Jag har föreställt mig hur denna dagen skulle vara. Jag tänkte att om vi skulle passera så ska vi fira massor. Verkligheten? Jag kom hem och har inte orkat annat än att ligga på soffan. Får fira på lördag när vi har bankett istället.
Är så glad att uppsatsen passerade!!! Vi har en del att komplettera innan den ska lämnas in och publiceras om en vecka, men den är godkänd i alla fall. Vi behöver inte göra om det och vi behöver inte gå upp vid ett senare tillfälle. Lyckan! Snart examen. Känns så overkligt.
Jag styrde upp en god middag i alla fall. En köttbit och en somrig sallad.
För någon vecka sedan fick jag mejl från Pinchos där de frågade om jag och tre vänner ville komma och äta på deras nyöppnade restaurang i Helsingborg. Såklart ville vi det!
Pinchos är en app-restaurang och konceptet går ut på att man beställer vad man vill ha genom deras app och så får man sms om när det är klart och går sedan och hämtar. I appen finns det mängder med tapas och dryck att välja mellan.
Vi började med några drinkar. Så galet goda allihop.
Det var verkligen inget bra bloggljus där inne.
Daniel och Linda hängde med. De är vanligtvis väldigt fina, när de inte har en massa ränder i huvudet det vill säga. Haha.
Det blev lite nervöst när vi fick sms om att maten var klar då den fanns att hämta en trappa upp. Det var inte det lättaste att balansera brädorna ner för trappan. Känns som bäddat för olyckor. Vore ju snyggt om man snubblar lite och tappar maten.
Det var så svårt att välja då allt såg så gott ut, så vi beställde in lite av varje. Allt var jättegott! Min favorit är svamprisotton, räkorna och plankan. Det var verkligen precis lika gott som det såg ut på bilderna i appen.
Såklart behöver man dessert också. Jag valde chokladfondue som var sådär och en creme brulee som var jättegod.
En kul restaurangidé! Rekommenderar er att prova. Läs mer om konceptet och var Pinchos finns HÄR.
Jag är så trött idag. Igår var vi först ute och åt på en nyöppnad restaurang (mer om det snart) och sen var vi på vårfestival med skolan. Mycket trevligt! Nu ligger jag och halvsover i soffan och ska snart ta tag i mig själv och plugga lite. Inte mycket kvar nu, måste bara orka.
En av gårdagens många drinkar. Mojito med passionsfrukt, så god!
Det tog sån tid att svara, så jag delade upp inlägget i två delar denna gång.
Påverkar att man använder adblock dig / dina annonsintäkter på något sätt?
– Jag vet inte. Men det är jag nästan säker på. Annonserna jag har på min blogg genererar pengar utifrån hur många den visas för, till exempel 15 kronor per tusen som ser den. Och registreras den inte som ”sedd” så blir det inga pengar. Det vore ju helt fel annars. Annonsören betalar ju för reklamplats och ska såklart inte betala för något som den inte får.
Har din stalker gjort att du även är orolig över andra som kommenterar? Tänker att du ju har en eller två personer som kommenterar på exakt varenda inlägg du skriver. Tänker du någonsin så om dem eller är orolig att det ska utvecklas till något mer även om de bara skriver snälla saker?
– Det är en bra fråga, eftersom min stalker började på precis samma sätt. Men det eskalerade ganska fort och han började också mejla, sms:a, ringa och skriva på Facebook. Det han skrev var dessutom så långt över gränsen jämfört med andra snälla, vanliga kommentarer som jag brukar få. För att svara på din fråga: nej, jag är inte orolig eftersom jag känner igen många av er som återkommer i kommentarsfältet och det håller sig på en normal nivå, men skulle något bli lite konstigt eller någon skulle verka lite väl ”besatt” hade jag blivit rädd mycket fortare än vad jag blivit utan denna upplevelse. Ni kanske inte vet det, men jag kommer oftast ihåg er om ni kommenterat mer än en gång, och skulle vi ses någon gång får ni gärna presentera er som ert nickname så vet jag kanske vem ni är. Känns som att vi är kompisar allihop <3
Visste inte att du tidigare stannat kvar i destruktiva förhållanden. Hur tog du dig ut? Jag är i ett. Måste rycka plåstret, har tyvärr tänkt så i cirka 9 månader nu. Hur gör man??
