Alltså jag vet inte. Missförstå mig rätt nu. Men jag väntar, väntar och väntar på att mitt tillstånd efter operationen ska bli värre. Men det blir inte värre. Faktum är att jag kan äta som vanligt och tar jag bara mina smärtstillande mår jag okej.
Jag börjar undra om något är fel. När kommer den där olidliga smärtan alla pratar om? Eller när kommer jag att ringa till läkaren och be om att få ge upp som han sa att jag kommer att göra?
Jag förbereder alltid mig psykiskt inför sådana här saker så att det ska bli lättare. Men denna gång är jag nästan besviken.
Oj, vad vi åt igår. Jag och David handlade hem halva affären och sedan åt vi till vi inte klarade mer. Jag tänkte att något ju borde fixa magen till slut (if you know what I mean). Jag tryckte i mig chokladpudding, kokta morötter med dipp, mjuka kakor och till och med naturgodis som tuggades noga.
Till slut vandrade jag ut ur toaletten (rummet alltså, inte själva stolen) med segertecken.
YES!
Nu lovar jag att inte prata om bajs mer. På ett tag i alla fall.
Jag blev lite rastlös på att endast ligga hemma. Så jag, David och Belle åkte iväg till en nyöppnad affär i Landskrona och spanade lite. Lite och lite. Jag råkade handla för nästan 500 kronor och då är hälften av sakerna varor jag inte ens kan äta. Kul.
Jag och David hittade fina gummistövlisar vi ville ha.
David: Varför sitter det fast snöre mellan gummistövlarna egentligen? JAHAAA. Det är bara för att man inte ska tappa bort dem när man har dem på sig.
Nu är jag okej, men första delen av detta dygn var inte kul. Jag mådde illa och spydde upp blod. Fick lite panik och ringde till sjukhuset. Men det var ingen fara, bara jag inte börjar blöda mer.
Tack för alla tips angående mitt illamående och förstoppning (förlåt känsliga läsare). Mamma kom förbi med tabletter, men det har fortfarande inte satt igång magen. Vi får väl se vad som händer med det. Era andra tips som att ”röra på mig” och ”hoppa studsmatta” är inte så smarta dock. Dels på grund av mitt tillstånd och dels på grund av att min läkare hade slagit ihjäl mig. Eller. Det hade han nog inte. Vore lite ironiskt. Men han har förbjudit all fysiskt aktivitet.
Mina läppar är fortfarande misshandlade. För inte att tala om inuti munnen och halsen. Stackars mig.
Annars är jag rätt söt. Har till och med mascara idag. Lördag och allt ju.
Det har blivit pinsamt mycket tv-tittande på sistone som ni kanske förstår. En sak jag har reagerat över är den normalt väldigt dåliga översättningen från engelska. Eller ja. Jag undrar om personerna som översätter möjligtvis levde på stenåldern.
Här är tre uttryck som jag är tveksam till att folk verkligen använder på riktigt:
1) ”Milda makter”. Det betyder alltså ”Herregud”.
2) ”Taskmört”. Då är man dum eller eventuellt taskig av något slag.
3) ”Ge mig kardan”. Detta är stenålder för gimmifajv.
Så tell me. Finns det någon som verkligen använder dessa uttryck? Milda makter isåfall.
