Tänk vilken dröm att namnge en frisörsalong? Ordskämtsmöjligheterna är oändliga. Klippt och skuret, Ett riktigt klipp, Håret är huvudsaken, Hårfint, Hänger på håret, Klipp till, Självfallet, Låt dig lockas, Saxofön.
Har inte tänkt namnge en salong inom det närmsta, men har i alla fall varit på en:
Det blev såhär! Superfräscha toppar, lite nya blonda skiftningar och en toning för att korrigera nyansen och dämpa det blond-blonda.
Älskar min hårfärg nu!! Perfekt ljusbrun.
Min frisör rekommenderade denna toning (annonslänk) så att jag kan fräscha till det själv hemma. Det är en inpackning som man kan använda för att återuppliva färgen, ge nyans och glans. Läste jättebra recensioner om den så jag är pepp på att prova.
För ni vet ju att jag inte är en film-person. Skulle inte säga att jag avskyr att se på film, jag fastnar när jag väl gör det. Men jag är sällan sugen på det och har en väldigt lång startsträcka. Minns ni att jag skrev att jag och F bestämt att vi skulle välja fem filmer var och se en i veckan? Det föll mellan stolarna redan efter två veckor. Jaja, jag ska inte tjata om att jag inte gillar film då det känns som jag gjort det tusen gånger redan.
Då jag sällan ser på film och därmed inte sett så många blev jag förvånad att jag ändå genast kom på fyra egna filmer när jag läste Sandras inlägg. Här kommer de!
Micke och Molle
Det var kanske inte första filmen jag såg i mitt liv, men det är den första jag minns. Mådde så dåligt av denna film. Micke och Molle är bästa kompisar, men en dag åker Molle iväg med sin husse för att lära sig jaga och kommer tillbaka som en jakthund. Inte bara vill Molle inte längre vara Mickes vän, utan har lärt sig att jaga just rävar. Mickes matte blir orolig för hans säkerhet och lämnar honom i skogen ensam.
Det var första gången jag fick känna på hur det är att förlora en vän. Inte bara att förlora en vän, utan att den dessutom blir ens fiende. Micke-och-molle-känslan har förföljt mig genom livet. När man blir sviken, lämnad och känner sig ensam. Minns särskilt på högstadiet då min dåvarande bästa kompis hittade en ny bästa kompis. Ens person försvinner plötsligt och från ingenstans är man luft för den som betyder allt för en.
Jag tror på något sätt att denna film var menad att lyfta oväntade vänskaper och att man kan vara vänner trots olikheter. Men…för egen del tror jag att den fuckade lite med min förmåga att släppa in någon nära. Man kan aldrig lita på någon fick jag lära mig redan som 4-åring. Bra jobbat Disney.
La vita è bella (Life is beautiful)
Den handlar om en judisk man (otroliga Roberto Benigni!) som hamnar i koncentrationsläger under andra världskriget tillsammans med sin son. Med hjälp av humor och fantasi lyckas han dölja den hemska verkligheten för sin son och får honom att tro att det hela är ett spel.
Denna film har inte direkt förändrat mitt liv, men är till denna dag den absolut bästa jag sett. Har aldrig fyllts med så mycket glädje, sorg, kärlek och förtvivlan på samma gång. Ett helt otroligt mästerverk.
The Life of David Gale
Såg denna film i mina tidiga tonår och på de två timmarna förvandlades jag från en trångsynt så-är-det-person till en mycket mer ödmjuk, kritisk och öppensinnad. Det finns en Regina innan och efter denna film.
Filmen handlar om David Gale, som spelas av Kevin Spacey, en man som inväntar dödsstraff efter att ha mördat en kollega. En man som ironiskt nog är aktiv medlem i DeathWatch – en grupp som kämpar mot dödstraff. Man förstår ganska snabbt att det kommer en twist, men jag blev ändå förvånad över exakt hur. Saker är inte alltid som man tror.
Click
Året var 2006 och jag och min första kille såg denna film på bio. En komedi med Adam Sandler. En till synes roande och lättsmält film. Döm min förvåning när det visade sig att dessa 1 timme och 47 minuter film skulle bli bland det sorgligaste jag varit med om någonsin. Jag var inte alls förberedd och grät tills jag inte fick luft och inte hade en smula mascara kvar. Minns fortfarande de tunga stegen ut från biografen och hur livet plötsligt kändes så mycket mer dyrbart.
Den handlar om Michael Newman som får tag i en fjärrkontroll vilken låter honom styra sitt liv likt en tv-kontroll, exempelvis kan han spola förbi delar av sitt liv som han tycker är tråkiga. Något som verkar bekvämt till en början men naturligtvis har stora konsekvenser.
Den ångesten, att man låter hela sitt liv passera för att man inte varit närvarande. Livet händer i de tråkiga stunderna också. I väntan och tristessen. Från och med då bestämde jag mig för att aldrig bli en leva-för-helgen-person och har inte varit heller.
