2015
Jag fortsätter min sammanfattning av decenniet. Vi lämnar 2014 och kliver in i 2015! Ännu ett lång inlägg, pjoh. Hoppas ni orkar läsa. Tror inte de blir så långa från och med nu.
I januari var jag i Norge. Började lära känna N som då bara var några månader. Dör ju vilken gullboll.
En dag fick jag nog av all min lila inredning och mitt hem fick bli vitt och grått istället. Lovade mig själv att aldrig mer ha färg på min inredning, det kan man ju inte ha. Lol okej.
Jag och J kämpade på. Eller ärligt så var det mest jag som kämpade.
Han sa flera gånger under året att det inte funkade mer, att han inte visste om han ville. Att han kände för stor press. Men jag hittade nya sätt. ”Om jag inte kräver något av dig alls”, försökte jag.
Till slut blev det någon form av icke-förhållande där vi var ihop, men ändå inte var det. Exempelvis träffade han inte min familj i Norge en enda gång trots att vi var ihop i nästan två år. Hans anledning att inte träffa dem var ”tänk om vi gör slut sen, så onödigt”. Blir så ledsen när jag tänker tillbaka, att jag inte bara släppte taget.
En av de roligaste festkvällarna 2015 var när Viktor och Samir gick vidare i Andra chansen i Helsingborg. ”Kom på efterfest”, sa Viktor och det gjorde vi.
Jag fyllde 26! Firade det med en tripp till Stockholm för att göra ett samarbete med ACO och gå på gala.
Jag fick göra min egen dagkräm. Så roligt samarbete!
Åkte till Berlin med tjejerna.
Det kunde varit en kul resa, men jag hade en klump i magen hela tiden. Analyserade allt. Hur lång tid det tog för honom att svara, vad han svarade på, vad han inte svarade på och hur han svarade.
När jag kom hem från Berlin frågade jag om vi skulle ses och han sa att han inte kunde för att han skulle se en fotbollsmatch. På tv! Jag förstod ju redan, men det blev kristallklart då.
Att vara tillsammans med någon som glider från en på det sättet som han gjorde är väldigt jobbigt. Kanske den jobbigaste typ av uppbrott jag varit med om. Att vara kär i någon som saktar slutar vara kär tillbaka är fruktansvärt. Man blir desperat och knäpp. Min tankeverksamhet gick inte ut på annat än att lösa hur jag skulle kunna få honom tillbaka till mig. Jag hade gjort vad som helst.
Vi ville inte samma saker i livet och egentligen passade vi inte så bra ihop. Men mitt uppe i det gick det inte att se klart. Glömde liksom bort vad jag själv ville och kände.
Efter Berlin tog det inte lång tid. En av de första dagarna i juni satt han i min soffa när jag kom hem. Jag hade varit och provat klänningar till banketten vi skulle på och blev chockad för att jag inte visste att han var hemma hos mig. Han hade inte sagt något. Genast fick jag ont i magen för jag förstod vad som skulle hända. En kvart senare lirkade han av min nyckel från sin nyckelknippa och försvann ut för sista gången.
Här är några krönikor som jag skrivit om det:
Jag hittade ingenting, men fann något större
Tydligt att det var en del att bearbeta, haha.
Men det fanns ingen tid att trilla ihop just då. Jag och Betty hade en uppsats att skriva klart och en examen att ta.
Sjukt att vi klarade det. Jag åt ingenting på flera dygn, hade kolossal ångest och sov knappt något. Vi fick skriva om stora delar på ingen tid alls då vår vinkel inte helt höll och fick tänka om i sista minuten. Vår mentor rekommenderade oss att gå upp vid nästa tillfälle istället.
Vi ville verkligen bara bli klara och gav oss fan på att klara det ändå. Och det gick! Känslan när de sa att vi passerat var ovärderlig. Trodde inte att det skulle gå.
Sen var det dags att gå på bankett för att fira examen. Var ju på extremt firande-humör som ni kanske förstår. NOT. Tog endast denna bild under kvällen. Usch så sorgligt ändå. Hade längtat efter denna dag i tre år, men så blev det den bara skit.
Jag och J var placerade bredvid varandra på banketten vilket var så jobbigt. Hade varit hemskt oavsett att ens befinna sig på samma ställe i och för sig. Gud vad vi måste dragit ner stämningen vid vårt bord. Så stelt.
