För några månader sedan såg jag en växt på en mäklarbild som var helt rosa och har grubblat på vad det kan tänkas vara för växt sedan dess. Måste ju ha en sån? Gud hör bön, för sen en dag kom Hannah hem till mig med en liten stickling i present!
Växten heter palettblad och växer tydligen som ogräs. Alltså ett projekt till och med jag borde kunna klara av. Eller jag är faktiskt inte jättesäker på det eftersom jag lyckats döda absolut varenda växt jag tagit in i mitt hem. En gång köpte jag en garderobsväxt som floristen i kassan menade var helt omöjlig att döda. Jag tog visst hennes ord som en utmaning eller något för tre veckor senare var den död.
I alla fall. Jag ska verkligen försöka att inte döda min lilla palettis och ser så mycket fram emot att den ska växa och växa och att jag sedan får plantera om och till slut har rosa blad i hela lägenheten.
Att plantera en stickling var dock lättare sagt än gjort. Jord var inte svårt att hitta, men däremot såna där planteringskrukor med hål i botten finns ju ingenstans?? Ingenstans en person utan bil kan ta sig i alla fall. Pinsamt att erkänna det här, men till slut blev jag desperat och fick alltså köpa en hel krukväxt för att sedan wastea den och ta tillvara på själva krukorna. Förlåt mig lilla krukväxt, men allt för min palettis : ((
Och här står den nu. Planterad och glad. Jag låtsades att den var i naturen på riktigt och simulerade regn. Snällt va.
Nitton veckor in i 2018 och det känns ganska overkligt. Det känns som att ingenting har hänt på nitton veckor, men samtidigt har allt hänt. Märkligt.
Ny vecka och nya tag. Det hoppades jag i alla fall. Har haft sån ångest de senaste dagarna och som alltid när jag har det måste jag mest vänta på att det går över. Får nämligen inte mycket vettigt gjort när jag mår så. Är inte kreativ överhuvudtaget, allt jag rör vid blir skit och jag är inte kapabel till att ta ett enda vettigt beslut. Så jag hoppas känslan går över snart. Det är liksom 20 grader ute och världen väntar på mig.
Om en vecka börjar jag min nya tjänst! Så jag får se till att njuta av min sista vecka med lugnare tempo. Ska försöka pricka av alla mina to-dos som jag skjutit på och sådär. På torsdag hälsar Sofie på mig och det ser jag mycket fram emot!
I tisdags skulle jag handla mat och såg fåglar som var kära.
I onsdags såg jag ut såhär när jag åkte för att köpa galgar så att jag kan hänga upp resten av mina kläder. Det har fortfarande inte hänt. Mvh/ sämst.
När jag kom hem var himlen rosa. Varje dag hittar jag ett nytt litet fönster eller en balkong jag inte lagt märke till innan. Älskar att sitta och fantisera om vem som bor där och hur de är.
I torsdags skämtade jag på min instastory om att grannen inte borde våga ställa sin tv i trapphuset för att ”tänk om någon snor den!!!!”. Fick typ 30 dm som inte förstod min ironi : ))
Sen åt jag min nya favvosallad från Holy Greens. Asiatisk räka med habanero-lime sås. Mmm. Farligt att bo så nära det stället.
Och smidde planer med Sofie angående nästa vecka. Ändå rätt sjukt att skriva nästan exakt samma sak två gånger.
I fredags fick jag ännu ett tack för hur fint jag lämnat in mina underlag till revisionsbyrån. Haha. Kul att göra folk glada. Ska nog alltid ha presentband från och med nu.
På kvällen var det fint ljus och jag var såklart tvungen att ta en selfie.
Sen spårade ju den kvällen, så hela lördagen såg ut såhär. Rörde inte mig ur sängen (ehh soffan). Såg en halv säsong av How to get away with murder och åt spagetti med svinstark tomatsås.
Och idag firade vi Bella som fyllde 2 år <3 När jag kom sträckte hon fram ett av sina paket till mig och sa ”tack”. Haha. Det var 20 grader och vi satt i trädgården och åt tårta. Jag hade dock helt fel kläder på mig och höll på att dö av värmeslag.
När jag kom hem fick det bli en promenad. Men ganska fort bestämde jag mig för att turista lite i min egen stad och gick och läste på informationstavlor vid gamla hus. Så intressant! Måste googla på det och göra det ordentligt en dag.
Det var denna vecka. Hej och välkommen till nästa!
Nytt avsnitt! Moa har bestämt sig för att göra sig kvitt sitt Instagramberoende och istället lägga tiden på en dröm hon har. Jag kontrar med att avslöja ett sociala medier-beroende jag har som jag skäms över.
Sen diskuterar vi kreativitet. När är man kreativ? Hur gör man för att bli inspirerad?
Vi pratar också om mitt nya jobb och jag berättar hur jag fick det.
