”Vad är det för vecka”, brukar F fråga. ”Bebisen, eller världen”, frågar jag tillbaka. Tänk vad praktiskt det vore om man lyckats tajma in vecka 1.
Det är vecka 25, i världen. Här är några kul grejer som händer i min:
→ Imorgon är jag ledig. Ska på spa med mamma! Ser så fram emot hotellfrukost och gravidmassage.
→ Vi ska berätta om bebisen är en flicka eller pojke för er. Könet spelar ju självklart ingen roll, men varje liten grej i denna graviditet känns som det största som någonsin hänt mig. Så jag har beställt ballonger och ska ta tillfället i akt att ta några corny bilder : ))
→ Ska vara med i en podd. Berättar när den är ute!
→ Fotbolls EM. En av mina bästa egenskaper, enligt mig själv, är att jag kan bli intresserad av egentligen vad som helst. Om jag bara läser på lite och sätter mig in i det kan jag tycka att det mesta är intressant. Hade inte ens koll på att det var EM och nu sitter jag som klistrad varje dag.
Tänkte jag skulle berätta hur mina veckor såg ut mellan att jag fick se det lilla hjärtat ticka på skärmen till vecka 16 till när jag berättade om graviditeten här!
I vecka 7 slog det till. Hade inte direkt känt några graviditetssymptom fram tills dess och varit så orolig och verkligen känt efter. Jag ville så gärna må illa, som en bekräftelse på allt var bra.
Det var som att kroppen liksom fattade att den var gravid när jag såg den minililla tickande hjärtat på skärmen för bara dagen efter kom illamåendet som på posten. ”Vad bra” sa F jätteglad då jag så gärna önskat att vara illamående. Men att jag sagt det tog jag tillbaka rätt fort kan jag säga, haha.
En av de värsta dagarna. Det enda jag kunde få i mig var melon och saft. Jag har inte många bilder från denna period.
Jag var konstant hungrig och illamående från vecka 7 till vecka 12. Jag har aldrig upplevt en sådan hunger i hela mitt liv. Det var helt sjukt. Jag var så hungrig! Ibland tänkte jag att det var tur jag jobbade hemifrån för jag hade ju inte haft tid att äta annars. Gick konstant mellan kylskåp och skrivbord och bredde mina lingongrova med ost.
Och fy vad jag mådde illa. Det var en kamp att få i mig mat. Vissa dagar gick det knappt alls. Det var moment 22. Jag mådde ännu mer illa för att jag var hungrig, men kunde inte äta för att jag mådde illa. Det mest kritiska var när jag vaknade på morgonen. Fick jag inte i mig ett glas med apelsinjuice och en lingongrova med ost inom 10 minuter var hela dagen förstörd. Sedan var det ett heltidsjobb att tvinga i mig mat under dagen för att liksom upprätthålla att må okej.
Jag hade inte direkt några cravings. Förutom lingongrova, frukt och juice kanske, men det var snarare överlevnadsföda skulle jag se det som. Tyckte inte det var gott. Däremot hade jag många icke-cravings. Blev så fruktansvärt äcklad av många saker. Värst var chips, punschrullar, kaffe och alkohol (lägligt nog). En annan icke-craving var att jag verkligen inte klarade av bröd från frysen. Det var tvunget att vara färskt. Bara tanken på att det hade varit i frysen gjorde mig äcklad.
Tur att jag skrev mitt inlägg om chips i vecka 6 innan chips-anticravingen kom igång. Kunde inte äta chips på över två månader och tyckte det var vidrigt. Jag känner inte så nu, men helt ärligt har jag inte fått tillbaka samma relation till chips. Blir aldrig sugen på det längre. Så märkligt.
Vi sov över i Hannahs stuga en helg. Det hade gått två veckor sedan plusset och det var bara F och Sofie som visste om att jag var gravid. Jag hade med mig päroncider som jag låtsades var bubbel och vin. Var så nervös när jag smusslade med flaskorna, hällde upp i smyg och gömde dem i min väska när de var tomma så att ingen skulle se.
Det där att hålla graviditeten hemlig tyckte jag var så himla jobbigt. Tyckte inte alls att det var kul att ljuga eller luras. Jag och vi var absolut inte redo att berätta för folk. Men jag ville samtidigt inte dra massa lögner.
På min födelsedag träffade jag Hannah och Emelina på Barrica för att äta tapas. Jag tänkte att jag var smart som gick dit innan dem och beställde alkoholfri öl.
När det var dags att beställa mat frågade Emelina om vi skulle dela en flaska bubbel. ”Nej det är bra, jag har druckit bubbel hela dagen, orkar inte mer”, ljög jag. De bestämde att de skulle beställa bubbel till bara de två istället och när vi beställde sa servitören att de inte hade något cava eller prosecco den dagen, men att vi kunde få champagne till samma pris. ”Det är ju perfekt!”, utbrast Emelina. ”Det är min kompis födelsedag, ge oss tre glas!”. När jag ännu en gång tackade nej blev hon misstänksam. Förstår det ändå, sen när tackar jag nej till bubbel liksom.
