”Kanske man ska börja se Dawsons creek på Netflix”, skrev Sofie till mig precis. Tyckte det summerade livet just nu ganska väl. Hur uttråkade är vi liksom!! Haha.
Nej, ska inte klaga. Är inne i en mycket bra period. Jag sover så himla bra. Tror det beror på att jag börjat ta magnesium. Kanske inbillar mig, men strunt samma om det är placebo. Bara det funkar. Har även blivit duktig med mina promenader. Vilket jag till stor del har mina airpods att tacka. Tusen gånger mer behagligt att prata i telefon eller lyssna på något med trådlösa lurar. Att jag inte förstått det tidigare!
Veckans yaj: Jag har en namnsdag igen!! Regina är tillbaka i almanackan och 12 mars ska det firas. Så gulliga ni är btw. Har fått så många meddelande om det både här och på Instagram. Men inte så konstigt kanske, har drivit denna fråga stenhårt sedan 2011 då Regina försvann. Haha.
Veckans utmaning: Har bestämt mig för att börja äta frukost varje morgon från och med idag! Mer om det i ett annat inlägg.
Ser fram emot denna vecka: Jag ska nog klippa lugg igen? Ja, men det ska jag. Eller? Ja? Ja! Och sen ska jag orka styla den. Jag har, efter att ha levt i mjukis och knappt sminkat mig sedan mars, blivit så sugen på att börja piffa mig igen. Kanske jag ska ha en piff-dag i veckan? Riktiga kläder, fixat hår och smink? Chocka mina kollegor i videomöten?
Veckans fundering: Hur får kaninerna luft när de sover i gångar så långt under marken?? Jag håller på att kvävas bara jag ligger med huvudet under täcket en halv minut.
Titta vem som är pepp på livet igen. Jag! Det är fredag och solen skiner! Ja, den gjorde i alla fall det, nu har den gått ner.
Startade dagen med en ansiktsmask. Blev en av mina absoluta favoriter, en sheetmask från Verso (annonslänk). Kände mig som en riktig klyscha när jag hade den på mig btw. Det är ju sånt F tror att jag gör hela dagarna när jag jobbar hemifrån.
Lunchpromenad. Minus fyra grader, men solstrålarna i ansiktet kändes ändå som vår.
Köpte fiskgratäng och mango att äta till lunch.
Som jag åt framför Familjen Bridgerton på Netflix. Är besatt av citronpeppar btw. Är egentligen ”motståndare” till såna kryddblandningar som ni vet. Ser lite ner på människor som har aromat på allt. Sorry, så himla ocharmigt av mig. Men citronpeppar!!! Omg.
Minns ni blommorna jag hade som fick massa små blombebisar? Jag klippte av dem och satte i vatten. Det tog evigheter innan de fick rötter, men sen äntligen hände det och nu har jag planterat dem. Håll tummarna för att de växer!
Jag just nu. Ska chocka F med att se ut såhär när han kommer hem från jobbet.
12 dagar har vi levt i det nya året. Men hur såg det ut när vi firade in det? Det ska vi ta reda på! Här kommer vår nyårsafton 2020!
SÅ PEPP jag var på nyårsafton förresten. Inte längtat så efter en fest i hela mitt liv kanske.
Pyntade lägenheten med discolampa och ballonger. Kul att jag egentligen köpte discolampan (det är en vanlig glödlampa man kan skruva i vilken lampa som helst) för att ge till F’s syskonbarn för några år sedan. Men jag tyckte den var så kul att jag behöll den själv.
Vi har fortfarande den på varje kväll för att F *tycker det är mysigt*. Haha, undrar vad grannarna tänker.
Dukade med partyhattar.
Och hängde upp en vimpel. Köpte den på TGR för typ en tia och när jag skulle betala fick jag en present av tjejen i kassan. En hel påse med massa fina inslagningsgrejer, rosetter och presentband. Ville knappt ta emot för att det kändes så fel. Bästa investerade tio kronor ever.
Pyntade mig själv också! Blev samma glittriga klänning som på nyårsafton året innan.
Sen kom våra gäster Felicia och Hannah!
Jag och Hannah matchade med våra klänningar.
På tal om kläder är jag tydligen ihop med en kille som äger en ”stekrock”. Vänta jag ska hämta min stekrock, sa han när vi skulle steka köttet. Din vaddå?!?? Haha så gullig.
Vi kör all mat i ett svep:
Carpaccio med citronolja, ruccola och parmesan.
