Tack för alla snälla ord om mina årssammanfattningar hittills! Jag uppskattar verkligen att känna att jag kan vara öppen och ärlig här. 2016 har dock varit svårt att skriva om. Saker som hänt innan 2015 är så länge sedan att det känns preskriberat. 2016 däremot känns fortfarande ganska färskt och känsligt.
Jag har försökt fokusera på mig själv och mina känslor, brister och tankar när jag skrivit sammanfattningarna, något annat känns orättvist. Men det här berör inte bara mig. Ber er därför om att vara snälla.
Men ännu är allt lugnt. Jag var nykär, hade jobbat några månader på mitt nya jobb och livet lekte.
Jag och F hade så mysigt. Vi lagade god middag som vi åt tillsammans varje kväll och hittade på saker på helgerna. Det var en så fin kontrast mot hur jag tidigare upplevt relationer. F visade att han verkligen ville vara med mig och fick mig att känna mig trygg, prioriterad och älskad.
På jobbet gick det bra. Faktiskt väldigt bra. 2016 var ett bra år och vi sålde som tusan. En riktig självförtroende-boost som nyexad och ny på det jag gjorde.
Jag och Ida gick från att vara kollegor till att bli kompisar! Fan vilken dröm det är att vara bästis med någon man jobbar med. Eftersom vi sågs så ofta visste hon allt om mig. Vi gick promenader på lunchen, lyxlunchade och ofta hjälpte hon mig att fota grejer.
Jag köpte en bil!
Utan att ha körkort, haha. Jag började övningsköra och F var min handledare. Varje dag gick jag av tåget i Landskrona (där F jobbade) och sen körde jag oss hem till Helsingborg. Att vi övningskörde tillsammans var verkligen inte smart med facit i hand. Fy tusan vad vi bråkade där i bilen.
Våra personligheter matchade inte överhuvudtaget vad gäller hur man lär sig saker. Mycket dum idé att en person med stort bilintresse ska lära en person som är livrädd för allt som går fortare än gå-fart att köra bil.
Jag färgade håret mörkt! Så snyggt det var?? Blir sugen på att göra det igen.
Vi åkte till Cannes och Nice i mars.
Var även i Norge en sväng.
Och sen fyllde jag 27!
Solen började titta fram och vi gick på mysiga vårpromenader.
Var i Norge igen. Jag och min farmor <3
Och sen åkte vi en sväng till Hamburg. Reste som tusan 2016 tydligen.
Jag sa upp min lägenhet och i juni flyttade vi ihop! Jag gick från att vara ihop med velpellar som aldrig ville ta nästa steg till en kille som typ var sur för att jag inte flyttat in hos honom redan, haha.
Så mysigt vi hade! Äntligen sambos <3
På vår officiella halvårsdag överraskade han med champagne och jag fick present. Gulle.
Det blev sommar!
Vi blev helt besatta av Pokemon go. Vi spelade hela sommaren och fångade pokemons så fort tillfälle gavs. Sen satt vi med kidsen vid Dunkers i timmar och levlade. Haha saknar det ändå.
Vi åkte till Kreta!
Jag tog körkort!!
…och var med i en liten olycka kort därefter. Blev påkörd vid köbildning på motorvägen. Alltså så typiskt. Har i princip inte vågat köra bil sedan dess.
Sen blev det höst.
En dag insåg jag att min mens var sen och tog ett graviditetstest. Jag gjorde det bara på rutin och förväntade mig ett negativt resultat och blev därför så chockad när det var positivt.
Jag gick ut ur badrummet på skakiga ben, likblek i ansiktet och sedan satt vi bara och stirrade på den där stickan i en kvart. Härifrån gjorde vi allt fel. Vi hade planer på olika håll den kvällen. Istället för att prata om det skiljdes vi alltså åt och hanterade informationen på varsitt håll. Jag var chockad och livrädd, men tänkte att okej nu är det såhär. Vi ska kanske bli föräldrar. Det var skitläskigt, men jag började ändå fantisera. Jag drack inget vin, åt ingen sushi och kollade upp bf-datum.
Han hämtade mig efter min tjejkväll och sa ingenting under hela bilfärden. När vi kom hem pratade han om allt annat förutom det och till slut fick jag panik. ”Vad tänker du”, frågade jag. ”Jag vet inte om det är en så bra idé”, svarade han.
