I november gjorde jag och F slut. Att vara tvungen att fortfarande bo tillsammans med en person man gjort slut med kan vara bland det jobbigaste jag varit med om. Vissa dagar trodde jag att jag skulle bli galen. Jag gick planlöst runt i cirklar i stan efter jobbet eftersom jag inte ville gå hem och i veckor sov jag på soffan. Det var så skevt. Vi delade fortfarande en vardag, men inte på samma sätt. Vi åt mat tillsammans och tittade på tv tillsammans, men pratade inte om vår dag. Sedan köpte han en lägenhet, jag köpte en lägenhet och så var det med det. Nu fanns det en mållinje, vi var bara tvungna att hålla ut.
Men sen ångrade vi oss. Med tiden sätts saker i perspektiv, ärr bleknar och man påminns om vad som egentligen är viktigt. Det senaste året har inneburit stora kriser i bådas liv och i vår relation. Kanske är det logiskt att man då inte är sitt bästa jag. Nu vet jag inte var vi står. Under lång tid försökte jag reda ut alla detaljer fram och tillbaka. Men som det är nu är jag okej med att inte veta. Det blir som det blir. Vi har det bättre än vad vi haft det på länge och kanske lyckas vi reda ut det som skaver. Kanske inte.
Men denna vecka flyttar jag in i min nya lägenhet! Efter att ha bott i en lägenhet som inte riktigt känts som min i flera år ser jag väldigt mycket fram emot detta. På torsdag får jag nycklarna och ska börja flytta lite småsaker och på fredag går det stora flyttlasset. Äntligen.
Idag fyller jag 29! Ett år kvar till 30. Så lustigt ändå att just 30 är en sån milstolpe i våra liv. Allt jag har planerat i mitt huvud vad gäller min framtid har jag tänkt som ”innan eller efter 30”. Tur jag har ett år kvar då, för jag har ju inte ens hunnit med hälften. Haha.
Nåja. Grattis till mig idag! Bjuder på en bild från min födelsedag varje år från 2010:
2017 åt jag på Maria Tapas med kompisar. Vi firade mig och det faktum att jag sagt upp mig(!). Woho. Efter det tog vi en drink och sen åkte vi hem. Städat och trevligt.
2016 var jag och F på konstrunda. Sen åkte vi hem och lagade mat, drack kaffedrinkar, lyssnade på 90-tals musik och han visade mig sina breakdancingsskills tydligen??? Ja, det var vad jag skrev den dagen i alla fall. Hade gärna haft repris på det där alltså.
2015 var jag i Stockholm, gjorde samarbete med ACO och gick på Finest Awards på kvällen. Var nominerad till hederspriset, men vann inte. Men det gjorde inget, hade en fin kväll ändå.
2014 hade jag praktik på en webbyrå. Firade hemma hos mig på kvällen med min mamma och mitt ex Johannes. Fick en parfym av honom som jag älskar, men som jag inte kunnat använda eftersom det påminner mig om *vår tid*. Så störigt att det ska vara så! Det är Honey från Marc Jacobs. Vill någon ha den? Eller parfym blir kanske gammal på fyra år?
2013 kom mamma hem till mig med en present i en soppåse. Det var en resväska! Som jag använt den resväskan flitigt alltså. Sen gick vi ner i stan och åt god mat och checkade in påskpynt.
2012 hade jag hemmafest. Kolla så små jag, Andreas och Sofie är här <3 Jag hade utmaningar och Jacobs utmaning var att ta lite florsocker under näsan varje gång han gick på toaletten (hade gömt en liten skål där inne). En av personerna på festen fick veta att detta var en utmaning först flera år senare och trodde alltså i flera år att han på riktigt hade snortat där inne hela tiden. Haha orkar inte.
2011 hade jag också hemmafest (den gamla goda hemmafest-tiden alltså). Jag lånade Lindas läppstift som inte gick bort på flera dagar.
2010 har stora delar av bildarkivet fallit bort och jag berättade inte särskilt mycket om mina dagar på den tiden. Men jag skrev denna lista i alla fall. Lite väl klyschig kanske, och jag hade tydligen åldersnoja redan då…
Nu ska jag gå och njuta av mitt sista år som 20-någonting! Aaaaah.
Woho! Lördag och nytt avsnitt! Varför rodnar man? Moa blev rejält röd i ansiktet i veckan och jag berättar om en pinsam situation som uppstod när jag var på baby shower förra helgen vilket Moa skrattar högt och länge åt….
Jag pratar även om responsen/kritiken jag nyligen fått angående ett samarbete. Gjorde jag rätt eller fel och hur tacklar man kritik? Jag berättar hur jag ser på det och minns även tillbaka på samarbeten som jag ångrat.
