Hejsan hoppsan. Jag har en liten nyhet att berätta! Och förlåt i förväg för långt inlägg… Fanns visst inget stopp på mitt babblande.
Först ska vi prata karriär och jobb. De senaste månaderna har jag nämligen känt mig väldigt…uttråkad och lost. Jag känner inte att det jag gör är tillräckligt. Jag utvecklas inte och jag kände att jag vill göra något annat, eller något mer. Jag minns att jag bollade med Ida och hon suckade och sa att det var så typiskt mig. Jag får nämligen sådana kriser en gång om året ungefär. Haha. Jag funderade länge och sökte sedan tre utbildningar som faktiskt är något helt annat än vad jag sysslat med förut: sjuksköterskeprogrammet, logopedprogrammet och även en utbildning till hudterapeut.
Bloggen i sig är ju inte ett heltidsjobb. Eller, jag vet inte. Det är faktiskt väldigt svårt att bedöma hur mycket tid det egentligen tar. Om man summerar allt jag gör, även under semester och helg, kan det nog nästan komma upp i heltidsnivå (i alla fall under stressiga perioder) och särskilt om jag lägger till krönikor och podden. Men om jag ska vara ärlig så blir det väldigt långtråkigt att bara jobba hemifrån och dessutom är ju mycket av det jag gör så nära besläktat med hobby (vilket är väldigt drömmigt iofs). Kanske hade det varit annorlunda om jag bodde i Stockholm och var i ett kontaktnät där flera jobbade med liknande saker eller hyrde in mig på ett kontor. Men så ser ju inte min verklighet ut. Därför började jag konsulta på mitt förra jobb för några månader sedan. Ungefär två dagar i veckan har jag varit där och det har varit en perfekt mix för mig. Rutiner, ”vanligt jobb”, kollegor och fritid på samma gång. Lite av allt.
En liten summering av min arbetssituation efter examen: jag började jobba på Bluebox som ”marknadsassistent”. Det var en tillsvidareanställning, men också ett vikariat då jag till stor del fyllde upp för min kollega Maria (som är marketing manager) när hon var föräldraledig. När hon kom tillbaka valde jag att säga upp mig eftersom jag kom till ett vägskäl. Jag ville avancera, men den högre tjänsten som fanns var redan upptagen av Maria. Jag gjorde ju redan några av hennes arbetsuppgifter, men när hon kom tillbaka fick hon såklart tillbaka dem och mitt ansvarsområde blev mindre. Det i kombination med att jag jobbade för mycket, inte mådde bra och under en längre tid prioriterat bort allt det andra jag gjorde ledde till att jag tog beslutet att säga upp mig. Jag såg ingen framtid och det kändes definitivt inte värt det att bortprioritera mitt eget företag för en ”lägre tjänst”.
Nu ska Maria vara föräldraledig igen. De har inte hittat en ersättare till henne och frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till igen. Jag funderade en stund och sen sa jag att jag kan göra det, med två krav: i så fall vill jag ha hennes tjänst och jag vill göra det på deltid. Jag kan ju inte ha ett heltidsjobb och samtidigt göra allt det andra jag gör också, det är inte hållbart. Dessutom känner jag att om jag ska göra det här så vill jag utvecklas. Min chef gick med på det! Så nu blir det alltså ingen utbildning, utan jag kommer att fortsätta arbeta med marknadsföring. Det är en ”högre tjänst” än jag haft tidigare och en större utmaning, vilket känns jättekul!
Men det var mycket att ta ställning till. Jag vill inte låta dryg nu, men jag tjänar mycket mer pengar på att lägga fokus på bloggen. Så om man ska se det krasst ”förlorar” jag pengar på att prioritera bort bloggen och vara anställd. Men pengar är inte allt, för jag får mycket annat genom en marknadsföringstjänst såklart. Erfarenhet, kunskap, kollegor och trygghet. Även om jag tjänade bra förra året behöver det ju inte betyda att det fortsätter vara så och jag tror att jag bygger upp något ännu bättre långsiktigt genom att göra såhär. Nu hoppas jag bara att jag kommer att lyckas med att fixa det på deltid och att det inte kommer att bli för mycket för mig. Det kommer att bli 3-4 dagar i veckan och alltså ungefär 70%. Jag tror faktiskt att det kommer att fungera bra med bra planering. Sen känns det ju mer motiverande eftersom det är en ny tjänst som innebär personlig utveckling och framförallt är det ju ett vikariat – det finns alltså en mållinje. Jag hoppas och tror att det inte kommer att påverka bloggen, men nu har ni lite bättre koll på vad jag sysslar med.