Jag gillade inte alls att bli synad på det sättet. Tyckte det kändes så obekvämt och jobbigt. Efter detta höll jag mig borta från sociala sammanhang som innefattade folk som inte visste. Vilket förvisso inte var så svårt i coronatider.
På tal om min födelsedag var det ungefär brytpunkten från när jag började må lite illa, men det inte riktigt hade slagit till. Vi var på Pinchos och jag kunde äta några tuggor bara.
Sedan eskalerade det och på påskafton grät jag. Hade peppat inför påskmat och en mysig kväll, men jag kunde inte äta en enda tugga och blev så frustrerad, för jag var ju samtidigt så hungrig.
Varje dag smsade F mig när han var på jobbet och frågade hur jag mådde, på en skala från 1-10. Det var en smart grej för innan dess mådde jag alltid bara ”dåligt” i hans värld. Med skalan fanns det nyanser. Det var uppmuntrande för mig själv också, att se att det fanns bättre dagar än andra trots att allt bara kändes blööö, och att se att det sakta rörde sig åt rätt håll.
Mina life savers har varit bröd, klubbor och färdigmat. Har älskat färdigrätter och särskilt sådana i färgskalan beige. Dafsgårds lasagne åt jag flera dagar i veckan exempelvis.
Jag köpte en del alkoholfria alternativ i början, men när illamåendet kom och avsmaken för alkohol ville jag inte ha något som påminde om det heller. Har fortfarande öl i kylen som jag inte druckit. Det var kolsyrat vatten, saft och läsk som gällde.
En grej som förvånade mig var vilken extremt dålig kondition jag fick. Jag fick sluta med mina dagliga promenader redan i vecka 9 för jag orkade inte. Blev extremt andfådd, fick ont (vilket jag då inte ännu förstod var foglossning).
Minns hur jag inte visste hur jag skulle orka hela vägen hem när jag tog denna bild. Jag behövde vila på varenda bänk jag hittade. Blev så skrämd av detta. Trodde det skulle bli sådär i slutet av graviditeten, inte i början. Som tur var varade det bara en period.
Jag kände mig aldrig jättetrött och har inte upplevt den enorma tröttheten alla pratar om, men jag sov ändå mycket mer än vanligt. Det är inte kul att vara vaken när man känner sig ständigt bakis.
I vecka 12 började det bli bättre och i vecka 14 mådde jag bra igen. Jag behövde inte längre stressa upp på morgonen för att dricka min juice och började glömma bort att ta med mig ett äpple som en livlina när jag skulle någonstans.
Den här kvällen hemma hos Felicia åt jag till och med chips för första gången på evigheter. Testade och det gick bra. Då visste jag att den jobbigaste perioden var över och äntligen kunde jag njuta 100000% av att vara gravid.
Avslutar med de första magbilderna vi tog. Vecka 11 till vecka 14. Aldrig varit så stolt över lite put i mitt liv. Blev så förvånad när jag såg bilderna nu. Magen kändes ju jättestor där och då, haha.
Halva tiden har passerat och jag har gått in i tjugo-någonting veckor. Känns stort! Här är sista vecka som 10-någonting.
Min kropp
Har inte märkt av foglossningen så mycket och i övrigt tycker jag att jag mår bra i kroppen. Verkligen inget att klaga på trots värmen. Detta har varit den bästa veckan hittills faktiskt.
Mitt mående
Jag mår jättebra! Lite stressad över allt som behöver fixas, särskilt när folk frågar om saker som jag inte ens tänkt på. Men känner mig fortfarande ganska mañana mañana och att det löser sig.
Veckans tanke
Ibland tänker jag att det är bra att jag fick längta länge innan jag blev gravid. Jag tror att det har gjort negativa aspekter av graviditeten lättare att hantera. Lätt att säga nu bästa veckan hittills förvisso, haha.
Jag hade länge laddat för att jag snart eventuellt skulle må jättedåligt och förväntat och ställt in mig på att det skulle bli väldigt jobbigt. Jag har längtat efter min tur. När folk klagat över sina graviditeter (obs vilket man får!) har jag blivit lite provocerad och tänkt att jag hade gjort allt för att få må illa och vara trött, att de inte fattar hur lyckligt lottade de är. Klart de fattar det, jag hoppas ni förstår hur jag menar.
Jag kände inte alls så när jag blev oplanerat gravid, då var alla plötsliga uppoffringar och allt som hände med kroppen jättejobbigt. Men nu var det så efterlängtat att det känns mer okej.
Som sagt, lätt att säga när man faktiskt mår bra. Sedan vecka 14 har jag inte haft mycket att klaga på. Och självklart menar jag inte att mitt barn är mer önskat än någon annans bara för att det inte gick så fort. Gud jag känner att jag vill skriva tusen brasklappar för att det inte ska låta fel. Jag hoppas ni förstår. Jag tror allt hade varit mycket jobbigare för mig om jag bara ”kastats in” i en graviditet.
