Jag hade ju tänkt att jag skulle kunna köra bil vid det här laget, meeeen det är ju rätt nice att kunna läsa också om vi nu ska *tänka positivt*. Speciellt eftersom jag fick Amy Schumers bok igår. Posten kom och knackade på dörren med den. Det fanns ingen lapp eller någonting i paketet, men jag antar att jag får den i egenskap av bloggerska. Tackar så mycket! Den fick hänga med på tåget. Har precis börjat läsa och känner såååå igen mig i hennes beskrivning av att vara introvert. Det var som att hon beskrev mig, hade inte kunnat skriva det bättre själv.
Blev så glad för boken. Ni har väl sett klippet från hennes stand up i Stockholm där hon fullständigt äger en idiot i publiken som tyckte att hon skulle ”visa pattarna”? Hon är min idol nu. Älskar att hon visste precis vad som hon skulle säga. En annan (jag!) kommer alltid på allt det smarta jag skulle sagt i efterhand och får ha en arg påhittad diskussion i duschen.
Alltså åh, tack för era kommentarer! Jag läser varenda en och det hjälper sååå mycket ska ni veta. Alla era historier, tips och pepp får mig att må så mycket bättre (och säkert andra i samma sits också). Jag är så fantastiskt bortskämd som har er, ni är bättre än vilket forum och vilken googling som helst. TACK för att ni finns här, att ni vill läsa, att ni bryr er och att ni till och med tar er tiden att skriva! <3
Det är strålande väder i Helsingborg idag och F har gjort allt för att försöka få med mig ut. ”Du kommer må bättre med lite frisk luft”, ”vi kan ha picknick”, ”vi kan fånga Pokémons”, ”vi kan äta middag på uteservering”. Men jag vill helst att det inte alls ska vara fint väder idag, helst kan solen gå ner och så kan det snöa eller något. Vill bara sitta i ett mörkt rum och vänta på imorgon. Haha, jag inser att det låter som att detta är det värsta som hänt mig och så är det absolut inte. Men det är så bittert när man föreställt sig hur denna dag skulle gå (för man måste ju vara positiv, visualisera segern och blablabla) och så blev det inte alls så.
I alla fall. Igår tog jag resten av ingredienserna som var kvar och rörde ihop en ny batch chokladbollar. Det blev HELT PERFEKTA denna gång!!! Jag följde receptet förutom dessa ändringar:
1) Jag hade i två matskedar kaffe och två matskedar mjölk (i brist på grädde).
2) Jag mixade havregrynen ännu mer än jag gjorde förra gången, den såg ut som mjöl när jag var klar.
3) Jag lät smeten stå i kylskåpet flera timmar vilket gjorde att den var superlätt att rulla sen.
4) Jag förbättrade också hela Nutella-proceduren genom att helt enkelt frysa i Nutellan i formar, sedan skar jag lagom stora tärningar. Jag kom förresten på att det enklaste kanske vore att smälta Nutellan och sedan hälla upp den i isbitsformar och frysa in, men våra isbitsformar var väldigt stora och jag kände inte för att göra gigantiska chokladbollar tro det eller ej. Men det kan vara ett tips till er!
5) Men den bästa idén var nog ändå att jag provade att doppa hälften av dem i choklad. Ahhh så gott!
Chokladbollarna till vänster är chokladdoppade.
Jag skriver allt det är i jag-form, men F har faktiskt gjort en chokladboll också. Ser ni vilken…..? Haha. Den är säkert godast <3 Lite bränd choklad har ingen dött av :’)
Jag tänkte att det skulle vara så kul att idag, från ingenstans, berätta att jag tagit körkort. Men så blev det inte. Jag är så ledsen och besviken på mig själv och så irriterad över att det nu är två månader (+ teoriskiten igen) tills jag kan göra det igen. Jag ville ju vara klar nu! Det är så på tiden.
Det är inte första gången jag misslyckas. Jag vet inte vad som händer med mig, jag är redo och jag kan. Men när jag ska köra upp blir jag så nervös att jag inte ens kan tänka klart och det enda jag vill är att göra allt rätt vilket gör att jag gör knäppa saker som att stanna vid väjningsplikt (och en gående som hade rött?!?) fast det inte behövs, ta fel körfält i cirkulationsplatser osv.