Oxfilé med rostad potatis, chilibearnaise och tryffelaioli. Duken försvann då jag råkade välta rödvinsskyn : ))
Orkade inte ta itu med det just då och tänkte att duken ändå var körd så den fick ligga marinerad i rödvinssky hela natten. Hur sjukt att den gigantiska fläcken ändå försvann dagen efter?? Superduk!
Chokladpudding och hotshots.
Vi varvade kvällen med sällskapsspel. Invigde Catan. Jag vann trots att jag knappt förstod vad jag gjorde.
Och Freddy var såhär nöjd när han och Hannah vann Med andra ord.
Tolvslaget firades med bubbel i fönstret. Blir alltid så rörd när klockan slår tolv. Blir varm i hjärtat av att tänka på att alla just då står och tittar upp mot himlen och hoppas på ett lyckosamt år. Hoppas det blir vad ni önskar alla där ute <3333
Det blev också en runda ut på innergården för att önska gott nytt år till Felicias föräldrar i fönstret.
Jag hade en så deppig helg. Var så opepp och livet kändes typ meningslöst. Mensvärk, kallt, ruggigt och tråkigt. I lördags försökte F muntra upp mig och vi köpte fyra olika sorters snacks och sen ringde vi upp Hannah och spelade Med andra ord via videosamtal. Funkade faktiskt bättre än vi trodde. Började prenumerera på Vulverine och satt hela dagen igår och tittade på hennes föreläsningar om blödningar, fertilitet, hormoner och kaffe. Ska bli expert har jag bestämt mig för. Tydligen måste jag börja äta inälvsmat?? : O
Veckans tanke: Ingen tanke direkt, men var med om en sjuk grej i parken idag. Precis framför mig knakade det till högt uppe i trädet och ner föll en stor gren. Inte en liten pinne, utan en ordentlig stor gren. Lite läskigt ändå, jag kunde ju fått den i huvudet.
Veckans ta-tag-i: Blogga om vår nyårsafton. Nu har jag skjutit upp det liiite för länge. Åh, men det är så jobbigt när det är massor med bilder att gå igenom. Jag drar mig alltid för att skriva just de blogginläggen.
Veckans mående: Mår bättre idag än jag gjorde i helgen. Kanske inte så konstigt då östrogennivån är på väg upp, haha.
Ser fram emot denna vecka: Städa bort julen. Nu räcker det för denna gång.
Åt en så himla god maträtt som vi fick i en matkasse. Risnudlar med asiatisk pesto, rödlök och mango med pankopanerade räkbollar.
Gjorde sheetmask för att bli snygg på nyårsafton. Måste ha udda form på mitt ansikte för alla sheetmasker har alltid så dålig passform. Ser bilder på folk som har på sig sheetmasker som sitter som en smäck och tänker ba HUR.
Såg en ekorre som grävde efter något. Kanske letade den mat? Ekorrar gömmer sin mat på olika gömställen och glömmer ofta var <3 Annan fun fact är att ekorrar inte tycker om dåligt väder. Den täcker för till ingången till sitt bo och lägger sig för att sova till ovädret är över. 100% att jag var en ekorre i mitt förra liv.
Vi gjorde bearnaise till nyår och fick därför massa äggvitor över. De blev till maränger! De blev några med nutella, några med frystorkad hallonpulver och några med lakritspulver.
När F var liten hade de alltid maränger i en svart plåtburk. Han skrev till sin mamma och frågade om hon hade kvar plåtburken och hon svarade ”ja, vill ni ha den?”. Så nu har vi den hemma hos oss. Känns så fint.
Mamma fyllde 60! Så jag hängde upp ballonger.
Och slog in presenter.
Här har vi henne. Snyggaste 60-åringen jag sett! ”Du kan spara ballongerna och bara vända på 6:an, så kan vi ha dem när jag fyller 90 också”, sa hon. Glöm inte att läsa min blogg om 30 år för att se mamma under samma ballonger!
Hon blev så glad för presenten. Började gråta <3 F också, haha.
Bjöd på lemonadbubbel, gino och maränger. Hipp hipp hurra för mammas 60 år!
Startade mitt 2020 i Norge tillsammans med min familj. Helt ovetandes om vilket märkligt år det skulle bli. Hade ingen aning om att det inom snar framtid skulle bli svårt att ens besöka ett grannland och att enda gången vi skulle träffas igen detta år var när vi en vecka på sommaren endast för att vi hade tur att gränsen öppnades just då.
