.
Tack för en fantastisk blogg.
– Åh jag beklagar <3 Förstår vad du menar med att vardagen inte ändras. Det är nog det som är konstigast av allt, för ibland kan jag till och med glömma bort att hon inte finns längre. Jag ser något jag vill köpa till henne, eller kommer på något jag vill berätta och sen slås jag av….ja, just det. Då hugger det till. Sånt här är såklart individuellt, men jag upplever att sorgen blir annorlunda med tiden. Det blir lättare att leva med, man tänker inte på det lika ofta och den där akuta ilande smärtan och trycket över bröstet som man upplever i början försvinner. Men man slutar inte sakna och man kommer fattas något resten av sitt liv. Så känner jag om min styvpappa och nu är det 17 år sedan han gick bort.
Men sorgen och saknaden förändras som sagt. Från början gjorde det bara ont, men nu blir jag varm när jag tänker på henne. Det är inte jobbigt att sakna, jag vill sakna. Jag är inte bitter längre, utan jag känner mig mer tacksam. Tacksamheten över att jag fick ha personerna i mitt liv är större än sorgen. Så hur knäppt det än låter vill jag må dåligt ibland och jag vill sörja. Det ger mig tröst. Men lika ofta skrattar jag för mig själv eller drar på smilbanden när jag tänker på fina minnen.
Håll ut! En dag blir det helt hanterbart <3
Får du någonsin bud eller saker skickade till dig som du inte vill ha pga du tycker de är olämpliga?
– Hmm… Nej. Jag får ju förfrågningar om jag vill ha konstiga grejer, typ som melatonan och sådär, men svarar inte ens. Vad gäller paket som jag bara får är det helt normala saker. En gång skickade dock Fun light sin sommarsmak med massor av sand i paketet. Det tyckte jag var lite olämpligt när jag hade sand i hela köket…..hehe.
Appropå Löwengrip. Tänker på hennes stalker. Hur är det med din stalker nu? Har han lagt av eller han utsätter dig fortfarande för obehag?
– Jag publicerar ju hans kommentarer numera och svarar på dem med hans namn. Har inte publicerat eller svarat på någonting på nästan tio år(!!), så nu provar jag något nytt. Anledningen till det är för att han under hela denna tid varit rädd för att jag ska avslöja vem han är (tur för honom att jag varit så himla snäll) och för att han gnällde om att han får upp inlägg om att han är en ”stalker” när man googlar hans namn (men sluta hålla på då!). Då han vägrar ge sig tänkte jag helt enkelt att jag hjälper honom bättra på sökresultatet.
Jag tror att han tyckte det var roligare när bara jag såg kommentarerna, för han har lugnat ner sig rejält nu jämfört med förr. Men om ni ser märkliga långa kommentarer är det alltså från honom. Här, här, här och här är inlägg där ni kan se kommentarer från honom bland annat.
Jag får ofta frågor om detta och det är så fint att ni bryr er <3 Men jag är inte rädd för denna person längre. Jag var rädd i många år och han begränsade mig och mitt liv på många sätt. Jag skrev aldrig om var jag skulle eller var jag befann mig förrän i efterhand för att jag var rädd för att han skulle dyka upp, och jag skulle aldrig (även idag) våga bo på marknivå. Det är kränkande att han, trots rättegång och allting, fortfarande kontaktar mig och det gör mig förbannad när jag tänker på det. Men jag är inte rädd.
Idag är det exakt fem år sedan rättegången. Minns att jag fick sitta dubbelvikt hela tågfärden hem för att jag hade så ont i magen. Fy tusan.
Kom o tänka på en sak.. (med risk för att trampa i något för privat dike nu) Vart tog Rebecka vägen? Minns att ni var jättetajta och hon var alltid med i din blogg i början av din bloggkarriär. Men har inte synts till på flera år, tror jag.
– Åh Rebecca! Nejdå, inget privat dike. Inget har egentligen hänt, mer än vi tappat kontakten. Vi har bott på olika ställen och gled sakta från varandra. Men hon är en sån person som man kan träffa och så är allt precis som vanligt när man ses. Vi har faktiskt pratat en del de senaste dagarna om allt kring Isabella Löwengrip. Det blev naturligt att hon skulle bli personen att ventilera det där med. När vi gick på gymnasiet satt vi uppe hela nätterna och pratade om bloggar på msn, haha.
Några tio år gamla bilder. Vilken duo <3
Hej! SNÄLLA Regina ta upp min fråga i ett inlägg. 
Jag förstår att det är känsligt med viktfrågor och att man kanske inte ställer frågor som mina men jag vill ändå veta. Hur håller du din form? Det känns som att du äter snask flera ggr. i veckan och ändå är du så fin. Jag kämpar med att gå ner i vikt efter att ha gått upp ca. 20 kg under ett år. Lyckades gå ner 13 av de under våren men gick sedan upp ca 6 kg igen från sommaren och till nu. Jag hatar att träna och upplever inte att jag äter skräpmat lika mycket som förr. Ändå har jag gått upp typ hälften av det jag gick ner. Wtf liksom?! Hur gör du? Snälla dela med dig av dina tips!
– Som du nog redan gissat kommer jag inte ge bantningstips eller liknande, något sånt kommer ni aldrig få läsa på denna blogg. Men ska försöka svara på din fråga ändå. För det första så ser du ju inte allt jag äter och gör. Jag äter gott ofta, det stämmer. Men då det inte är lika spännande att dokumentera ”tråkig mat” är det godsakerna ni oftast ser och därför är det lätt att tänka att det är det enda jag äter. Jag tränar inte, men försöker röra på mig. Jag siktar jag på att gå minst 10.000 steg om dagen (svårt nu när det är pisskallt dock). Det är en ”träningsform” som jag gillar och som gör mig gott både fysiskt och psykiskt.
Men du. Något jag spontant tänkte på när jag läste denna fråga är att något kanske är fel? Om du känner att du går upp i vikt ”utan anledning” kanske allt inte är som det ska? Exempelvis: kolla upp så att du inte har en underfunktion av sköldkörteln. Då går kroppen på lågvarv och förbränningen går ner. Sen kan ju ämnesomsättningen gå upp och ner av lika anledningar. Tror den blir lägre med åldern? Gissar bara nu dock.
Men det här med vikt alltså. Egentligen förstår jag inte varför folk väger sig överhuvudtaget? Vikt har noll med någonting att göra. Jag har inte vägt mig på säkert tio år (förutom hos läkaren) och skulle inte ha någon aning om jag gått upp eller ner, mer än hur kläderna sitter. Sikta på att må bra och att orka med du vill. Det är det enda viktiga. Så länge du är frisk är allt som det ska <3
Alltså jag är nyfiken! När du skriver att du får/har ångest, är det då ångest i sin riktiga bemärkelse eller ett uttryck du använder dig av för att förstärka en känsla? Jag lider själv av ångest med återkommande panikångest, och blir ibland förvirrad för att ibland används ordet för att beskriva eller förstärka en känsla
stor kram!
– Både och. Kanske inte borde använda ett sådant ord som kraftuttryck, men jag själv som är en person som haft och har ångest tycker inte att det gör något. Vad tycker ni?
63 gillar
Robert
| #
Härligt med de gamla bilderna. 😉 För mig var det kanonbra att dra ner på socker och gluten och mest fuskäta fredag/lördag. Steker mat i kokosolja också. Mår som en prins, haha, men det kanske är individuellt. 😛
Svara
Tilda
| #
Kan relatera till första frågan, det om att förlora någon som bor en bit bort. Min mormor bodde i Finland och när hon gick bort var jag såklart väldigt ledsen. Men ibland var det som att det inte kändes verkligt här i Sverige, utan de jobbiga känslorna kom främst när vi skulle till Finland och hon inte längre fanns där.
Håller med om att det går att glädjas åt minnen efter ett tag och inte bara känna sorg. Vi skämtar ofta om saker mormor sa som var roliga 🙂
Kram!
Svara
Bella
| #
Haha förlåt att jag skrattar men din stalkers kommentarer har alltid fått mig att undra vad det är för konstig människa och så har jag tänkt att det är nån knäpp barndoms-killkompis du har men nu förstår jag ? heja dig som inte är rädd längre och det finns inte ens tillräckligt fula ord som beskriver vad jag tycker om rättsystemet som inte skyddar kvinnor
Svara
Sofia
| #
Tänker att det finns olika typer av ångest. Det finns en ”sjuklig” ångest, beslutsångest, vardagsångest. Ångest kan vara så mycket. Viktigast är väl att man inte använder ordet t.ex. ”fick panikångest av att jag glömde vantarna på bussen”. Men ordet ångest i sig tycker jag inte är fel att använda i den meningen 🙂
Svara
Sarah
| #
Åh jag jobbar på gbgs tingsrätt nu! Kanske lite random kommentar men hoppade till när jag såg bilden så kunde inte låta bli 🙂 Skönt att höra att det blivit bättre för dig med stalkern!
