Du som fyllt 20 får kanske frågan från dina yngre vänner och syskon om du snälla rara kan köpa ut?”- För du vill väl inte att jag ska behöva köpa smuggelsprit?” Och så står du där och vill inte känna dig taskig.
Ja, det kan kännas riktigt jobbigt att säga nej, och tankarna kommer kanske på vad ditt syskon eller kompis har som plan B om du säger nej? Men faktum är att 6 av 10 minderåriga låter bli att dricka alkohol om de inte får tag på den från någon de känner.
Säg nej på ett schysst sätt
Allt handlar inte om ordet ”nej”, utan även tonläge, kroppsspråk och ansiktsuttryck hjälper till att forma budskapet. Ett negativt besked behöver alltså inte uppfattas som negativt, så länge det framförs på rätt sätt – säg det med omtanke.
• Använd kärleksargumentet
Säg nej av omtanke – något allvarligt skulle kunna hända om du har köpt ut.
• Kör psykologstilen
Lyssna och resonera kring drickande och droger. Vänd på frågan – hur skulle hen ha gjort i en omvänd situation?
• Dra föräldrakortet
Säg att dina/era föräldrar skulle bli besvikna och förbannade på dig och om du köpte ut.
• Säg att du inte vill bryta mot lagen
Ni vet nog båda två att langning är olagligt och straffbart. Det är ett bra skäl att inte köpa ut.
Vad spelar det för roll om man köper ut?
Det finns oändligt många skäl till varför man inte ska langa. Men framför allt så är alkohol skadligt och unga hjärnor löper större risk att skadas av alkohol än äldre hjärnor, eftersom hjärnan utvecklas upp till 25 års ålder. Dessutom minskar risken för ett framtida beroende för varje år som alkoholdebuten skjuts upp.
Men om den man köper ut till är myndig?
Nix, det är olagligt att köpa ut alkohol även om personen har fyllt 18 år. Lagen säger att langning är att på något sätt överlåta alkoholhaltiga drycker såsom starksprit, vin och öl till en person som ej ännu fyllt 20 år. Man får inte heller ge bort alkoholen som present och det spelar ingen roll hur lite det än det handlar om, eller var den är införskaffad.
Vadå, varför är det olika åldersgränser på Systembolaget och på krogen?
Agneta Dahlgren är en av Europas mäktigaste kvinnor i bilbranschen. För över tjugo år sedan började hon sin karriärsresa på franska Renault, där hon idag är designchef för elbilsegmentet. Nu hoppas hon att fler unga ska få upp ögonen för vilka enorma möjligheter det finns inom branschen.
Agneta Dahlgren har sina rötter i Ulricehamn, och började studera på Luleå tekniska högskola i början på 90-talet. De sista åren studerade hon på ett franskt universitet, med inriktning på industridesign.
Som bosatt i Frankrike kändes det naturligt att söka sig till ett franskt företag, men helst ett som hade relation till Sverige. Hon fick jobb på Renault, som just då hade ett samarbete på gång med Volvo. Samarbetet blev aldrig av, men Agneta blev kvar på Renault – ett beslut hon aldrig ångrat.
Mångfald – en framgångsfaktor
När Agneta började på Renault var företaget väldigt franskt, och samarbeten med andra länder var få på den tiden. Idag har Renault Group 120 000 medarbetare runtom i hela världen. På designavdelningen i Paris där Agneta är, jobbar 500 personer med 30 olika nationaliteter.
– Det viktiga med internationellt samarbete är att vara medveten om kulturella skillnader, att till exempel japaner jobbar på ett sätt, och fransmän på ett annat. Att ha förståelse och respekt för varandra är grunden för att det ska fungera. Det ger verkligen något extra i vardagen att ha kollegor från alla möjliga kulturer. Det är både roligt, inspirerande och extremt lärorikt.
Temaresor för att hämta inspiration
Agneta har alltid varit mycket intresserad av teknik men har också det konstnärliga och kreativa i sig. Att jobba med just design av bilar gör att hon får använda båda hjärnhalvorna på ett spännande sätt.
