Sån himla tur att jag inte ätit något vettigt på hela dagen innan jag kom till mamma. Maten var jättegod! Det är ju det sämsta, när man vet att man ska bli bjuden på mat, ska ut och äta eller liknande och så är man inte tillräckligt hungrig för att äta upp. Okej, jag brukar väl inte direkt ha det problemet ändå kanske.
Såhär såg det ut i alla fall. Mycket gott och lyxigt för att vara torsdag.
Jag ska snart till mamma för att äta middag. Jag har ju en del middagar att ”inkassera” nu med tanke på hur jag bjöd folk förrförra veckan. Mamma beställde också en kasse från Linas matkasse, så det blir en rätt därifrån. Spännande! Min kod fungerar tydligen fortfarande förresten, så om det är någon som tänker att ”åh så typiskt att jag inte beställde en matkasse när Egoina hade den där kampanjen!!!” så är det alltså inte för sent. Jag vet dock inte hur länge koden gäller. IGEGOINA är koden och ger er en fruktkasse på köpet.
På tal om något annat så vill jag klargöra en sak om min förra krönika i Veckorevyn. Den handlar om en relation jag hade för flera år sedan, vilket jag också skrev i inlägget, men några verkar ha missuppfattat ändå. Det handlar alltså inte om Johannes. Jag tror ingen av er som kommenterade missförstod detta, det verkade inte så i kommentarerna i alla fall. Men nu vet alla. Vill ju inte att det ska bli fel. Krönikan har lite dålig timing med tanke på att den kom ut i juli, så jag kan förstå att någon därför tror att den handlar om honom. Jag skriver ju texterna mer än tre månader innan de kommer ut och jag visste inte att vi skulle göra slut då. Tack, tack, tack så mycket för alla fina ord förresten. Ni är bäst <3
Hur fantastiskt är inte det då? Blir så glad! HEJA!!! Så grymt och modigt!
Exakt så gick jag tillväga när jag ville börja skriva förresten. Jag mejlade runt en massa. Jag siktade dock väldigt högt och mejlade de största tidningarna jag kunde komma på och fick en del nej, haha. Det hade nog varit lättare att till exempel börja lokalt. Men till slut gick det ju. Ge inte upp era drömmar mina fina läsare <3 Våga åtminstone prova!
Angående läsarträff. Jag åker till Stockholm nästa torsdag, vet inte hur länge jag stannar, men till lördag eller söndag. Finns det ett intresse för det? För denna gång skulle jag nog äntligen ha tid. Ska jag styra upp något?
Jag uppmanar er att hålla tummarna för mig ganska mycket för tiden. Åtminstone om man följer mig på Snapchat. Men idag kan ni väl hålla tummarna cirka superhårt? Vore jättesnällt.
Det här med ”lycka till” förresten. När jag gick på lågstadiet var en av mina klassföreståndare gravid. Vår andra klassföreståndare sa till oss i klassen (när hon inte var där) att inte önska henne ”lycka till”, för att hon tydligen inte kunde svara ”tack” på det för att hon menade att det gav otur. Det har etsat sig fast hos mig sedan dess. Jag är egentligen inte särskilt vidskeplig, men jag tycker fortfarande det är jobbigt att säga ”tack” när någon önskar mig lycka till. Är det någon annan här som menar att det ger otur att tacka? Är det en allmänt känd grej? Så märkliga grejer vi har för oss egentligen.
Jag bara älskar att hösten är igång! Det händer så mycket kul nu. Imorgon ska jag iväg och göra en kul grej, nästa vecka åker jag till Stockholm i några dagar, jag planerar att göra ett stort köp snart och har några väldigt roliga samarbeten på gång. Heja mig!
Jag fick den här hemskickad igår förresten. Mitt examensbevis! Det tog ju bara typ tre månader….haha.
Alltså jag är sååå sugen på att färga mitt hår rött. Jag har varit det i flera månader och det gjorde inte saken bättre att April (i Greys Anatomy, Sarah Drew heter hon på riktigt) hade finaste frisyren i senaste säsongen av Greys. Kolla bara första bilden i kollaget. Kan titta på avsnittet när hon ”kommer tillbaka” om och om igen och bara stirra på hennes hår. Vill ha!!! Jag skulle så gärna klippa av håret och färga det i samma färg. Men det ska jag såklart inte, mitt hår är äntligen så långt och tjockt, jag vet att jag skulle ångra mig. Dessutom har jag hört att det är så svårt att få bort röda pigment om man skulle ångra sig. Eller?
Jag har i alla fall bokat en frisörtid nu. Antagligen kommer jag fega och bara färga utväxten. Men vem vet. Jag frågade Lina och hon tyckte att jag skulle köra. ”Jag behöver en förändring”, sa hon. Så himla kul att det tydligen skulle innebära en förändring för henne om jag färgade håret. Haha.