Min dag är lite bakvänd eftersom Moa kan podda först ikväll, så jag startade morgonen med en långpromenad. Så mysigt! Sen fixade jag naglarna, satte mig på ett café och svarade på mejl och nu är jag hemma igen. Nu ska jag äta lunch och titta på Younger. Såg nästan hela första säsongen igår. Älskar den serien. Så lättsam, men ändå bra. Plus att Josh är ganska trevlig att titta på…heh. Finns på tv4play. Efter lunchen ska jag möta upp en tjej som ska köpa en bok av mig. Jag har hela tiden tänkt att jag måste ta tag i att sälja mina skolböcker och det har alltså inte hänt förrän nu, tre år efter att jag tog examen. Bra där.
Fick sällskap av detta söta gäng på min promenad. De följde efter mig en bra bit. Haha så gulligt.
Jag kan ju inte gå förbi EH utan att köpa en kaffe tydligen? Men bra mut för att ta sig ut och få lite luft. Jag har förresten börjat köra på lite mer fyrkantiga naglar igen. Tror jag gillar spetsiga/mandelformade mer, men kul att variera. Om någon undrade alltså. Antar att ni ligger sömnlösa i undran om formen på mina naglar.
Agneta Dahlgren är en av Europas mäktigaste kvinnor i bilbranschen. För över tjugo år sedan började hon sin karriärsresa på franska Renault, där hon idag är designchef för elbilsegmentet. Nu hoppas hon att fler unga ska få upp ögonen för vilka enorma möjligheter det finns inom branschen.
Agneta Dahlgren har sina rötter i Ulricehamn, och började studera på Luleå tekniska högskola i början på 90-talet. De sista åren studerade hon på ett franskt universitet, med inriktning på industridesign.
Som bosatt i Frankrike kändes det naturligt att söka sig till ett franskt företag, men helst ett som hade relation till Sverige. Hon fick jobb på Renault, som just då hade ett samarbete på gång med Volvo. Samarbetet blev aldrig av, men Agneta blev kvar på Renault – ett beslut hon aldrig ångrat.
Mångfald – en framgångsfaktor
När Agneta började på Renault var företaget väldigt franskt, och samarbeten med andra länder var få på den tiden. Idag har Renault Group 120 000 medarbetare runtom i hela världen. På designavdelningen i Paris där Agneta är, jobbar 500 personer med 30 olika nationaliteter.
– Det viktiga med internationellt samarbete är att vara medveten om kulturella skillnader, att till exempel japaner jobbar på ett sätt, och fransmän på ett annat. Att ha förståelse och respekt för varandra är grunden för att det ska fungera. Det ger verkligen något extra i vardagen att ha kollegor från alla möjliga kulturer. Det är både roligt, inspirerande och extremt lärorikt.
Temaresor för att hämta inspiration
Agneta har alltid varit mycket intresserad av teknik men har också det konstnärliga och kreativa i sig. Att jobba med just design av bilar gör att hon får använda båda hjärnhalvorna på ett spännande sätt.
– Det är komplexa produkter som kräver kunskap ur en massa olika perspektiv; teknik, data, grafisk design, exteriör, interiör, anatomi osv.
Utvecklingen av det kreativa och artistiska perspektivet är något som Renault valt att satsa mycket på i sin verksamhet. Agneta har varit med på många av de olika temaresorna som företaget anordnat genom åren för att ge medarbetarna chansen att hämta inspiration från olika ställen i världen.
– Vi kan vara en grupp personer som åker till ett ställe och studerar arkitektur eller åker till ett annat land för att förstå deras kultur. Det kan också vara ett speciellt tema där man till exempel jobbar med trä, eller blåser glas. Då åker man en grupp på fem till tio personer och är borta någon vecka, och det går självklart på arbetstid. Det är fantastiskt att Renault lägger så mycket resurser på det här. Det ger oss inspiration och hjälper oss verkligen att jobba bättre tillsammans.
Nya perspektiv behövs inför framtiden
Agneta, som jobbat med bilar i många år, konstaterar att det är en otroligt spännande tid som vi lever i just nu, eftersom det är så mycket nytt och revolutionerande som händer i branschen. Förutom elbilar, som tar allt större plats på marknaden, går vi också mot utvecklingen av det vi kallar ”Autonomuos Driving” – bilar som inom en ganska snar framtid kommer att vara självkörande.
– Bara det gör att helt nya och stora frågor måste ställas – hur ska man anpassa bilen för en person som sitter på en förarplats, men som inte behöver köra hela tiden och därför kan göra massa andra saker samtidigt? När de här nya behoven kommer så blir det helt andra perspektiv att jobba med vad det gäller både teknik och design.
På frågan om vad som är den viktigaste egenskapen för att göra en karriär i bilbranschen svarar Agneta att nyfikenhet är ett måste.