Förlåt för det senaste blogginlägget någonsin, men har varit totalt helt slut hela dagen. Väldigt självförvållat dock. Var på en oskyldig AW igår som utan förvarning spårade lite. Men innan vi kommer dit kan vi börja från början:
Det var tågkaos när jag var på väg till jobbet, så jag tröstade mig med en fredagskaffe. Då blir allt lite bättre.
Sen var det såklart tågkaos när jag skulle hem igen också. Tror aldrig jag varit med om så många människor på ett och samma tåg.
Jag gick in i första klass för att få plats och där inne var en kvinna upprörd över att folk som inte hade första klass-biljetter var där. En kille försökte förklara att det varit problem med trafiken hela dagen, med förseningar och inställda tåg och att han och säkert många andra hade väntat på centralen i timmar. Hon gav sig inte. ”Ja, men jag har betalt för att få sitta här”, fortsatte hon. ”Ja och det gör du ju??”, hör jag plötsligt mig själv säga. Älskar när lilla tönt-jag ryter till.
Väl hemma piffade jag mig lite och gav mig sedan ut igen. Ser ni vad jag ser??? JAG HAR EN KIMONO. Det blev den här (annonslänk).
Mötte upp Viccan och Emelina på Sillen & Makrillen. Alltså kolla.
När man inser att man kan ha det såhär bra förstår man inte varför man ens bor i Sverige under vinterhalvåret.
Åt en liten förrätt, pratade om livet…
…och sen begav vi oss vidare mot nästa stopp.
Nämligen till Emelinas mamma som spontant bjöd hem oss. Och vilken gästvänlighet dessutom. Vi blev bjudna på bubbel, hamburgare, vin och macarons.
Och till och med kaffedrinkar och trisslotter. Jag vann 60 spänn!
Sen blev mina kompisar suddiga. Vi dansade till 90-tals musik med världens inlevelse, drack upp allt vin (ehh) och avslutade med en öl på PL13. Var i säng strax efter 04.00.
Jag har varit död hela dagen, men Emelina satte sig på ett flyg tidigt imorse och Viccan sprang 1 mil i ett lopp. Vet inte om det är jag som är dålig, eller om de är övernaturliga. Tror det sista. Och hallå TACK för alla grattis och hejarop. Så glad att jag har er <3
Hejsan hoppsan. Jag har en liten nyhet att berätta! Och förlåt i förväg för långt inlägg… Fanns visst inget stopp på mitt babblande.
Först ska vi prata karriär och jobb. De senaste månaderna har jag nämligen känt mig väldigt…uttråkad och lost. Jag känner inte att det jag gör är tillräckligt. Jag utvecklas inte och jag kände att jag vill göra något annat, eller något mer. Jag minns att jag bollade med Ida och hon suckade och sa att det var så typiskt mig. Jag får nämligen sådana kriser en gång om året ungefär. Haha. Jag funderade länge och sökte sedan tre utbildningar som faktiskt är något helt annat än vad jag sysslat med förut: sjuksköterskeprogrammet, logopedprogrammet och även en utbildning till hudterapeut.
Bloggen i sig är ju inte ett heltidsjobb. Eller, jag vet inte. Det är faktiskt väldigt svårt att bedöma hur mycket tid det egentligen tar. Om man summerar allt jag gör, även under semester och helg, kan det nog nästan komma upp i heltidsnivå (i alla fall under stressiga perioder) och särskilt om jag lägger till krönikor och podden. Men om jag ska vara ärlig så blir det väldigt långtråkigt att bara jobba hemifrån och dessutom är ju mycket av det jag gör så nära besläktat med hobby (vilket är väldigt drömmigt iofs). Kanske hade det varit annorlunda om jag bodde i Stockholm och var i ett kontaktnät där flera jobbade med liknande saker eller hyrde in mig på ett kontor. Men så ser ju inte min verklighet ut. Därför började jag konsulta på mitt förra jobb för några månader sedan. Ungefär två dagar i veckan har jag varit där och det har varit en perfekt mix för mig. Rutiner, ”vanligt jobb”, kollegor och fritid på samma gång. Lite av allt.
En liten summering av min arbetssituation efter examen: jag började jobba på Bluebox som ”marknadsassistent”. Det var en tillsvidareanställning, men också ett vikariat då jag till stor del fyllde upp för min kollega Maria (som är marketing manager) när hon var föräldraledig. När hon kom tillbaka valde jag att säga upp mig eftersom jag kom till ett vägskäl. Jag ville avancera, men den högre tjänsten som fanns var redan upptagen av Maria. Jag gjorde ju redan några av hennes arbetsuppgifter, men när hon kom tillbaka fick hon såklart tillbaka dem och mitt ansvarsområde blev mindre. Det i kombination med att jag jobbade för mycket, inte mådde bra och under en längre tid prioriterat bort allt det andra jag gjorde ledde till att jag tog beslutet att säga upp mig. Jag såg ingen framtid och det kändes definitivt inte värt det att bortprioritera mitt eget företag för en ”lägre tjänst”.
