Jag firade början på mitt ”påsklov” med att luncha på IKEA och shoppa lite. Okej. Mycket. Lite ”här och där” resulterade i en hel del upptäckte jag nu när jag kom hem. Men kul. Det är inte ofta jag lyckas hitta så mycket grejer jag vill ha på samma gång.
Jag inser att jag gått lite överstyr gällande lösa-byxor-med-mönster-trenden. Men alltså om det inte är det bästa någonsin så säg. Typ som när ombre var något man skulle ha. Då kunde jag strunta i att färga håret på nästan ett år och ändå se ut som att jag brydde mig.
Om ni undrar vad det är för märkliga avlånga grejer till vänster i mitten av bilden så är det rullar med ståltråd. Älskling ville absolut att hans shoppingfynd också skulle vara med.
Idag jobbar jag endast halvdag. Sen är jag ledig till tisdag. Woho! Folk tycker att jag är konstig som tycker att det är lyxigt. ”Det är väl självklart, det är ju påsk”, säger de. Fast jag har ju aldrig direkt haft ett jobb som respekterar röda dagar. Så det är visst lyx.
Lite påskrelaterade bilder:
Jag fick påskägg av praktiken. Massor av praliner. Vet ni vad det bästa var? INGEN AV DEM INNEHÖLL MARSIPAN. Skulle dock önska att jag visste det från början, har ätit varenda en superförsiktigt med papperskorg i närheten ”ifall att”. Tar bort hela njuta-grejen.
Vi hade påskfika också, såklart. Med bästa tårtorna. Hur söta?
Min kära köpte påskliljor till mig. ”Jag kan inte uthärda tanken på att mista dig”, betyder de. Och sju stycken betyder ”jag älskar dig”. Alltså åh. ♥ Haha, jag förstod inte alls vad han menade när han sa att han inte ville mista mig (i samband med att han gav mig dem) trodde i en halv sekund av jag var typ döende.
Detta är nog den vanligaste frågan jag får. Anledningen är att jag ville ha koll. Den här människan skrev att han skulle hälsa på mig. ”Jag tar tåget till Landskrona vid 15.00”, kunde han skriva, eller ”Jag kommer hem till dig imorgon, du har inget val”, eller ”Vi ses på Karnevalen”. Jag ville veta när han tänkte hälsa på mig så att jag kunde vara någon annan stans, eller ha någon hemma hos mig.
Det är dessutom svårt att spärra en ip när han använder nya hela tiden. Och det var där den största delen av hans kontakter skedde: på min blogg.
Sen kan jag tycka att det inte är en rimlig lösning att JAG ska behöva ha hemlig adress och byta nummer för att en idiot förstör för mig. Det är han som ska ändra sitt sätt att leva på. Inte jag.
Tack för ert stöd. Verkligen! Ni är så himla fina allihop.
Jag känner dock att jag måste klargöra att Högsta domstol med allra största sannolikhet INTE kommer att ta upp mitt fall även om jag överklagar. Det ska mycket till att få prövningstillstånd och alla jag pratat med har sagt att jag ska ställa in mig på att det inte händer något mer i ärendet. Det kostar mig endast något om HD väljer att ta upp mitt fall och sedan håller fast vid tingsrättens dom. Men vid närmare eftertanke så är jag inte så orolig över att behöva betala ändå. Jag tänker att OM de skulle ge mig prövningstillstånd så beror det på att de tycker att tingsrätten dömt fel eftersom denna typ av brott (förföljelse på nätet) är så pass nytt. Så jag vill ändå tro på ett positivt resultat om HD mot förmodan ger mig prövningstillstånd. Annars så värmer det så otroligt mycket att läsa att i princip hela bloggvärlden går med på att fixa en insamling till mig om det skulle ske. Åh, vad fina ni är alltså. ♥ Så mycket kärlek.
Jag ser att många av er kommenterar om tv-program som Trolljägarna eller Stalkers. Jag har blivit kontaktad inför inspelning av dessa program, men har tackat nej varje gång. Dels för att jag var mitt uppe i rättegång, men också för att jag inte vill. Jag vill ha ett rättsligt beslut, inte att Hasse Aro eller Robert Aschberg säger ”ajabaja”. Det känns så dumt att fläka ut mig på tv och det är verkligen inte något jag orkar med efter att ha gått genom hela den här processen. Jag vill att denna människa ska dömas för vad han gjort och jag vill ha ett nytt kontaktförbud (jag får inte förnya mitt gamla på grund av hovrättens dom).
Nu ringer jag min advokat och överklagar. Tack för er hjälp! Jag gör detta för mig, för er, för alla som använder Internet och för alla andra stackars tjejer han kan tänkas ge sig på. Om inte Högsta domstolen anser att detta är något som är värt att tas upp får jag överväga andra alternativ. Det tar inte slut här.
Denna dag har varit riktigt dålig. Jag är så ledsen och arg. Jag har inte orkat berättat detta för er ännu, men som ni kanske minns så överklagade min stalker tingsrättens dom och ärendet gick till hovrätten. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet olaga förföljelse samt mitt skadeståndsyrkande. Ja, alltså. Jag vet inte var jag ska börja. Från att ha haft på papper att jag blivit kränkt och förföljd samt ett skadestånd på 15.000 kronor står jag här nu igen. Det känns som att ingen tar mig på allvar och jag känner mig så fruktansvärt maktlös.
Jag måste nu välja om jag ska överklaga till Högsta domstolen eller inte. Chansen att mitt fall tas upp i Högsta domstolen är nästan obefintlig, men om det gör det och jag sedan skulle förlora (alltså att de håller med hovrättens beslut) måste jag själv stå för kostnaderna för förhandlingarna. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag behöver er hjälp.
