Frågor & svar

Minns jag fel eller slutade du med just-nu-uppdateringar på grund av stalkern? 🙁

– Jag slutade skriva var jag skulle vara och när. Ville alltså inte skriva t.ex. att jag skulle vara på ett visst ställe en viss tid eftersom jag var rädd att han skulle dyka upp där.. :/ Är inte lika rädd för det idag, men det ligger ändå i bakhuvudet. Usch kommer aldrig glömma när det var som värst med stalkern runt 2012 och jag om mina kompisar skulle åka på weekend till Göteborg (där han bodde), jag låtsades i bloggen att mina vänner kidnappade mig för att slippa berätta var vi skulle åka…haha. Bra problemlösning där. Not.

 

 

Egoina! Jätterandom fråga, men ändå. Jag är _livrädd_ för att köra bil, antagligen på grund av ovana. Jag tog körkort när jag var 18, är idag 28. Flyttade från liten håla till storstad, med noll tillgång till bil, ca ett halvår efter att jag tagit mitt körkort och är av den anledningen… ja, ovan. Kör bil max två gånger om året, och då i en småstad.

Anyhow. Nu har jag chansen till ett nytt jobb, något av ett drömjobb. SÅ taggad! Men… Jobbet kräver att jag ska köra en del bil (kundbesök). I storstad dessutom. Jag har redan panik över bilkörandet, och har inte ens fått jobbet än? Aaaah. Jag VILL ju verkligen ha jobbet, men är SÅ nära att tacka nej pga VILL INTE KÖRA BIL I STORSTAD. Hjälp?! Vad gör jag ens? Funderade på att typ ta nån körlektion, men det känns jätteawkward att som nån som haft körkort i snart 10 år plötsligt behöva ta körlektioner? Åh gud…

– Nej det är INTE awkward. Snarare väldigt ansvarsfullt. Nu gör du såhär: boka en hög körlektioner med någon du litar på och känner dig trygg med, berätta om dina orosmoment och kör tills det känns bra. Heja! Nu ska du komma över det här och få ditt drömjobb!!

 

 

Har glömt att kommentera de förra inläggen då du visat fler bilder på din lägenhet, så jag kommenterar nu. :)) Jag dör så fint du har! Vet inte om du minns, men jag kommenterade för ett tag sen och kom fram till att vi flyttade ungefär samtidigt. Hur gör man för att bli av med stressen att vilja få i ordning allt i lägenheten typ NU? Hade födelsedagskalas i helgen och skämdes lite för att allt inte är fixat än. Vissa saker kommer att ta ett tag, som köket och badrummet, men ändå. Är perfektionist, så vill att allt ska se ut som hos mamma och pappa, haha! Samtidigt vet jag ju att det inte går. Vi har olika förutsättningar osv, men ändå blir jag inte av med stressen. Har du tips?

Älskar din blogg! Blir alltid så glad av att klicka mig in här. :))
Kram,
Rebecca

– Tack så mycket för snälla ord! <3 Åh, vet precis vad du menar! Det är så himla jobbigt att allt inte bara händer på en gång. Folk säger att man ska “låta det ta sin tid”, men alltså hur tråkigt är inte det då? Särskilt för en person med beslutsångest som mig själv som nog aldrig kommer känna att jag hittar THE ONE vad gäller alla möbler osv. Det är också så frustrerande att mina små renoveringar inte bara kan hända nununu och att jag är så hjälplös gällande vissa grejer. Som nu är halva sovrummet fyllt med emballage som mina möbler kom i som jag inte vet vad jag ska göra med. Det får inte plats i soprummet och jag är ju lagom pepp på att behöva hyra bil och köra det till tippen. Aaaaah. Så jag förstår vad du menar. Kom ihåg att när jag tar bilder i min lägenhet så visar jag ju inte upp alla stökiga hörn. De finns också. Kom på nu att jag inte hjälpte dig alls med din stress? Haha. Sorry. Men känns kanske ändå bättre att vi är två.