Det var som att få en kalldusch. Jag visste inte hur jag skulle känna. Jag försökte tänka att jag inte skulle ta det personligt, att man får lov att känna att man inte är redo, men ändå kändes det så hemskt. Varför ville han inte ha barn med mig? Jag har ju fantiserat om det hela livet, om hur det skulle vara att plussa, om hur jag skulle berätta för den blivande pappan och hur lycklig han skulle bli. Men så blev det såhär.
Men det var ju inte bara att han inte var redo. Det här gick inte att göra ogjort. Det växte i min kropp. Jag stod inför det jobbigaste beslutet i mitt liv. Det kändes så orättvist och jag kände mig så ensam.
Kanske det sjukaste 2016: Trump blev president.
Samma morgon rann det blod längs mina ben. Man får antagligen inte säga så, men jag blev glad. Jag hoppades på ett missfall. Snälla bara låt mig slippa ta beslutet.
Hos läkaren kunde de dock konstatera att HCG-nivåerna fortfarande steg. Men de kunde inte se något i min livmoder. Varannan dag fick jag komma in för blodprov och ultraljud, men de hittade ingenting i livmodern. ”Vi misstänker utomkvedshavandeskap”, sa de och gick noga igenom varje millimeter av min buk med ultraljud gå på gång utan att hitta något.
Till slut blev situationen ohållbar och de vågade inte skicka hem mig ännu en gång. ”Vi måste öppna dig”, sa läkaren och kort därefter sövdes jag. Ägget hade fastnat i min äggledare och den togs bort. Där och då kändes det som en lättnad. Jag slapp ta ett beslut jag inte ville ta och det kändes som att vår relation fick en ny chans. Hade det inte blivit så hade vi varit dödsdömda.
Men ännu kändes allt bara skit. Fy vad ledsen jag var. Och orolig. Hur ser chanserna ut i framtiden om en äggledare är borta? Om den ena inte fungerade, kanske inte den andra kommer göra det heller.
Mamma var bortrest och jag bodde i hennes lägenhet en vecka nyopererad. Jag var så arg, sårad och ledsen. Ville bara bli lämnad ifred. En dum idé egentligen då jag hade ont och hade behövt hjälp med saker, men jag orkade inte se honom.
Såg gravid ut ett bra tag vilket inte var så kul.
Sedan blev det plötsligt december, jul och nytt år och vi kämpade på. Ena dagen kändes det okej och nästa kände jag mig ledsen och osäker. Hur går man vidare efter det här?
Hej och gott nytt år! Sjukt, jag minns förra decenniet som om det vore igår. Hehe.
Hoppas ni hade en fin kväll igår och att ni är pepp på det nya året. Jag är! Tror det kommer hända så mycket bra 2020. Hoppas det i alla fall. Jag har bestämt mig för att inte ha några nyårsmål i år. Har funderat, men inte kommit på en enda sak att ha som mål. Det måste ju vara en bra grej ändå. Jag är nöjd med vem jag är och även om jag inte är perfekt i alla avseenden så accepterar jag mina brister. Jag är bra nog. Självklart finns det saker jag hoppas på i år, men man kan inte styra allt.
Vad gäller förra årets mål har jag lyckats med allt förutom att resa till USA. Jag hoppas på en USA-resa i år istället! Mja okej, feströkandet har väl gått sådär. Problemet var (är) att jag inte vill sluta, i alla fall inte med några glas vin i kroppen. Istället har jag bytt ut cigaretterna till nikotinportioner. Jag vet att det inte är bra det heller, men det känns ändå bättre än cigaretter. Det luktar inte och jag får inte i mig lika mycket skit.
Jag köper den svagaste varianten som finns och kan endast ha inne en i typ två minuter (annars mår jag dåligt) och när jag gjort det vill jag inte röka längre. Jag tar ut och in samma portion under en hel kväll. Mycket effektivt. Började med det i somras och nu händer det att jag glömmer bort att ”ta en snus”. Jag kan gå hem efter en fest och komma på att jag varken rökt eller snusat och jag har inte saknat det alls. Är alltså på god väg och det är jag glad över.
