Therese Lindgren gjorde nyligen en bucket list på saker hon vill göra och jag måste säga att jag blev riktigt imponerad. Jag har nog aldrig varit med om en person med så många mål och drömmar. Jag har själv tänkt många gånger att jag borde skriva upp mina drömmar, göra en egen bucket list. Men helt ärligt kommer jag inte på särskilt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag står still just nu och det känns som att jag tappat bort mig själv. Jag vet inte vad jag drömmer om.
Man får ju alltid höra att man ska drömma stort, att man kan nå sina mål, att man ska fokusera rätt och att man ska leva som att man redan är där. Men om man inte vet vad man drömmer om då? Om man inte vet vilka drömmar man har kan man inte nå dem. Det säger sig själv.
Jag fick en väldigt bra kommentar på inlägget om ”Mitt perfekta liv” av min läsare Viktoria. Hon skrev såhär:
Jag hade färdigutbildat mig, hade jobb, gjort lite karriär, köpt hus, stadigt förhållande…. ja, vad skulle hända nu? Är det här allt? Jag minns att jag kommenterade någon klämkäck blogg som handlade om ”följ dina mål i livet så blir du lycklig” och jag skrev ”hur gör man för att veta vilka ens mål är?”. Jag fick till svar ”våga drömma”, vilket jag tyckte var ren bullsh*t.
Men faktum är att det fanns en poäng. Där och då drömde jag, men inte tillräckligt tydligt. Alla tankar stannade som drömmar och fick aldrig en handlingsplan.
I ett års tid antecknade jag varje tanke jag kom på som handlade om vad jag vill i livet. Allt från stort till smått – typ; ”jag vill ha ett jobb där jag kan äta lunch på stan” och ”jag vill vakna varje morgon och känna att jag bidrar till en bättre värld och att jag är meningsfull”. Jag hade inga krav på mig själv att skriva varje vecka eller varje dag, utan bara när tankarna dök upp. Oftast skrev jag mycket vid få tillfällen – oftast när jag var på ”botten” i humöret.
Idag har allt jag skrev 2013 slagit in – kanske blev det en omedveten målmedvetenhet som förde mig dit jag är idag? Bara jag skrev ner det och liksom styrde upp tankarna så blev det lättare att fokusera? Oavsett så gjorde det skillnad för mig. Det jag ville, stort som smått, blev mina mål men inte i form av en checklista att beta av, utan det löste sig själv några steg i taget.
Jag tror att det är lätt att sätta för stor press på sig själv, vilket bara låser tankarna. Eller att man ska beta av sin checklista med saker så snabbt som möjligt, och gör man inte det så känner man sig missnöjd.
Så smart och tänkvärt. Från och med idag ska jag skriva upp mina drömmar. Jag ska skriva upp alla tankar jag har om livet jag vill leva, eller saker jag vill göra. Stort som smått. När jag väl formulerat dem för mig själv kommer det bli lättare att nå dem. Vissa saker har jag redan uppnått som exempelvis att jag vill få utlopp för min kreativitet, ha bra relationer och känna att jag bidrar till en bättre värld.
Som sagt har jag ännu inte en komplett lista, men jag hoppas att den kommer växa fram med tiden. Jag börjar med dessa punkter:
Ha ett hem där jag känner mig trygg och hemma.
Ha mer spontana vänskapsrelationer där man kan göra spontana saker som att ta en kaffe eller gå en promenad.
Åka på en resa ensam.
Vilka drömmar har ni?
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
I veckans avsnitt blir det dålig stämning. Jag berättar om den där mannen jag träffade på när jag och min kompis var ute och drack drinkar och Moa delar med sig om när hon från ingenstans blev uppläxad av en man som inte visste vad han pratade om.
Vi får veta att Moa är död inombords och att hon har en kroppsdel som är hjärtformad (???). Vi ställer oss frågan när musiken egentligen tar slut? Hur kan vi låta våra barn sjunga jullåtar om folk som är otrogna? Vad är det egentligen Meatloaf won’t do? Och varför sjunger Sean Paul PRUTTIBANGBANG i varenda låt?
Det och mycket mer i Veckans Smash! Sök upp oss i närmsta podcastapp.
Ni måste lyssna! Vi blir bara bättre och bättre på det här om jag får säga det själv ; )) Här får ni gärna hänga med på vår Facebooksida.
Det var vinter och jag och mamma gick på stan. För två veckor sedan hade det varit julafton och i butikerna reade de ut sånt som de inte lyckats sälja. Jag minns att jag tänkte att det var sorgligt. Familjer som sparat, skrapat ihop och vänt på varenda krona för att kunna köpa klappar till nära och kära möts nu av exakt samma prylar till halva priset.
Vi hade haft en lite mer lågmäld julafton från vad jag var van vid. Mamma hade skiljt sig från min styvpappa och vi hade flyttat från huset till en liten lägenhet. Det sista året hade varit väldigt annorlunda. Från att ha haft det bra ställt hade vi inte så mycket. Mamma planerade mat utifrån extrapris i mataffärerna och små inköp som tidigare inte spelat någon roll var nu sånt som hon funderade över noga.
Men idag var en speciell dag. Mamma tog tag i min arm och sa ”vi går in här”. Det var en resebyrå. På andra sidan disken satt en kvinna vid en dator och sökte utifrån mammas önskemål. Sista minuten. Teneriffa. Ospecificerat. Kvinnan hittade ett alternativ som mamma tyckte var bra och mamma sa ”vi tar det”. Jag hade fjärilar i magen när vi gick ut därifrån. ”Ska vi verkligen”, frågade jag och mamma berättade att hon sparat, att vi ska få unna oss något kul och att resan var väldigt billig.
Jag var tio år och det var första gången jag skulle få åka utomlands. Och inte nog med det. Vi skulle resa dagen efter! Jag var så taggad. Hur varmt skulle det vara? Skulle vi äta konstig mat? Fanns det palmer där? Just det med palmer var jag väldigt spänd på. Jag hade sett dem på film, men aldrig i verkligheten. Jag ville så gärna se en palm.
Vi gick hem och mamma sa att vi var tvungna att äta upp allt i kylskåpet som skulle bli gammalt och gjorde rullar av ostskivor och skinka. Att äta pålägg utan bröd var ju förbjudet och jag såg det som den lyxigaste ost- och charkbrickan jag någonsin sett. Från att hela tiden tänka på att inte slösa till att få vräka i mig precis som jag ville var en speciell känsla. Jag packade min väska noga och såg till att få med mitt stora badlakan med en katt på. Jag kunde inte sova den natten. Kommer alla prata spanska där? Är havet verkligen helt turkost? Är det palmer överallt?
Plötsligt satt vi på flygplanet och jag som aldrig hade flugit innan var så förväntansfull och spänd att jag inte visste var jag skulle bli av. Jag tog av och på mitt hårspänne gång på gång för att distrahera mig själv och mamma frågade vad jag gjorde. ”Jag tar av mig spännet”, sa jag. ”För att nu är det så spännande” fyllde mamma i. Jag minns att jag tänkte att hon var så fyndig. Roligast på jorden. Hur kunde hon leka med orden sådär?
Sedan väntade en vecka på Teneriffa med konstiga majssnacks, mammas superhemliga trick om hur man gömmer pengar på hotellrummet och palmer. Det fanns palmer!
?
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Wow tack för responsen på förra inlägget! Jag var lite orolig när jag publicerade, men det behövde jag ju inte vara. Tack för all kärlek och att ni delar med er också. Inte så att jag vill att någon ska känna sig lika lost som jag, men det är så skönt att veta att man inte är ensam.
Idag har jag, precis som cirka alla andra, varit och handlat julklappar på stan. Eller ja, det var ju det som var tanken, men det blev inga julklappar (förutom till mig själv…hehe).
Det blev den här! Halva priset eftersom det är dagens lucka på Kicks. Jag spanade in den förra året också, men då hann jag inte. Mycket nöjd. Jag behöver en ny vardagsparfym och denna är perfekt.
Och en foundationborste också. Är det någon som provat denna? Jag är en av dem som aldrig riktigt fallit för svampar. Jag blir galen av allt duttande…haha. Men jag ser att många använder liknande borstar i sminkvideos, så jag hoppas att det är mer min grej. 25% dessutom!
Jag vet att årets tema för julkalendern handlar om att belysa att det liv en influencer målar upp inte behöver vara verkligheten och denna rubrik är väl till för att spräcka bubblan. Men jag tycker inte direkt att jag målar upp en fantasivärld. Såklart finns det mycket jag inte berättar, men det ni läser här brukar inte vara förskönat.
I alla fall. Den där rubriken känns nästan som ett hån. Jag ska vara ärlig och säga att mitt liv inte alls ser ut som jag önskar att det gjorde och jag känner att jag varit förvirrad så länge nu att det fan inte är kul längre. Jag trodde inte att det skulle vara såhär. Det är så mycket i mitt liv som jag inte gjort och som jag önskar att jag gjort som inte hänt. Jag är 28 år gammal och har inte ens ett hem jag trivs i och har nog egentligen aldrig haft om jag tänker efter. Det är en materiell sak att längta efter, jag vet. Men jag vill så gärna landa någonstans och känna att här ska jag bo ett tag. Göra det till mitt eget. Bry mig. Det känns som att jag hela tiden går runt och väntar på att mitt liv ”ska börja” och ju äldre jag blir desto mer börjar jag tro att det kanske bara handlar om min inställning? Mitt liv är ju såklart i full gång.
Men det är svårt när man inte är där man trodde att man skulle vara och känner inombords att det är något som saknas. Något som jag inte ens vet vad det är. Ibland kan jag slås av en nästan kvävande panikkänsla av att det här kanske är allt. This is it. Det här är livet….och jag är inte nöjd. Och inte nog med det så vet jag inte ens varför jag inte är nöjd. Vad gör man då?
Ja…
Detta blev deppigt, ärligt och kanske lite bortskämt? För jag har ju jag tak över huvudet, mat på bordet, pengar på banken och nära och kära som finns för mig. Det är allt man behöver egentligen.
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Jag tänkte haka på Kajsons julkalender i år! Tänker att det kan vara en kul grej. Häng på ni också! Temat detta år är ”Det perfekta livet” och varje dag fram till julafton ska jag skriva blogginlägg utifrån dessa rubriker (så som jag vill tolka dem):
Lucka nummer 1: ”Mitt perfekta liv!”
Lucka nummer 2: ”Ett barndomsminne jag vill dela med mig av”
Lucka nummer 3: ”Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?”
Lucka nummer 4: ”Ett misslyckande i livet”
Lucka nummer 5: ”Den perfekta middagen enligt mig”
Lucka nummer 6: ”En hörna i hemmet jag aldrig visat”
Lucka nummer 7: ”En ofiltrerad bild från idag”
Lucka nummer 8: ”Instagramkonton jag älskar som ser perfekta ut”
Lucka nummer 9: ”En bild som symboliserar hälsa för mig”
Lucka nummer 10: ”När jag ”tappade det” senast….”
Lucka nummer 11: ”En Lucia jag minns”
Lucka nummer 12: ”Verkligheten bakom den perfekta bilden”
Lucka nummer 13: ”Min hemliga dröm jag inte vågat säga högt…”
Lucka nummer 14: ”Drömbilden av den perfekta julaftonen”
Lucka nummer 15: ”En bild som symboliserar kärlek för mig”
Lucka nummer 16: ”En person jag är avundsjuk på är…”
Lucka nummer 17: ”Den perfekta julklappen”
Lucka nummer 18: ”När är balansen i livet perfekt enligt mig”
Lucka nummer 19: ”En vän jag vill hylla…”
Lucka nummer 20: ”En bild från i somras”
Lucka nummer 21: ”Vad jag önskar mer av 2018 som jag saknat 2017”
Lucka nummer 22: ”En person jag skulle vilja ringa idag”
Plötsligt kan livet förändras och i år fick en vän till mig ett besked som gjorde att jorden stannade för en stund. Marken skakade den dagen. Jag har aldrig känt mig så förtvivlad, rädd och dödlig. Jag blev arg på mig själv för att jag gnällt på småsaker. Brytt mig om materiella saker. Aldrig är nöjd. Vad är det att ens tänka på? Det viktigaste är att vi alla mår bra. Det viktigaste är kärlek.
Jag vet att allt kommer gå bra. Det finns inget annat. Det är en lång väg dit, men det kommer gå bra. Men som jag önskar att min vän inte behövde gå igenom det här. Det är så orättvist.
Detta fina print togs fram av duktiga Mymalina och 3/4 av pengarna går till barncancerfonden. Gå gärna in och kika och beställ ett print du också. Eller skänk pengar till barncancerfonden HÄR. Varenda krona är viktig. Låt oss ta forskningen framåt så att alla barn kan få ett friskt liv <3
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer 