Jo! Nu kom jag på något smart! Vi kan göra upp en plan. Vi skriver i vår kalender vad som ska göras när. T.ex att jag får en ny säng v.21 eller att jag ska lägga nytt golv v.24 och ska handla lampor v.20. Då är det ju bara att följa planen och det är ingen idé att bli stressad. Så ska jag göra! 🙂

 

Grattis till tjänsten! 😊
Men sen undrar jag över pendlingen till jobbet? Är det närmare nu efter du flyttat?

– Tack så mycket! Nej, inte direkt. Men eftersom jag bor närmare stationen går jag direkt till tåget istället för att åka buss och dessutom har jag förhandlat mig till lite “flex”. Så pendlingen kommer att bli ungefär 40 minuter mindre om dagen, vilket ju är jättebra 🙂 Det blir ungefär 2-3 timmars pendling om dagen (beroende på vilket tåg jag hinner med på hemvägen).

 

Hej! Kanske lite stor fråga och isf kan jag ställa den när du har frågestund nästa gång (eller om du vill spara den till nästa ”Svar på kommentarer”-inlägg kanske?). Handlar iaf om din utbildning och yrkesroll som kommunikatör! Hur gick tankarna när du skulle välja mellan privat sektor vs offentlig sektor? Kommunikatörer ses ju som ”tusen-kunskapare”, alltså kunskap inom många områden men kanske inte sakkunniga experter typ (givet att alla har sina expertisområden ändå men du förstår kanske vad jag menar). Jag kommer ta ut en MKV om ett tag (dock med fokus på journalistik och medieproduktion). Har däremot fått höra att jag absolut skulle kunna jobba som kommunikatör efteråt. Har du någon erfarenhet av att personer som inte är utbildade till just kommunikatör men ändå har en MKV jobbar som kommunikatör? Kan du bli trött ibland på att ”gemene man” inte riktigt förstår rollen/behovet av kommunikatörer i dagens samhälle? Är det fantastiskt att jobba så varierat eller är det mer stressigt än kul? Förlåt för tusen frågor haha!

– Valet mellan offentlig sektor och privat sektor var enkelt för mig. Jag har alltid tyckt det verkat så trist att jobba inom offentlig sektor. Samma sak med B2B eller B2C. Har alltid vetat att jag vill jobba mot kunder och inte företag.

Jag vet inte någon med MKV som jobbar som kommunikatör, men låt inte det hindra dig. Kör på bara! Jag är säker på att jag läst ungefär samma kurser som du och ett kommunikationsprogram är ju ett kommunikationsprogram. Idag jobbar jag endast med marknadskommunikation (alltså ej organisationskommunikation eller liknande) och det går ju hur fint som helst. När vi letade efter personal på mitt jobb tittade vi främst på det personliga brevet, vad personen var bra på, erfarenhet och hur driven personer verkade och inte på själva utbildningen. T.ex. ska du arbeta mycket med skrift måste du vara bra på att skriva. Punkt slut.  Sen är det såklart olika hur “hård” man är med det. Men mitt tips är faktiskt att inte ta de där kraven på arbetsannonserna blodigt seriöst. Om du vill du jobba som kommunikatör är jag övertygad om att du kommer få ett kommunikatörsjobb. Kan nästan lova det. Lycka till! 🙂

 

 

Hej Regina!

Lite tyngre fråga i ett glatt inlägg, men det handlar självklart om mat/dryck/socker och motion. Hur tänker du kring detta? Jag har själv svårt att finns balans i att träna så mycket jag vill OCH kunna äta det jag vill (i rimlig mängd) pga känns som att jag ”förstör” träningen. Men jag älskar tex ost, vin och godis och vill kunna äta det och njuta av det! Hur tänker du kring detta?