Så från och med den 14 maj är jag marketing manager! Jag är så himla glad!!! Detta öppnar upp många möjligheter för mig i framtiden och jag ser så mycket fram emot att vässa mina kunskaper inom marknadsföring ytterligare. Livet alltså. Tänk att allt bara ordnade sig. Jag kan äta kakan och ha den kvar. Känns nästan orättvist : ))
Jag visste exakt hur jag ville att min matgrupp skulle se ut i huvudet när jag började googla, vilket var lite synd eftersom det såklart inte gick att hitta. Jo, såvida jag inte ville ge mig in i matgrupp-branschen och börja designa och tillverka själv då.
Heh.
Jag fick helt enkelt nöja mig med close enough. Men det blev över förväntan och jag är verkligen supernöjd! Visst blev det fint?
Matbordet är från en dansk webshop som heter Nimara och finns här. Jag hade tre krav på mitt matbord: 1) att det skulle ha utställda ben (eller vad det nu heter, sorry för ej korrekta inredningstermer), 2) svarta ben och 3) det skulle vara möjligt att göra bordet längre när det önskas, men ändå inte ha en skarv i bordet. Nora matbord klarade av alla dessa krav!
Det tråkiga är bara att jag har kärat ner mig i svarta bord de senaste veckorna… Men jag försöker tänka att matbilder gör sig bäst på ljust underlag. Eller….? Hehe. En annan dröm är betongbord. Men då vill jag helst gjuta ett själv och det får bli i framtiden om jag bor i hus eller liknande. Tänk vilket projekt att få ut ett snortungt betongbord från sjätte våningen liksom.
Stolarna var svårare eftersom jag var osäker på vilken färg jag ville ha. Kraven såg ut såhär: 1) Svarta ben för att de skulle matcha bordet och 2) lite mer fåtöljiga än vanliga köksstolar eftersom jag har öppen planlösning och 3) att de skulle ta så liten plats som möjligt när de inte används eftersom att jag inte har jättemycket plats till mitt matbord.
Det blev till slut dessa stolar i grått tyg från Mio.
Mycket nöjd som sagt! Om inte annat för att jag äääntligen har någonstans att sitta bekvämt igen. Soffa i all ära, men när jag ska äta något med kniv och gaffel eller jobba framför datorn föredrar jag bord och stol.
Om någon undrar över detaljerna så är det svarta stenfatet och ljushållaren med insekt på från Sia, de andra ljushållarna och doftljuset kommer från inredningsbutiker eller blomsterbutiker i Norge.
Detta fat med spegelbotten och gulddetaljer är från Rusta och vasen är från H&M Home.
Det börjar ta sig här hemma! Nästa projekt blir lampor : ))
Blogg jag läser först varje dag: Bloggbevakning. För mig har den blivit som Aftonbladet, fast för sociala medier. Jag går in där och checkar läget i den digitala världen varje morgon.
Första kommentaren jag fick på min blogg: Jag minns inte den första kommentaren, men jag kommer ihåg den första kommentaren jag fick som inte var från någon jag kände. Det var på min gamla blogg och det var från en tjej som kommenterade något om parfymer. Jag minns att jag gick in på hennes blogg, blev skräckslagen när jag inte kunde reda ut vem det var och undrade huuuuuur hon hade hittat mig. Varför kommenterar man hos någon man inte känner?? undrade jag febrilt. Jo tjena.
Första bloggen jag började följa: Kenza. Minns hur hon fick hem gratis godis och fixade naglarna hela tiden. Var SÅ avundsjuk. Mest på godiset då. Jag minns också hur frustrerad hon var över att saker hon tipsat om i bloggen sålde slut innan hon hunnit köpa det själv. Och ändå skulle det dröja många år innan bloggarna kapitaliserade fullt ut. Hehe.