Slutligen en film som på riktigt förändrade mitt liv för alltid. Minns inte exakt vilken det var, bara att Jackie Chan hade huvudrollen. Jag och min vän hade Jackie Chan-marathon samtidigt som min styvpappa dog. Skrev en krönika om det för sex år sedan här.
Vi såg klart Casa Papel i helgen och igår försökte vi hitta en ny serie på Netflix. Jag bläddrade och bläddrade snabbt bland trailers på serier men gav ingen en chans.
F: Varför stannar du inte så att vi kan se trailern och bilda oss en uppfattning?
Jag: Alla har ju fått så dåligt betyg.
Jag: Det är så konstigt ändå. Hur kan alla serier ha fått 5.1?
F: Men älskling det är inte betyg, det är LJUDET den siffran betyder.
Jag: Neej men det står ju ”HDMI” bredvid.
F: Va??
Jag: Jaha oj, det står bara HD. Jag trodde det stod HDMI.
F: Vadå HDMI?
Jag: Jaha nu är jag ju förvirrad, jag menar ju IMDB.
”Kom vi beställer pizza och sätter oss i parken”, sa F när han kom hem från jobbet i måndags. ”Ehhh har du missat att det är höst nu”, undrade jag.
Men det var det inte! I början av veckan gjorde sommaren ett litet gästspel med 25 grader. Mycket välkommet.
Unnade mig en pralin en eftermiddag.
Det blev en brynt smör-puck från Chocolatte. Hjälp vad god.
Har hämtat paket…och en palsternacka.
Och ätit plommon. Dessa plommon tar mig tillbaka 25 år. Då hade vi plommonträd i trädgården och jag (och vår hund) åt tills vi fick ont i magen varje höst.
Här står F och pratar om arkitekturen på denna byggnad som de håller på att bygga. Finns inget som intresserar honom mer än nybyggen. Särskilt fula sådana. Han blir så upprörd, haha.
Det finns en byggnad i Helsingborg som förr var pampig och fin, men numera är en tråkig, brun kloss. F suckar varje gång vi går förbi.
Minns ni palsternackan? Den blev till en fisksoppa med kokosmjölk och broccoli.
Igår var jag hos Hannah på vinkväll. Hade sett fram emot det så mycket, men det blev en tidig kväll för mig.
Jag har haft en tuff vecka, särskilt gårdagen. Har sovit dåligt och ätit dåligt. Så igår sa kroppen ifrån. Den ville inte alls sitta och dricka vin, den ville hem och sova. Fick huvudvärk som lade sig som en hjälm över huvudet och började må så illa.
Men hann med en runda yatzy i alla fall. Såhär gullig var Hannah när hon fick yatzy!
F blev så förvånad när jag kom hem. Brukar sällan vara hemma innan midnatt när jag är iväg på galej.
Jag gick och lade mig direkt och imorse väckte han mig och var så gullig. ”Säg vad du vill ha till frukost, precis vad som helst, så fixar jag det”. ”Varför är du så snäll” frågade jag. ”Du gick och lade dig med smink. Då mår du verkligen inte bra”.
Haha så söt. Men det är sant. Det är mycket som ska till för att jag ska lägga mig med smink. Inte ens om jag vore askalas hade jag struntat i att tvätta bort det och återfukta.
Jag idag. F är iväg och fixar med grejer och jag hämtar paket i smyg : ))))
Glad lördag kompisar!
Idag ska jag lyssna på min kropp och bara ta det lugnt. Ska laga något riktigt gott och kolla på serier.
Ett litet tips från mig till er! Varför steka rösti när man kan göra det på nolltid i våffeljärnet?
Skala och riv potatis, salta & peppra. Det behövs inget mer än potatis då stärkelsen i potatisen gör att den kommer hålla ihop av sig själv. Klicka ut i våffeljärn och platta till så tunt som möjligt.
Vi brukar ju spela in på natten då F pratar i sömnen (och även jag själv till viss mån tydligen, haha). Har skrivit en inlägg om det här. Det är inte alltid jag kommer ihåg att starta inspelningen när vi ska sova och ibland är jag för trött och tänker strunt samma. Igår var en strunt samma-natt som jag ångrar nu.
Jag vet att det är det tråkigaste i världen när någon berättar om sina drömmar, sorry, men jag måste dela med mig ändå. Jag vaknade av att F väckte mig och frågade varför jag skrattade. Jag skrattade så att jag knappt fick luft! Försökte förklara men då bara skrattade jag ännu mer. Det var några sekunder då han inte kunde urskilja om det var en skrattattack eller om jag hulkgrät.
Till slut lyckades jag samla mig och kunde berätta att min kollega Emma fått massa mejl av Mcdonalds. ”Hon är så trött på dem. De mejlar hela tiden och bombar hennes inkorg med erbjudanden och nyheter. Hon förstod inte varför, men sen upptäckte hon att hennes mejladress tydligen innehåller el maco. Elmaco-emma är hennes mejladress! Inte konstigt att Mcdonalds mejlar då ju”.
Och det roligaste var att F inte förstod att det var en dröm utan bara ”men hur kom du att tänka på det just nu, sov älskling”.