– Det är komplexa produkter som kräver kunskap ur en massa olika perspektiv; teknik, data, grafisk design, exteriör, interiör, anatomi osv.
Utvecklingen av det kreativa och artistiska perspektivet är något som Renault valt att satsa mycket på i sin verksamhet. Agneta har varit med på många av de olika temaresorna som företaget anordnat genom åren för att ge medarbetarna chansen att hämta inspiration från olika ställen i världen.
– Vi kan vara en grupp personer som åker till ett ställe och studerar arkitektur eller åker till ett annat land för att förstå deras kultur. Det kan också vara ett speciellt tema där man till exempel jobbar med trä, eller blåser glas. Då åker man en grupp på fem till tio personer och är borta någon vecka, och det går självklart på arbetstid. Det är fantastiskt att Renault lägger så mycket resurser på det här. Det ger oss inspiration och hjälper oss verkligen att jobba bättre tillsammans.
Nya perspektiv behövs inför framtiden
Agneta, som jobbat med bilar i många år, konstaterar att det är en otroligt spännande tid som vi lever i just nu, eftersom det är så mycket nytt och revolutionerande som händer i branschen. Förutom elbilar, som tar allt större plats på marknaden, går vi också mot utvecklingen av det vi kallar ”Autonomuos Driving” – bilar som inom en ganska snar framtid kommer att vara självkörande.
– Bara det gör att helt nya och stora frågor måste ställas – hur ska man anpassa bilen för en person som sitter på en förarplats, men som inte behöver köra hela tiden och därför kan göra massa andra saker samtidigt? När de här nya behoven kommer så blir det helt andra perspektiv att jobba med vad det gäller både teknik och design.
På frågan om vad som är den viktigaste egenskapen för att göra en karriär i bilbranschen svarar Agneta att nyfikenhet är ett måste.
– En av de absolut viktigaste egenskaperna är att vara intresserad och vilja utforska nya områden. Våga ta för dig och visa vad du kan. Dela med dig av vad du tycker och tänker och gör det på ett professionellt sätt. Då kan du gå hur långt som helst.
Vill du ha ett sommarjobb där du har chans att göra skillnad? Är du intresserad av mat och dryck? Gillar du service?
Det finns flera bra anledningar till varför det är intressant och utmanande att arbeta hos oss.
Det främsta är att alla vi på Systembolaget har ett mycket viktigt uppdrag som vi är stolta över och som inspirerar. En annan är att mat och dryck är bland det roligaste som finns. Som butiksförsäljare blir du Systembolagets ansikte utåt. Det viktigaste i rollen är att erbjuda alla kunder bästa tänkbara service.
Med passion, driv, engagemang och personligt ansvar lyfter du tillsammans med dina kollegor kundmötet till högsta nivå.
Minns du din högstadie- och gymnasietid? För många var det en tid då kompisar florerade, hormoner spratt i kroppen och känslan av att vara ”typ” vuxen var stark. Med en snabb blick i backspegeln ser du kanske den tonåring du faktiskt var? En ganska sårbar person som försökte hitta sin väg in i vuxenlivet.
Personligheten och självkänslan utvecklas mycket i tonåren. En del tonåringar dricker alkohol våga göra sådant de annars inte vågar – prata med någon, flörta eller bara ha roligt. Det här kan dock bli en vana som är svår att bryta och även leda till en sämre självkänsla.
Hjärnan är extra känslig
Mycket alkohol är farligt för alla och särskilt för unga. Till exempel så har ungdomar större risk att få skador på hjärnan, eftersom att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän du är i 25-årsåldern.
Unga löper dessutom större risk att råka illa ut och har svårt att se konsekvenserna av att vara berusad. En festnatt kan sluta med trasiga kläder, bråk, slagsmål, olyckor, oskyddat sex eller sex man ångrar.
Ökad risk för problem längre fram
Risken att bli beroende, få sociala problem och andra negativa konsekvenser är större bland de som börjar dricka alkohol tidigt i livet. Dessutom provar tonåringar som dricker alkohol oftare narkotika än de som inte dricker alkohol.