Jag tycker egentligen inte att man ska vänta med att göra slut med någon för att det är fel timing, men kan känna att J kanske kunde väntat en vecka till ändå, när han ändå dragit ut på det så länge redan.
Jahapp. Sen började en singelsommar.
Nästan i alla fall. Jag hoppades fortfarande på att jag och J skulle hitta tillbaka, för tyvärr stängde han inte dörren helt. Han ville ha kakan och äta den. Vilket jag kan förstå på ett sätt, det är inte lätt att göra slut. Men inte schysst mot mig såklart.
Jag är inte stolt över denna period. Eller hur det slutade mellan oss. Jag var inte mig själv de sista månaderna. Jag var elak sårad och bara så…trött. En dag fick vi båda nog och det var slutet på det.
Jag och Lina åkte på en lyxig all inclusive resa till Cypern. Gud vad vi behövde det! Vi gjorde inget annat än att sola, läsa, dricka drinkar och sova. Vi kunde äta och dricka precis vad vi ville när vi ville. Kände mig som en drottning.
Dagen innan vi skulle åka hem skrev Viktor ”Häng med till Gotland imorgon”. Varför inte tänkte jag? Det var skönt att göra saker, slippa tänka och slippa vara hemma. Så jag kom hem, packade om min väska och åkte igen.
Hade några sjukt roliga dagar!
Sen fortsatte sommaren med en resa till Norge och kul utflykter med mina tjejer. Jag började må bättre igen.
I augusti fick jag jobb på Bluebox! Var så glad. En läsare skickade annonsen till mig och jag sökte. Tänk vilken tur.
Nu var jag redo för att ta tag i mig själv igen. Skaffade även Tinder och var 10% road och 90% förfärad. Men i slutet av augusti var jag på dejt med en gullig fransman. Det blev dock inte mer med det och jag ghostade honom. Jag var inte redo än.
Åkte till Stockholm för en läsarträff och ett samarbete med Alla Studier. Jag filmades och fotades. Visste inte riktigt vad som skulle bli av det samarbetet, men de slog på stort och en period fanns mitt face överallt.
Livet som heltidsarbetare började.
Varje dag på väg till jobbet åkte jag förbi den gulliga fransmannens (också känd som F) jobb och jag tänkte en del på honom. Det var ju egentligen inget fel på vår dejt. Kanske jag skulle ge det en chans till och fråga om han ville ses igen? Till slut tog jag mod till mig och skrev till honom. Jag hade tur och han ville träffa mig!
Vi åt kladdkaka hemma hos honom och plötsligt var energin helt annan. Minns att jag tittade på en tavla i hans vardagsrum och han ställde sig bakom mig, lite närmare än man normalt gör med någon och man kunde typ ta på elektriciteten i rummet. Aldrig upplevt en sån fysisk kemi med någon. Haha.
Jag tog bussen hem och jag visste redan då att jag ville bli ihop. Minns att jag ringde Jacob och frågade hur jag skulle göra nu. Skulle jag skriva något? Skulle jag vänta? Typ som att jag helt glömt bort hur man ens beter sig.
Jag och Lina åkte på mysresa till Bornholm. Var på spa, åt god mat och tittade på konst. Men mest spännande var nog den gulliga killen som hela tiden hörde av sig till min telefon.
Oj vad vi dejtade. Han tog med mig till så många platser och hade en plan precis hela tiden.
Han berättade i efterhand att han haft en lista i telefonen på rätter han skulle laga och saker vi skulle göra. Haha så gulligt ändå. Och så honom att göra en sån grej.
Sen närmade året sig sitt slut och jag var mycket nöjd med tillvaron. Examen, nytt jobb, ny kille och nytt hopp.
2010.
2011.
2012.
2013.
2014.
226 gillar
S
| #
Åh, blev både så himla ledsen och så himla glad av detta inlägg. Befinner mig i en lite liknande situation som med dig och J, förutom att vi aldrig varit tillsammans. Hela detta året har det varit fram och tillbaka. Han vet inte vad han vill, men han vill uppenbarligen inte släppa mig helt och hållet. Och där sitter jag, och accepterar allt han gör, för att jag är kär i den j*veln. Nu har han dessutom bestämt sig helt plötsligt att ”vi är väl vänner?” och jag är mer förvirrad än nånsin. Aldrig har nån fått mig att bli så bekräftad och samtidigt totaldissa mig, gång på gång. Nej fy, det är verkligen psykisk terror. Jag vet mycket väl att jag borde släppa allt som har med honom att göra och bara gå vidare men det är SÅ svårt. Jag har försökt dejta andra, men så kan jag bara inte sluta tänka på honom.. Har ingen fråga eller så, men du brukar alltid vara så stöttande så nu passade jag på att skriva av mig haha. Ha en fin jul Regina!!