– En av de absolut viktigaste egenskaperna är att vara intresserad och vilja utforska nya områden. Våga ta för dig och visa vad du kan. Dela med dig av vad du tycker och tänker och gör det på ett professionellt sätt. Då kan du gå hur långt som helst.
Jag har aldrig varit känslig för laktos och därför har jag aldrig köpt laktosfria produkter. Jag vet inte ens om jag någonsin druckit laktosfri mjölk? Inte medvetet åtminstone. I ärlighetens namn har jag trott att laktosfria produkter smakar annorlunda. Den myten kunde jag verkligen slå hål på när jag fick Skånemejeriers nya laktosfria serie hemskickad. Det smakade precis likadant! Dessutom har laktosfria produkter längre hållbarhet vilket är big win för mig som inte konsumerar stora mängder mejeriprodukter varje vecka.
Här är en del av den laktosfria serien. Men det finns hur många produkter som helst! -> Kika in hela sortimentet HÄR.
Jag tycker att det är extra kul med detta samarbete eftersom att jag, såklart, i egenskap av att vara skåning, alltid väljer just Skånemejerier när jag ska köpa mejeriprodukter. Jag minns en gång för några år sedan när en matvaruaffär jag brukade handla i slutade ta in Skånemejerier och folk blev så upprörda att de slutade handla där (inklusive jag själv) och affären sedan var tvungen att börja sälja det igen. Haha : ))
Men jaha. Vad skulle jag göra med alla produkter då? Jag blev genast nyfiken på den här. Laktosfri filmjölk med citronsmak. Jag har aldrig riktigt gillat vanlig fil, men blev nyfiken och smakade. Denna var ju supergod! Så den bestämde jag mig för att göra något kul med. Btw måste det vara första gången jag (eller någon överhuvudtaget???) tar en selfie med ett filmjölkspaket.
Tillsammans med laktosfri grädde fixade jag ihop en citronmousse med vit choklad och pistagenötter. Det blev så himla lyckat!
Ingredienser:
3 dl laktosfri vispgrädde
3 dl laktosfri citronfil
200 gram laktosfri vit choklad
2 citroner (jag använde 1 stor)
Rostade & saltade pistagenötter
Cirka 10 digestivekex
2 gelatinblad
Börja med att krossa digestivekex och lägg i botten av serveringsskålarna.
Gör sedan såhär: Lägg gelatinbladen i kallt vatten i cirka fem minuter. Vispa grädden. Riv skalet från citronerna. Smält chokladen och låt svalna något. Krama ur och blanda i gelatinbladen och rör runt till bladen har smält och smeten är slät. Häll i filmjölk, citronzest (spara lite till garnering) och saften från citronerna. Rör sedan ner grädden försiktigt och häll smeten i serveringsskålarna.
Låt stå kallt till moussen har stelnat. Garnera med hackade pistagenötter och citronzest.
Och ät! Det blev så gott tycker jag! Citronfilen gav precis rätt syrlighet. Dessutom är jag så sjukt nöjd med att jag för första gången i mitt liv lyckats freestyla något i kategori dessert som faktiskt blev lyckat. Heja mig!
Förresten! Nästa vecka ska jag träffa Skånemejeriers dietist Emilia för att prata om allt som rör laktos och laktosfritt. Det ska bli spännande! Ni får gärna hjälpa mig att ställa frågor. Vad undrar ni om laktos och laktosfritt? Vad är laktos? Varför är vissa känsliga för det? Hur kan en produkt vara laktosfri? Inga frågor är för dumma. Låt oss bli laktos-experter!
Då var jag på väg hem igen. Men låt oss kika på lite vad jag haft för mig sedan i söndags:
Har åkt bil massor i vanlig ordning. Varför måste alla bo så långt ifrån varandra? Tur det är fin utsikt i alla fall.
Hälsade på min pappa som kommit hem från sjukhuset. Han fick världens största bukett rosor och så firade vi med fisksoppa.
En dag var vi på café och jag åt denna instagrammiga. Lika god som fin dessutom.
Och på tal om godsaker ser ni två Norge-favvisar här. Helt obegripligt att den chokladyoghurten inte finns i Sverige än förresten.
Har hängt med den här gulliga. Jag älskar att han är en liten person nu som man kan prata med. Det roligaste jag vet är att prata och resonera med honom. Han säger hela tiden att saker är ”lurt” (=klokt). Som till exempel att ha mycket sylt på mackan. Ska lätt anamma det uttrycket till allt.
På morgonen smyger han in på mitt rum och gömmer sig här. Haha <3
Igår var det strålande väder och vi passade på att få lite sol i ansiktet.
Vi satt här och kunde på riktigt SE hur snön smälte bort. Våren! Nu kommer du!
Jag blev attackerad av en tiger!