6 av 10 skulle säga nej
Har du någon minderårig i din närhet som ber dig köpa ut? Det finns många skäl till att inte langa till syskon och kompisar som är under 20.
Sex av tio tonåringar säger att de skulle avstå från alkohol om de inte får tag på den från någon de känner. Det finns en växande trend bland dagens unga att inte dricka och de senaste tio åren har det blivit allt mer vanligt att avstå från alkohol helt. Istället för att alkoholen blir en ”naturlig del” av vuxenlivet tänker många istället mer hälsomedvetet.
Minns du din högstadie- och gymnasietid? För många var det en tid då kompisar florerade, hormoner spratt i kroppen och känslan av att vara ”typ” vuxen var stark. Med en snabb blick i backspegeln ser du kanske den tonåring du faktiskt var? En ganska sårbar person som försökte hitta sin väg in i vuxenlivet.
Personligheten och självkänslan utvecklas mycket i tonåren. En del tonåringar dricker alkohol våga göra sådant de annars inte vågar – prata med någon, flörta eller bara ha roligt. Det här kan dock bli en vana som är svår att bryta och även leda till en sämre självkänsla.
Hjärnan är extra känslig
Mycket alkohol är farligt för alla och särskilt för unga. Till exempel så har ungdomar större risk att få skador på hjärnan, eftersom att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän du är i 25-årsåldern.
Unga löper dessutom större risk att råka illa ut och har svårt att se konsekvenserna av att vara berusad. En festnatt kan sluta med trasiga kläder, bråk, slagsmål, olyckor, oskyddat sex eller sex man ångrar.
Ökad risk för problem längre fram
Risken att bli beroende, få sociala problem och andra negativa konsekvenser är större bland de som börjar dricka alkohol tidigt i livet. Dessutom provar tonåringar som dricker alkohol oftare narkotika än de som inte dricker alkohol.
6 av 10 skulle säga nej
Har du någon minderårig i din närhet som ber dig köpa ut? Det finns många skäl till att inte langa till syskon och kompisar som är under 20.
Sex av tio tonåringar säger att de skulle avstå från alkohol om de inte får tag på den från någon de känner. Det finns en växande trend bland dagens unga att inte dricka och de senaste tio åren har det blivit allt mer vanligt att avstå från alkohol helt. Istället för att alkoholen blir en ”naturlig del” av vuxenlivet tänker många istället mer hälsomedvetet.
Nu var det ett tag sedan, så vi kör lite nya ”fakta om mig”. Bjud på fakta om er själva också btw. Älskar sånt!
1) Jag blir hypnotiserad av långa naglar. Antagligen beror det på alla ASMR-videos jag sett (googla det), numera när jag ser någon med långa naglar kan jag nästan känna hur personen kliar mig eller drar naglarna genom mitt hår. Om jag sitter på tåget och någon sitter och trummar med långa, fina naglar på en bok kan jag inte slita blicken och hamnar i någon form av trans.
2) Jag älskar sträva sängkläder och handdukar. Inget sköljmedel där tack! Handdukarna ska vara så hårda och sträva att det känns som om man skulle kunna bryta dem och sängkläderna får gärna vara kräppade. Jag förstår inte folk som sover med sängkläder gjorda i silke. Ska man liksom flyta runt där i sängen och hålla på.
Som detta. Jag kryper ner på en gång tack. Blir sömnig bara av att titta på det.
3) När jag var liten brukade jag spraya mig själv med doftspray. Ni vet sånt man har på toaletten för att dölja typ bajslukt? Det sprayade jag på mig själv! Jag tyckte nämligen att det doftade så gott och ville dofta så. Sen att folk antagligen trodde att jag bajsade hela tiden var inget jag reflekterade över.
