Tänkte att ni kunde få hänga med och se hur en vardagsmorgon ser ut för mig, eller min resa till jobbet rättare sagt:
Jag går upp 06.10 och lämnar hemmet 06.20. På den tiden hinner jag duscha, ta deo, smörja in ansiktet, klä på mig och borsta tänderna. Om inte det är bra jobbat så vet jag inte. Jag har optimerat allt för att få sova så länge som möjligt då jag vägrar gå upp innan 06.00. Bara vägrar! Jag lämnar en sovande kille (så avis!) och sedan tar jag bussen till centralen.
För att åka tåg! 06.40 påbörjar tåget sin kurs mot Malmö.
Då är det dags för smink. För ett år sedan lade jag bara på mascara på tåget, men numera gör jag allt. Prioriterar att sova så länge som möjligt istället. Jag har ändå 40 minuter på tåget som brukar vara rätt tomt så tidigt. Så det funkar bra.
Före och efter. Det är olika ljus på bilderna, jag sminkar alltså inte mig själv några nyanser ljusare.
07.20-ish är jag på centralen. Idag hade jag ingen lunch med mig och gick därför och köpte en sallad på Salads and Smoothies. De har en stor och en liten sallad varav den lilla kostar runt 49 kronor och gör mig mätt. Ganska prisvärt alltså. Jag har dock fallit för en sallad som är mycket dyrare då den innehåller massa goda ingredienser som t.ex. koriander, cashewnötter och picklad ingefära. Men whatyougonnado. Magen vill ha det magen vill ha.
Sedan har jag oftast lite tid att slå ihjäl innan bussen går beroende på vilken jag hinner med. Då kan man sitta här och titta på folk. Fast det jag oftast gör är att läsa mejl eller fixa med bloggen. Varje sekund jag har över på dagarna är dyrbar.
Sedan är det dags att åka buss igen.
Och promenera i ett tråkigt industriområde. Espresso house har dock sitt bageri här och beroende på vad de bakar sällskapas man av en god doft. I måndags var det kanelbullar!
Till slut är jag framme här hos mina gulliga kollegor precis innan 08.00. ”Vinka”, sa jag.
Då kan man äta en banan till frukost vid skrivbordet och beta av mejlen.
Sådär! Det var min morgon som i princip ser likadan ut varje dag. Längtar så till vi får sådana snabba tåg som de har i Japan så att man kan åka till Malmö på en kvart. Det vore något.
Igår var jag ledsen. Jag hade en stor ångestklump i magen och bara kände mig så väldigt nere. Det känns som att det är så många saker jag vill just nu, men ingenting händer och jag kan inte heller göra något åt det. Som att leva i vakuum.
Men jag vet att jag egentligen har det väldigt bra ändå, så idag bestämde jag mig för att fokusera på positiva saker. Som att jag för en gångs skull ligger väldigt bra till i planeringen på jobbet och därför kan ägna mig mer åt kreativa och roliga saker än att bara släcka bränder. Dessutom var himlen rosa när jag gick från jobbet idag. Inte nattsvart, utan rosa! Det betyder att det finns ett slut på den här vintern. Inte än, men snart.
Hej regina! Jag har tänkt på en sak. Jag vet att du är väldigt bra vän med Jacob och har varit sedan evigheter tillbaka. Är F väldigt svartsjuk av sig? Att ens partner umgås ensam med en Av det motsatta könet brukar ju annars vara en känslig punkt. Min pojkvän är väldigt svartsjuk, till och med när jag umgås i grupp med gamla kill-och tjejkompisar är han lite kinkig. Jag är nog också ganska svartsjuk, lite mer än vad jag vill erkänna, men medans han visar det tydligt så är jag mer svartsjuk ”i det tysta” om du förstår vad jag menar?
Gud vad rörigt det blev, det jag ville komma fram till var ifall ni är svartsjuka av er. Det känns verkligen inte så! Tror du att det är något man liksom ”växer ifrån”? Jag och min pojkvän fyller 21&22 i år, och som sagt är vi nog lite mer svartsjuka än vi vill erkänna. Inte för att vi har gett varandra en anledning till att inte lita på varandra, så det känns onödigt att vi är det, men vi rår liksom inte riktigt för det ..
