Ni känner till att jag alltid haft problem med att äta frukost. Det är liksom inte min grej. Jag gillar egentligen ingenting frukostaktigt, sen dessutom har jag svårt att äta så tidigt och orkar inte heller anstränga mig dygnets första timmar.
Ni har tipsat om smoothie och jag har försökt gång på gång utan att egentligen tycka att det är så gott heller. FÖRRÄN NU! Jag är säkert sist i världen med att komma på detta, men kakao!!! Man ska ha i kakao! Det funkar i allt.
En miljon gånger godare. Som att dricka chokladmilkshake varje morgon.
Skål! I denna smoothie har jag kesella, naturell yogurt, banan, blåbär, en matsked kakao och en skvätt juice.
Det har varit en hektisk dag. Men så är det väl när man haft semester i några veckor och ska tillbaka och ta itu med verkligheten. Nu ska jag ta rensa i min mejlinkorg och skriva en krönika, sen kan jag äntligen sova.
Såg att det kom en del reaktioner på att jag skrev om Jehovas Vittnen. Tur att jag är van vid alla fördomar och kritik. Har fått försvara dem sedan första klass. Vi skulle ha kristendomskunskap (har man fortfarande det på lågstadiet?) och min fröken frågade oss om vi kände till några gudar. Någon sa Gud, någon sa Allah och jag sa Jehova. Då sa min fröken att ”det inte var en riktig gud”.
Jag vet att många har fördomar och inte gillar Jehovas vittnen på grund av olika saker. Jag kan bara beklaga alla dåliga erfarenheter, men innan ni drar alla över en kam får ni gärna läsa på eller kanske fråga någon som vet. Man behöver inte hålla med och man behöver inte förstå. Men att respektera människor oavsett är viktigt för mig och det är den miljön jag vill ha här.
Det trillade in några frågor om min norska och om min familj när jag var i Norge som jag tänkte svara på.
Jag är också en norsk i Sverige, pratar flytande norska när jag är där och läser det utan problem. Men visst är det svårt att skriva skiten? Deras dubbelkonsonanter och grejer är helt ologiska! xD
– Jag kan precis som du prata och läsa norska, men kan inte heller skriva. Dock är min norska inte så utvecklad som jag önskar att den var. Det känns som att jag har en tioårings ordförråd. Därför känner jag mig ”dum” och inte helt mig själv när jag är där. Språket är så viktigt för mig och plötsligt kan jag inte uttrycka mig. Tidigare var jag inne på att plugga i Norge, men av den anledningen blir det inte så. Det känns annorlunda att plugga i till exempel England, för där känns det okej att inte vara bäst på engelska eftersom det inte är mitt förstaspråk. Okej, långt svar på din fråga, haha. Men nej, att skriva norska är knepigt, det håller jag med om.
Är hela din släkt jehovas vittnen eller bara de på din mammas/pappas sida ?
– Pappas sida, förutom pappa, är Jehovas Vittnen. Farmor blev det när barnen var små och pappa valde att inte bli det. Jag vill påpeka att det att bli ett Jehovas Vittne är ett val man tar i vuxen ålder och det är även då man döper sig. Så även om man som min pappa växer upp med en förälder som är det, är det inte därmed sagt att man automatiskt blir det själv. Det är ett val man tar.
Vilka härliga bilder! Angående videon så dök en fråga upp i huvudet på mig. Jag har ingen aning om när det var du som pratade och inte, hur mycket norska du pratar och har pratat och skillnaden mellan svenska och norska är ju egentligen minimal, men har du någon brytning när du talar norska? Min fråga har egentligen ingenting med just ditt tal att göra, jag tycker bara det är så väldigt intressant det här som sägs om åldrar och att lära sig språk, men det sägs ju inte riktigt lika mycket om åldrar och att ”glömma språk”.
– Jag tror nog man kan höra att min norska är rostig. Men för att ha bott i Sverige i 22 år pratar jag nog väldigt bra. Enligt mig bryter jag inte. Det kan bli lite grammatiskt fel ibland, men det är allt. Jag tror faktiskt att det vore lättare om språken vore helt olika, det är lätt att blanda ihop grammatiska grejer som till exempel att jag på svenska ”går i skolan” och på norska ”går på skolen”. Språken är ju så lika, men ändå inte. Hade varit lättare att hålla isär om de var totalt olika. Men jag tycker att jag lyckas bra. Dock kunde mitt ordförråd, som jag nämnde på frågan ovanför, varit bättre.
