Moa krossar den största champagnemyten och berättar om hur hon nästan ställde till en scen på en möhippa.
Jag berättar en hjältemodig historia om en bekant. Hur mycket starkare kan man egentligen bli av adrenalin? Varför går jag på lugnande mediciner förresten?
Hoppas ni gillar!
Sedan jag började blogga har det talats om bloggdöden. ”Vad gör du sen när det tar slut”, har folk frågat mig. Jag själv har också tänkt på det så. Att jag måste skaffa mig en utbildning och arbetslivserfarenhet (förutom den jag får av bloggen), för man vet ju aldrig hur länge jag kan göra det här. För eller senare kommer bloggandet dö ut, det är bara en tidsfråga.
Jag har hela tiden tänkt att döden kommer vara att folk slutar läsa bloggar. Jag läste ett intressant inlägg hos Sandra Beijer med en teori om att så inte behöver vara fallet, utan snarare att det är bloggarna som kommer att dö ut i form av att de slutar skriva. Sandra har själv märkt en minskning av bloggar generellt, och bloggar hon läst har helt plötsligt slutat uppdatera. Mycket intressant teori.
Så kanske det kommer vara, men jag tror att det går hand i hand. Ständigt kommer det nya typer av sociala medier som exempelvis Instagram, Youtube, podcast och nu senast Snapchat och Instastory. Sakta men säkert blir bloggandet mossigt och gammalt. De som vill jobba med sociala medier idag startar exempelvis en Youtube-kanal, inte en blogg. Jag tror dock inte att det nya nödvändigtvis slår ut det gamla helt och hållet. Det är olika sätt att presentera innehåll på och även olika sätt att konsumera media. Ett youtubeklipp är exempelvis svårare att konsumera än ett blogginlägg, enligt mig. Det kräver mer tid och engagemang. Skulle jag följa 15 Youtubekonton hade jag inte gjort annat om dagarna. Men jag kan lätt följa 15 bloggar. Nackdelen med blogg är att allt inte är samlat på ett ställe och så lättillgängligt som exempelvis Instagram och det kräver ett särskilt engagemang från en läsare som ska gå in just på min blogg. Det kräver att de vill följa just mig och att jag är mer än bara en konto som fått turen att följas och svischar förbi bland många andra i ett flöde. Blogg är enligt mig ett fantastiskt media och min favorit av alla sociala medier som finns (kanske för att jag tillhör den äldre generationen då…heh). Bloggen är komplett och innefattar egentligen allt. Du kan skriva långa texter, korta texter, lägga ut bilder och filmklipp. En blogg kan egentligen vara alla typer av sociala medier på samma gång.
Det är ingen hemlighet att den yngre generationen föredrar rörligt material som exempelvis Youtube. Men det betyder ju samtidigt inte att generationen som läser bloggar (däribland mig) kommer att sluta göra det. Vi som tycker om bloggar kommer att fortsätta läsa bloggar. Det jag tror dock, om jag ska spekulera, är att det inte kommer växa nämnvärt framöver. För tio år sedan skulle alla ha en blogg, det var lätt att bli en stjärna, att få många läsare och det växte hela tiden. Men så är det inte nu. Min statistik har varit helt jämn i flera år nu. Den går inte upp längre (förutom vid särskilda situationer), men den går inte heller ner. De som vill läsa här gör det helt enkelt.
Det här går att jämföras med tidningsdöden. En stor del av den äldre generationen fortsätter ju att läsa tryckt media, medan den yngre inte gör det. Men i takt med att den äldre generationen dör ut, dör också tidningarna ut. Okej, nu blev det väldigt brutalt. Men det är exakt så jag tror att det är. När vi som läser bloggar dör, då dör också bloggarna. Självklart kan det leva vidare i mindre skala, men då tror jag främst på nischade bloggar, blogg som komplement till något annat, eller inlägg om specifika saker. Det här att följa en persons liv i en blogg är inte något man aktivt kommer att börja göra.
Bloggdöden är alltså när läsarna dör eller successivt slutar läsa. Om inte bloggarna slutar blogga först såklart för då finns det ju ingen blogg att läsa. Eller vad tror ni?
