Just nu sitter jag och Icas egna Double Chocolate & Almond glass (det är för långt till Hemmakväll där Ben & Jerrys finns) och tittar på ”Du är vad du äter”. Hehe. Anna Skipper skulle sett mig nu.
Checka in mina nya nördbrillor förresten. (Ja, det är så med mode att när man har sett det tillräckligt länge så trillar man dit själv). Jag var lite osäker, men när kassörskan muttrade att det var sista paret slog jag till. Jag ursäktar de dåliga bilderna, det var extremt svårt att ta en bild utan att det blev reflektion i glaset. Återigen, cred till alla modebloggare. Jag underskattar era bilder.
Jag är uppe tidigt idag då det egentligen skulle läggas nytt golv i hallen imorse. Men jag har inte hört något och det har inte kommit hit någon, så jag antar att det blir en annan dag istället. Hrm.
Too bad. Jag var redo för ett gäng snygga hantverkare.
Hade till och med köpt frukost.
Well. Det är ju lönedag så jag tänkte åka iväg och handla upp månadens matpengar. På kläder. Ses sen.
Jag brukar aldrig känna att jag behöver försvara mig, men just nu känner jag att jag vill det. Jag fick en hel hög kommentarer idag om hur jag ljuger, vilken tönt jag är och att jag ska sluta hitta på.
Nej, jag hittade inte på morgonens händelse. Jag vet att något liknande hände Phoebe i Vänner (minns inte exakt, det var längesedan jag såg det avsnittet). Men det är inte som att varken jag eller Phoebe är ensamma om att ha drabbats av detta. Enligt mina läsare var det en hel del som råkat ut för samma sak.
Det må hända att jag ibland överdriver mina inlägg en smula, men jag skulle aldrig ta en historia, en handling eller något någon annan har skrivit och publicera som mitt eget. ALDRIG.
Brandvarnaren, lite delar av brandvarnaren, batteriet och framsidan som ”bevis”.
Efter att jag publicerade DETTA inlägg igår slutade brandvarnaren pipa. ”Vad bra”, tänkte jag. Men precis när jag skulle lägga mig började den pipa för full hals igen. Jag tog en stol och försökte stänga av skiten. Det var mission impossible. Det enda som gick att röra på brandvarnaren var en lite knapp som heter ”test” (som man förresten inte ska trycka på om man inte känner för att bli halvt döv).
Efter att ha slitit i den och bankat på den i en kvart bestämde jag mig för att försöka sova ändå och ringde till Jacob nästan gråtandes och läspade fram vad som har fel (kan inte uttala S med bettskenan i munnen). Till slut somnade jag dock med några kuddar runt huvudet för att dämpa ljudet.
Imorse vaknade jag av ett pip med en minuts mellanrum (ja, jag har räknat) och höll på att bli fullständigt knäpp i huvudet. Jag bestämde mig därför för att ta itu med det här en gång för alla. Jag tog en hammare och slog ner skiten. Ni tror att det skulle hjälpa va? Nej, för då sitter batteriet fast under en plastbit. Jag hamrade bort den också. Då skulle man tro att det blev tyst va? Nejdå. Batteriet gick inte att rubba, så jag hamrade sönder hela baksidan och nu gott folk, nu är det tyst.
Men jag har en känsla av att det kommer börja brinna idag. Ska det göra det någon gång så är det nu liksom.