4) Jag fick en fråga här ganska nyligen om vilken musiksmak jag har. Sanningen är att jag har världens tråkigaste musiksmak. Eller rättare sagt, jag har ingen musiksmak överhuvudtaget. Vad gäller andra aspekter i mitt liv, som mina åsikter eller mitt skrivande, så kan man få för sig att jag är en ganska djup person. Men sen kommer man till min musiksmak och bara…näe. Jag gillar musik som är på topplistan på Spotify och i det stora och hela gillar jag som regel musik som jag hört mycket. Jag gillar egentligen all typ av musik förutom country, jazz, Håkan Hellström (sorry) och allt med saxofon eller flöjt. Mycket bas och bra text är ett stort plus. Det här var min hat-fråga på Tinder. Jag visste liksom inte vad jag skulle svara. ”Jag gillar allt”?. Man bara mmm okej där har vi den tråkigaste människan som någonsin vandrat på denna jord. Men för att inte vara helt platt och sorglig kan jag berätta att jag tycker om Veronica Maggio och The Boxer Rebellion.
Bilder från när vi var och såg The Boxer Rebellion för ett år sedan.
Hur ställer du dig till löpe i ost och gelatin som finns i mycket godis? ?
– Alltså jag äter ju fortfarande kött och mejeriprodukter, bara i mindre mängd. Så jag tänker inget om det, jag kommer äta godis ? Det är ju inte genom godis jag får i mig den största delen animaliska produkter. Så mycket äter jag inte (tro det eller ej…haha). Jag äter ost också. Jag älskar ost och det finns inget veganskt alternativ som är gott (enligt mig), så jag kommer fortsätta med det.
Hur funkar det att vara introvert och sambo? Jag är själv definitionen av introvert och fungerar på hur det skulle vara att bo med någon, att aldrig få känna att man är ensam utan att någon kan komma och störa friden vid vilken sekund.
– Det fungerar faktiskt väldigt bra, åtminstone nu när jag jobbar hemifrån. Jag är istället väldigt sällskapssjuk när han kommer hem. Det funkade när jag jobbade i Malmö också, men jag tror att det berodde mycket på att jag pendlade så långt. Jag fick ju flera timmars ”egentid” varje dag på grund av det. Om jag skulle varit på jobbet med kollegor hela dagen, haft fem minuter att gå hem och sedan träffat honom hemma hade jag nog fått lite panik och behövt exempelvis en promenad, ett långt bad, eller att stänga dörren till sovrummet ett tag. Det som är bra är ju att man får lov att göra så. Du måste inte umgås med din sambo hela tiden och du kan be hen låta bli att störa dig en stund. Det är bara att förklara hur du mår och fungerar så förstår hen vad du behöver och ger dig det. Inget konstigt.
Men sen måste jag också säga att min sambo inte är som vem som helst annan för mig. Han tar inte lika mycket energi och ”inkräktar” inte lika mycket som andra människor gör. Han har snarare blivit en del av mig. Jag skriver det eftersom jag inte tror att jag hade kunnat bo med en kompis. Eller det kanske blir samma sak där, att om man umgås med någon tillräckligt mycket så blir de som en del av sig själv? Jag är i alla fall så glad över att den här roommate-kulturen inte är en grej i Sverige. Jag hade inte klarat det! Eller ännu värre, tänk att gå på college och dela rum med någon man inte ens känner. Jag blir så stressad bara av att tänka på det. Alltså jag tror att jag hade kunnat strunta i college bara på grund av det. Var ska jag ta vägen liksom? Tänk att inte ha ett safe space? Får panik.
Först och främst vill jag påpeka hur fantastiskt din blogg är. Lite av allt och precis lagom. Iallafall, jag har läst din blogg i typ hundra år. MEN, jag vet inte om jag bara är helt lost eller om du aldrig nämnt det men med vad jobbar F? ?
– Åh men tack, vad glad jag blir!! 😀 Han är civilingenjör (processingenjör inom maskinteknik för att vara exakt) (han kommer bli SÅ stolt för att jag kom ihåg exakt..hehe) 🙂
Vem är Robert som kommenterar under varje inlägg?