Nytt för denna vecka
→ Frédéric har känt bebisen! Jag känner den ofta, men antar att det är lättare för mig att känna utifrån då jag också känner den inifrån. Frédéric har inte lyckats, men så plötsligt kände han små knuffar på sin hand. Sedan dess har han känt den dagligen.
→ Rutinultraljudet gick bra. Allt hade växt och utvecklats som det skulle och det var en explosion av känslor att få se bebisen igen. Så tacksam över att allt är bra. Nu vet vi även vad det är för någon som gömmer sig där inne <3
Min presentation gick bra idag. Det gick typ dubbelt så snabbt som jag trodde dock. Måste lära mig att prata saktare… Såg ut såhär precis innan, matchade tröja med ost.
Firade med ute-lunch! Fick byta om då det var 28 grader ute : O
Hade på mig min nya klänning från H&M (annonslänk). Sjukt, hade aldrig kunnat gå ut såhär i ett beige fodral annars. Är som att bebisen äger min kropp nu och inte jag. Den får vara vad den är. Skönt.
Hur fin är inte min nya väska förresten?? Helt kär i den. Också från H&M, länk här (annonslänk).
Till lunchen då. Mötte upp Emelina och åt räksallad på Etoile.
Sen gick jag hem, jobbade några timmar och gav mig sedan ut på stan. Strosade längs gågatan, köpte en iskaffe och satte mig på en bänk. Kändes som en så livsnjutig sak att göra?
F kom hem och vi gjorde baguetter som vi åt på innergården. Gjorde likadant som hans mamma alltid gjorde när de skulle till stranden när de var små. Först gnider man insidan av baguetterna med en vitlöksklyfta, sen skär man tomtater i tunna skivor som man lägger på och drisslar över olivolja och vinäger samt saltar och pepprar.
Enkelt och gott. Speciellt om råvarorna är riktigt bra.
Vi satt här och kollade Danmark – Belgien tills solen försvann bakom huset.
Åh, vilken dag. Fick se bebisen på ultraljud igen och allt var bra. Den ville inte som barnmorskan ville, så jag fick hoppa runt, lägga mig på sidan och dricka saft för att den skulle ändra position. Men nej, den hade det så bekvämt och ville inte. Den trodde nog att allt skuttande var jag som vaggade den 🥰
Lycklig i hissen efteråt. Gah vilken emotionell urladdning. Har varit helt slut resten av dagen. Gråtit i omgångar, haha.
Jag har en stor presentation imorgon som jag har fått lägga kvällarna på. Jag hoppas att jag har mer tid att lägga på bloggen resten av veckan när den är överstökad.
Fick välja hur vi skulle fira idag. Valde pizza och fotboll (haha japp, isen är med även inomhus). Tänker att vi får fira lite större till helgen.
Undrar du något? Lämna en kommentar så väljer jag ut några frågor att svara på eller inspireras av frågan och skriver ett inlägg. Jag har redan några planerade inlägg som jag vill skriva, men tar gärna emot fler förslag!
Det är måndag! Har längtat ihjäl mig efter denna vecka – vi ska äntligen få se bebisen igen! Konstigt nog lyckas jag hålla borta alla oro-känslor och tänker bara på hur mysigt (och konstigt!!) det ska bli.
KUB-ultraljudet är kanske det mest märkliga jag varit med om i mitt liv. Chocken att det faktiskt var en bebis, som såg ut som en bebis, där inne som rörde sig och studsade runt. Med armar och ben och en liten liten ryggrad. Vet inte vad jag förväntade mig att se, men inte det i alla fall.
Andra bra grejer:
→ Har börjat sova med fönstret öppet i sovrummet igen. Bästa med denna årstiden. Älskar att jag bor ihop med någon så att jag vågar. Öppnade aldrig fönstret när jag bodde själv. Varför öka risken för att få in spindlar liksom.
→ Har köpt en gravid-baddräkt som passar och satt jättebra. Länk här (annonslänk). Behöver ju en till när jag ska på spa nästa vecka och trodde det skulle bli svårt att hitta. Men hittade en direkt på H&M. Problemet var bara att M passar just nu, men jag kommer behöva L i slutet av sommaren. ”Köp båda”, sa F. Okejdå 🤷🏼♀️
→ Sverige-matchen börjar snart! Läste på Amanda Schulmans story att hon inte har nerver att kolla på fotboll och att hon har en ”empatisk störning” som gör att hon alltid tycker synd om laget som förlorar. Kände igen mig så mycket. F tycker att det är en jätteirriterande egenskap hos mig att jag alltid ska heja på underdogs oavsett vad. Men i alla fall. Tycker det ska bli kul med match ändå. Jag tycker det är så gulligt när ett helt land engagerar sig i en sak.
