Vet ni vad jag ska ikväll? Jag ska gå på fotboll! Jag tänker att om J är snäll och följer med mig på blogg-galor kan jag väl hänga med honom på fotboll. Ge och ta liksom. Nejdå, det ska bli kul! Men det gör lite ont i boisaren i mig (är ju från Landskrona och här tycker man inte om HIF).
Nu ska jag snart möta honom och så ska vi äta en bit mat med hans bror och hans pappa innan matchen.
Vi har fått i uppgift att göra billboards i skolan, så det sitter jag och fixar med nu. Vi får endast använda oss av text, alltså inga bilder och endast en färg. Kul uppgift! Jag har kommit på så många bra idéer och jag har till och med gjort min första Illustratorskapelse, det blev en kaffekopp vars rök bildar ett frågetecken. Är så nöjd med mig själv!
Alla idéer kan jag inte riktigt genomföra eftersom jag inte kan programmen tillräckligt bra och andra går inte då vi inte fått så mycket tid, men det ger mig ändå självförtroende till att jomenvisst, jag kan nog bli en rätt bra kommunikatör någon gång.
Inspiration behöver man när man skapar. Här är några favoriter jag såg på 9gag:
Jag känner mig så huslig nu, för vet ni vaaad? Jag har bakat IGEN. Ni länkade nämligen så många bra recept och jag hade alla ingredienser hemma så jag tänkte varför inte. Jag som var orolig över hur jag skulle lyckas ”bli av med” all Dumle jag fått hemskickad. Det är snart inga kvar, haha.
Jag gjorde dumlesnittar enligt DETTA recept och alltså skoja vad gott! Blev förvånad över hur enkelt det var och hur gott det blev. Det ska jag lätt göra igen. Lite dreggel-bilder igen dådå:
Ser ni någon rulla fram till skolan på torsdag är det bara jag. Ni kan väl putta på.
Kladdkakan vi gjorde igår blev superlyckad, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet. OBS: varning för sjukt läskande bilder och inlägget bör ej läsas på tom mage.
Du behöver:
2 dl vetemjöl
4 dl socker
3 ägg
1 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
150 gram smör
1 nypa salt
1 form med löstagbar kant cirka 20-24 cm i diameter.
Dumlekolor efter behag
Såhär gör du: Ställ ugnen på 175 grader. Smöra och bröa formen. Smält smöret och smält ner några dumlekolor i smöret. Vispa ihop ägg och socker. Blanda alla torra ingredienser och rör sedan ner dem försiktigt i äggsmeten. Se till att smöret har svalnat och blanda i det också. Häll i kladdkakesmeten i formen. Hacka ett gäng dumlekolor grovt och fördela över smeten. Ställ in i ugnen i cirka 20-30 minuter beroende på hur kladdig du vill ha den. Vi hackade några dumlekolor som vi strödde på toppen på slutet för att kakan skulle se dumlig ut, men det gör man som man vill. Låt kakan svalna (svårt, jag vet!!) och servera med grädde.
Tack för all kärlek. Att ni är med mig och stöttar mig betyder så mycket. Är verkligen rörd över det. Ni är så fina <3
Jag har inte sovit mycket inatt och mitt humör är sådär. Men dagen lyckades bli rätt skaplig ändå!
Jag var i skolan och FY TUSAN vad kallt det var idag? Jag var lycklig över att J meddelade detta per sms innan jag hunnit gå så jag kunde välja min megahalsduk. Titta spegelbilden förresten. Haha, tjej på språng.
Efter skolan hade jag en timme att slå ihjäl innan mitt tåg gick. Kylan fick mig att inse att jag behöver en jacka. Jag har inget som jag kan ha när det är mittemellan-kallt mellan sommar och vinter. Bara skinnjackor. Jag hittade den här på H&M. 299 kronor, ett kap ju! Den är egentligen mörkblå, så bilden ljuger.
Mamma skulle klippa sig och frågade om vi inte skulle luncha innan. Gratis mat. Score!
Sen gick jag hem och funderade på vad jag skulle göra med all Dumle jag fått hemskickad. Dumle-kladdkaka såklart! Ni får receptet sen om det blir gott. Jag har freestylat i vanlig ordning.