På ett sätt känns det hopplöst. För jag upplevde att rättegången inte alls gick rätt till. Min åklagare hade verkligen inte koll på läget, det kändes som att han läste som ur ett manus när han tittade på sina papper och jag frågar mig om han ens visste vad en blogg är, vad kommentarer på en blogg är osv. Jag fick också detta bekräftat i efterhand. Min egentliga åklagare som hade varit med på utredningen sedan start kunde inte komma och då fick istället denna kille hoppa in. Detta ledde till att han inte alls var lika vass som jag tycker att han borde varit. När min stalker totalnekade till allt trots uppenbara bevis sa åklagaren liksom ingenting. Åklagaren var inte alls insatt. Min stalker lyckades neka till det mesta och tingsrätten dömde endast att han skickat 31 sms och 286 kommentarer. Detta är bara en liten liten bråkdel av vad han faktiskt har skickat. Det handlar alltså egentligen om flera tusentals. Tingsrätten dömde ändå till olaga förföljelse och skadestånd, så trots den dåliga rättegången kändes det bra till slut.
Men sen överklagade stalkern och hovrätten ändrade domen. När man överklagar och ärendet går vidare så gör man inte om rättegången, utan hovrätten tittade på några delar inspelat material. Jag tänker att det kanske inte räckte till? Var man på plats kunde man nämligen verkligen se att han ljög. Eftersom hovrätten dömde så annorlunda än vad tingsrätten gjorde är jag rädd att samma sak kommer att hända igen då det fortfarande är samma material. Och jag har verkligen inte råd att förlora det här, det kan handla om väldigt mycket pengar. Dessutom hade jag inte klarat av det psykiskt.
Men det känns så fruktansvärt att han ska få ”rätt”. Den här människan har varit efter mig i över fem år (ni kan läsa ett gammalt blogginlägg om detta från 2011 HÄR) och han har fortfarande inte slutat! Han kontaktar mig fortfarande några gånger i månaden, även efter rättegången. Han har gjort mig så mycket ont. Han har skrivit rykten om mig på Flashback, bombat min telefon och blogg, gjort mig rädd för att gå utanför dörren och jag fick till och med säga upp mig på ett redaktörsjobb på grund av honom eftersom han spammade mina artiklar. Han är anledningen till att jag började godkänna kommentarer här på bloggen. När det var som värst skickade han hundratals om dagen. När han började hålla på sa jag till både på mejl och via sms att jag inte ville att han skulle kontakta mig och att han skulle lämna mig ifred. Efter det har jag inte svarat honom EN ENDA GÅNG för att jag hoppades på att han skulle tröttna när han inte fick någon respons, jag har inte heller godkänt hans kommentarer. Men han har inte tröttnat. Det har gått flera år och han har inte tröttnat.
Jag anmälde honom första gången 2010 och sedan några gånger efter det, men varje gång lades det ner, så jag gav upp till slut. Men en dag för cirka ett och ett halvt år sedan fick jag ett konstigt sms. ”Hej! Ditt nummer har kommit upp i en utredning. Vill du vara vänlig och kontakta mig. /Polis Blabla i Göteborg”. Jag blev genast livrädd och tänkte att det var stalkern som försökte lura mig till att få kontakt. Tidigare har han nämligen gjort saker som att erbjuda mig tiotusen kronor för en fika och skaffat nya mobilnummer där han har låtsas vara min vän Jacob. Det skulle bara saknas att han låtsas vara polis också. Så jag litade inte på det och ringde istället till polisens växelnummer och frågade efter människan som skickat smset. Till min förvåning så fanns polisen! Jag fick prata med den här polisen och han berättade att en kvinna anmält en man för ofredande i Göteborg och när de beslagtagit mannens telefon hade de hittat mitt nummer sparat i telefonen med prefixet #31#. De hittade även min adress i telefonen och bilder på mig. De tyckte att det var konstigt och kollade upp mig och efter mycket om och men fick de fram mitt register och såg att jag anmält någon för ofredande. De förstod då att det kunde röra sig om samma person, vilket det också var. Det är alltså inte bara jag som varit utsatt för denna person utan minst två andra tjejer.
Som sagt är det inte alls säkert att Högsta domstolen tar upp mitt fall. Det skulle vara om de anser att det är ett prejudikat. Eftersom det finns så lite riktlinjer om just förföljelse på nätet kanske mitt fall skulle kunna vara material för framtida bedömning. För liksom, hur mycket ska man behöva ta? Varför räknas inte det här som förföljelse? Är det för att det är på Internet? Är det för att det är svårt att bevisa? Är det för att jag är kvinna? Är det för att jag är känd? Var går gränsen för vad som är okej beteende på nätet?
Är det meningen att jag ska behöva acceptera det här? Ska jag vara livrädd varje gång någon tittar på mig lite extra när jag är utomhus? Ska jag frysa till is när det knackar på dörren och jag inte vet vem det är? Ska jag få ont i magen när det ringer från skyddat nummer?
Hur hade ni gjort? Överklagat och hoppats på att Högsta domstolen tar upp fallet med risken att behöva betala en hel massa pengar? Eller försökt lägga ner hela grejen trots att den här personen tror att han kan bete sig sig hur han vill och säkerligen är efter andra tjejer också?
Vad ska jag göra?
Jag avslutar med hans senaste skickade kommentar (med en av hans 20-tals nicknames):
Vilken underbar vecka denna kommer att bli. Jag jobbar halvdag på torsdag och är sen ledig fram till tisdag. Vadå lyxigt?
Bilden är från när jag sprang ärenden innan lunch idag. Skulle hämta post i vår postbox och väl framme upptäckte jag att jag glömt nyckeln. Kul. Fick vända och gå tillbaka igen.