– Tänk! Nu ska vi äntligen ta reda på det! Ser att jag får denna fråga ganska ofta och vissa undrar även om detta är min stalker. Det är det alltså inte (godkänner aldrig kommentarer från honom). Robert är helt enkelt bara en av mina mest trogna bloggläsare. Jag frågade Robert hur det kommer sig att han började kommentera i min blogg och han svarade såhär:
”För en del år sedan började jag kommentera i min dåvarande grannes blogg då vi var lite bekanta sen tidigare. Hon hade även en kompis som var väldigt aktiv med sitt bloggande och jag började kolla in där ibland. I själva verket kom man in i ett mindre nätverk av bloggar där folk kommenterade varandras inlägg och till höger och vänster och där fanns då två bloggar med namnen”Egoinas mamma” och ”Egoina”. Bloggen ”Egoina” körde nog sitt eget race, men jag började bland annat kommentera hos ”Egoinas mamma” och det ena gav det andra så att säga”.
Han hittade alltså mig av en slump och har hängt kvar. Kul 🙂
Hej Egoina. Hoppas att du har en fin sommar!
Jag har en fråga som kan låta väldigt korkad, men jag känner mig förvirrad och behöver råd.
Jag har haft en kk ett längre slag, Vi umgås ofta, även i sällskap av kompisar och solo. Så inte helt oväntat har någon av oss (läs jag) utvecklat känslor för honom.. det känns lite jobbigt då han inte riktigt har samma känslor. Vi har inte pratat om det särskilt djupt men han antyder till att vi känner på olika plan. Vi pratar nästan dagligen via sociala medier eller telefon och ses någon gång i veckan ( vi har inte enbart samlag då utan agerar mer som ett par och aktiviteter därefter) och just nu är vi båda på semester på olika håll. Min tanke är att take it easy och försöka backa undan lite för att ev kunna ta steget ifrån honom sedan. (Jättejobbigt) Alternativt att han ska få höra av sig och visa att han vill ha så mycket kontakt med mig som vi haft, att det varit ömsesidigt.
Fungerar ”spelet”? Att inte höra av sig, låta honom göra det och bara svara om han hör av sig specifikt till mig och att jag t.ex inte svarar på en bild han laddar upp om han inte skriver något till just me.
Min förhoppning är ju att han ska ”inse” att det vi har är mer än bara att ha samlag och att det blir annorlunda utan mig i hans vardag och därmed kanske utveckla känslor för mig.
Låter förmodligen jättelöjligt det här och det optimala är väl egentligen att säga att jag inte mår bra av att vi ses och därför sluta med det. Men är inte så lätt.
Kram
Hälsningar tjej från södra Sverige
– Hej! Åh, alltså man vill ju bara ruska om dig och få dig att inse att du är värd mer än det här!! <3 Men jag vet att det egentligen kvittar vad jag säger, för när man är var du är så vet man egentligen helt logiskt hur man borde göra, men hjärtat får en att stanna. För att svara på din fråga om spelet. Borde kanske inte säga det här, men ja, jag tror att det fungerar. Det blir ju lite som Law of Attraction och jag tror att man dras mer till en person som verkar självständig och som inte kräver något av en. Dessutom vill ju alla ha bekräftelse och känna sig åtråvärda. Slutar han få det från dig nu kommer det kanske få honom lite ur balans och ge den effekten du önskar.
Men frågan är om du vill ha det så? Vill du behöva spela spel för att killen ska vilja vara med dig? Förtjänar inte DU att få ställa krav och att vara med någon som verkligen visar att han vill vara med dig? Ska inte ditt fokus ligga på om DU verkligen vill vara med honom och inte vad han känner för dig? Jag tycker att du är värd en miljon gånger mer än att vänta på någon som kanske inser att han vill ha mer än en KK-relation. Är han inte rädd för att förlora dig borde han inte få ha dig alls.