Svara
J
| #
Tycker ångest är väldigt brett. Säger någon att den har ångest över att typ ta en konflikt eller vad som helst så ser jag det som en förstärkt känsla. Jag har själv dödsångest och vill jag få fram att jag mår dåligt och får en ångestattach då säger jag Dödsångest, inte ångest 🙂
Jag tar dock aldrig illa upp att någon skulle förminska ordet ångest.
Svara
Ee
| #
Mår du fortfarande dåligt över det med IL när allt va en fet lögn som allt annat hon skriver
Svara
anonym
| #
Till dej som har sorg jag beklagar. Det är tufft. Nog bland det jobbigaste man kan gå igenom. Första månaderna är värst. Jag förlorade min pappa för 1 och ett halvt år sedan. Och tänker på han varje dag. Julen blir svår. Vi sörjer alla olika. Bra att gråta och få ut sina känslor. Men försök ändå ha kul och inte sitta hemma och grubbla för mycket. Och ja det kommer kännas lättare. Stor kram. Ang stalking. Jag själv varit utsatt. Var aldrig snäll eller undergiven åt en som stalkar det är ett brott. Bara gå rakt fram och ta upp mobilen och ring polisen eller anmäl och dom kan åtala honom. Du blir av med idioten och ditt psyke och liv i harmoni kommer tacka dej. Kram.
Svara
Rebecca
| #
Åh, vilken duo vi var <3 fina Regina!
Svara
M
| #
Helt sinnessjukt att du fortfarande måste acceptera att han kontaktar dig. Kan du inte anmäla honom igen? På dessa år som gått kanske det hunnit hända lite mer med lagen? Dock förstår jag ju att du inte vill lägga någon som helst energi på kräket. Men fan vad du inte borde behöva stå ut med det här. Du är bäst ♥
Svara
Egoina
| #
Han kontaktar inte mig i tillräcklig mängd nu för att jag ska kunna anmäla. Dessutom tror jag inte att det hade hänt något ändå. Skulle kanske kunna få ett nytt kontaktförbud, dock vet jag att han kontaktar mig så fort det upphör (oftast direkt dagen efter).
Svara
M
| #
Det är så fel.
Styrka och kärlek till dig ♥
Svara
ab
| #
Så du har behövt ansöka flera gånger? Hur länge varar den? Det faktum att han liksom räknar ned tills det inte längre är olagligt att ta kontakt igen visar verkligen att han vill jävlas och hans menade-inget-illa-har-förändrats-yaddayadda bara är skitsnack.
Svara
Tilda
| #
Nu kommenterar jag igen på samma inlägg haha, men det där med begreppet ångest, det kan ju tappa sin effekt om folk använder det för ofta utan att de har ”riktig” ångest. Jag gör det dock själv, men har en vän som brukar be mig säga ågren istället. Det är tydligen som ångest fast lite mildare variant, och tydligen en grej för att de flesta jag pratat om det med har hört det innan! Så det är bättre kanske att säga att man har ågren då 🙂
Svara
Sara
| #
Åh, vilket bra tips! Jag lider själv av ångest och panikattacker och kan bli lite irriterad när folk får ”ångest” för att de inte har råd att åka utomlands eller dylikt. Ens riktiga ångest tas ju inte på allvar när begreppet vattnas ur så mycket.
Svara
Sara
| #
Ville bara säga att detta var ett väldigt fint och vettigt inlägg med bra svar på alla frågor! 🙂
Svara
Egoina
| #
?
Svara
Annie
| #
Jag som följt din blogg länge fick en känsla av att catcha upp med en gammal vän som jag inte sett på länge när jag fick syn på bilderna och texten med Rebecca. Haha!
Svara
Egoina
| #
??
Svara
lanja almlöf
| #
intressant med tillbakablickar. 🙂
Svara
sara
| #
gud vad läskigt med din stalker 🙁 men häng ut honom? så kanske han slutar? lycka till!
Svara