Första bloggaren jag träffade: Spiderchick. Vi sågs för en fika i Lund och jag var såå nervös. Minns att jag hade med mig min mamma. Haha. Men hon var hur gullig och snäll som helst såklart. Tänk att vi skulle ha en podd tillsammans typ tio år senare!
Bloggare jag hade kunnat tänka mig att byta blogg med: Hmm. Jag skulle nog välja Foki! Inte för att vårt blogginnehåll eller liv är lika på något sätt, men för att hon har så gulliga läsare. Precis som ni! Vet inte om jag skulle orka med hat, hat och hat.
Milstolpe för bloggen: Måste ju vara när jag var med i Bella & Tyra show? Wow vad det var stort. Jag var så stolt!
Bloggare jag beundrar och varför: Underbara Clara. Jag läser inte hennes blogg jätteofta ska erkännas, men när jag gör slås jag av hur hon ”står på sig” och står upp för sig själv i alla lägen. Jag hade velat ha en liten dos av det där ibland.
Denna bloggare har jag hängt mest med: Helt klart Spiderchick! Men förutom henne är det nog Viktor Frisk. Jag är så imponerad över att Viktor lyckats hålla båda fötterna på jorden trots all framgång de senaste åren. Han är världens bästa <3
En gång då jag blev star struck: När jag var på Blondinbellas pressrelease för en av hennes böcker och hon stannar mig och säger ”Hej Egoina!”. Isabella sa alltså hej till MIG. Aldrig haft så mycket puls som då.
Det här saknar jag i bloggar: Nutidsuppdateringar! Jag tycker det är så trist att bloggande numera alltid är i dåtid. Man får se midsommarfirande en vecka efter midsommar till exempel. Det känns ju inte aktuellt? Jag förstår ju varför det är så och jag gör ofta det själv. Men jag saknar de här just-nu-webcam-inläggen som handlade om allt och ingenting. Jag försöker göra det då och då, men de flesta bloggare verkar gett upp det helt? Mer sånt tycker jag!
Lista inspirerad av min superpoddkollega Spiderchick.
Så lycklig över det! Jag fick dock inte ihop allting på en gång, så bild dröjer lite. Sitter i alla fall på en stol as we speak och min rumpa och rygg är mycket nöjda.
Efter det satt jag och kämpade med några bilagor i min deklaration. Jag kunde säkert googlat rätt på det hela till slut, men efter att ha krånglat i en timme (och blivit utloggad från Skatteverket gång på gång) kände jag bara NÄ min tid är värd mer än det här. Så jag gjorde en Blondinbella och outsourcade det till min revisionsbyrå istället. Hah. Så skönt att slippa. De skrev förresten att det inte är ofta de får så fina paket, angående underlagen jag lämnade häromdagen ; ))
Sen åkte jag till Rusta istället!
Ville nämligen ha fler galgar och fler tallrikar. Bästa dealen på galgar alltså. Löp och köp.
Sen blev det en burgare på Max innan jag åkte hem igen. De har så många gröna alternativ nu att jag vill åka dit varje dag. Köpte min jacka på second hand för några månader sedan och skorna är nya (haha no kidding med den lystern).
I måndags gick jag en timme tidigare från jobbet för att fira Valborg. Knäppte av denna vid toaletten på vägen ut.
Skulle ju möta detta härliga gäng för att tura!
”Vad är tura” frågade någon mig häromdagen. Ja, det kanske inte är så självklart för hela Sverige kom jag på. Vi kallar det att ”tura” när vi åker båt fram och tillbaka. Man hoppar alltså på båten till Helsingör, men går inte av. Så istället åker man Helsingborg <-> Helsingör tills man är nöjd. Och under tiden dricker man öl såklart.
Vi hade inte direkt en plan för kvällen, men vi kom snabbt på att vi ville äta i båtens restaurang. Vi hade dock inte bokat bord. Så F fick ”prata sig in” och till slut fick vi ett bord. Woop.
Jag beställde oxfilé med tryffelsås som tyvärr inte smakade tryffel alls. Blev så besviken. När jag beställer kött vill jag att det ska vara bra, annars känns det så onödigt.