Nu ska Maria vara föräldraledig igen. De har inte hittat en ersättare till henne och frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till igen. Jag funderade en stund och sen sa jag att jag kan göra det, med två krav: i så fall vill jag ha hennes tjänst och jag vill göra det på deltid. Jag kan ju inte ha ett heltidsjobb och samtidigt göra allt det andra jag gör också, det är inte hållbart. Dessutom känner jag att om jag ska göra det här så vill jag utvecklas. Min chef gick med på det! Så nu blir det alltså ingen utbildning, utan jag kommer att fortsätta arbeta med marknadsföring. Det är en ”högre tjänst” än jag haft tidigare och en större utmaning, vilket känns jättekul!
Men det var mycket att ta ställning till. Jag vill inte låta dryg nu, men jag tjänar mycket mer pengar på att lägga fokus på bloggen. Så om man ska se det krasst ”förlorar” jag pengar på att prioritera bort bloggen och vara anställd. Men pengar är inte allt, för jag får mycket annat genom en marknadsföringstjänst såklart. Erfarenhet, kunskap, kollegor och trygghet. Även om jag tjänade bra förra året behöver det ju inte betyda att det fortsätter vara så och jag tror att jag bygger upp något ännu bättre långsiktigt genom att göra såhär. Nu hoppas jag bara att jag kommer att lyckas med att fixa det på deltid och att det inte kommer att bli för mycket för mig. Det kommer att bli 3-4 dagar i veckan och alltså ungefär 70%. Jag tror faktiskt att det kommer att fungera bra med bra planering. Sen känns det ju mer motiverande eftersom det är en ny tjänst som innebär personlig utveckling och framförallt är det ju ett vikariat – det finns alltså en mållinje. Jag hoppas och tror att det inte kommer att påverka bloggen, men nu har ni lite bättre koll på vad jag sysslar med.
Så från och med den 14 maj är jag marketing manager! Jag är så himla glad!!! Detta öppnar upp många möjligheter för mig i framtiden och jag ser så mycket fram emot att vässa mina kunskaper inom marknadsföring ytterligare. Livet alltså. Tänk att allt bara ordnade sig. Jag kan äta kakan och ha den kvar. Känns nästan orättvist : ))
Jag visste exakt hur jag ville att min matgrupp skulle se ut i huvudet när jag började googla, vilket var lite synd eftersom det såklart inte gick att hitta. Jo, såvida jag inte ville ge mig in i matgrupp-branschen och börja designa och tillverka själv då.
Heh.
Jag fick helt enkelt nöja mig med close enough. Men det blev över förväntan och jag är verkligen supernöjd! Visst blev det fint?
Matbordet är från en dansk webshop som heter Nimara och finns här. Jag hade tre krav på mitt matbord: 1) att det skulle ha utställda ben (eller vad det nu heter, sorry för ej korrekta inredningstermer), 2) svarta ben och 3) det skulle vara möjligt att göra bordet längre när det önskas, men ändå inte ha en skarv i bordet. Nora matbord klarade av alla dessa krav!
Det tråkiga är bara att jag har kärat ner mig i svarta bord de senaste veckorna… Men jag försöker tänka att matbilder gör sig bäst på ljust underlag. Eller….? Hehe. En annan dröm är betongbord. Men då vill jag helst gjuta ett själv och det får bli i framtiden om jag bor i hus eller liknande. Tänk vilket projekt att få ut ett snortungt betongbord från sjätte våningen liksom.
Stolarna var svårare eftersom jag var osäker på vilken färg jag ville ha. Kraven såg ut såhär: 1) Svarta ben för att de skulle matcha bordet och 2) lite mer fåtöljiga än vanliga köksstolar eftersom jag har öppen planlösning och 3) att de skulle ta så liten plats som möjligt när de inte används eftersom att jag inte har jättemycket plats till mitt matbord.
Det blev till slut dessa stolar i grått tyg från Mio.
Mycket nöjd som sagt! Om inte annat för att jag äääntligen har någonstans att sitta bekvämt igen. Soffa i all ära, men när jag ska äta något med kniv och gaffel eller jobba framför datorn föredrar jag bord och stol.
Om någon undrar över detaljerna så är det svarta stenfatet och ljushållaren med insekt på från Sia, de andra ljushållarna och doftljuset kommer från inredningsbutiker eller blomsterbutiker i Norge.
Detta fat med spegelbotten och gulddetaljer är från Rusta och vasen är från H&M Home.
Det börjar ta sig här hemma! Nästa projekt blir lampor : ))