Ni är så gulliga mot varandra och ger en massa presenter ”bara sådär”!
– Ja, det är faktiskt lite så. Jag minns att min faster nämnde en gång för mig att hon tycker om att göra lite extra ibland eftersom att de inte firar jul och födelsedagar.
Du som kan både svenska och norska, håller du med mig (och nästan alla andra?) om att norska låter så glatt? alla som pratar norska låter alltid jätteglada och positiva haha.
– Haha! Detta är en av de vanligaste frågorna jag får. Nej, jag tycker ju inte det. Men jag håller med om att det är svårt att låta hotfull på norska. Arg kan man dock vara. Jag minns en gång min mamma skällde på mig och min kompis frågade frågade varför min mamma ”var så glad”, haha.
Ser ut som att vigseln ägde rum i en rikets sal?:) trevligt. Jehovas vittnen är bland de trevligaste människorna som finns:)
– Det stämmer. Både att vigseln ägde rum i Rikets Sal och att Jehovas vittnen är bland de trevligaste människorna 😉
Vi skulle åka till min farmor. ”Var klar vid tolv”, sa faster. Och som vanligt fick jag sitta och vänta i fyrtio minuter. Att jag aldrig lär mig. Folk tycker att jag är tidsoptimist. Då ska ni träffa min familj.
Farmor dukade fram den här och tyckte att jag var knäpp som trodde att det var ost. Haha okej?
Lite rädd för kor, eller?
Sommarfeeling gånger en miljon.
Haha! Vi fick stanna bilen för att ett gäng kor gick över vägen.
Den berömda Sjöormen i Seljord som min farmor alltid pratar om. Som Loch Ness typ. Min kusin påstår att hon har sett den.
Vi gick upp i ett torn för att se på utsikten.
Såhär såg vi ut från marken.
Jag och min fina faster.
Utsikten från farmors hus. Som att bo i en saga.
Jag på mitt lila rum.
Vi firade farmor och hennes mans ett års bröllopsdag. De fick en hotellvistelse och middag av oss i present och blev jätteglada.
Fick en mössa i present av min kusin. ”Du ser ut som en nisse”, sa en annan kusin.
Ibland tar jag bilder som liksom inte riktigt räcker för att bli enskilda inlägg och då samlar jag dem i inlägg likt det här.
Smygbild tagen på bussen. Kanske inte helt okej, men var så lycklig över att vara brunare än någon. Har nog aldrig hänt.
Jag och två kusiner.
”Skal du ha kvota di?”, frågade min faster mig hela tiden när vi var på Systembolaget i Sverige. Jag fattade inte alls vad hon pratade om förrän jag såg denna skylt.
Vi var i en av de största godisaffärerna jag sett.
Skandal att jag bara köpte det här.
Vi försökte göra friterad banan hemma som ni kanske minns. Det blev aldrig riktigt bra, tyckte jag i alla fall. ”Jag vet inte hur det ska smaka, har aldrig ätit det tidigare”, sa min kusin Mathias. Det går ju inte för sig, tyckte jag. Så vi åkte till en restaurang och beställde det bara för att han skulle få smaka. Vi kände oss ganska dumma när vi hamnade på världens finaste restaurang (vi fick åka runt i hela stan för att hitta ett ställe som serverade det) och delade på en dessert. Dejt-känsla gånger tusen. Haha.
Lollipop. Topp tio på saker jag förknippar Norge med.
Jag fick agera ”assistent” på en av @mathiasvik (på insta) fotorundor. På bilden ser ni #dixithedog.
Fick stå och hålla den största hunden medan han tog bilder på den andra. Så gott det gick i alla fall. Hunden är galet stark.
Fick äran att sova med Dixi också. Åh. Saknar redan! Myshund.
Sitter på bussen med världens bästa snackslåda som min faster fixat. Jag har sett på serier så mycket att mina öron nästan blöder (är det bara jag som får ont av att använda hörsnäckor länge?), men är fortfarande inte hemma.