Dessutom blev jag inte ens mätt och började snylta några tuggor av tjejerna som beställt buffé. Men synden straffade sig snabbt. Jag tog en stor tugga fläskfilé och upptäckte sen att den var rå!! Fyyy så äckligt. Beställde in en shot på en gång och har aldrig varit så glad för att få shotta. Döda alla bakterier!!!!!!!! tänkte jag.
Till sist gick vi av båten och gick vidare för ännu mer öl.
Hamnade på Utposten.
Emelina gick rakt fram till baren och beställde en ”stöl”. En STÖL?!? frågade vi (och bartendern) förvirrat. ”Ja, en starköl”, förklarade hon. Sen följde en lång diskussion med alla vs Emelina då vi menade att det inte alls är en förkortning för starköl. Efter lite googlande kunde vi dock bekräfta att hon hade rätt ändå. Men tycker att min empiriska instastory-undersökning är en tillförlitlig källa också visst?
Ja, det var vår Valborg. Turande, stöl och rå fläskfilé. Mycket trevligt i vanlig ordning!
Jag är så förvirrad över vilken dag det är just nu. Denna miniledighet har vänt allt upp och ner. Det känns som söndag, men imorgon är det onsdag? Hänger inte med. Denna ”söndag” har jag i alla fall inte gjort mycket vettigt alls. Har handlat, hämtat paket och sett lite för många avsnitt av How to get away with murder. Det är ljust så länge nu, så jag förstod inte att klockan var så mycket förrän solen började gå ner. När det blir mörkt blir det dock väldigt mörkt i min lägenhet. Jag har fortfarande inte så mycket lampor här hemma.
Min utsikt just nu. Ska hugga in på detta direkt efter vi lagt på.
Jag drömde så märkliga drömmar inatt. Först drömde jag att jag träffade min farmor. Hon höll om mig och jag grät och grät. Sorgligt, men det kändes bra när jag vaknade. Drömmen var så verklig att det kändes som att jag precis träffat henne. Jag kunde höra hennes röst, känna hennes hud och till och med hennes doft <3
Sen blev det märkligare. När jag somnade igen drömde jag att jag skulle inseminera mig, men väl på plats berättade läkaren att man numera inte bara kan välja människobarn, utan även djur. Jag valde minibjörnar(?) och fick sen åtta björnungar. Björnarna var som en korsning mellan mig…och björn. En gång om dagen kom en riktig björn hem till oss för att lära björnungarna sånt som inte jag kunde lära dem eftersom jag inte är en björn. Som att använda klorna och vråla. Men annars levde vi som en vanlig liten familj, bara att mina barn såg ut som nallebjörnar med långt hår då.
Häromdagen var jag på H&M för att lämna tillbaka ett par byxor jag köpt eftersom jag tyckte att de var lite för små. Min plan var att lämna tillbaka dem och sedan prova storleken större och köpa dem istället. Jo. Bara det att när jag returnerat byxorna kunde jag inte hitta fler byxor i samma modell i hela butiken. De var slut! Jag kom på den smarta lösningen att helt enkelt köpa ett par via webshopen istället, men de fanns inte där heller!
Jag började genast ångra mig. Jag skulle inte lämnat tillbaka byxorna! Hellre lite trånga än inga byxor alls och visst töjer väl sig H&M-byxor alltid gick tankarna. Helt ärligt har jag nog aldrig känt av en byx-abstinens i dess like. Faktumet att jag antagligen aldrig någonsin skulle få tag i dessa byxor igen gjorde att det kändes som att jag skulle explodera inifrån. JAG BARA MÅSTE HA DOM. Nu mer än någonsin.
Vad tror ni att jag gör då? Går tillbaka till kassan, säger att jag ångrat mig och ber om att få köpa dem igen? Nää sjukt pinsamt såklart. Jag gör det enda rätta: Jag cirkulerar runt i affären i en timme (med ständig uppsyn över kassan) och när de hänger ut byxorna greppar jag tag i dem direkt och går sedan till en annan kassa och betalar. Smart ändå.
Mina nya brallz. Som för övrigt mycket riktigt töjt sig jättemycket och nu snarare är för stora. Men gillar dem massor ändå. Det är som en korsning mellan slackers och kostymbyxor. Mycket bekvämt.