– Jag ser träning som ett sätt att må bra. Pulsen bör upp några gånger i veckan för att vi mår bra av det helt enkelt. Jag tänker inte på resultat, men om man gör det måste man nog vara noggrann med kosten. För det är så jag tolkar det du skriver, att du är rädd att kosten ska förstöra resultatet? Eller menar du att du har svårt att hitta en balans mellan träning och mat generellt sett? Det är såklart inget fel i att sätta upp träningsrelaterade mål man vill uppnå, men om du har ångest kring mat och träning råder jag dig verkligen att ta tag i det. Du är värd att kunna äta alla goda saker du vill utan att få ångest och att ha en sund relation till träning. Kanske en läsare kan tipsa om något bra att läsa, lyssna på, eller kanske till och med någon att kontakta?

Jag tänker såhär kring mat: min kropp behöver bränsle och därför är det rimligt att jag äter nyttig och bra mat. Men så länge det är min grund kan jag göra vad jag vill med resten. Jag skulle alltså inte äta chips och glass till middag varje dag (ibland får man!). Det här låter lika tråkigt som när man var liten och blev mutad med efterrätt för att man skulle äta “riktig mat” först. Men tänket är ju smart. Poängen är bara att man bör få i sig vettiga kalorier och inte endast tomma. Så länge man ger sin kropp bra grejer också skulle jag inte oroa mig. När jag tänker efter kanske jag inte borde ta upp ett sånt här tungt ämne. Hoppas inte jag uttryckt mig fel!

 

Kom att tänka på en sak. Väldigt många tycker det är störande och töntigt att förkorta sin kärleks namn om man ändå gått ut med vad han heter. Du skriver ju F ofta trots att alla vet att han heter Frederic. Vad tänker du om det? Du brukar vara bra på att störa dig på roliga/konstiga saker, haha x) Älskar det dock!

– Haha ja, det kunde varit en typisk grej som stört mig lite 😂 Det är nog för att jag vill hålla det på en privat nivå. Jag kan inte riktigt förklara det, men det känns lite mer anonymt när jag inte skriver ut hans namn hela tiden. Sen vet jag ju att ni vet vad han heter, så det är inte logiskt. Det känns bara bättre så av någon anledning 🙂

Jag vill inte skriva ut hela hans namn här hela tiden eftersom det känns fel. Dels för att jag skrev det så ofta och också för att hans namn är relativt ovanligt. Jag var osäker på om jag ville skriva ut hans namn överhuvudtaget från första början. Men eftersom det kom ut i skvallerbloggar var jag ”tvungen”. Jag vet dock inte om det kanske bara skapar ännu mer mystik att inte säga? Svårt det där.

 

76 gillar

Comments (29)

  • Linnéa

    |

    Vet inte om appen tipptapp är stor där du bor, för annars är det bara att ta en bild på skräpet och en summa som någon får för att hämta det 🙂 supersmidigt!

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack för tipset!! Måste skaffa den appen 🙂

      Reply

  • Sofia

    |

    Så kul att du svarade på min kommentar i ett inlägg 😀

    Reply

  • Malin

    |

    Inom familjen skriver vi ofta bara en bokstav istället för namnet, vet inte varför men alla vet ju vem man menar och det går ju snabbare. Så jag tycker inte det är nåt konstigt eller verkar “hemligt” 🙂

    Reply

  • Malin

    |

    Du har ju nämnt att du och F har hittat tillbaka till varandra senaste tiden. Utan att gå in på några detaljer vad gäller er, har du några tips för att hålla liv i förhållandet och inte tappa varandra på vägen? 🙂

    Reply

  • Robert

    |

    Bra att du ger lite tips om träning i bloggen. 😉 Äter “onyttigt” fredagar/lördagar men i övrigt så lite socker, gluten och laktos som möjligt. Chiafrön varje dag och steker i kokosolja. Känns bra. 😛

    Reply

    • Ulrika

      |

      Om du är allergisk mot gluten och laktos är det ju bra att du inte äter det, men annars har du nog fått om bakfoten vad som är onyttig mat :p

