1) Vi hade rapport-redovisning på vår finansiella analys av Gekås Ullared idag. Vi hade fått veta att presentationen skulle vara 3 minuter, så vi brydde oss inte särskilt mycket om den och tänkte att då är det ju bara att säga någonting. Vad som helst. 3 minuter är ingenting. Men de andra hade förberett värsta presentationerna och vi fick ångest och panikskrev ihop en liten presentation som vi improviserade oss igenom. Det gick bra som tur var.
2) Firade detta med lyxkaffe. Eller det är en efterkonstruktion om jag ska vara ärlig. Hade tänkt köpa kaffen ändå.
3) Sen kom jag hem och var rastlös så jag bestämde mig för att gå ut och gå.
4) Men av någon konstig, oförklarlig, märklig anledning hamnade jag här:
5) Sedan gick jag hem igen i den SJUKA SNÖN. Ja, för oss i Skåne är detta mycket snö. Kollektivtrafiken kollapsar osv. Fast idag var tåget sent för att tågföraren satt i en taxi? Så konstigt? De sa detta i högtalaren. ”Vi väntar på tågföraren som sitter i en taxi”. Kunde de inte bara sagt ”tekniska problem”, som alltid. Eller att de väntar på någon signal, det är ju klassikern.
6) Jag är verkligen i min egen värld i min megaluva. Ser inte ut, hör inte in. Love it. Kunde inte ens se att bilden jag tog var väldigt mycket oskarp. Menmen.
Eftersom att ett nytt nummer av Veckorevyn är ute i butik kan jag lägga upp min krönika från förra numret. Det är en lista på tolv saker som endast händer i filmens värld. Det är en spinoff på detta inlägg, om ni minns.
Åh! Jag är så arg på mig själv. Jag är så feg. Det luktar ofta cigarettrök i mitt trapphus och jag har inte vetat vem som står bakom detta (misstänker visserligen att det är flera personer).
Idag när jag kom hem från skolan så mötte jag en kvinna i mitt trapphus som stod och rökte. Där stod hon bara, mitt i trappan och rökte. Så äckligt! Hela trapphuset stinker och det luktar nästan in i min lägenhet. Men såklart vågade jag inte säga något. Jag fick ett infall om att jag skulle låtsas få en hostattack när jag gick förbi så att hon skulle förstå, men inte ens det vågade jag.
Vad göra nu då? Ska jag vara typiskt svensk och sätta upp en lapp?
Eller vara ännu mer svensk och hålla mig till att snacka skit om det?
Jag känner mig lagom stolt över att jag lyckades värma min mat i skolans micro idag. Jag har ingen och vet knappt hur de fungerar. Jag tryckte på några knappar och det blev varmt. Bra där.
Jag minns den gången jag skulle värma mat på min första arbetsdag när jag jobbade med teknisk support. Den var inslagen i aluminiumfolie. Jag stoppade in den och tryckte på ”start” och plötsligt flög min kollega upp , stannade micron och slängde ut maten. Jag förstod ingenting. Ganska pinsamt såhär i efterhand.
Vi sitter och gör en finansiell analys av Gekås Ullared. Kulkul.
Jag var så himla sugen på choklad efter maten idag och jag tyckte mig minnas att jag hade handlat det. Jag letade överallt, men kunde inte hitta något choklad. Så irriterande för jag var stensäker på att jag lade ner det i korgen. Helt säker.
Jag kunde inte släppa det och var tvungen att hitta kvittot för att dubbelkolla att jag verkligen inte köpt något choklad. Oturligt nog låg det i botten av soporna, så det var bara att gräva upp. Just då kommer min pojkvän in och tar bild. ”Bloggmaterial”, sa han.
Det är först då jag reflekterar över att jag precis grävt i mina sopor. Chokladsugen eller? Förresten så stod det inte med något choklad på kvittot. Så med den vetskapen kan jag sova gott inatt.
Och ja. Ni kan debattera hur mycket som helst, men för mig kommer det alltid att heta ”ett choklad”.
Det blev sötpotatis idag. Åh. Varför äter man inte det oftare? Så gott. Ignorera pepparkakorna i bakgrunden. Vissa verkar tro att det är jul fortfarande.
