En liten lista om allt och ingenting

jag

 

Om du skulle leva i en tv-serie, vilken hade du levt i då?

– Vänner såklart. Men annars Greys Anatomy. Det är dock lite väl mycket drama, men tänk att få jobba med så coola medicinska fall.

 

Vilken är din favoritdoft?

– Kaffe och hur det doftar i lägenheten när man precis har duschat.

 

Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Åh! Vilken grej!! Allt det där som jag aldrig kan hitta som sitter perfekt på mig. En vinterjacka! Eller den perfekta kavajen. Eller den perfekta skjortan. Eller perfekta jeansen! Slutsats av detta: Måste lära mig att sy.

 

Vilket är ditt favoritverktyg?

– Ögonbrynspensel eller foundationborste. Japp, jag tolkade fritt vad gäller verktyg, hehe.

 

En situation du tycker är jobbig?

– När det är helt fullt på bussen och man måste stå upp och trängas med massa människor. Vet inte var jag ska ta vägen eller var jag ska titta. Dessutom har jag norra Europas sämsta balanssinne. På riktigt. Kan trilla bara av att stå upp. Tänk då på en buss. Det är som att surfa.

 

Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

– All 90-tals musik, för att jag växte upp då. Får en klump magen oftast : (((

 

När känner du dig som vackrast?

– När min hy är som bäst, jag inte har PMS och får till det perfekta ögonsminket. Så kanske två dagar i månaden? Hehe. Insidan räknas osv.

 

Det senaste som gjorde dig glad?

– En ung kille som gick på tåget frågade “är det okej om jag sitter här” och när jag sa ja svarade han “åh, tack så jättemycket”. Jag vet inte varför han frågade och jag vet inte varför detta gjorde mig glad då jag generellt inte gillar att prata alls i kollektivtrafiken. Men han verkade på riktigt bli glad för att han fick sitta där, eller för att han fick åka tåg…eller kanske finnas överhuvudtaget. Det gjorde mig lite hoppfull på något sätt.

 

Det senaste du googlade?

– “Kan människor och apor få barn”. Det slog mig att det borde gå. Så jag googlade och läste att det borde gå i teorin, så kallad “humanzee”. Hoppas inte att någon håller på med sådana experiment dock, men spännande att tänka på.

 

Ser fram emot just nu?

– Kronologiskt: Att jag har så roliga paket att hämta ut. Att jag är ledig på fredag. Att jag fyller år denna månad. Att det är vår snart.

 

0

Comments (15)

  • Robert

    |

    Finns en människa på morgonbussen som alltid lägger ut sin väska på sätet bredvid oavsett hur full bussen är. Verkar inte heller som han är beredd att flytta på väskan oavsett situation. 😛 😉 🙁

    Reply

    • Elin

      |

      Sådana människor är bara så störigt! Men människor som sätter sig på sätet längst ut är nästan snäppet värre…

      Reply

  • Emma

    |

    Angående det här med dålig balans. Känner exakt samma! Bor i göteborg sen ett år tillbaka och känner mig verkligen som världens mest orutinerade människa som måste hålla i mig i diverse stolpar på spårvagnen när jag inte får en sittplats. De som är uppvuxna i göteborg har absolut inga problem med att stå helt upp och ner utan något att hålla i, och trots det där rycket som blir när vagnen kör så klarar de att hålla balansen.
    Har ett tips dock som jag har lärt mig och som gör att man känner sig liiite mer stabil: Stå inte riktad i färdriktning, utan vrid dig ett halvt varv så att ena sidan av kroppen är riktad “framåt” (var det en krånglig beskrivning?). Då står man alltså och tittar ut genom sidorna på bussen/spårvagnen och jag upplever det som att man inte blir lika påverkad av rycket vid start/bromsning eller vid svängar.
    Kanske bara är jag..