      Apropå kokosolja kan du läsa lite mer här om hur vetenskapen har mätt tex hur nyttiga olika oljor är: https://informationisbeautiful.net/visualizations/oil-well-every-cooking-oil-compared/
      Kokosolja har t.ex väldigt hög mängd mättade fetter vilket är onyttigt, jämfört med många andra oljor. Den har också väldigt låg andel monosaturated fetter som också är onyttigt… Kort sagt, alla oljor är bra eller dåliga på olika sätt, därför är det bäst att blanda och äta lite olika, istället för att göra det som typ aftonbladet säger :p

      Reply

  • S

    |

    Här kommer en till fråga (till vem som helst som känner för att svara): Jag har i flera omgångar av mitt liv varit deprimerad och har hittat lite tricks för att ta mig genom sånna perioder, men hur i hela h*vete ska jag få saker gjorda?! Den nöten har jag inte knäckt än.

    Exempel 1: Behöver gå till H&M och köpa trosor och kanske kolla på någon kul t-shirt för att göra det hela roligare. Tankarna kring det är typ “snart, är bekväm här hemma just nu” och sen går det flera veckor och det blir inget H&M.
    Exempel 2: Behöver skriva in lite grejer på datorn som finns handskrivet, tar säkert ca en timme max och borde varit gjort för ca 2 veckor sedan. Tankarna kring det är “idag ska jag få det gjort, men jag ska bara kolla på H&Ms hemsida vilka trosor jag ska köpa så jag slipper gå runt i butiken onödigt lång tid” ooops hela dagen har gått och det blev inte gjort idag heller, sorry handledaren det får vänta…
    Exempel 3: Kl är 12, borde nog äta lunch eftersom det inte blivit någon frukost mer än några koppar kaffe. Tankarna kring det “är inte så jättehungrig ändå, och nu gör jag ju ändå något (skriver mail till min handledare) så kanske kan fortsätta med att skriva in det där jag måste skriva in på datorn”. Vips är kl 15 istället och jag har varken ätit eller skrivit min grej.

    Sure, jag är ledsen osv och det måste få ta sin plats för att bearbetas, men jag har inte tid att inte få ett skit gjort! Hur gör jag!?!? ToDo-listor funkar litegranna, men det blir lätt som jag skrev i exemplen att jag “planerar för” det som måste göras istället för att få något gjort. Hjälp!

    /en som säger “en muffin, flera muffins”

    Reply

    • Anna

      |

      Känner igen mig i detta, är ibland likadan. Det som funkar för mig då är att inte göra en så stor grej av det och känna att jag måste göra klart allt på en gång eller ta en stor inköpsrunda med allt jag behöver när jag ändå är nere på stan. Jag försöker istället tänka att det räcker om jag ex. öppnar dokumentet, läser igenom instruktionerna och skriver några punkter om ungefär vad jag kan ta upp. Då känns det mycket bättre för att man har börjat och oftast så går det av bara farten att göra klart hela eller stora delar av uppgiften när man ändå är igång. Eller att det räcker med att jag tar en promenad idag och om jag ändå går förbi HM så kan jag gå in om det känns bra och bara snabbt titta på underkläderna men jag måste inte köpa något eller bestämma mig idag. Sen när man väl är där så hittar man kanske något ändå. Man får lura sig själv lite, annars blir det för över mäktigt och jobbigt och man låser sig istället. Hoppas du vill ge det ett försök, skriv gärna sen hur det gick!