Undrar när nästa gång blir </3
Väl hemma hände det grejer. Golv och mattor drogs upp.
Och det här.
Blev till det här.
Jag och Caroline bokade hotellnatt i Köpenhamn och hade ett festligt dygn. På tåget på väg till Köpenhamn fick jag upp en notis om att det där ”coronaviruset” nu upptäckts i Sverige. Förstod såklart inte allvaret. ”Detta kanske är den sista kvällen i livet”, skämtade vi och satte tema för kvällen.
Klipp till ett år senare och snart två miljoner döda. Jättekul skämt Regina : (
Hann till och med åka till Österrike med jobbet på konferens innan någon förstått allvaret.
Efter den resan var kontoren spöklikt tomma. Alla var sjuka! Vet inte om det var covid, men det hade inte förvånat mig.
En dag kallades vi till möte. ”Alla ska gå hem. Genast. Från och med nu arbetar vi hemifrån”. Så märklig stämning. Gick runt planlöst. Packade ner laptop och sladdar. Vi började tömma kylen. Jaha vad ska vi göra med allt bröd, kaffe, mjölk, juice, smör och ost? Maten placerades ut som en buffé och alla fick plocka. Jag lämnade kontoret med ett smörpaket och en hushållsost.
Jag och Emma spekulerade i hur länge det skulle hålla i sig. Emma hade hört rykten om att vi inte skulle få komma tillbaka till kontoren förrän efter påsk. Nä det kan väl inte stämma?? SÅ LÄNGE?!?
Det var inte perfekt timing med hemmakontor för min del. Jag hade hantverkare hemma som skulle sätta upp en vägg. Fick sätta mute på möten och hörde cirka ingenting.
Men bra blev det!
Plötsligt hade jag ett sprillans nytt hemmakontor lägligt nog!
Det blev vår! Vi firade Freddy med utomhuskalas.
Och vips blev det sommar också. Vi gick på semester. Och en mur, tydligen.
Sommaren kom och dödstalen minskade. Det blev som att vi glömde bort pandemin för en stund. Det började kännas som vanligt. Nu är det över, tänkte jag naivt. Var stensäker på att det värsta var över och att jag skulle tillbaka till kontoret till hösten.
Hade en så fin semester! Fick en heldag med bästa tjejerna i försenad födelsedagspresent. Strålande sol hade de beställt också. Åt musslor och drack bubbel till en orange solnedgång.
Hängde också mycket med F i parken. Kan känna rumpan domna bara av att se bilden, haha.
Och åkte på äventyr.
Gränsen till Norge öppnades för Skåne. Vi tog chansen och åkte. Det var så fint att återse dem. Vi hade en mysig dag tillsammans. På kvällen när vi skulle gå och lägga oss ropade min faster genom toalettdörren när jag borstade tänderna att ”Alf ringer”. ”Vem Alf”, frågar jag tillbaka. ”Det vet inte jag, det är din telefon. Kanske din mammas sambo Alf?”, svarade hon.
Varför skulle Alf ringa mig? Kanske det är mamma som ringer, tänkte jag. Jag visste att de var på restaurang. Kanske batteriet på hennes telefon tagit slut och hon ringer för att berätta något.
”Han har ringt flera gånger”, säger min faster och då knöt sig magen. Det här är nog inte bra.
Det var det inte heller. Han berättade att mamma varit med om en olycka. Att hon cyklat snabbt, kört på en kant, flugit av cykeln och landat rakt på huvudet. Sedan låg hon i en pöl med blod på asfalten. Det blödde ur öron och näsa och ögonen hade svullat igen. Han satt i ambulansen med skakig röst när han ringde. ”Det verkar allvarligt”, sa han. Plötsligt stannade ambulansen mitt på vägen och han visste inte varför. Föraren behövde gå in där bak. Alf hade panik och jag också.
De körde vidare till sjukhuset. Hon var vid medvetande. Men hon uppgav fel personnummer, visste inte vem Alf var och förstod inte alls vad hon gjorde där.
Den natten hade jag kontinuerlig telefonkontakt med Alf som ringde mig så fort det fanns en uppdatering. Det var som en ilande panikkänsla blandad med grov ångest i kroppen. Jag gjorde inget annat än att titta på telefonen och jag gick runt runt runt matbordet. Kunde inte sitta still. Började köpslå allt i mitt liv. Trodde hon skulle dö. Eller i alla fall bli förlamad. Inte bli sig själv igen.