Svara
Egoina
| #
Åh så jobbigt! Vi är många som varit i din sits och det kommer bli bra! Det finns någon där ute som är stensäker på att han vill vara med dig! Börja dröm om honom istället ❤️
Svara
M
| #
Fina S!
Jag la så många år av mitt liv på en velig kille. En bra, snäll, fin kille på alla sätt, men så.jävla.velig. Först efter att det faktiskt tog slut hittade jag en text som beskriver detta så bra. Önskar att jag hade haft de här orden tidigare:
”Ett säkert tecken på att man träffat rätt är att man inte vill söka efter någon annan. Ett säkert tecken på att man träffat fel, å andra sidan, är att den man träffat vill söka efter någon annan. Den som inget vill med en relation, eller vill väldigt lite, eller inte vet vad den vill – vilket i praktiken är samma sak som att inte vilja tillräckligt mycket – har en moralisk skyldighet att avstå den älskandes kärlek. Den är inget att roa sig med i väntan på något bättre eller för att förjaga sin leda. Det man inte gör men skulle kunna är helt enkelt inte angeläget nog. Älskande människor ska söka någon som vill vara med dem fullt ut, inte tvehågset och med inbyggda förbehåll.”
Detta är vad du och jag och alla andra älskande människor förtjänar. Inget mindre!
(texten är för övrigt ett utdrag ur Lena Anderssons bok Mer allvarligt talat)
God jul<3
Svara
Andrea
| #
Träffsäker så in i skogsdungen, den där texten. Tack för att du delade den! <3
Svara
E
| #
Hej S!
Känner igen mig så i din situation – man vill vara med ngn så mkt att man tillslut står ut med vadsomhelst. Tiden precis innan jag och mitt ex gjorde slut kändes det verkligen som att jag skulle kunna göra vad som helst för honom, bara han älskade mig igen. När man är kär lurar hjärnan en att man inte klarar sig utan en viss person – det spelar ingen roll hur lite man faktiskt får ut av den personen. Om man fortsätter vara vänner tror jag att den kära delen i hjärnan fortfarande har kvar hoppet om att man ska bli ihop en dag. Det är hoppet som gör att man inte kan gå vidare, inte kan släppa in andra personer – för man är redan bunden till personen via hoppet.
När jag skulle komma över mitt ex insåg jag att det är bättre att vi har minimalt med kontakt. Inget umgänge som kompisar, inget smsande, inga telefonsamtal. Jag vet såklart inte allt om din situation, men för mig känns som att det skulle vara en bra idé för dig att ta bort honom ur ditt liv, i alla fall tillfälligt. Det kan säkert komma en tid när ni kan vara kompisar igen, om du verkligen vill det, men då måste du först ha kommit över din förälskelse för honom.
Fyll din tid med andra personer, låt kärleken vila ett tag om det känns jobbigt. Även om ni aldrig var tillsammans måste du ha tid att sörja över den framtid du drömde om som ni aldrig fick. Häng mer med dina kompisar och kanske skaffa nya, hitta på roliga saker, bygg upp dig själv. Då kan jag nästan garantera att det kommer komma en dag, där någon annan känns betydligt intressantare än honom.
Kram, du klarar dig igenom det här!
Svara
Amanda
| #
Jag blir alldeles trollbunden av dessa inlägg, känner dina känslor så starkt <3 God jul fantastiska Regina!
Svara
Egoina
| #
God jul ❤️
Svara
Ch
| #
Känner exakt samma!
Svara
Jonna
| #
Så sjukt det där med hur man vrider och vänder ut och in på sig själv för att få något som verkligen inte fungerar, att fungera. Att man går med på vad som helst bara han stannar och det fortsätter att vara vi. Allt man i ett normalt tillstånd absolut inte skulle gå med på försvinner på en sekund och man sjunker till en så låg nivå där allt är okej, bara han är min. Fast han liksom inte är det och inte heller kommer att bli det, för det man sysslar med är inte normalt och det vet man. Desperationen alltså, så sjukt hur den får en att tänka.
