Jag har ägnat kvällen åt att slå in julklappar. Det syns inte på bilden, men de blev verkligen inte fina. Att slå in julklappar är lite som att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet och man plötsligt inte kan skriva för hand längre. Man kommer knappt ihåg hur man gör och hur mycket man än anstränger sig så blir det bara snett. Men tanken räknas och sen tror jag inte att det är inpackningen som kommer att bedömas på julafton. Fast vad vet jag.
Jag dampade på tejpen, så min pojkvän var snäll och förberedde en massa bitar:
Kan vara att han var snäll eller så var det för att han tröttnade på meningar med könsord i och meningar som ”folk har fan begått självmord för mindre saker”. Men tejp är jobbigt. Speciellt den sorten jag köpt som bestämt vill klistra ihop sig hela tiden så att man aldrig hittar den jävla änden någon jävla gång.
Jag fick en tidig julklapp av en klasskompis igår. En självlysande kondom! Himla roligt eftersom att det enda vi gjort de senaste veckorna är att skriva B-uppsats och prata om självlysande kondomer. Det började med att hon för någon månad sedan fick veta att ”månadens kondom” på ungdomsmottagningen i december skulle vara en självlysande. Man laddar den under en lampa och sen är man good to go.
Och oj vad vi har pratat om det här. Hur mycket lyser den? Hur länge lyser den? Måste man stanna mitt i allt för att killen får ställa sig med snoppen under en lampa för att ladda den? Hade man kunnat övertala sin pojkvän till att göra ”helikoptern”? Kommer den att lysa upp hela rummet? Kommer det att se knäppt ut för grannarna för att det lyser ut genom fönstret? In-ut-in-ut-in-ut = mörkt-ljust-mörkt-ljust-mörkt-ljust. Det blir kanske värsta morse-koden för grannarna.
Ja. Måhända att det var lite roligare att spekulera kring självlysande kondomer än att skriva B-uppsats. Nu slipper jag i alla fall undra. Haha! Tack så mycket för presenten.
Idag är en typisk sådan dag jag hade börjat gråta av att mjölken är slut. Jag känner mig stressad hela tiden, har ont i magen varje dag och Samarin hjälper inte längre. Oavsett hur många grejer jag betar av på min todo-lista, så försvinner den inte. Så jag ger upp istället, gör ingenting och blir såklart ännu mer stressad.
Inte världens bästa taktik, så jag tar tag i mig själv nu. Kan inte ni berätta om det roligaste som hänt er idag? Eller i veckan? Kanske någonsin? Muntra upp mig.
Nu kommer jag att klaga lite igen så att ni är beredda. En person skrev till mig igår att jag blir dryg när jag har pojkvän. Haha what? Kul om det är sant. Men antagligen inte. Personen märkte inget när hen inte kände till mitt förhållande i alla fall.
Hur som helst. Här är regler jag tycker man borde följa om man ska åka kollektivtrafik:
1) Sköt din hygien. Nej, jag pratar inte om nytt svett man kan ha fått när man sprang till bussen eller på jobbet, och jag pratar inte heller om att man inte orkat duscha håret. Jag pratar om när man inte duschat på veckor, aldrig byter kläder eller har rullat sig i avföring och urin. ÅK INTE DÅ.
2) Rök inte i busskurer. Eller vid ingångar för den delen. Vill ni röka så gör det en bit ifrån, så att den som inte vill stå mitt bland röken kan slippa.
3) Låt folk med busskort gå före. Ska ni köpa femhundra biljetter till hela er familj eller betala en biljett med enkronor; gå inte på bussen först då, utan låt majoriteten som har busskort gå före. Speciellt när det regnar.
Jag är på väg till skolan för att ha handledning. Håll tummarna för att vi inte blir krossade. Jag vet inte vad jag gör i sådana fall. Orkar inte. Sen efter det ska jag åka ut på ännu en julklappsjakt.
Okej. Detta är skitstörigt. Varför ser jag alltid bokstaven G när någon gör ett hjärta eller en smiley på Facebook? Är det någon inställning jag inte har? Är det för att jag har en Mac? Är det likadant för någon av er?
Inte så att mitt liv går under på grund av det här. Jo, lite faktiskt. Jäkla G:n överallt. Gillar inte ens den bokstaven.
