Här kommer en krönika som publicerades i VR för några månader sedan. Jag hade inget att skriva om, så jag gjorde helt enkelt en lista på saker som jag lärt mig av livet. Halvt på skoj och halvt på allvar. Så som livet bör vara.
Inte världens skarpaste bild, hoppas det går att läsa!
Kul att krönikan hamnade bredvid en annons från Bluebox som jag var med i förresten. Eller ja, det är säkert ingen som ser att det är jag på bilden. Men ändå.
Jag hittade en gammal krönika jag missat att lägga upp. Den handlar om hur allt är så mycket snabbare och effektivt nu jämfört med när jag var yngre, men ändå har det aldrig gått mer långsamt.
Tänkte att medan jag glassar på stranden så kan ni få läsa en krönika. Denna handlar om när man liksom vet att den andra vill göra slut, men inte vill erkänna det för sig själv. Hoppas ni gillar! Och hoppas ni kan läsa texten, gjorde mitt bästa med bilden.
Jag vet inte om ni vet, men från och med detta år kommer Veckorevyn ut varannan månad istället för varje månad. Om jag ska vara ärlig så blev jag ganska lättad och glad över det. För att lets face it, även om jag verkligen vill göra allt i hela världen så är det begränsat hur mycket tid jag har. Heltidsjobb, tre timmars pendling om dagen, bloggen och krönikor har varit lite för mycket. Om jag måste prioritera bort något blir det tyvärr krönikorna.
Men jag har inte velat säga upp mig, jag har noga övervägt det vid flera tillfällen och varit nära men ångrat mig. Därför var detta besked bra för mig! Deadline varannan månad är mycket enklare att hinna med. Det är fortfarande mycket med blogg, jobb och pendling (och livet som man ska hinna leva brevid?! HAHA), men jag känner att jag fått bra rutin på allt nu. Det är stressigt och jobbigt ibland, men i det stora och hela älskar jag mitt liv och allt jag gör. Dessutom vet jag att ni är förstående och vet att jag inte kan blogga hela dagarna.
Men i alla fall, lång utläggning där, haha. Tanken var att jag skulle lägga upp min senaste krönika! Den handlar om djungelns lag och att det är svårt att vara en bra människa när ingen annan är det.
Hoppas ni gillar!
Hojta om texten är för liten och jag behöver dela upp bilderna. Ser absolut nada. Tidinställer på bussen och solen bländar datorn..
Jag fick en del kommentarer i somras om hur man gör för att lyckas umgås med sig själv utan att det känns jobbigt och att man känner sig ensam. Så jag bestämde mig för att skriva en krönika om det.
En krönika som handlar om när man dejtar någon och helt enkelt bara inte känner ”det”. Hoppas ni gillar!
Förresten. Jag har, som ni ser, ingen hiss och diss längre. Min sida kommer att bli lite annorlunda och Veckorevyn kommer att komma ut mer sällan. Mer om det längre fram.
Jag har visst glömt bort att lägga upp mina krönikor på sistone. Så det är på tiden. Men denna är jag faktiskt osäker på om jag har publicerat eller inte? Den ligger i alla fall inte i krönike-kategorin, så jag tror inte. Men om jag har det så får ni helt enkelt tåla en dubbelpublicering.
Den handlar om att ett nej sällan betyder ett nej, i alla fall inte i en mans värld. Hoppas ni gillar!