Svara
Andrea
| #
Fina Regina ❤️ De här inläggen är bland de bästa du har skrivit. Det är beundransvärt hur du delar med dig av allt, och du gör det så bra.
Kram på dig! Internet hade varit en sämre plats utan dina texter.
Svara
Egoina
| #
Tack snälla ❤️
Svara
Amanda
| #
Känner likadant! ❤️❤️❤️
Svara
Emelie
| #
Älskar dessa inlägg och att minnas tillbaka! Så sjukt, men känns som jag känner dig trots att jag inte gör det. Tack för att du fortsätter dela med dig år efter år.
Svara
Mila
| #
Åh har givetvis också varit i ett såntdär märkligt halv-förhållande. Det var verkligen jobbigt, att aldrig kunna slappna av och känna att ja det ÄR vi två…
Och angående uppsatsen… Jag och min kursare kände oss nöjda och lugna när vi gick upp med vår – och blev TOTALT sågade! Haha gud idag kan jag skratta åt det men vi var djupt chockade och kränkta. 😀 Som tur är satte vi oss typ 48 timmar i rad och fick ordning på den och blev godkända en vecka senare. 🙂
Svara
Fius
| #
Älskar dessa inlägg så mycket. Har ju varit med alla åren och kan liksom koppla ihop dina minnen med vad som hände i mitt egna liv just då. Så jobbigt men ändå så fint på samma gång. Blir glad för vart jag är idag och blir extra glad för att jag inser hur mycket man klarar av att ta sig igenom. Livet alltså ??
Svara
Johanna
| #
Älskar dessa inlägg!! Så kul att läsa om eftersom jag hängt med i ditt liv så sjukt länge (insåg jag när du skrev 2010-inlägget ?)! Du är så lik mig så det är skönt att läsa om en annan person som är precis som jag! God jul och sluta aldrig med din blogg! ????
Svara
Anna
| #
1: Sitter i samma sits, han vill/kan inte ha ett förhållande pga psykisk ohälsa men kan inte släppa mig. Så jobbigt för en själv som bara vill ha honom
2: Hur orkade ni er igenom Bryman på engelska?! Han är med i vårt examensarbete med (sitter med fanskapet nu) och är ju knappt förståelig på svenska!
Svara
Mia
| #
Usch har haft ett exakt likadant förhållande, det varade dock i typ fem år (?!?) I fem år velade han och gjorde slut lite då och då och jag gjorde allt för att få tillbaka honom. Så fruktansvärt destruktivt.
Så sorgligt hur man kan bli av ”kärlek”.
Svara
Maria
| #
Känner igen sitsen med J. Varit där själv. Gjort ALLT för att den jäveln inte skulle ge upp och lämna mig. Ändå lämnade han mig. Å jag visste hela tiden att han skulle lämna mig. Oavsett vad jag gjorde och sa.
Var så himla ledsen när han väl gjorde slut sista gången. Trodde aldrig jag skulle komma upp ur mörkret igen. Gick ner 10 kilo. Hade ingen aptit. Ville bara veta vart han var och vad han gjorde hela tiden. Önskade livet ur honom samtidigt som jag ville offra allt för att det skulle bli vi. Å nu såhär några år senare är jag så förbannat glad över att jag inte fastnade med den jävla idioten.
En annan sak Regina. Om man zoomar in din bild på ditt examensbevis så kan man skönja ditt pers nr. Trots att du blurrat det. Tänkte bara om du ville göra om det, blurra mer. För din skull!
Du behöver inte godkänna kommentaren om du inte vill att andra ska se å testa att zooma in men ville iaf bara säga till.
God Jul! ❤️
Svara
Kattis
| #
Om någon vill ha Reginas personnummer tar det typ 20 sekunder att ta fram. Det är offentliga uppgifter liksom. Inte så att man behöver ha panik om det råkar synas…
Svara
Nina
| #
Vad bra du skriver, blir fängslad! 🙂
Svara
Sara
| #
Har läst din blogg i perioder tidigare (nu har jag läst i över ett år utan avbrott!) och veet att jag slutade där någon gång under 2014/2015 för att det märktes så tydligt att du inte mådde så bra och att det hände saker liksom utanför bloggen som var jobbiga. Fick så dålig känsla av din blogg just då, så var tvungen att sluta läsa. SÅ GLAD att jag hittade tillbaka dock och att du är på ett mycket bättre ställe i livet nu. 🙂 Älskar din blogg. God jul på dig!