Och sen lurade Batman mig och stoppade in en orm i munnen på mig (bevis på instastory). Tufft liv!
Igår gjorde vi min favoritpizza flammkuchen.
Och bjuder på denna bild för att jag ser så himla golli ut. Visst? Så nördig att jag orkar inte.
Ja, det var min trip i korta drag. Mysig vistelse i vanlig ordning <3
Hej! Jag tycker att du är en himla vettig person så nu vänder jag mig till dig för lite goda råd. Det har med relationen till min kille att göra.
Det första är att jag blir väldigt svartsjuk om jag märker att han sneglar lite åt andra tjejer. Jag jämför mig då med tjejerna och känner att jag inte duger. Det största problemet är inte egentligen att han gör det utan att jag själv känner att jag inte duger. Så problemet sitter i mitt huvud. Har du erfarenhet av sånt och hur tycker du man ska tänka?
Det andra är om du har några råd för att inte bråka om småsaker? Det kan vara något jag stör mig på (inget jättestort problem egentligen) som jag tar upp, han blir arg och plötsligt har det blivit ett jättestort bråk. Hur gör man med sånt?
Vilken trevlig flickvän jag låter som nu haha. Men annars är vår relation bra! Kram
– Jag har faktiskt aldrig känt mig svartsjuk på det sättet, så kan inte hjälpa dig där. Men svartsjuka brukar generellt handla om en själv och inte ens partner och är något man behöver jobba med (en insikt som du ju redan har, så förlåt för upprepning). Om inte det är så att det finns anledning att vara svartsjuk såklart! Jag vet inte riktigt hur du menar med att han sneglar åt andra tjejer. Det kan såklart vara oskyldigt och vi alla tittar ju på andra liksom. Men det låter inte så himla charmigt. Jag var ihop med en kille för många år sedan. Jag, han och hans kompis var ute en kväll och plötsligt säger kompisen ”jäklar såg du den där tjejens röv” (orkar inte objektifieringen…) och då springer min kille efter tjejen för att kolla på hennes rumpa(!!). Jag blev inte svartsjuk överhuvudtaget, men tyckte väl inte att det var så charmigt gjort och typ skrattade åt honom.
Jag vet inte hur du ska tänka just i ditt fall. När jag är svartsjuk brukar det handla om dåtid. Gamla flickvänner och så vidare. Det enda som fungerar för mig är att tvinga mig själv att inte tänka på det och det logiska tänket då såklart, att det är dåtid och går inte att ändra på hur mycket jag än ältar. Jag snokar inte, jag frågar inte saker osv och det hjälper mycket. Ditt bekymmer, att du känner att du inte duger, är ju en otroligt jobbig känsla. Jag ska inte säga klyschorna att du såklart gör det och att din kille valt just DIG osv osv, för det vet du ju. Men jag tänker råda dig att sluta jämföra dig med andra. Sluta med det nu! Det kommer aldrig något bra ut av det. Det finns alltid någon snyggare, roligare, smartare. Sorgligt nog. (Haha peppigt svar va?). Men det finns ingen som du!
Vad gäller att inte bråka om småsaker är det där lättare sagt än gjort, jag vet. Men försök välja dina strider! Man måste faktiskt inte ta upp ALLT man blir irriterad över. Man blir irriterad på sin partner i tid och otid, så är det bara. Det hör liksom till att vara ihop med någon. Men ibland måste man bita ihop och bortse från saker. Sen handlar det också om hur din partner bemöter dig tänker jag. En liten grej kanske kan få fortsätta vara liten om man inte blir så arg? Såklart är det inte kul att ens partner ofta bråkar om småsaker, men samtidigt är det ju lika mycket hans fel att det blir ett stort bråk. Kanske är du en person med större behov av att ventilera saker? Kanske uttrycker du dig på ett sätt som triggar honom? Jag tänker såhär: 1) försök välja dina strider. 2) fundera på hur du uttrycker dig när du tar upp saker 3) prata med honom om hur ni kan lösa de små konflikterna i er vardag på ett bättre sätt. Ps. Jag tycker visst du låter som en trevlig flickvän. Bara att du har en sån här insikt och vill jobba på dina sämre sidor är ju fantastiskt <3
Hur har det gått med din stalker? Hör han av sig fortfarande?
– Det har varit tyst länge nu. Men häromdagen fick jag en kommentar på bloggen igen. Det är så han gör nu. Påminner mig om att han finns någon gång om året. Men men. Bättre än hur det var innan. Ja, det är alltså inte själva fotbollsspelaren Lionel Messi som skrivit det här (haha) utan Anders Uhrbom, mannen som dömdes för ofredande mot mig och en annan tjej och fortfarande (!!!) håller på och kontaktar mig.
Så fin blus du har! Var är den ifrån? ?