Uppkörningsmänniskan säger att jag måste hem och bättra mitt självförtroende, att det är okej om det blir fel, att jag måste ta för mig. Ja, för det är ju verkligen en självförtroendeboost att faila. Vissa människor blir sporrade av att misslyckas, men för mig verkar det vara tvärtom. När någon har sagt att jag inte var bra nog för att få körkort, så jag identifierar mig med det och känner mig sämre på att köra bil än innan jag körde upp. Vilket jag egentligen vet inte är logiskt, men det är så det känns. Jag var nästan bättre på att köra bil innan jag kunde alla regler och vad som gäller i olika lägen. Nu vet jag inte vad jag håller på med. Vill bara göra allt rätt, men gör fel och förstår inte varför. Om inte någon kan fixa så att man kan installera en kamera i sin bil när man övningskör hemma som de kan titta på och se att jag faktiskt kan egentligen vet jag inte hur jag någonsin ska klara det. Kan inte hantera pressen.
Jag är sämst och jag är besviken och så ledsen på mig själv för att jag är sämst. Jag berättar det här bara för att ni ska veta varför jag inte är här. Orkar inte. Noll inspiration till någonting. Jag vill bara ligga i soffan, äta godis och gråta. Så det ska jag nu. Puss!
Ibland är vi hopplösa. Som idag när vi skulle bestämma vad vi skulle äta, vi tänkte att det var smart att bestämma sig i bilen innan vi gick in för att handla (blir lätt sura miner annars) (mest från mig) (noll tålamod, heh). I fyrtio minuter satt vi och googlade och kollade Tasty på Facebook (som är bästa matinspon btw!) och såg hur andra som skulle handla kom och åkte igen. I alla fall. Var nära på att ge upp, men efter mycket om och men blev det avokadocarbonara. Kul touch på en vanlig rätt! Här hittar ni receptet.
Nu ska vi se film. Kommer inte ihåg när vi gjorde det senast, så det ska bli mysigt! Vi ska se La vita e bella. En av mina favoritfilmer! Den är sååå bra och sååååååå sorglig. Se den! Ge inte upp de första 30 minuterna och tänk att jag är knäpp, den börjar nämligen dåligt. Ha en mysig lördag alla! <3
Yaaaaj FREDAG! ”Ingen behöver helg mer än jag”, tänker jag varje helg och så fantiserar jag om hur mycket jag ska sova, hur mycket jag skjutit upp som jag nu har tid att ta tag i, hur jag ska jobba ikapp och hur jag ska vika och lägga på plats tvätt (det sistnämnda verkar vara det svåraste uppdraget i mitt liv att ta mig tid att göra, seriöst hur gör ni?). Men jag vet ju, av erfarenhet, att det inte kommer bli så. Möjligtvis sova-biten, men det andra not so much. Men det är ändå tillfredsställande att tänka att det ska hända.
I alla fall. Hur har dagen sett ut hittills då?
Jo, jag bjöd kollegorna på fika. Med pedagogiska skyltar.
Och sen har jag jobbat med solglasögon på. Vi har inte fått upp persienner på det nya kontoret ännu. På eftermiddagen blir det så ljust och vi kom fram till att detta är en smartare lösning än att sitta och kisa och få huvudvärk. Dessutom känner man sig cool.
Många tänker nog att det här med elbolag är krångligt och svårt. Men det behöver det inte vara. Enkla elbolaget förklarar det såhär: ”Med el är det som med allt annat: att småhandla blir dyrt i längden. Därför har vi ersatt det rörliga elpriset med en elfond. Elen köps in i stora volymer när priset brukar vara som lägst. Det ger ett lågt snittpris och färre pristoppar, precis som när du storhandlar”. Dessutom är all el klimatklok! Läs mer här.
Jag gillar kampanjen #HeltEnkelt där de publicerar små lifehacks. Livet behöver ju faktiskt inte vara så komplicerat, haha.
Se fler lifehacks här. Se också ett lifehack som jag spelade in med dem här. Det är ett tips på hur man får sladden till sina hörlurar att hålla bättre!
