Det är inte du, det är jag

En krönika som handlar om när man dejtar någon och helt enkelt bara inte känner “det”. Hoppas ni gillar!

 

DSC03023

DSC03025

 

Förresten. Jag har, som ni ser, ingen hiss och diss längre. Min sida kommer att bli lite annorlunda och Veckorevyn kommer att komma ut mer sällan. Mer om det längre fram.

 

0

Trackback from your site.

Comments (19)

  • Malin

    |

    Det var riktigt intressant att läsa den här krönikan och jag kände igen mig väldigt mycket faktiskt. Tänk att man kan vara helt avstängd emotionellt trots att det är en bra person! Det kändes faktiskt skönt att höra att jag inte är den enda som känt så.

    Reply

  • Robert

    |

    That’s life, kanske man kan säga. 😉

    Reply

  • Lina

    |

    Åh ja kommer sakna hiss diss. Du kanske kan skriva några hiss dissar på bloggen ibland 😀 Älskar din svagt sarkastiska humor! 🙂

    Reply

  • Maria

    |

    Jag träffa en gången alldeles för perfekt kille och kände nada… Det var som att bara för stt han var ap perfekt kände jag inget. Men efter det träffad ejagmin nuvarande sambo som jag vill spendera resten av livet med. Jag insåg att hellre någon med brister som jag som man kan tillskansa och vara sig själv med än mr perfect utan känslor!

    Heja dig, du verkar så skön!!!

    Reply

    • Maria

      |

      Gud vilken särskrivning… Ber om ursäkt för mig själv

      Reply

  • Lina

    |

    Jag har varit den där killen. Jag har varit precis den där killen och det är så obeskrivligt värdefullt att få läsa berättelsen från det andra perspektivet. Även om jag för länge sedan kommit över killen som inte kände något, har jag någonstans ändå fortsatt tro att det egentligen var mitt fel, att om jag bara varit lite roligare, lite snyggare och lite bättre så hade han fallit för mig. Men nu har jag läst det här, om och om igen, och låtit det sjunka in. Och det känns som att det sista lilla såret börjar läka. Så tack, stort tack! Du gör skillnad. 🙂

    Reply

  • mallan

    |

    Hej en konstig fråga. Har för mig att du skulle lära dig mer om gamla uttryck eller ordspråk eller såå, hur gick det med det?

    / Nyfiken i en strut….råkar ofta illa ut hehe

    Reply

  • Mathilda

    |

    Haha! Läste att du inte längre har en hiss. Missade ordet diss. Förstod inte helt innebörden och varför du prompt skulle nämna det under din krönika. Läste igen och det blev lite klarare! Bra krönika btw! =)

    Reply

  • Catharina

    |

    Jag är hellre ihop med nån med brister! Aptråkigt med perfekta människor ju haha.

    Reply

  • Ronja

    |

    Jag är i den situationen precis nu.. Han är så gullig och vi har kul ihop. Men inga fjärilar överhuvudtaget. Mina vänner säger att jag borde avsluta det och de har nog rätt. Men jag tycker ju om honom oh vill inte såra… Gud, trodde alltid att allt så bli så bra bara någon gillar en. Men inser nu att det kan vara minst lika svårt som att vara olyckligt kär… Tack för din text, känns ändå lite bättre att veta att andra varit i samma sits

    Reply

  • Tesstess, en blogg du sent glömmer

    |

    Åh vilken bra krönika!! Jag vet exakt känslan, och jag var i samma sits för ungefär ett år sedan. Idag så vann han en poesitävling i skolan med en dikt som han hade skrivit om mig, eller oss då, och eftersom jag är med i elevrådet behövde jag ge honom priset. Något av de stelare sakerna jag har gjort haha…

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha så weird!! 🙂

      Reply

  • matilda ♥

    |

    En fråga; du känner inte att du borde skriva “en” istället för “man”? I feministiskt anda alltså 🙂

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv