F är bortrest på jobbresa fram till fredag kväll och jag är så deppig över det. Vanligtvis har jag inga problem med att vara själv, brukar snarare uppskatta det och se fram emot det. Men just nu känner jag mig så ledsen och ensam. Föreslog till och med att jag kunde följa med till Slovakien och hänga där ensam om dagarna bara för att få sova med honom sen. Haha tragisk much. Men tydligen får man inte göra det på grund av någon företagspolicy. Miljön tackar och tar emot i alla fall. Ska inte ut och flyga bara för att jag är needy.
Nåja. Jag ska väl klara mig. Köpte med mig mat från Donken. Är aldrig så deppig som när jag köper mat där. Haha. Tittar på Idol nu och efter det är det Utfrågningen. Sen ska jag sova och hoppas att det blir fredag snabbt : ))
Tänkte fråga när du och Moa kör igång nästa säsong av Veckans smash? Hoppas verkligen att ni fortsätter för älskar er podcast
– Jag har duckat denna fråga på sistone, förlåt för det. Svaret är att vi inte riktigt vet. Podcasten tar nästan en hel arbetsdag från mig varje vecka (mer eller mindre beroende på om det är jag som klipper eller inte). Eftersom vi haft svårt att hitta sponsorer är det helt enkelt inte hållbart. Det är för mycket tid som går bort från annat. Speciellt nu när Moa börjat plugga och jag till hösten och vintern kommer att gå upp till nästan heltid på mitt jobb. Vi hade gärna fortsatt om vi t.ex. kunde outsourca klippandet, men det går ju inte riktigt eftersom vi inte tjänar något på podden. Men det är inte därmed sagt att vi lägger ner den. Vi pausar tills vi hittar ett produktionssätt som fungerar. Vi får se helt enkelt. Tack snälla alla som frågat efter podden och saknar den!
Jag har en fråga jag tänkt ställa ett tag. I något av de första poddavsnitten (eller kanske du skrev det i bloggen?) så sa/skrev du att du säkerligen skulle få kommentarer som lät typ ”omg pratar du skånska??”. Min egensnickrade teori om detta är att när folk läser texter så läser man på sin ”egen dialekt” (dvs hör en röst i huvudet) och att det kanske är därför många ”hör” din röst på t.ex stockholmska. Min fråga är därför om du läser upp texter i huvudet på skånska? Haha, hoppas du fattar vad jag menar. Ha det bäst!!!
– Jag fick denna kommentar för några veckor sedan och har funderat på den massor sen dess. Vilken röst hör jag egentligen i mitt huvud? Läser jag på skånska? Tänker jag på skånska? Jag har kommit fram till att ja, det gör jag. Men! Det lustiga är att jag också kom fram till att det ändras beroende på var jag är. När jag är i Norge tänker jag på norska och när jag är utomlands händer det till och med att jag tänker på engelska. Jag skulle också kunna tänka mig att min dialekt skulle blekna i huvudet om jag flyttade till en annan svensk stad. Så himla märkligt ändå? Är jag ensam om det här?
Hej Regina (och alla andra)
Behöver opartisk hjälp.
Jag gjorde slut med min kille för 4 månader sedan efter 1,5år ihop (var även sambo största delen) Anledningen? Han ljög för mig 2-3 ggr(smågrej var det om egentligen men ändå). Han levde för sin dator o fotbollen. Vi hittade sällan på saker tsm. Jag vill ha barn nu (jag är 26) men han är bara 21. Han tog aldrig jobbet seriöst (sjukanmälde sig för o få sova…)
Men grejen är jag ÄR JU SÅ KÄR! Vi ses fortfarande flera gånger i veckan o beter oss som vi är tillsammans. Klarar ej av tanken att han skulle va med någon annan. Han säger han skulle minska på datorspelandet om vi blev ihop igen. Men jag sa till honom även när vi bodde ihop, men det skedde ingen förändring. Men tänker också, han är bara 21. Han borde väl växa upp? Eller är jag så kär att jag blir dum?
What to doooo? Gå vidare ? (Vi har försökt men vi hör av oss snabbt till varandra, fyllan är farligast). Ge det en chans till med risken att det blir samma?