Ett mindre roligt brev väntade mig när jag kom hem i fredags. Det var en faktura från min advokat. Som ni kanske minns så överklagade jag till Högsta domstol och jag visste att jag riskerade att betala om det var så att min fall togs upp och jag förlorade. Då fallet inte togs upp trodde jag inte att jag skulle behöva betala någonting, men då min advokat lagt ner cirka två timmar på min överklagan ska hon såklart ha betalt och det kalaset landade på 4400 kronor.
Det kunde varit mycket värre. Men hela grejen känns bara som ett slag i ansiktet. Det här har nu pågått i ungefär fem år. Han håller fortfarande på. Han kontaktade mig bara för någon dag sedan (igen). Jag orkar inte mer. Det känns så orättvist. Det är så fruktansvärt kränkande.
Jag anmälde första gången 2010 och blev inte tagen på allvar. Jag anmälde igen. Jag berättade att personen kontaktade mig hundratals gånger per dag, att han skrivit att han var på väg hem till mig. ”Men OM han kommer hem till dig så kan du väl ringa då”, sa de. I perioder funderade jag dagligen på hur jag skulle orka, jag knöt handen hårt och lät mina nycklar sticka ut mellan fingrarna när jag gick till och från min lägenhet. Jag öppnade aldrig, aldrig dörren eller svarade i telefon om jag inte visste vem det var. Men jag fick leva så, för det fanns ingenting jag kunde göra.
Jag blev kontaktad av en polis några år senare i samband med en utredning av en annan tjej han stalkat då de hittat mig i hans telefon. Det ringde varningsklockor när de såg att mitt nummer var sparat med prefixet #31# framför, min adress låg som en anteckning och det fanns bilder på mig sparade i telefonen. Polisen berättade om den nya stalkinglagen och gav mig energi till att anmäla ännu en gång. Det var långa förhör och polisen lade hela arbetsveckor på att gå igenom tusentals kommentarer.
Sedan blev det rättegång och jag behövde sitta mittemot honom. I sista sekund fick jag en annan advokat än den jag egentligen skulle ha då hen blivit sjuk och den nya var inte överhuvudtaget insatt vilket märktes. Jag tror inte ens att han visste vad en blogg var. På tågresan hem hade jag så ont i magen att jag inte kunde sitta rakt upp.
Lättnaden kom när jag fick domen. Tingsrätten dömde honom för olaga förföljelse och 15.000 kronor i skadestånd. Men sen överklagade han och hovrätten ogillade åtalet samt mitt skadeståndsyrkande. Det kändes hopplöst igen, men jag bestämde mig ändå för att överklaga. Fallet fick inte prövningstillstånd.
Jag bestämde mig för att skriva det här i hopp om att han skulle sluta. Men det hjälpte inte. Han fortsätter. Inte i samma utsträckning, men han fortsätter. Vad händer när jag använt mitt ”kort” och han ändå fortsätter? Jag är rätt säker på att även om jag skulle skriva ut allt och publicera handlingarna så kommer han inte att sluta. Jag kommer då istället få höra hur jag ”förstört hans liv” och även fast jag gått igenom allt det här önskar jag inte honom något ont. Vissa av era kommentarer skrämmer mig. Jag vill inte någon något ont. Jag vill inte ha det på mitt samvete. Jag vill bara bli lämnad ifred.
Så nu sitter jag här. Fullständigt maktlös. Han har fortfarande inte lämnat mig ifred och nu måste jag dessutom betala några tusen. Det känns så orättvist. Kränkande, förnedrande och så orättvist.
Idag har vi varit och lekt med Johannes syskonbarn hela dagen. Vi hade med godis till barnen, sen har vi byggt tågbana, busat i trädgården och så blev vi bjudna på middag. En mysig dag! Jag är lite ledsen, får se om jag orkar berätta varför imorgon. Kan säga så mycket som att jag hatar att få brev.
Nu blir det te och nutellacheesecake som mamma var och lämnade till mig som grattis-till-vinsten. Gulligt! Vi ska se det sista avsnittet av Orange is the new black. Sen behöver vi en ny serie.
Jag orkade inte bygga färdigt det sista spåret, så jag satte helt enkelt en isbjörn som fick vakta. Helt okej lösning tyckte barnen.