Visst, du kan spela spelet, vänta på honom, grubbla och ha en oro i magen. Men är det värt det? Min erfarenhet är att sånt här aldrig blir bra och om man lyckas få någon genom att spela så är det inte på riktigt. Jag vill vara med någon som vill vara med mig även när jag visar mig sårbar och needy. Om jag inte vet hur en kille känner för mig och han antyder att jag känner mer än honom så är han inte värd min energi. Så är det. Vänd inte ut på dig själv för att någon ska tycka om dig och kämpa inte efter bekräftelse där du kanske aldrig kommer få vad du förtjänar. Förlåt att jag låter hård, men jag vill inte att du slösar din tid på en skithög som kanske bara kommer göra dig ledsen. En KK-relation ska ske på lika villkor och det är det inte när den ena parten får känslor. Jag tycker att du ska fundera på vad DU vill ha och vad som funkar för dig. Det handlar ju faktiskt inte bara om vad han vill och inte vill. Du är precis lika viktig! Gör det och sedan kan du ställa lite krav. Antingen så vill han, eller så vill han inte. Det är hans förlust i så fall. Det är på riktigt det. Du kommer träffa någon annan som kommer få dig att känna dig trygg, älskad och önskad utan spel och trams. JAG LOVAR. Tänk nu på vad du vill ha och förtjänar! Kram <3
Nu har ju du jobbat innan men hur tar du nederlag? Jag är utbildad Kommunikatör och mer därtill och har snart sökt över 100 jobb när jag tog min examen förra året men alla tackar nej eftersom jag saknar erfarenhet. Jag arbetar ideellt inom mitt område – bland annat men det verkar inte räknas alls. Jag gör allt jag kan för att bättra på min erfarenhet på olika sätt och jag är självlärd inom mycket men nu orkar jag snart inte längre. Jag är 30 år och det känns helt hopplöst. Hur ska jag ens orka ta mig vidare?
– Om jag inte får ett jobb jag sökt brukar jag tänka att det var ödet och att vi inte ”passade ihop”. Det är ju inte bara jag som ska välja ett jobb som jag tror passar mig, de ska också välja en person som de tror passar dem. Det kan vara allt från stora till små saker som spelar in, men i slutändan ska kemin klaffa. Man ska ju faktiskt (antagligen) träffa denna person varje dag och ge hen inflytande över något av det viktigaste man har: sitt företag. Därför kan jag inte ta det personligt. Det är ju typ som att bli ihop med någon. Man kan inte bli kär i alla, det är bara så.
Jag förstår verkligen att du är uppgiven och frustrerad över situationen du är i. Rent generellt brukar det ju vara lättare att få jobb om man försöker sikta lägre. Exempelvis om man är ute efter rollen som Marknadsföringsansvarig kan man söka rollen som som Marknadsassistent istället. På så sätt kan man skaffa sig erfarenhet inom ett område och inte bara kunskap, få en fot in, och så småningom arbeta sig upp. Om inte det fungerar hade jag försökt spetsa min kompetens exempelvis med kurser, eller precis som du gör nu med ideellt arbete. Jag förstår att det är frustrerande att ha sökt så många jobb och fått nej varje gång, men ett år är faktiskt inte så lång tid ändå.
Jag hade gjort såhär. Först hade jag satt upp ett mål som inte har med få-ett-jobb att göra. Exempelvis en kurs jag vill läsa eller program jag vill lära mig. Då behöver du inte känna att du står still i din utveckling och kan slappna av i att det inte händer något precis just nu. Sedan hade jag försökt ta reda på exakt vad mina styrkor är, vad jag är bra på och främst vilket område jag hade velat jobba med och vilka arbetsuppgifter jag vill ha. Sedan hade jag bara sökt just de jobben. Jag hade alltså inte skickat ut 100 halvdana ansökningar (obs, inte alls säkert att dina var halvdana, men mina hade varit det om jag sökt så många jobb) och verkligen lagt krut på både CV och personligt brev till varje ansökning. Det finns massa bra hjälp att få vad gäller hur du ska formulera ditt personliga brev och hur du ska förbereda dig inför en intervju. Personer som jobbar med rekrytering är så kunniga och duktiga på det. Kontakta en rekryteringsbyrå!
Sist, men inte minst. Ge inte upp! Ta inte det personligt. Din tur kommer. Det kommer bara vara himla segt fram tills dess. Heja heja! Jag tror på dig! 🙂