I takt med att nya typer av medier löst av varandra har jag anpassat mitt eget bloggande. Jag minns en brytpunkt för ungefär fem år sedan då exempelvis många bloggare som egentligen mest fokuserat på foto flyttade över till Instagram helt och hållet och slutade bloggade. Det är ju en ganska rimlig förändring. Jag själv skrev förr oftast mycket kortare inlägg än vad jag gör idag och uppdaterade otroligt ofta. Ibland nästan som en chatt eller nutidens Instastory. Idag postar jag istället oftast längre inlägg och ser mitt bloggande mer som ett berättande än ett ställe att bara posta små, snabba lustigheter. På det sättet har jag anpassat mig till formatet och tror att jag har en chans att leva kvar. För den typen av material kan ingen annan media ersätta för mig. Så länge ni fortsätter läsa och jag inte slutar blogga då vill säga : ))
Vi får se vad som händer och vad framtiden har att erbjuda. Hur har ert Internetbeteende förändrats? Läser ni färre bloggar nu än ni gjorde förr? Och är det många bloggar ni har följt som slutat uppdatera?
Jag och Moa 2010.
Det slog mig idag när jag hörde studenterna på väg hem från jobbet, att det är tio år sedan jag tog studenten. Tänk tio år. TIO ÅR! Jag fick plötslig svindel och fick typ sätta mig ner på en bänk. Hjälp. Vad har jag gjort med all den tiden? Förstår ni att jag hade kunnat ha två masterexamen nu? Eller typ femtioelva barn. Eller ha rest runt hela jorden.
Men sen kom jag på att jag har gjort ganska mycket ändå. Provat på massa olika jobb. Exempelvis Burger King, kundtjänst, teknisk support och säljare. En sväng var jag chefredaktör för Devote och jag har skrivit krönikor i åtta år, jobbat som redaktör, bloggat forever, läst olika kurser, skaffat mig en utbildning i kommunikation och jobbat med marknadsföring i tre år. Heja mig ändå. Det var ju inte så dåligt.
Men låt oss kika på hur jag såg ut för tio år sedan när jag stod på gatorna och skrek att jag tagit studenten. Tyvärr är det mesta av mitt arkiv borta från den tiden, men jag hittade dessa bilder på min Facebook:
Jag längst till vänster med simglasögon-bilden.
Hade helvitt såklart. Matchade det med sönderblekt hår.
Jag och Sofie <3
Stod och viftade med en norsk flagga. Haha.
Fin dag objektivt sett. Men minns att jag var så ledsen. Jag är alltid ledsen på avslutningar. Sista-gången-grejer får mig helt ut balans. Inte för att jag egentligen trivdes särskilt mycket i skolan, men för att jag inte alls visste var jag nu skulle ta väg i livet. Folk generellt verkar minnas sin student som en av de bästa dagarna i sitt liv, men jag känner bara ångest. Någon som känner igen sig?
Jag såg ett recept på frukostkakor på Tastys Instagram för ett tag sedan och bestämde mig självklart för att testa. Kakor till frukost liksom? Don’t mind if I do!
Det bästa var att kakornas bas endast innehåller två ingredienser: havregryn och banan. Det blir ju knappt enklare än så. Låter som att äta gröt, fast i en godare form.
Mosa ihop bananer och havregryn. Jag tog 4 bananer och 3 1/2 dl havregryn ungefär.
I den ena hälften av smeten hade jag hackad mörk choklad och i den andra halvan hade jag jordnötssmör och hackad mörk choklad. Men man kan smaksätta med precis vad man vill. Kanske nötter, torkad frukt eller kokos.
Sedan klickade jag ut smeten på en plåt och satte in i ugnen på 180 grader i ungefär 15 minuter.
Tadaa!
Resultatet då? Det här var inte gott. Jag upprepar: INTE GOTT. Om något låter för bra för att vara sant, som exempelvis kakor till frukost, så är det med största sannolikhet det. Och då hade jag till och med i lite mer choklad än vad kan anses rimligt för syftet. Men i alla fall. Att kalla detta för en kaka är en skam mot alla kakor.
Kanske gillar jag inte det eftersom jag ju inte gillar gröt, eller kanske hade jag i för mycket banan eller gjorde fel någonstans på vägen. Det skulle i och för sig vara en bedrift på en helt ny nivå att lyckas göra fel på ett recept med två ingredienser. TVÅ!! Men det ska väl finnas någon till det med antar jag.
Tacka nu mig för att jag testade det här receptet åt er så att ni slipper. Don’t try this at home. Jag vet, jag är också ledsen. Trodde vi skulle få äta kakor till frukost från och med nu ???