Tips mottages ♥️
– Jag skulle kunna säga alla klyschorna om att det sällan funkar om man redan gjort slut en gång, att det ej är ett bra tecken att någon ljuger för en och att en person som lovar att hen ska ändra sig först när det väl är för sent sällan gör det. Men nu är jag ju en hopplös romantiker och säger därför kööör. Jag tycker hellre att man provar en gång extra än ger upp för tidigt och funderar på ”tänk om”. MEN självklart ska du inte behöva kompromissa mer än vad som känns bra för dig. Prata om vad du förväntar dig, vad som oroar dig, att du vill ha barn och allt det där. Kanske kan ni mötas halvvägs. Kanske kan ni inte det. Men prata om det. Försök. Ge det en chans. Hör vad han har att säga. Känn efter. Då vet du. Och går det inte så går det inte, men försök då att hålla er borta från varandra för bådas skull. Det blir så mycket svårare annars. Anledningen till att du gjorde slut är ju för att du vill ha något annat, något mer än vad ni hade. Det är du värd och det är det du ska ha. Slösa inte tid på annat. Jag känner att du har en väldigt bra kompass och att du är säker på vad du vill i livet, så jag tror att du kan avgöra om du vill släppa detta eller fortsätta. Var stark! Lycka till heja heja <3
Första selfien måste ju vara rena facit för perfekt selfie? Hur gör du? Hur håller du kameran /tel, redigering, ljus osv. Kan du skriva en guide? Helt seriös just nu, försökt få en bra bild till tinder men helt omöjligt. Skriv en guide om tinder med förresten! Hjälp en småbarnsmamma som inte varit singel på ett decennium och bara fotar ungarna. ❤️
– Haha <3 Tack! Jag hade verkligen tur med den selfien. Det blåste och jag hade solen i ögonen, men det blev bra ändå. Har tyvärr inga supertips vad gäller selfies förutom LJUSET. Ljuset är det absolut absolut viktigaste. När du ska ta en bild så kan du titta på dig själv i frontkameran samtidigt som du flyttar dig runt för att se hur ljuset faller i ditt ansikte och vad som ser bra ut. Är du inomhus kan du exempelvis ställa dig i fönstret. Dagsljus blir alltid snyggare än lampljus. Vad gäller redigering ändrar jag endast ljus, konstrast, färg och skuggor typ. Jag använder vsco som är en app 🙂 Vad gäller Tinder har jag inte använt det på tusen år och vet knappt hur det fungerar längre. Haha. Men mitt tips är att skriva en liten text om dig själv som du tycker fångar dig som person, samt lägga ut glada och verklighetstrogna bilder. Tror man attraherar de bästa typerna av människor då. Lycka till hallå. Så spännande! 😀
Så underbart att du flyttat till Helsingborg, min gamla stad som jag flyttat ifrån;) Älskar att se sånt som väcker fina minnen från staden-men kan du inte nämna några sämre sidor av Helsingborg enligt dig? (Knasig förfrågan jag vet)
– Haha hmm. Känns dumt att dissa staden jag bor i och tycker om så mycket. Tycker egentligen inte något negativt. Det enda skulle vara att jag tycker att Helsingborg ibland kan ha lite…småstadskomplex typ. Att allt ska vara så stekigt, fint, stort och skrytigt. Både vad gäller staden och hur folk klär sig och är. Jag kan sakna det avslappnade, laid-backiga och inte så krystade. Makade det någon sense för någon? Kaaan eventuellt hända att jag bara missat dessa ställen i Helsingborg.
Mådde inte så bra, så därför kom det ingen sammanfattning av min vecka igår. Istället kommer den nu!
Veckans roligaste: Alex Schulman lade ut klipp på sitt bokmanus där hans redaktör kommit med synpunkter. Först tänkte jag att oj vilken chill relation de verkar ha med varandra, men ganska snabbt förstod jag att han drev. Det spårar bara mer och mer. Som jag har skrattat åt det här. Det är helt och hållet min humor. Till min lycka har han lagt upp sin story som en film på insta. Sen den här.
Veckans lärdom: Lyssnade klart på alla avsnitt av P3 Dystopia. Jag har lärt mig så mycket, men en sak som verkligen fastnade är en grej de berättade om antibiotika. Ni kanske vet det här redan och det är möjligt att jag är sist i världen, men vill dela med mig ändå.
Enkelt och kort förklarat så lär sig bakterier hur de ska överleva antibiotika när de utsätts för det i små mängder. Det vill säga att om jag blir sjuk och äter antibiotika och sen inte fullföljer min kur, så kan det hända att jag endast ”utbildar bakterierna” = de blir resistenta. Det är därför det är så himla himla viktigt att äta hela sin kur, trots att man mår bättre efter några dagar. Det har man ju alltid hört, men jag visste inte att det var anledningen.
Veckans förvirring: Jag fick mammas gamla tv, eller hennes sambos rättare sagt. Han har haft den på väggen, men jag fick med mig foten till den också eftersom jag vill ha den ståendes. Men när jag kom hem och skulle sätta ihop tvn kunde jag inte alls förstå hur jag skulle sätta på foten. Jag skruvade loss alla skruvar, försökte vända och vrida och trycka på alla möjliga plastgrejer jag kunde hitta. Det var helt omöjligt. Jag kände mig som historiens dummaste person. Sen upptäckte jag att det stod ett annat nummer på foten än på tvn. Googlade och tydligen tillhörde den en annan modell. Har alltså fått en fot som tillhör en annan tv. Tur det. Blev orolig för mig själv ett tag.