– Jag tror att vi är lika svartsjuka som genomsnittet är. Varken mer eller mindre liksom. Men just vad gäller att umgås med tjejkompisar, eller någon annan av det motsatta könet så är jag verkligen inte svartsjuk överhuvudtaget. Jag ser det som personer och inte kön. Det beror säkert på att jag själv alltid har haft killkompisar och därför inte tycker det är konstigt. Dessutom är jag ju i en relation för att jag vill vara med den personen och ingen annan, och jag tar väl bara för givet att min partner tänker och känner så också. Vad gäller att umgås med, eller att ha kontakt med ett ex är jag inte svartsjuk där heller. Men allt handlar såklart om rimliga gränser och att man behandlar sin partner som man själv vill bli behandlad.
Jag tycker det är så himla tråkigt att vi från barnsben ska ”förstöra” vänskapliga relationer mellan pojkar och flickor. Genast ska det skämtas ”åååhhhh titta dom är kära”, eller ”dom kommer bli ihop när dom blir äldre”. Tänk om vi slutade se på det så? Tänk om vi inte tog för givet att det alltid måste finnas något annat än vänskap när det handlar om olika kön? Även i vuxen ålder när man pratar om en kvinna och en man som är vänner så är det många som menar att ”man inte bara kan vara vänner”, eller skämtar om att ”de har säkert sex i smyg”. Jag tror att detta gör mycket med hur man ser på vänskapen mellan en man och en kvinna. Jag tror också att det är många relationer man går miste om när man tänker på det sättet.
Jag har i alla mina relationer varit tydlig med att Jacob är min vän, han är viktig för mig och så är det bara. Han har varit min bästa vän i 12 år och det finns inte på kartan att han skulle sluta vara det. Men självklart respekterar jag min partner och jag vet också att samhället ser det som lite konstigt. Därför skulle jag exempelvis inte sova tillsammans med honom och skulle inte heller ha massa filmkvällar bara jag och han (en film någon gång är ju inget konstigt, men ni fattar), som jag skulle kunna med en tjejkompis.
Detta kändes nästan som en liten hyllningstext till Jacob så därför är det inte mer än rätt att det blev ett litet urplock av bilder på mig och Jacob genom åren. Haha.
För att återgå till din fråga. Jag tror att det viktigaste är att vara öppen. Presentera din kompis för din partner. Berätta om hur viktig er vänskap är. Låt partnern och kompisen lära känna varandra. Tvinga partnern att inse att det verkligen inte är något hot och att det är hen du vill vara med och att kompisen bara är en kompis. Om det blir något fel någon gång, om någon blir svartsjuk – var ärlig! Prata om det. Om man berättar hur man känner kanske man kan sätta fingret på vad det är som är jobbigt. Var är det skon klämmer för dig? Känner du dig hotad av hans tjejkompisar? Varför då? Är det jobbigt att inte veta vad de gör? Beter han sig annorlunda när han är med dem? Skulle du vilja lära känna dem? Vill du vara med? Vill du att han ska bekräfta dig mer? Det är i så fall saker som kan ändras så att du mår bättre. Kanske är det något man växer från, men det försvinner nog inte av sig själv. Jag tror att det handlar väldigt mycket om hur man styr sina tankar. Det som är fint i det här för er del är att ni båda är svartsjuka och då kan ni ju förstå varandra, jag tror helt klart att detta kommer att gå över för er <3 Var inte svartsjuk i det tysta! Det är verkligen inte konstigt att du känner som du gör och du kommer må bättre av att få ventilera det.
Med detta sagt vill jag säga att inte jag heller är perfekt och det är klart det finns saker jag är svartsjuk över. Dock inte att hans kompisar eller andra kvinnor i hans liv, utan det som kan vara jobbigt för mig är dåtid. Jag tänker på vad han hade förr och *hur lycklig han säkert var då* eller *hur bra hans ex säkert var*. Men jag vet att det är dumt att tänka så och därför låter jag inte tankarna ta plats och gör inte heller saker för att trigga dem (exempelvis snoka i Facebookarkiv eller liknande). Jag tänker att det är okej att vara lite svartsjuk. Man är ju bara mänsklig och det vore nästan konstigt om man inte kände något alls? Men man styr sina tankar själv och behöver inte hälla bensin på det som gör ont. Man får helt enkelt tvinga sig själv att tänka logiskt och bete sig så som man själv skulle vilja bli behandlad.