– Tack! Den är från H&M Conscious. Finns här. Köpte den senast jag var i Norge. Blev kär när jag såg den, men av någon konstig anledning hängde jag tillbaka den igen. Min kusin suckade åt mig eftersom det var typ den tionde saken jag gått och hållit i den dagen men sedan hängt tillbaka igen. Sen gick jag ut ur affären, ångrade mig och gick in och köpte den. Vad för velmänniska är jag egentligen?
Här är jag och nördposar med den på toaletten på en restaurang.
Åh!! Jag ska också gifta mig i sommar och vi postade våra save the dates, men nu gick vi all in på bröllopsinbjudan vilket innebär att de kommer kosta 30sek styck (!!!) att posta. Kändes det ”snålt” att få inbjudan i handen, eller fint? ?
– Oj! Visste inte att det kunde vara så dyrt att skicka! Jag tänker att det viktigaste är att man får sin inbjudan, inte hur man får den. Men jag tyckte nog det var mysigt att få den personligen faktiskt <3 Det enda jag tänker på är att dina gäster ska hinna få dem i tid. Det finns ju kanske släktingar etc som man inte träffar så ofta? Så i ditt fall hade jag övervägt att både ge personligen och skicka. Sofie ska gifta sig först nästa sommar, så det är därför hon bestämt sig för att ge inbjudningarna i takt med att hon träffar folk. Hennes inbjudningar är redan klara, men det är liksom ”för tidigt” att skicka dem redan nu 🙂
Haha gällande bilden från din snyggvecka, är du också en sådan som ställer dig i fönstret mellan gardinen för att få det optimala ljuset? Skönt att det inte bara är jag i sådana fall ?
– Haha JA såklart. Det är där man blir snyggast 😉 Det och bilselfies.
Åh smart app!! Älskar att det finns appar till allt ? kan du göra mer inlägg om hur det funkar med att köpa lägenhet? Vad man ska tänka på och så? Vilka för- och nackdelar tycker du finns med att köpa vs hyra? Hur kommer det sig att du inte hyrde nu istället?
– Absolut, jag kan göra det längre fram. Just nu känner jag mig förvirrad och i behov av ett sånt inlägg själv faktiskt. Haha. Anledningen till att jag köper nu och inte hyr är för att jag får bo finare och bättre till ett mindre kostnad än om jag skulle hyra. Jag fick erbjudande om en hyresrätt för några månader sedan. Men den hade sämre standard, sämre läge och var dessutom två tusenlappar dyrare i månaden än vad min lägenhet som jag köpte kommer kosta mig (och då är till och med en del av det amortering). Så rent ekonomisk kände det idiotiskt att ta en hyresrätt jag inte ens var helt nöjd med för mer pengar.
Sen är det såklart en ekonomisk risk med tanke på att både räntorna kan skena och att lägenheten kan minska i värde. Men i slutändan tror jag ändå att det är mer ekonomiskt att köpa. Sen känns det också så kul att äga sitt boende och på riktigt få göra det till sitt eget.
Jag vaknar upp i Norge idag, förhoppningsvis med en treåring som rycker i min dörr och är otålig efter att jag ska vakna. Varenda gång vi ses är han skeptisk till mig till en början. Det tar några timmar innan vi är kompisar, innan jag fått över honom till min sida. Vilket ju inte alls är konstigt eftersom det går lång tid mellan varje gång vi ses.
Tänk ändå så sorgligt att det ska vara såhär. Att jag ska bo så långt från min familj. Jag och Moa pratade om superkrafter i podden och den superkraft jag helst hade velat ha är att kunna teleportera mig. Tänk att få vara med den man vill, när man vill och att dessutom få vara var man vill. Inga mer distansrelationer. Aldrig mer behöva välja. Ingen mer pendling. Man behöver inte ens packa sin väska eftersom man bara kan trolla hem sig när man vill. Man kan gå på två fester samtidigt. Man kan äta middag i ett land för att sedan följa upp med dessert i ett annat. Teleportering alltså. Vilken grej.
Denna vecka är jag som sagt i Norge. Jag ska hälsa på min pappa och umgås med min familj. Pappa fick komma hem från sjukhuset igår! Det är ju helt otroligt. Det trodde jag inte. Nu väntar tuffa tider med strålning och cellgift, men det ska nog gå bra det med.
Jag vet inte helt när jag ska åka hem ännu, det beror på hur det ser ut med jobb och vad som kan flyttas runt och inte. Men antagligen blir det på onsdag. På söndag fyller jag år! Så knäppt. Är totalt inte alls redo för det och har inte planerat någonting. Aja. Bestämmer att jag fyller år i april istället.
Så ser min vecka ut såhär långt. Ska göra mitt bästa med att uppdatera bloggen, men familjen går först osv. Puss!