De pratade om att nacken kanske var bruten. Att de var tvungna att ta henne till Lund för operation. ”Ska vi köra”, frågade F och jag sa att vi väntar tills det blir morgon.
Alf ringer till mig och säger att hon är sig själv igen. Hon vet vem han är! Några timmar senare är läget stabilt. Hon ligger på IVA och Alf får åka hem för att sova. Jag försöker också sova.
Mamma har berättat i efterhand att hon inte minns någonting från att hon låste upp sin cykel tills att hon befinner sig på sjukhuset. Hon beskriver det som att hon plötsligt vaknar ur ett mörker. En läkare ser att hon ”blir sig själv” och förklarar vad som hänt och varför hon är där.
Hon fick en skallbasfraktur, frakturer i ansiktet och bland annat en krossad bihåla. Till en början hörde hon ingenting på ena örat och ögonen skelade. Idag är hon nästan helt återhämtad! Helt otroligt att det gick så bra trots allt. Hon skelar inte, hör bättre och man kan bara skymta blåmärkena under ögonen. Om någon har tips på hur man får bort blåmärken snabbare vill mamma gärna veta förresten, haha : )
Dagen efter var jag lättad men skakad. Kände mig bokstavligt talat skakad. Som att någon snurrat mig i en sån där åka-till-rymden-simulator och att alla organ bytt plats.
Men vi försökte ha trevligt också. Fick kramar trots pandemi och det var fint att vara just här när detta hände.
Vi åkte hem till Sverige igen. Avslutade semestern här. Låter kanske töntigt, men jag satt här och bara var så tacksam för livet. Alla lever, alla är friska. Jag begär inget mer.
Och mamma fick komma hem från sjukhuset! Jag är så tacksam över mitt flexibla jobb som gjorde att jag kunde åka hem till henne på dagarna och träffa henne när hon skulle på läkarbesök.
Sommaren var inte helt slut än. Först min och Hannahs 10-timmars yatzy-sittning.
Och kräftskiva!
Sen blev det höst. Vi fick såklart inte komma tillbaka till kontoren efter semestern. Istället blev restriktionerna dessutom strängare. Man skulle helst inte umgås med fler än de man bor med, eller en utvald liten krets.
De senaste månaderna har varit lite som en dimma. Vad har jag ens gjort om dagarna?
Jag är inte en särskilt social person. Kanske svårt att tro då det kan se ut så när man skriver en blogg som mycket handlar om ens sociala liv. Men jag har snäppet mindre socialt behov än de flesta skulle jag tro. Jag är introvert och laddar batterierna genom att vara själv.
Att slippa sociala sammanhang varje dag har varit så skönt. Mitt sociala konto har aldrig blivit tomt. Men tydligen mår jag inte bra av att vandra runt med ett helt fyllt socialt konto heller. Till att börja med var det okej. Men sen blev jag så uttråkad. Kände mig kvävd. Minns jag skrev till Sofie en gång att det kändes som att min själ höll på att dö.
Såklart är det en liten uppoffring i det stora. Men helt klart en spännande känsla, att även jag kan känna att själen dör utan att få socialt utlopp då och då.
Några saker får dock gärna vara för all evighet: folks nya tvätta-händer-vanor, låta bli alla onödiga kramar, avstånd till varandra i offentliga miljöer, stanna hemma när man är sjuk (att man ens behöver säga detta självklara till folk?) och mer chill inställning till var och hur arbete kan utföras.
Roade mig med pandemisysslor som att stänkmåla porslin och spela sällskapsspel.
Och pussas med honom.
Jag tror inte att någon har särskilt höga förhoppningar på 2021. Det känns som att det inte krävs mycket för att det ska kännas som ett av de bästa åren på länge. Lite som att bli president efter Trump. Bara ett normalt jäkla år och vi är nöjda. Vi begär inte mer.
Den här röda lediga dagen placerades ju helt perfekt! Vi vaknade upp till en stad i snö.
Trodde dock inte på F när han sa det. Han säger de mest kreativa sakerna för att få upp mig på morgonen, haha. ”Mm eller hur. Ta en bild då”, sa jag. Och det var sant!
SNÖ!
Ni där längre upp i Sverige kanske tänker att det är en konstig grej att bli förvånad över, men då vi inte fick någon snö alls i Helsingborg förra året blev jag så glad!
Vi gav oss ut direkt efter frukost.
Som en sagostad.
Var ute hela dagen och fryser fortfarande. Nu blir det dubbla filtar i soffan och varm choklad.