– Man gör det bara. Tyvärr. Man måste bara göra det. Det man kan försöka fokusera på är vad man vill ha och vad man är värd. Ofta blandar man ihop fantasin och ”vad det skulle kunna vara” med vad det faktiskt är. Se det för vad det är, gör det dig mer olycklig än lycklig så dra dig ur. Det är klart att ingen relation är helt perfekt alltid, men det måste vara värt det. Och med värt det så menar jag mer än att det bara känns jobbigt att lämna, att man inte klarar av förändringar eller att man inte vill vara själv. Det där tramset kommer man över. Jag vet att du kan. Gör det bara. Det gör ont, men du kommer tacka mig om några månader, det lovar jag dig!
Grattis, GRYMT bra jobbat!
Men alltså, jag sitter själv och skriver mitt examensarbete på masternivå. Enligt de instruktioner jag fått ska en masteruppsats ligga mellan 60-120 sidor. När jag skrev c-uppsats för några år sedan var maxgränsen på 40 sidor (generellt tror jag det är 30-40 sidor på de flesta universiteten och institutionerna). Får man överskrida sidantalet om man har bilagor etc? Får man ett sämre betyg om man inte håller sig inom ramarna för detta? Är det någon som vet?
Freeeeakar med min egen uppsats nuuuu.
– Jag trodde också att vi hade en gräns på antal sidor, men jag förstod sedan att det bara var en mall för hur mycket varje del skulle innehålla, t.ex. 8 sidor teori, 20 sidor analys osv. Alltså så att vi skulle få en uppfattning om hur mycket varje del borde vara. Nu i efterhand kan jag känna att de bara kunde gett oss en cirka-procentsats på de olika delarna istället, men det är kanske lättare att ange i sidor. Vi har en maxgräns på 120.000 tecken, så det är vad vi ska hålla oss till. Poängen är att man ska lyckas svara på sina frågeställningar och jag tänker att man oundvikligen hamnar på minst 100.000 i de flesta fall. Fråga om vad som är ert antal-tecken-maxgräns är mitt tips, eller fråga hur de tänker angående antal sidor. Bilagor, källförteckning och abtract brukar inte räknas med. Det är så stor skillnad på hur skolan vill att uppsatsens layout ska se ut. Vi måste följa en formatmall som har väldigt mycket marginalindrag och på grund av det är det orimligt med 40 sidor, vi får ju inte plats med något. Haha. Freaka inte förresten! Det ordnar sig 🙂
Känner igen mig i första stycket. Därför stack det i ögonen ordentligt när du, några inlägg ner, skrev att det är “på grund av” bloggen du har möjlighet att vara lite extra kräsen med jobb. Jag tänker att det är “tack vare”, inte “på grund av”.
Du är för övrigt en utmärkt skribent!
/vän av ordning
– Haha, tack för rättningen. Jag bryr mig inte så mycket när det kommer till språket på bloggen (det i inlägget du nämner var dock ett misstag). Okej, jag bryr mig ju mycket mer än vad många andra som bloggar gör, men jag ser ändå bloggen som ett ställe att få leka lite med språket. Uppsatsen däremot…eller tänk om man råkar stava fel i sitt CV. Ångesten.