Veckans godaste: I lördags åt jag och Hannah på Ved Companiet i Helsingborg. Första gången jag var där. Jag åt risotto med ryggbiff, svamp, tryffel och jordärtskocka. Mmm. Riset var dock alldeles för underkokt och risotton var allt annat än krämig (typ hårt ris med buljongvatten). Men smaken var ?????? så allt är förlåtet.
Veckans insikt: Jag insåg att folk som ställer upp i Idol är hälften så gamla som mig!! Jag insåg även att jag är för gammal för Idol. Att jag liksom skulle räknas som gammal om jag skulle söka. Inte för att jag vill söka eller så. Men ändå sjuk insikt.
Veckans plagg: Regnjackan! Det har regnat och regnat. Så jag har sett ut såhär hela veckan.
Tycker min regnjacka har den perfektaste färgen. Den andas dock inte alls vilket gör att det blir ett svettkalas varje gång jag använder den. Är det så med alla regnjackor, eller borde jag köpa ny?
Veckans humör: Måndag -> torsdag = bra. Torsdag -> söndag: inte så bra. När ska all sjukdom vara över undrar jag. Tack för allt stöd och snälla hälsningar. Det värmer <3
Jag har varit så skör i helgen. Känt mig så ynklig. Så svag. Så nära till tårar. Jag var ute en sväng i lördags, men annars har jag inte orkat någonting. Men nu är det en ny vecka och nya tag! Denna vecka ska jag jobba på som vanligt, på lördag ska jag på kräftskiva och på söndag är det valvaka.
Angående det sistnämnda måste jag såklart rösta snart. Jag har en vision om att jag vill göra något fint av det, få det att kännas högtidligt. Kanske ta på mig fina kläder och äta något gott efteråt. Jag kommer att rösta både rött och blått har jag bestämt mig för. Men helt ärligt känns det inte som att det spelar någon roll exakt vad det blir. Jag bryr mig inte ens vad folk röstar på så länge de inte röstar på SD.
Jag läste precis Sandra Beijers iakttagelse att människor idag är mycket mer öppna med sina rasistiska åsikter än vad de var för fyra år sedan och jag håller verkligen med. Jag blev faktiskt chockad över vilka kommentarer jag fick när jag lyfte ämnet senast. Någon kallade vissa människor för ”pack” och någon annan skrev rakt ut att hen struntar i om alla människor inte har samma rättigheter. Vi och dom. Skrämmande.
I lördags var jag ute och jag stod och visade Vänsterpartiets instastory där Jonas Sjöstedt svarar på frågor (som jag tycker är så gullig!) för en kompis. En kille såg detta och kom sen fram till mig, rynkade på näsan och undrade om jag tänkt rösta på dem. ”Nej, hurså?”, svarade jag. ”Bra”, sa han bara. ”Vad ska du själv rösta på”, frågade jag. Han berättade att han ska rösta på SD, att det är det enda rätta, att man är dum om man inte förstår det. Jag ifrågasatte och började förklara min syn på det när han plötsligt avbröt mig och frågade om jag var svensk. ”Nej, jag är från Norge”, svarade jag. ”Om du inte ens är svensk kan jag inte ta någonting du säger på allvar”, sa han. Jag blev helt ställd, men fortsatte förklara. ”Man hör att du är från Norge, du bryter ju så mycket att man knappt förstår dig”, avbröt han igen. Jag bryter ju inte, men visste inte vad jag skulle säga. Jag har aldrig känt mig så förminskad. Helt plötsligt hade jag mist min rätt att få tycka något alls. En helt ny upplevelse för mig som aldrig behövt tillhöra ett ”dom”.
Det var inte meningen att det här inlägget skulle handla om detta egentligen, men nu blev det så. Jag hoppas att ni får en fin vecka. Och att ni röstar!
Tänkte skriva en liten presentationstext här som jag brukar göra typ i stil med ”låt oss titta på min torsdag”. Men min mamma hatar när jag gör så. Hon tycker att jag låter som en föredragshållare ?
Varsågod mamma.
Startade dagen såhär. Älskar att äta mysfrukost saaakta och varva serier med att jobba.
Ny favorit är (för att Blondinbella ständigt skriver om det) (HAHA) äpplebitar med jordnötssmör. Mmm vad gott det är. Tips är att salta lite extra och ha syrliga äpplen.
Btw! Tips nummer två är att vispa i jordnötssmöret för att det inte ska skikta sig. När jag köper ekologiska jordnötssmör är det ju typ omöjligt att ens äta det till slut eftersom jordnötssmöret förvandlas till en tjock, stenhård massa med olja på toppen. Sätt i en visp i elvispen och sätt ner i burken och vispa den mjuk. Sen håller den sig så! Lärde mig det i en lifehack-video. Obs på att hålla hårt i burken! Det var nära en olja-överallt-olycka när jag skulle göra det.
Hade egentligen lite ärenden att springa på, men då det regnade och regnade och regnade gjorde jag det enda rätta och sköt upp det.
Men gick och postade det här i alla fall. Det är prover från min mun som ska skickas till USA för att analyseras. Det är någon DNA-provgrej som jag köpte i samband med Black friday förra året, men alltså inte skickat iväg förrän nu. På tal om att skjuta upp saker då. Heh.
Sen begav jag mig ut igen. Jag skulle åka till Landskrona och träffa min mamma. Hon var hos läkaren igår och fick veta vad de hittat under operationen och hur hennes behandlingsplan kommer att se ut. Hon ville att vi skulle komma så att hon kunde berätta vad de sagt. Köpte med en liten present från Rituals <3
Väl i Landskrona gick jag till F’s jobb för att möta upp honom.
Gick förbi den här byggnaden. För 25 år sedan hade min styvpappa ett företag som sålde golv och mattor här. Här har jag alltså varit mycket när jag var liten. Har roat mig i oändliga timmar med att titta och känna på olika mattor och kan känna doften av plastmattor bara genom att titta på huset.
Mamma berättade och vi åt fryspizza, skrattade och grät om vartannat. Konstigt hur man funkar. Det var värre än jag trodde. Men det ska bli bra. Det måste ju det. Vägen dit är pissig bara.
Jag läste att en ny typ av utseendeförändring har växt sedan Meghan Markle gifte sig med prins Harry. Nämligen att tatuera in fräknar!
Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att fnissa lite åt det. Men sen kom jag på att det ju egentligen inte är konstigt. Det är ju som vilken annan typ av tatuering som helst. Man sätter den där för att man tycker det är snyggt.
Jag började tänka på andra knasiga grejer folk gjort med sitt utseende för att kändisar ser ut så och ett minne från tidigt 2000-tal uppenbarade sig plötsligt. Rapparen Nelly slog igenom och av någon märklig anledning hade han alltid ett vitt plåster (tejpremsa?) på kinden. Alltså jag vet ju inte. Stackaren kanske hade en envis finne som aldrig ville försvinna och som han inte ville visa till hela världen. Men jag tvivlar ändå på det. I alla fall. Det dröjde inte länge innan typ varannan kille också gick runt med plåster på kinden.
Hur alla *coola killar* såg ut när jag gick på högstadiet.
Minns ni det här? Och kan ni komma på något annat knäppt som blivit mode bara för att en kändis haft det?
Igår fick jag den bästa matlagningsidén jag fått på länge. Nämligen bakad sötpotatis! Så gott, enkelt och dessutom ser det trevligt ut. Man kan göra vilken röra och topping man vill i princip, det mesta blir gott till sötpotatis. Men jag hade fetaost i kylen, så jag bestämde mig för att göra en fetaoströra.
För att laga detta behöver du:
Sötpotatis
Créme fraiche
Fetaost
Persilja
Gräslök
Svamp
Solrosfrön
1) Börja med att sätta ugnen på 200 grader. Tvätta potatisarna och dela dem på längden. Gör snitt eller rutnät i dem (och var lite mer försiktig än jag så att du inte råkar skära igenom skalet, hehe). Pensla med olja, strö på lite salt och sedan in i ugnen. Potatisarna är klara efter 30-50 minuter beroende på storlek. Mina var små och tog 30 minuter.
2) Under tiden potatisarna är i ugnen blandar du ihop fetaostfyllningen. Jag använde tre ingredienser: fetaost, persilja och créme fraiche. Blanda till önskad konsistens (jag använde mer créme fraiche än på bilden) och smaksätt med salt & peppar.
3) Stek svamp, rosta solrosfrön (om de inte redan är rostade) och klipp gräslök.
4) Känn efter med en gaffel om potatisarna är klara, lägg dem på ett fat och klicka på fetaostkrämen. Garnera sedan med svamp, solrosfrön och gräslök. Och servera!
5) Ät!
En rätt som jag garanterat kommer att laga igen. Man kan ju variera röror och topping i all oändlighet. Den funkar lika bra i sin ensamhet med matigare topping, eller som tillbehör till något annat. Laga och bjud på någon du tycker om ?