Svara
Anna
| #
Jag uppskattar verkligen dessa återblickar, tack för att du gör dessa inlägg. Det får mig själv att reflektera över mina år och hur de har sett ut ☺️
Svara
Emma
| #
Haha var inte alls beredd på att se mig själv på bild.. tänkte vad i helvete jag gör sittandes framför dig, sen kom jag på att jag vad på läsarträffen 😉
Minns att jag tänkte under ditt och J’s förhållande att något var off. Vilket är skevt iom att jag inte känner någon av er utan bara läst från din blogg så vet inte ens varför, tyckte bara inte att han verkade genuin. Eller jo, det är från när jag såg det inlägget när ni var på efterfesten och han poserade med Samir och Viktor (hur sjukt minne? Kommer inte ens ihåg vad jag gjorde igår men ok) och det kändes så väldigt fejk från hans sida. Som om han så _väldigt_ gärna ville vara där, och ha lite stjärnglans, men inte annars.
Skevt att analysera någon annans förhållande när man inte känner någon av parterna, kan ju ha käpprätt fel. Kul att du och F hittade varandra ist! <3
Svara
ö
| #
Du skriver så bra och dina krönikor berör verkligen! Jag tycker det är svårt att gå in i nya förhållanden eftersom jag tänker ”det kommer ändå att ta slut” , ”det är bra nu men tänk om han lämnar mig” osv. Kände du aldrig likadant och hur hanterade du det i så fall?
Jag har visserligen ett förhållande nu som jag är nöjd med men jag saknar den där passionen och energin som jag hade förut, som om jag reserverar mig för eventuellt avslut. Eller så blir jag bara äldre, logisk och avtrubbad , hmm jag vet inte.
Svara
Jenny
| #
Glad att året slutade väl ❤ blor så förundrad av dessa inlägg då det känns som det var igår allt du skriver om hände. ??
Svara
L
| #
Blir verkligen imponerad över att se hur viktigt det är för människor att vara i relationer ändå. Här har jag varit singel i fjorton år och kan inte bry mig mindre medan du och många andra gör slut och kastar er in i en relation ganska så snabbt igen. Varför egentligen? För att tvåsamhet är så viktigt eller för att vara singel i hög ålder inte klingar så fint? Eller för att alla andra i vänskapskretsen är i förhållanden?
Svara
Mila
| #
Eller för att vi är flockdjur som dras till varandra? Jag tror inte det är en slump att den psykiska ohälsan är rekordhög och vi samtidigt har så många ensamhushåll. Det larmas om äldre men också unga som är ensamma och det kan gå månader eller år innan en död kropp hittas i en lägenhet. Vi mår bra i par, i grupp, generellt.
Och ibland blir det som det blir. 🙂 När jag var yngre (typ 20) hade jag stora problem med att jag ville ha uppmärksamhet och kärlek. Då blev det sådär ”hoppa mellan förhållanden”. Men sedan hade jag ett längre, jättefint, förhållande och då försvann det skadliga beteendet. När vi gjorde slut var jag glad singel. Ville absolut inte träffa någon. En vän tjatade om att jag skulle dejta en bekant till henne och jag vägrade. Efter 9 månader sprang jag in i denna vän plus honom och då kunde jag inte fly utan föll pladask och vi blev ett par trots att jag inte sökte någon och inte gjort det på länge. Ibland bara händer det, även om man trivs bra som singel… 🙂
Svara
L
| #
Jag kan väl inte hålla med om att det händer när man söker kärleken på dejtingsajter och appar då det mer känns som man måste träffa någon bara för att. Men annars håller jag med.
Svara
A
| #
Åh vad jag behövde läsa det här, dina känslor, krönikorna du länkade och kommentarerna från andra som varit med om samma. I och för sig flödar tårarna men det var det värt ❤️ Jag är i en sån himla svacka och gillar inte den elaka och bittra personen jag har blivit av att bli fullständigt sviken av det som jag trodde var mitt livs kärlek. Och trots att han sårat mig så mycket och varit ett riktigt svin så hade jag gjort vad som helst för att få honom tillbaka. Men så läser jag det här och tänker att sakta, sakta måste jag börja släppa taget.