Hej! Såg nyss ett klipp från nyhetsmorgon, regeringen vill ge ensamstående kvinnor rätt till insemination- vad tycker du om det? Sökte lite på nätet men hittade inte så mycket skriverier om det. Själv blir jag väldigt upprörd, förstår inte hur man kan stötta att barn ska födas utan en pappa (vem som är spermadonator har barnet möjlighet att få reda på först när barnet är 18år). Att låta en kvinnas längtan efter barn gå före barnets behov. Klart barnet kan få en bra uppväxt ändå, men som sagt förstår inte hur man kan stötta detta! Nyfiken på din åsikt
– Det finns så många olika familjekonstellationer. Det finns barn som växer upp med endast en förälder, det finns barn som har två, det finns barn som växer upp med andra familjemedlemmar, jag tycker inte att det finns något rätt och fel. Det finns även föräldrar som gör allt ”rätt” och så lämnar den ena föräldern sin familj och barnet växer upp med endast en förälder ändå. Det som jag tror är viktigt att komma ihåg i det här är vi måste anta att alla som vill skaffa barn och skaffar barn har tänkt igenom det och vill ge det bästa till sitt barn. Kanske lever inte personen i tvåsamhet, kanske lever personen inte i ett heterosexuellt förhållande, kanske finns det andra anledningar. Jag tycker inte att barn är en ”rättighet”, men jag tycker inte heller att ensamstående föräldrar ska begränsas just för att de är ensamstående. Titta på mig. Jag blev helt okej ändå och har säkerligen haft det bättre än många med två föräldrar.
inte för att va så kroppsfixerad, men gud vad smal du har blivit? hur? :-O
– Det tror jag inte att jag har. Men väger mig aldrig, så jag vet ej. Om jag ska tänka logisk vore det jättekonstigt om det är så eftersom, det enda jag gjort de senaste veckorna är att sitta ner, skriva uppsats, ätit skit och knappt rört på mig. Kanske är det då? Att kroppen inte mår bra? Jag vet inte.
Hej Egoina!!
Jag undrar lite över din syn på jehovas vittne? Jag vet ju att du och din mamma ger bort presenter och firar lite smått bara ni två på jul och födelsedagar. Men hur religös är du? Skulle du ta emot blod om du behövde? Hur mycket av “reglerna” följer du? Sjukt nyfiken på hur du ser på allt, är själv ej så insatt så du får gärna berätta! Ha en fin dag!
– Varken jag, mamma eller min pappa är Jehovas vittnen. Så inga av ”reglerna” gäller för mig. Jag är inte religiös alls. Kram!
Jag och några av mina kusiner. Vissa av dem är jehovas, andra inte.
Skriver du på “skånska” i dina skolarbeten också eller är det bara på bloggen du skriver så? “Vad städat här är” när du skriver sådana meningar så tänker jag på Yoda
Hahaha… Nej i uppsatsen och annat skolrelaterat är det såklart akademiskt. Men när jag skriver konversationer och liknande vore det dumt att inte skriva talspråk, vi pratar ju så 🙂
Jeg må bare spørre; den “uppsatsen” du skriver, er det liksom en bachelor?
Jag och Betty insåg idag att vi gått fel utbildning. Vi borde blivit svensklärare! Vi älskar att rätta saker. Vi håller på med opponering nu och egentligen är det ju inte meningen att man ska rätta små grammatikfel och sånt, men vi bara älskar att göra det ändå för oss själva. Ett litet kommatecken eller stavfel som rättas till gör oss tillfredsställda. Får oss att känna oss hela. Helt stört.
Kan tänka mig att det är såhär människor som jobbar med siffror känner när ett långt räknestycke plötsligt stämmer, eller när kassan är färdigräknad på ett butiksjobb, eller saker är precis exakt rätt uppstaplade i ett skyltfönster, eller när alla to-do punkter av avbockade på en lista….eller ja, vad ni än sysslar med. Känslan av att något är klart och i sin ordning.
Jag får panik på att utbildningen snart är över. Vill inte fast jag ändå vill. Är så dåligt på sånt här! Jag var till exempel nog den enda i världen som inte hade kul på sin student. Var bara ledsen. Vill inte att saker ska ta slut. Antagligen därför jag sparar på juicepaket som innehåller pyttelite kvar eller därför jag tidigare stannat i destruktiva förhållanden. Spelar liksom knappt någon roll vad det är. /Har problem.
Bjuder på två bilder där jag….eh…spanar in min rumpa? Johannes fångade det på bild tydligen.