”Vi tar en gullig hålla-i-handen-bild”, sa jag till F när vi var i Köpenhamn. Sagt och gjort:
Ehhh.
Det kan vara den fulaste hålla-i-handen-bilden kanske någonsin?
Jag menar titta här! F har femtioåttamiljoner blodådror för att inte tala om hur skrynklig min hand är. What’s up with that?
”Vi tar andra handen istället”, sa jag hoppfullt.
Haha alltså VA. Vad händer?
Hur gööör de på Pinterest egentligen??
Har haft en så mysig förmiddag! Jag hade mina Landskrona-tjejer på besök. Det var första gången de var i min lägenhet.
Jag bjöd på frallor och två-åringen högg in direkt. Hans favorit är fralla utan någonting på. Ingen svår gäst med andra ord.
Mja. Förutom att halva frallan sedan befinner sig överallt förutom i magen.
Men det gjorde inget, för han ville supergärna städa. Han dammsög och dammtorkade hela min lägenhet. Tror aldrig här har varit så rent som nu. När slutar barn tycka det är roligt att städa? Kan nästan tänka mig att skaffa ett.
Sen bjöd jag på fruktsallad.
Åt årets första jordgubbar!! Det finns topp tre saker som symboliserar att det är sommar:
1) Rosé på uteservering.
2) Årets första mjukglass.
3) Årets första jordgubbar.
Nu har jag checkat av allt!
Fick bebismysa också <3
Och fick en present. Rödvinssalt! Vilken grej! Tror det kommer vara perfekt på pasta.
Mycket mysig förmiddag som sagt. Nu ska jag kolla mejlen och redigera morgonens podd. Vi pratade om adrenalin och champagne bland annat. Kommer ut på lördag!
Onsdag måste vara den perfekta röda dagen. Tänk om vi alltid hade en ledig dag mitt i veckan och aldrig jobbade mer än två dagar i sträck? Vilken dröm. Jag har dock inte gjort så mycket idag. Är fortfarande utslagen av pollen, så jag har mest tagit det lugnt.
I lördags hade jag däremot en väldigt aktiv dag. Låt oss kika på den!
Vi åkte båt och tåg och sedan var vi i Köpenhamn!
Vi danskade till det ordentligt och slog till på tre smörrebröd och en öl för 75 kronor. F är så lycklig över att jag dricker öl nu. ”Äntligen kan vi göra sånt här”, sa han nästan med en tår i ögat. Haha alltså. Hade jag vetat att det var så viktigt kunde jag ju börjat tidigare.
Sen blev det glass. Det här är nog den godaste mjukglassen jag ätit i mitt liv. Tog lakritsströssel som var i perfekt storlek och konsistens.
Vanligt strössel är ju som att tugga grus, vilket man ju gärna ändå gör eftersom att mjukglass utan strössel är det tråkigaste som finns. Men vet ni, den här mjukglassen var inte tråkig! Det är nog första gången jag inte slängt min glass direkt efter att strösslet är borta. Mja. Det berodde också lite på att det är den dyraste glassen jag någonsin köpt…hehe.
Efter att ha turistat runt lite kom F’s bror (som bor i Köpenhamn) och hämtade oss. Vi väntade i skuggan.
Vi åkte till ett utomhusbad och tittade på när hans syskonbarn badade. Det är bassänger som fylls upp av havsvatten. Så smart!
Sen åkte vi hem till dem en stund.
Och sedan begav jag, F, hans bror och hans brors fru oss ut på äventyr. Jag fick åka i den här lådan som hans bror byggt och fick sightseeing i Köpenhamn. Så kul det var. Vill också ha en sån här lådcykel. Fast är helst den som inte cyklar. Hehe.
F fick inte plats, så han fick cykla själv. Men han var glad ändå.
Vi åkte ut till Refshaleöen. Där var det en liten festival med livemusik och matstånd.
Vi tog ett bord och korkade upp lite bubbel.
Och pussades!
Jag åt en väldigt god burgare med sötpotatispommes och superstark chilidipp till. Var så hungrig att jag glömde fota : )) Jag blir så genuint lycklig när saker man beställer faktiskt är starkt på riktigt. Pratade om den där dippen resten av kvällen.
Sen drack vi upp, dansade lite stelt till musiken och cyklade tillbaka och åkte sedan hem till Helsingborg igen.
Så mysig dag! Vi borde åka till Köpenhamn oftare.