Ps. Vill bara understryka att det inte är konstigt att vara uppmärksam på om något känns konstigt. Ibland kan det handla om befogad svartsjuka eller oro, men jag tolkar det som att det inte är så i ert fall. Bara en reminder till alla mina läsare där ute: låt inte er partner försvara sig med ”du är bara svartsjuk” när det rör sig om något som är helt rimligt att reagera på. Det argumentet är inte okej. Tänk objektivt och rådfråga en vän i värsta fall. Puss!
Jag gillar ändå måndagar. Det känns som att man får en ny chans på något sätt. Dessutom brukar mina måndagar vara väldigt bra. Det är då jag inte hunnit bli trött än och sätter ribban för veckan. Men sen kommer tisdagen och jag tänker att ”det är bara tisdag, jag gör det senare i veckan” och sedan helt plötsligt är det fredag och helg?
I alla fall. Igår var det min och F’s officiella 1-årsdag. Vi firade den lite i helgen, men vi har faktiskt inte brytt oss så mycket om den. Jag vet inte om det är för att vi väntade så länge med att bli ihop (någon ville ju ha ”ett bra datum”…) eller om det är för att det hänt så mycket. Men ett år känns nästan lite löjligt. Hur som helst är det ju trevligt med datum på saker och att fira är alltid kul.
Efter jobbet var vi på en visning (det är typ ingenting ute nu, så drygt) och sedan åt vi sushi på restaurang. Spetströja och poncho från Kappahl.
Kan tipsa helsingborgare om Sugoi bento. Lite av allt, världens bästa rätt.
Sedan handlade jag lite sånt jag behöver. Tydligen bara gröna saker?
Jag fick ett jättestort sug efter tulpaner i söndags helt plötsligt? Men tydligen var det tulpanens dag så de var slut överallt!! Så konstigt att jag ville ha tulpaner just på tulpanens dag? Hade inte ens varit inne på sociala medier så hade ingen aning om denna dag. Men igår hittade jag en liten oblommad bukett som var den sista som fanns kvar, så den fick följa med hem.
Tavlan står kvar. Vet fortfarande inte vems den är, eller hur den uppkom. Tror det är ett mysterium som aldrig får ett svar.
Mycket snack om mat nu, men alltså tack tack tack för att ni tipsade mig om veggoburgarna på Max. Jag gillar inte hamburgarna (med kött) där och hade därför noll förväntningar. Men wow vad gott!!!
Jag valde halloumiburgaren och F valde BBQ Sandwich.
Alltså det var de godaste hamburgarna jag någonsin ätit!!!!!!!!!! Ursäkta peppen och missbrukande av utropstecken. Smaka så förstår ni. Mitt enda klagomål var att den inte var tillräckligt stark. Men det kan jag ju justera nästa gång genom att välja till jalapeños.
Åh. Varför berättade ni det här? Kommer behöva bo på Max hädanefter.
I veckan provade jag världens bästa grej! Jag beställde hem mat på nätet genom mat.se. Även om jag numera har bil att storhandla med var det här tusen gånger smidigare. Det gjorde det lättare att planera, jag slipper dra bära upp varorna och dessutom kan man ju checka av allting man har hemma på en gång och slipper köpa dubbletter av något man redan har (en gång hade vi tre flaskor sesamolja hemma!).
Men det smartaste av allt, enligt mig, är att de har massvis med recept i olika kategorier och om man väljer ett recept man är sugen på kommer alla ingredienser upp som man sedan smidigt kan lägga i sin kundvagn. Alltså hallå? Jag tror jag precis sparade flera år av min livstid.
Jag letade bland vegetariska recept och hittade detta.
Rödbetsbiffar med klyftpotatis och fetakräm. Mycket gott! Kanske inte en fullträff enligt min köttälskade pojkvän, men väldigt spännande smaker.
Det var inte så lätt att göra rödbetsbiffar som jag trodde, men det gick ändå. Tips är att krama ur vätskan lite mer än vad man tror är nödvändigt.
I samarbete med mat.se ger jag er 150 kronor i rabatt om ni handlar för 500 kronor. Ange bara rabattkoden EGOINAS. Gå in HÄR för att komma till mat.se. Obs! Det gäller endast nya kunder.
Passa på att spara pengar vid nästa storhandling och testa tjänsten samtidigt. Ingen bindningstid eller liknande såklart!