Nu blev det jättelångt men jag vill egentligen bara säga tack, dina texter är alltid fantastiska och gripande ❤️
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Betty
| #
Älskar också dessa inlägg! 🙂
Just detta år kommer jag ihåg, när jag läste att din kompis kallas för Betty men heter Elisabeth, jag blev chockad och glad att någon annan också kallades Betty, då jag bara träffat EN person i mitt liv som också kallats det. Annars brukar det ju alltid bli Bettan hahaha minns att jag alltid blev sur när jag träffade nya människor och de sa ”Bettan” till mig när jag presenterade mig!
Åhh vad det är kul att läsa de här inläggen och se tillbaka. Man kommer ihåg delar från sitt egna liv under samma period :))
Svara
Anastasia
| #
Det sjuka är att det känns som det var igår jag läste de här inläggen som du lägger upp igen men så är det alltså flera år sedan?? Alltså det är ju inte klokt vad tiden går.. ??
Svara
Rebecca
| #
Asså så skönt o läsa. Lämnade min kille för en vecka sedan. Träffade han idag. Livet känns hopplöst. Hjärtat går itu. Man tror inte det ska bli såhär när man gick in i en relation för 3 år sedan.
Vet det blir bättre. Tid är viktigt. Men man vill ju kunna snabbspola o hitta honom med stort H!
Bara sån sak att han ville göra massa på era dejter. Så gulligt !!!!
Glad för din skull<3 otroligt många år jag följt dig. Kan inte sluta! Bästa du! <3 god jul!
Svara
Egoina
| #
Han kommer ❤️❤️
Svara
Alexandra
| #
Hej! ? Jag ville bara berätta att det var jag som skickade annonsen till Bluebox. Kommer fortfarande ihåg att när jag läste annonsen att jag tänkte ”Åh, detta skulle verkligen passa Regina!”, fastän jag inte kände dig. ? Kul att det blev bra! Ta hand om dig, och fortsätt vara dig själv. Kom ihåg att du förtjänar att vara lycklig. Kramar!
Svara
Egoina
| #
Evigt tacksam! Detsamma fina ❤️❤️?
Svara
Annika
| #
Så härligt att du äntligen hittat en man som får dig att må bra. Det förtjänar du! God jul ??
Svara
Kajsa
| #
Blev glad av detta inlägget. Känner mig så ofta så ensam, alla mina vänner/syskon är tillsammans med nån, de flesta förlovar sig osv. Jag har varit väldigt sjuk i tre år och är därmed efter. Fick lämna en kille pga våldtäkt och nästa kille, som egentligen var jättefin, pga att vi var så olika att det inte gick ihop. Har laddat hem Tinder-appen men inte vågat öppna den. Kanske, kanske att jag kan våga mig på den.. eller är det ens så man gör?!
Tack iaf för din öppenhet och ärlighet ❤️
Svara
Robert
| #
Typ så, haha. 😉 Mvh /Hade svårt att komma på vad jag skulle kommentera
Svara
Elin
| #
Wow vilket inlägg! Man känner nästan som du kände! Sorgligt och så mycket igenkänning! Fint slut på året!
Svara
Josefine
| #
Förstår att de tar väldigt långtid för dig att gå igenom och skriva dessa inlägg. Men kag uppskattar de verkligen, orkar du får gärna resterande 4 också vara de. ❤️
Svara
Egoina
| #
Ska göra det så fort jag får tid 🙂
Svara
BB
| #
Åh får sån ångest. Hade en pojkvän som typ halvt gjorde slut. Vi fortsatte träffas (vi pratar år!!!) men plötsligt fick jag på andra vägar veta att han verkar ha träffat en ny. Frågade honom men han förneka totalt. Och jag trodde honom! För varför skulle personen jag lita på mest i hela världen ljuga? Några dagar senare fick jag ett meddelande på messenger. Han erkände allt, via jävla messenger samtidigt som han stod på flygplatsen och skulle iväg en månad. 4 år och jag fick ett messengermeddelande. Vet egentligen inte vart jag vill komma med att berätta detta men fyfan vad de krossa mig! Jag är lyckligt kär och gifter mig nästa år men är det något den killen tog ifrån mig så är det kämparglöd. Minsta lilla hinder så känner jag direkt att det är dags att lämna innan de går utför. Trots att jag ska gifta mig så kan jag inte se att jag skulle bli förstörd om min blivande valde att lämna mig. Har byggt upp en sån sjukt ”klarar mig själv-mur”.
Svara
Egoina
| #
Förstår helt! Hoppas den känslan går över någon gång. Men hallå så kul att du ska gifta dig. Grattis! <3
Svara