      Reply

    • Emma

      |

      Förstår vad du menar, känner igen mig till viss del. Särskilt det där med att planera vad som behöver göras istället för att göra det! Här är min strategi för att få saker gjorda:
      1. Var realistisk. Skriv en att göra-lista för dagen (för mig hjälper det att strukturera upp allt) men lägg inte på allt som har samlat på sig utan håll det på en rimlig nivå, kanske en sak/dag. Extra viktigt när man är deprimerad och hjärnan måste få vila!
      2. ALARM! Detta är mitt bästa tips! Så fort jag tenderar att fastna i något säger jag “ok nu får jag göra detta (surfa på hms hemsida/skriva mail etc etc) i 30 minuter” och så sätter jag ett larm på mobilen och när det ringer måste jag bryta. Vet inte ens varför det funkar så bra men det gör det. Funkar även att lägga till tidpunkter på att göra-listan så att det blir mer konkret när man ska göra något (ex. 14.00 ska jag gå till hm -> 14.00 ringer alarmet och jag måste gå trots att jag är bekväm på soffan). Funkar även med alarm för måltider, typ som en mat- och sovklocka!
      3. Dela upp saker i “måste göra” och “vore bra att göra”. Du kanske måste maila handledaren innan ett visst datum för att uppsatsen ska kunna bli av, men du måste faktiskt inte köpa nya trosor på hm.
      4. Var snäll mot dig själv<3. Bli inte arg på dig själv när du har gått en hel dag och inte fått nåt gjort utan försök tänka typ "jaha idag kanske jag bara behövde vila hela dan, vi prövar igen imorgon", annars är det lätt att få mer ångest och det blir en ännu längre uppförsbacke att få nåt gjort

      Hoppas något av det här kan hjälpa lite och heja dig som tar dig igenom depressionen<3

      Reply

      • Caroline

        |

        Vilket fint svar! Jag blir så glad av att någon tar av sin egen tid bara för att hjälpa någon annan. Och det var verkligen bra tips. Ska ta till mig detta själv. 🙂

        Reply

    • Cornelia

      |

      Om du inte redan varit i kontakt med arbetsterapeut, gör det!! Bör finnas på din vårdcentral. De är experter på vardagsaktiviteter och hur en strukturerar upp vardagen på ett rimligt och hållbart sätt. Lycka till <3 /en blivande arbetsterapeut

      Reply

    • ab

      |

      Från dina exempel så verkar det som om du kommer i gång med föregående uppgift när det kommer en annan uppgift? Det kanske är det som är nyckeln, typ att du ska förhandla med dig själv att “för jag över anteckningarna på datorn, så behöver jag inte göra X”. Ibland gör jag så att jag lovar mig själv en belöning/muta.

      De dagarna du har speciellt lite ork så får du satsa på att få det allra nödvändigaste gjort, t.ex. att få mat i dig, och se allt du klarar av utöver det som en bonus. Jag tänker på sådana dagar som “a day to wallow”, försöker att acceptera att jag inte kommer att få något gjort den dagen och satsa på vila i stället.

      Jag känner igen mig i den där stressen att att-göra listan blir allt längre och att man blir trött av bara tanken på allt som måste göras innan man ens har börjat utföra något. Man får försöka vara snäll mot sig själv för inget blir bättre av att man klandrar sig själv för att man inte orkade mer.

      Reply

    • S

      |

      TACK TACK TACK <3 Blev helt gråtig av att se så många (och bra!) svar här! Många av er nämner smågrejer (eller skitstora jobbiga grejer…) som verkligen är pricken över i på hur jag känner och beter mig. Är helt säker på att någonting av det ni sagt kommer att fungera för mig. Igen, TACK! <3 <3 <3

      Igår blev en bra dag trots allt, eller ja eftermiddagen snarare. Fick massor gjort efter att jag tagit en riktigt lång dusch. Det satte igång något för mig och trots att det gick långsamt så var det inte hemskt hemskt jobbigt att göra saker. Men som alltid när man är ledsen och/eller deprimerad så är livet en bergochdalbana och idag kunde jag inte ta mig ur sängen förns kl 13, lite som en baksmälla pga framgången igår, haha!

      Men här är mina egna två tips till människor i liknande situationer som känner att de inte får ett piss gjort:
      *Börja med att göra er rena, ibland är det en magisk kur för både ork och prestation att ta en dusch!
      *Planera in något väldigt kort med en vän. Det är viktigt att det är något kort så att det inte känns övermäktigt, så typ en kort promenad, att kolla på ETT serieavsnitt, att äta ihop eller något annat. Bor du långt ifrån någon så hör om de kan snacka en stund i telefon/liknande runt en viss tid. Både att ha något planerat som du förhoppningsvis inte skjuter på, samt att träffa någon/prata med någon kan göra mycket gott.