    Reply

    • Kattis

      |

      Men va, jo 🙂 göteborgare håller visst i sig haha. Klart det finns undantag men vi står ju i regel inte rätt upp och ner utan att hålla i oss när vagnen kör?? Antingen håller man sig i en stolpe eller så lutar man sig mot något. Du behöver inte känna dig orutinerad 🙂 /born and raised i Göteborg

      Reply

      • Lisa

        |

        Jag håller oftast inte i mig. Har åkt så mycket kollektivt att balansen är på topp! Enda gången jag håller i mig är när jag läser metro så jag inte ramlar på någon haha. Hälsningar en balanserad göteborgare

        Reply

  • Hanna

    |

    Alltså sätta-väskan-på-sätet-människor. Gör mig orimligt arg! Jag sätter också väskan på sätet, men flyttar undan den vid varje hållplats. Imorse på bussen fick tre personer, varav en var barn, stå på bussen pga dessa egoistiska, idiotiska väsksits-personer. Suck! Fattar inte hur man kan göra så.

    Reply

    • Egoina

      |

      Precis, så gör jag med. Jag håller utkik vid varje hållplats om någon ska på om det inte finns platser 🙂

      Reply

  • Paula

    |

    Om folk inte kan öppna munnen och säga “Hej skulle jag kunna få sitta på de där sätet” så får dom nästan skylla sig själva om de får stå, Jag brukar ha väskan i knät när jag åker buss så folk kan sätta sig. MEN de händer absolut jag har väskan brevid samtidigt som jag med musik i öronen stirrar ut genom fönstret.

    Öppna gärna munnen så personen vaknar till liv så flyttar dom 99,9999% på väskan och ni slipper stå, jag lovar.

    Reply

    • Egoina

      |

      Kan hålla med på ett sätt, men det finns de som tycker att det är jobbigt att fråga. Så det enklaste för alla är väl att hålla lite utkik och flytta sina saker om man ser att någon vill sitta 🙂

      Reply

      • Frida

        |

        Exakt. Jag har social fobi och skulle aldrig kunna fråga. Hade stått upp istället, men får väl skylla mig själv 😀

        Reply

  • H

    |

    Angående Humanzee så genomfördes sådana experiment i Sovjetunionen på 20-talet av Ilya Ivanov.

    P3 institutet har ett inslag om det som är väldigt intressant 🙂
    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4131&grupp=17566&artikel=4978241

    Kan inte låta bli att bli lite besviken över att hans experiment aldrig blev av, det hade varit intressant att se om det hade gått. Speciellt eftersom ingen skulle ge tillstånd att genomföra ett liknande experiment idag. Är jag en hemsk människa haha?

    Reply

    • Egoina

      |

      Så kul, jag läste också om detta. Alltså jag ska erkänna att jag tänkte i samma banor, så du är inte hemsk. Men innerst inne är jag ändå glad att det inte gick och att vi är vettigare nu. Men……undrar ändå. Hehe.

      Reply

      • H

        |

        Haha skönt att man inte är ensam . Men ja sant, undra vad som hade hänt om det verkligen hade lyckats. Vad hade hänt med det barnet? Så ja kanske för det bästa att det inte blev av.

        Reply

  • Lys

    |

    Hej Regina. Hoppas allt är bra med dig. Kommenterar här i hopp om att få råd från dig. Du verkar vara bra på sånt!

    Det känns som att jag är lik dig på något plan. Jag tycker i allmänhet att jag är en glad och rolig person. MEN (!) saker tar på mig ganska mycket. Jag blir lätt ledsen, och när jag är ledsen blir jag väldigt ledsen. Just nu har jag det jobbigt i skolan (stundande deadline för min examensuppsats). Det tynger ner mig. I samband med att jag började skriva min uppsats blev jag ihop med min pojkvän och han har fått följa mig i min ledsamhet. Det är å ena sidan skönt att ha honom som tröst, men å andra sidan kan jag aldrig släppa känslan om att jag är “jobbig”. Hur blir man bekväm med att vara en “deppig” person? Min pojkvän är väldigt snäll och tröstande,men ändå vågar jag inte lite till 100 % att det inte är frustrerande för honom.

    Brukar du känna dig “jobbig”? Om ja, vad gör du för att inte tänka på det? Om nej, vad är det som gör att du inte känner dig så? Förlåt om jag skriver krångligt, jag hoppas du förstår vad jag menar.

    Kram!

    Reply

Leave a comment

Arkiv