Slutligen snackas det om spoilers och vår crush på Josh i Younger.
Alltså jag har ju världens bästa kollegor! Jag blev firad i förskott idag. Titta så fint de hade gjort för mig på frukostfikan:
Jag anade att jag skulle bli firad idag, men trodde såklart att det skulle ske på eftermiddagen. Blev därför ganska förvånad när jag kom ner till frukosten och möttes av det här!
Födelsedagsglasögonen är ett måste.
Byter gärna ut torra knäckebröd mot kladdkaka ja.
Och inte vilken kladdkaka som helst utan utan kladdkakan från Marabou som jag letat efter men inte hittat. Maria hade också fått leta riket runt, men till slut hittade hon. Till den var det Smash, grädde och bär. Mmm.
Kortet! Kan vi prata om det! Ida överträffar sig själv varenda gång. Det är så många detaljer i denna bild att jag inte ens vet var jag ska börja.
För det första sitter jag i min nya lägenhet(!), det är pingviner lite här och var (HAHA), hon har photoshoppat in både inredningsdetaljer jag redan har och sådana som jag sagt att jag ska köpa. Hon har tagit citat från bloggen, hon mobbar mig för min nya brick-och-fat-mani och har dessutom möblerat åt mig. Tack Ida. Tror jag snor möbleringen rakt av faktiskt! Och matbordet + stolarna. Huuur fint? Ska köpa det. Haha.
Titta så fina presenter jag fick också! En gullig påskkalender från Lagerhaus, BÄSTA duschskummet från Rituals och ett kit med ansiktsmasker från Peter Thomas Roth som jag velat testa. Masken längst till vänster är ju en stor favorit.
Kul parentes om ansiktsmaskerna är att vi pratat om dem massor på kontoret eftersom både Ida och Maria köpt varsitt kit och varit jättenöjda. För några veckor sedan sa jag att jag också skulle beställa hem det och då ändrade de sig plötsligt och sa att det borde jag inte alls göra och att maskerna var jättedåliga och jag bara….men va? Förstår ju varför nu. Hehe.
10/10 födelsedagsfirande. Vilket engagemang! Orkar inte så bortskämd jag är.
? När man har duschat och inte har tid att torka håret och det kalla, våta håret klistrar sig mot kroppen.
? När det är soligt ute och man har glömt solglasögon och måste kisa.
? När man har läppglans eller läppstift och det blåser så att håret fastnar i det. Sen ska man dra bort det och får läckra läppstiftsränder på kinderna eller lågstadiedisco-look ala 90-tal med hårmascara.
? När man har på sig ett plagg med en kliande material eller en störig kliande lapp.
? När man har duschat och ska torka sig med en handduk som inte suger upp vattnet överhuvudtaget utan bara svabbar runt det.
? När man plötsligt upptäcker ett susande ljud eller tickande klocka när man ska sova som man sedan såklart inte kan o-höra.
? När man ska ta på sig något med dragkedja eller knappar och får en chock över den isande kalla känslan och bara måste härda ut tills metalldetaljerna blir kroppsvarma.
? När man blir smutsig om händerna och inte har möjlighet att tvätta dem och försöker använda sina händer så lite som möjligt för att göra skadan så liten som möjligt och inser att det är praktiskt taget är omöjligt.
? När en nagel går av och man har en vass liten ojämn kant och ingen nagelfil i sikte och biter av den och så blir det bara ännu värre och sen råkar man riva sönder sina strumpbyxor och sen hugger man av sig fingret. Typ.
? När man får en sten i skon. Man har två alternativ: Ta av sig skon och stå och hoppa på ett ben medan man skakar stenen ur skon man tagit av, eller att försöka skaka foten så att stenen lägger sig på ett sätt i skon som inte gör ont för foten och istället bara gå och störa sig.
? När kläderna blir statiska och klistrar sig mot kroppen. Gärna tunna blusar som blir så himla smickrande när de slickar sig som korvskinn över magen.
? När man smörjer in händerna med handkräm som bara vägrar sjunka in och man går runt och är flottig och klistrig och kan inte ta i någonting och inte heller kan man tvätta bort det för då är poängen med handkrämen borta.
Min dag är lite bakvänd eftersom Moa kan podda först ikväll, så jag startade morgonen med en långpromenad. Så mysigt! Sen fixade jag naglarna, satte mig på ett café och svarade på mejl och nu är jag hemma igen. Nu ska jag äta lunch och titta på Younger. Såg nästan hela första säsongen igår. Älskar den serien. Så lättsam, men ändå bra. Plus att Josh är ganska trevlig att titta på…heh. Finns på tv4play. Efter lunchen ska jag möta upp en tjej som ska köpa en bok av mig. Jag har hela tiden tänkt att jag måste ta tag i att sälja mina skolböcker och det har alltså inte hänt förrän nu, tre år efter att jag tog examen. Bra där.
Fick sällskap av detta söta gäng på min promenad. De följde efter mig en bra bit. Haha så gulligt.
Jag kan ju inte gå förbi EH utan att köpa en kaffe tydligen? Men bra mut för att ta sig ut och få lite luft. Jag har förresten börjat köra på lite mer fyrkantiga naglar igen. Tror jag gillar spetsiga/mandelformade mer, men kul att variera. Om någon undrade alltså. Antar att ni ligger sömnlösa i undran om formen på mina naglar.
Agneta Dahlgren är en av Europas mäktigaste kvinnor i bilbranschen. För över tjugo år sedan började hon sin karriärsresa på franska Renault, där hon idag är designchef för elbilsegmentet. Nu hoppas hon att fler unga ska få upp ögonen för vilka enorma möjligheter det finns inom branschen.
Agneta Dahlgren har sina rötter i Ulricehamn, och började studera på Luleå tekniska högskola i början på 90-talet. De sista åren studerade hon på ett franskt universitet, med inriktning på industridesign.
Som bosatt i Frankrike kändes det naturligt att söka sig till ett franskt företag, men helst ett som hade relation till Sverige. Hon fick jobb på Renault, som just då hade ett samarbete på gång med Volvo. Samarbetet blev aldrig av, men Agneta blev kvar på Renault – ett beslut hon aldrig ångrat.
Mångfald – en framgångsfaktor
När Agneta började på Renault var företaget väldigt franskt, och samarbeten med andra länder var få på den tiden. Idag har Renault Group 120 000 medarbetare runtom i hela världen. På designavdelningen i Paris där Agneta är, jobbar 500 personer med 30 olika nationaliteter.
– Det viktiga med internationellt samarbete är att vara medveten om kulturella skillnader, att till exempel japaner jobbar på ett sätt, och fransmän på ett annat. Att ha förståelse och respekt för varandra är grunden för att det ska fungera. Det ger verkligen något extra i vardagen att ha kollegor från alla möjliga kulturer. Det är både roligt, inspirerande och extremt lärorikt.
Temaresor för att hämta inspiration
Agneta har alltid varit mycket intresserad av teknik men har också det konstnärliga och kreativa i sig. Att jobba med just design av bilar gör att hon får använda båda hjärnhalvorna på ett spännande sätt.
– Det är komplexa produkter som kräver kunskap ur en massa olika perspektiv; teknik, data, grafisk design, exteriör, interiör, anatomi osv.
Utvecklingen av det kreativa och artistiska perspektivet är något som Renault valt att satsa mycket på i sin verksamhet. Agneta har varit med på många av de olika temaresorna som företaget anordnat genom åren för att ge medarbetarna chansen att hämta inspiration från olika ställen i världen.
– Vi kan vara en grupp personer som åker till ett ställe och studerar arkitektur eller åker till ett annat land för att förstå deras kultur. Det kan också vara ett speciellt tema där man till exempel jobbar med trä, eller blåser glas. Då åker man en grupp på fem till tio personer och är borta någon vecka, och det går självklart på arbetstid. Det är fantastiskt att Renault lägger så mycket resurser på det här. Det ger oss inspiration och hjälper oss verkligen att jobba bättre tillsammans.
Nya perspektiv behövs inför framtiden
Agneta, som jobbat med bilar i många år, konstaterar att det är en otroligt spännande tid som vi lever i just nu, eftersom det är så mycket nytt och revolutionerande som händer i branschen. Förutom elbilar, som tar allt större plats på marknaden, går vi också mot utvecklingen av det vi kallar ”Autonomuos Driving” – bilar som inom en ganska snar framtid kommer att vara självkörande.
– Bara det gör att helt nya och stora frågor måste ställas – hur ska man anpassa bilen för en person som sitter på en förarplats, men som inte behöver köra hela tiden och därför kan göra massa andra saker samtidigt? När de här nya behoven kommer så blir det helt andra perspektiv att jobba med vad det gäller både teknik och design.
På frågan om vad som är den viktigaste egenskapen för att göra en karriär i bilbranschen svarar Agneta att nyfikenhet är ett måste.
– En av de absolut viktigaste egenskaperna är att vara intresserad och vilja utforska nya områden. Våga ta för dig och visa vad du kan. Dela med dig av vad du tycker och tänker och gör det på ett professionellt sätt. Då kan du gå hur långt som helst.