      Regina, var stolt över hur dina läsare är så fina människor! KRAM

      Reply

      • Egoina

        |

        Så bra tips! 🙂 Tack, jag vet. De är fantastiska!! 😀 <3

        Reply

  • Sara

    |

    Min mamma är utbildad journalist i grunden, men har arbetat som kommunikatör, kommunikationschef och informationschef. Jag tror att hon har sagt att det oftast är bra att inte alla som arbetar inom den branschen är stöpta i samma form, utan har lite olika utbildning.

    Reply

  • Jenny

    |

    Är det inte också så att om du bara skriver första bokstaven så är det inte lika lätt att googla? Om F googlar sig själv (hela namnet) så dyker ju inte varenda blogginlägg du nämnt honom med hela förnamnet upp? 🙂

    Så fint du har det i nya lägenheten och vad spännande med “nytt” jobb 🙂

    Reply

    • Egoina

      |

      Ja, exakt. Det är en anledning också 🙂 Tack snälla!

      Reply

  • Anna

    |

    Ang. emballage och annat som man inte vet vart man ska göra av så har jag ibland gjort så att jag rivit upp det i mindre bitar, samlat i vanliga soppåsar och slängt som vanligt i soprummet. Lite fult egentligen kanske men 5 st “vanliga” soppåsar är det ingen som säger något om jämfört med stor kartong. Dit jag precis flyttat finns en sån liten kommunal sopstation några hundra meter från lägenheten där man kan slänga kartong och glas etc., kanske finns någon sådan i närheten av din lägenhet? (säkert olika mellan kommuner, jag bor i gbg). Känner förövrigt samma med att man vill få gjort så mycket som möjligt i lägenheten snabbt, vi fixar mycket men det gör också att jag är helt slut varje helg. Inte heller det bästa.

    Reply

  • Emma

    |

    Ang att kalla Frederic för ”F” så förenklar det mycket ifall det skulle ta slut mellan er (eller nåt annat händer). Det blir inte lika lätt att hitta honom i din blogg när man inte får in en Google-träff på hela hans namn! 👌🏼

    Reply

  • Julia

    |

    Hej Regina! Jag har följt din blogg väldigt länge nu och det känns nästan som att vi är vänner och man brukar prata med sina vänner om saker och ting. Det är så här att killen jag var tillsammans med när jag var 21-22 år gammal har börjat höra av sig till mig igen, då han och hans nuvarande tjej har gjort slut. När vi gjorde slut var det jättejobbigt och det avslutades dåligt. Men vi höll på till och från ett tag tills det eventuellt tog slut helt och hållet. Men nu skriver han och vill träffas men jag är så osäker på om jag vill påbörja något med honom, då jag känner att vi redan har haft vårt och det funkade inte. Det känns som att jag tag ett steg tillbaka och det finns ju en anledning till varför vi inte höll ihop så långe. Sen har jag en konstig situationen precis som du och F. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han den här killen är jättetrevlig och allt, men vi hade olika syn på saker och ting. Skulle du kunna ge mig tips?

    Reply

    • Caroline

      |

      Mitt tips är att fundera på varför det tog slut och om du tror att ni bara skulle falla in i samma mönster och dra upp gamla problem. Ibland kan man få det att fungera, men då måste man reda ut varför det tog slut. Funderar du på att bli tillsammans med honom?

      Reply

      • Julia

        |

        Jag är en sån som tror på att man inte kan ge för många chanser. Vi var ihop, det funkade inte. Vi började ses efter att vi hade gjort slut, men det avslutades också och jag flyttade och träffade en annan kille. Detsamma gjorde han. Sen har vi varit ”vänner” alltså säga hej och så vidare till varandra. När han blev ihop med hans ex tog han bort mig från alla sociala medier, men för någon månad sen la han till mig och började höra sig igen. Vi skrev och jag berättade lite om min situation. Men nu vill han börja träffas igen och jag är inte så sugen på det, då det känns som att jag tar ett steg tillbaka om vi nu skulle börja dejta. Vi har haft vårt och er funkade inte, men det är trevligt att prata med honom.

        Reply

  • Ulrika

    |

    Omkring mat och träning, så är det utan tvekan absolut nyttigaste man kan göra variera! Dvs träna lite löpning eller cykling blandat med lite muskler blandat med lite yoga eller meditation. Äta lite pasta, kött, grönsaker, socker, bröd, bönor osv. Det farligaste är när man börjar utesluta hela grupper av mat (tex kolhydrater som folk var rädda för i 2010, eller fett som folk var rädda för på 90 talet, eller animaliska produkter som folk är rädda för nu). Det är INTE nyttigt eller hälsosamt att utesluta en hel grupp av mat! Precis som det INTE är nyttigt eller hälsosamt att bara träna en sorts träning!

    Socker är inte farligt, kolhydrater är inte farligt, fett är inte farligt, rentav så är alla dessa matvaror viktiga för människan (ok kanske inte vitt socker men tex honung eller andra sockerarter är nyttiga i vissa tillfällen och mängder). Detsamma med animaliska produkter, det är inte sant att man blir smal och vältränad av att bli vegetarian, inte heller att man får toxiner i sig av kött eller vad det nu skulle vara folk hittar på.

    Det finns också många studier som stödjer precis det du säger Regina, att pulsen ska upp några gånger per vecka i ett visst antal minuter, för att träna hjärtat på bästa sätt! Tror en tumregel är 20 min hög puls per dag, dvs rätt långt ifrån trenden idag med att man ska vara på gymmet 2 timmar varje dag och lyfta järn :p

    Reply

  • Caroline

    |

    Jag har läst mkv och jobbar idag som kommunikatör i offentlig sektor. Minst sagt tusenkunskap. De flesta av mina kommunikatörskollegor har läst mkv.

    Offentlig sektor är superintressant! Jag tycker det är så häftigt att kunna vara med i utvecklingen av platsen där jag bor.

    Reply

  • V

    |

    Jag har pluggat MKV med en ganska snäv inriktigt och har sedan studierna jobbat som kommunikatör på två kommuner! Först på en övergripande nivå och nu inom en specifik förvaltning. Jag har alltid sett MKV som en grund för kommunikatörsjobb, för det finns väl inte så många utbildningar för kommunikatör specifikt. Det är ett oerhört roligt jobb, sjukt varierande och med mycket egen frihet och ansvar, men under ganska ordnade former eftersom man kommunicerar andras arbete som oftast. Stressigt emellanåt och man måste vara ganska flexibel och redo att släppa arbetsuppgifter snabbt vid kris. Men oerhört givande att (i mitt fall iaf) få förmedla information och kunskap till medborgare.

    Reply

  • Milla

    |

    Har också en fråga relaterad till ditt jobb! Vilka datorprogram har du haft användning för? Eller t o m varit krav för att utföra ditt jobb? Jag är nämligen sugen på att jobba lite närmare det spåret som du gör, tycker det verkar så kreativt och varierande. Har en utbildning som är inom ekonomi och marknadsföring men skulle vilja utveckla den kreativa biten för att ha chans att bredda mina arbetsuppgifter. Excel är det enda jag kan i nuläget.. hur har det varit för dig? Typ Photoshop? WordPress? InDesign? Kram 🙂

    Reply

  • Anonym

    |

    Jag behöver hjälp… Har en vän som är övertygad om att jag är arg/tjurig/sur på henne. Men jag är inte det! Så vad är det jag gör fel? Hon vägrar berätta och jag blir så ledsen… 🙁

    Reply

  • Maria

    |

    Håller helt med om det du skriver ang mat. Jag brukar tänka att så länge jag äter ca 80% bra mat så gör det inte så mycket vad de sista 20% är, haha.

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv