Follow my blog with Bloglovin

Från plusset till vecka 16

Tänkte jag skulle berätta hur mina veckor såg ut mellan att jag fick se det lilla hjärtat ticka på skärmen till vecka 16 till när jag berättade om graviditeten här!

I vecka 7 slog det till. Hade inte direkt känt några graviditetssymptom fram tills dess och varit så orolig och verkligen känt efter. Jag ville så gärna må illa, som en bekräftelse på allt var bra.

Det var som att kroppen liksom fattade att den var gravid när jag såg den minililla tickande hjärtat på skärmen för bara dagen efter kom illamåendet som på posten. ”Vad bra” sa F jätteglad då jag så gärna önskat att vara illamående. Men att jag sagt det tog jag tillbaka rätt fort kan jag säga, haha.

 

En av de värsta dagarna. Det enda jag kunde få i mig var melon och saft. Jag har inte många bilder från denna period.

Jag var konstant hungrig och illamående från vecka 7 till vecka 12. Jag har aldrig upplevt en sådan hunger i hela mitt liv. Det var helt sjukt. Jag var så hungrig! Ibland tänkte jag att det var tur jag jobbade hemifrån för jag hade ju inte haft tid att äta annars. Gick konstant mellan kylskåp och skrivbord och bredde mina lingongrova med ost.

 

Och fy vad jag mådde illa. Det var en kamp att få i mig mat. Vissa dagar gick det knappt alls. Det var moment 22. Jag mådde ännu mer illa för att jag var hungrig, men kunde inte äta för att jag mådde illa. Det mest kritiska var när jag vaknade på morgonen. Fick jag inte i mig ett glas med apelsinjuice och en lingongrova med ost inom 10 minuter var hela dagen förstörd. Sedan var det ett heltidsjobb att tvinga i mig mat under dagen för att liksom upprätthålla att må okej.

Jag hade inte direkt några cravings. Förutom lingongrova, frukt och juice kanske, men det var snarare överlevnadsföda skulle jag se det som. Tyckte inte det var gott. Däremot hade jag många icke-cravings. Blev så fruktansvärt äcklad av många saker. Värst var chips, punschrullar, kaffe och alkohol (lägligt nog). En annan icke-craving var att jag verkligen inte klarade av bröd från frysen. Det var tvunget att vara färskt. Bara tanken på att det hade varit i frysen gjorde mig äcklad.

 

Tur att jag skrev mitt inlägg om chips i vecka 6 innan chips-anticravingen kom igång. Kunde inte äta chips på över två månader och tyckte det var vidrigt. Jag känner inte så nu, men helt ärligt har jag inte fått tillbaka samma relation till chips. Blir aldrig sugen på det längre. Så märkligt.

Vi sov över i Hannahs stuga en helg. Det hade gått två veckor sedan plusset och det var bara F och Sofie som visste om att jag var gravid. Jag hade med mig päroncider som jag låtsades var bubbel och vin. Var så nervös när jag smusslade med flaskorna, hällde upp i smyg och gömde dem i min väska när de var tomma så att ingen skulle se.

 

 

Det där att hålla graviditeten hemlig tyckte jag var så himla jobbigt. Tyckte inte alls att det var kul att ljuga eller luras. Jag och vi var absolut inte redo att berätta för folk. Men jag ville samtidigt inte dra massa lögner.

 

På min födelsedag träffade jag Hannah och Emelina på Barrica för att äta tapas. Jag tänkte att jag var smart som gick dit innan dem och beställde alkoholfri öl.

När det var dags att beställa mat frågade Emelina om vi skulle dela en flaska bubbel. ”Nej det är bra, jag har druckit bubbel hela dagen, orkar inte mer”, ljög jag. De bestämde att de skulle beställa bubbel till bara de två istället och när vi beställde sa servitören att de inte hade något cava eller prosecco den dagen, men att vi kunde få champagne till samma pris. ”Det är ju perfekt!”, utbrast Emelina. ”Det är min kompis födelsedag, ge oss tre glas!”. När jag ännu en gång tackade nej blev hon misstänksam. Förstår det ändå, sen när tackar jag nej till bubbel liksom.

Jag gillade inte alls att bli synad på det sättet. Tyckte det kändes så obekvämt och jobbigt. Efter detta höll jag mig borta från sociala sammanhang som innefattade folk som inte visste. Vilket förvisso inte var så svårt i coronatider.

 

På tal om min födelsedag var det ungefär brytpunkten från när jag började må lite illa, men det inte riktigt hade slagit till. Vi var på Pinchos och jag kunde äta några tuggor bara.

Sedan eskalerade det och på påskafton grät jag. Hade peppat inför påskmat och en mysig kväll, men jag kunde inte äta en enda tugga och blev så frustrerad, för jag var ju samtidigt så hungrig.

Varje dag smsade F mig när han var på jobbet och frågade hur jag mådde, på en skala från 1-10. Det var en smart grej för innan dess mådde jag alltid bara ”dåligt” i hans värld. Med skalan fanns det nyanser. Det var uppmuntrande för mig själv också, att se att det fanns bättre dagar än andra trots att allt bara kändes blööö, och att se att det sakta rörde sig åt rätt håll.

 

Mina life savers har varit bröd, klubbor och färdigmat. Har älskat färdigrätter och särskilt sådana i färgskalan beige. Dafsgårds lasagne åt jag flera dagar i veckan exempelvis.

Jag köpte en del alkoholfria alternativ i början, men när illamåendet kom och avsmaken för alkohol ville jag inte ha något som påminde om det heller. Har fortfarande öl i kylen som jag inte druckit. Det var kolsyrat vatten, saft och läsk som gällde.

 

En grej som förvånade mig var vilken extremt dålig kondition jag fick. Jag fick sluta med mina dagliga promenader redan i vecka 9 för jag orkade inte. Blev extremt andfådd, fick ont (vilket jag då inte ännu förstod var foglossning).

Minns hur jag inte visste hur jag skulle orka hela vägen hem när jag tog denna bild. Jag behövde vila på varenda bänk jag hittade. Blev så skrämd av detta. Trodde det skulle bli sådär i slutet av graviditeten, inte i början. Som tur var varade det bara en period.

 

Jag kände mig aldrig jättetrött och har inte upplevt den enorma tröttheten alla pratar om, men jag sov ändå mycket mer än vanligt. Det är inte kul att vara vaken när man känner sig ständigt bakis.

 

I vecka 12 började det bli bättre och i vecka 14 mådde jag bra igen. Jag behövde inte längre stressa upp på morgonen för att dricka min juice och började glömma bort att ta med mig ett äpple som en livlina när jag skulle någonstans.

 

Den här kvällen hemma hos Felicia åt jag till och med chips för första gången på evigheter. Testade och det gick bra. Då visste jag att den jobbigaste perioden var över och äntligen kunde jag njuta 100000% av att vara gravid.

 

Avslutar med de första magbilderna vi tog. Vecka 11 till vecka 14. Aldrig varit så stolt över lite put i mitt liv. Blev så förvånad när jag såg bilderna nu. Magen kändes ju jättestor där och då, haha.

207 gillar

Kommentarer (42)

  • Elin

    |

    Så roligt att läsa. Har precis igår fått veta att jag är gravid efter missfall och bara jag och min sambo vet. Firade min brors examen igår och det var skönt att jag inte brukar dricka alkohol så tror ingen misstänkte något 😄

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh grattis! Nu håller vi tummarna att den stannar ❤️

      Svara

  • Emmy

    |

    Åååh ❤️
    Älskar sån här uppdatering! Ska bli så kul att följa din graviditet. Kram

    Svara

  • Camilla

    |

    Så fint inlägg!Men finns det någon här som INTE mått illa?Jag är i vecka 8 men har inget illamående alls, inga symptom mer än att jag kissar på natten. Blir orolig att någonting är fel 😓

    Svara

    • Egoina

      |

      Förstår att du blir orolig! ❤️ Men har flera vänner som inte mått illa alls. Så det behöver inte betyda någonting!

      Svara

    • Sofia

      |

      Är ju så sjukt olika det där. Min första graviditet spydde jag nästan hela vägen fram till bf. Nu är jag i vecka 10 med tvåan och har inget illamående alls. Så känner igen det där med att bli orolig men försöker tänk positivt och njuta istället.

      Svara

    • Josefin

      |

      Jag är i vecka 34 nu och har inte mått illa en enda dag sen start! Så det är helt individuellt och absolut inget du ska oroa dig för!

      Svara

    • Emmy

      |

      Jag mådde inte illa alls förutom en vecka i typ 22 märkligt nog. Annars ingenting!❤️

      Svara

    • Marie

      |

      Jag mådde knappt illa alls. Tror det var max 3 dagar totalt som jag mådde riktigt illa. Om jag bara åt något direkt på morgonen så var det lugnt sen. Däremot var jag fruktansvärt trött istället fram tills vecka 13 typ.

      Svara

    • Camilla

      |

      Jag gick helt under radarn, mådde som en lärka. Skuttade (nåja)fram genom dagarna och var övertygad om att det skulle vara så resten av graviditeten. V14-till den dagen hon kom spydde jag varje dag och låg jag som en klubbad oxe. Med min son mådde jag dåligt från v7-v16ish. Så det är så himla olika!

      Svara

    • My

      |

      Jag mådde oförskämt bra under hela min graviditet, noll symptom förutom just att jag kissade på natten och hade en period då jag var tröttare än vanligt. Jag var precis som du orolig över att nåt var fel eftersom jag aldrig kände mig särskilt gravid (och hade en väldigt lugn tjej i magen också, så inte blev man lugnad av mycket rörelse heller) men nu ligger en frisk och perfekt liten dam i min famn och sover 🙂 men om du är orolig, be om tätare besök hos mvc, det gjorde jag och det gjorde mycket för min sinnesro.

      Svara

    • Sofia

      |

      Jag är i v 25 och har inte mått illa en enda dag. I vecka 8-9 hade jag sån extrem oro över att något skulle vara fel. Hade inte ett enda graviditetssymtom. Men efter KUB i v 12 kunde jag slappna av mer och nu känner jag sådant lugn av att känna hennes sparkar varje dag.

      Svara

    • U

      |

      Jag har inte mått illa en enda dag, ens lite, nu är jag i vecka 35. Min barnmorska sa att runt 20% får inget illamående alls, så det är bara att njuta 😊

      Svara

  • Malin

    |

    Älskar att följa din gravid-resa! Lätt mina favoritinlägg ❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      Kul att höra 🥰

      Svara

  • Mila

    |

    Åh det där med att tacka nej till alkohol när man är kvinna över 30 är bara FÖR svårt! 🙁 Jag och min man försöker nu aktivt att få barn och jag känner så starkt att det är vår ensak och så privat. Vill inte ens prata med min allra närmsta vän om det. Men har redan minst 10 ggr blivit anklagad (!?) för att vara gravid för att jag helt enkelt inte känt för att dricka alkohol vissa kvällar! Har smusslat med alkoholfri cider långt innan jag planerade graviditet, för att slippa närgångna frågor. Sedan när är det okej att rota så brutalt i folks liv? Jag är nära vän med två kvinnor, vi har hängt ihop i 15 år, och en av dem har börjat fråga nästan varje gång vi ses ”Är du gravid?!” bara jag nämner att jag är lite trött eller har lite huvudvärk. Vet knappt hur jag ska hantera detta längre, för tycker det är så fruktansvärt otrevligt (kan tillägga att den tredje vännen just nu går igenom en fertilitetsutredning och är såå ledsen över det!). :-/
    Men så mysigt inlägg, och vilken lättnad att illamåendet lugnade sig!

    Svara

    • Egoina

      |

      Usch vad jobbigt! Så extremt otrevligt av dina vänner? Tycker du kan säga till vän på skarpen. Hon menar ju inget illa, men verkar ha glömt bort vanligt hyfs.

      Svara

      • Mila

        |

        Jamen visst är det ändå en del av vanligt hyfs att inte fråga sådant? Känner nästan jag hade fått mindre frågor om jag sa att jag börjat gå på AA-möten och blivit nykterist haha… 😉 Jag har så svårt att sätta gränser mot vänner, men ska försöka säga ifrån, för detta känns så konstigt och otrevligt faktiskt… Man måste få ha lite privatliv också. (Det irriterar mig ännu mer att hon varit megahemlig de 2 ggr hon varit gravid och inte sagt ett ord förrän en viss vecka. Kan tycka hon borde ge oss andra den chansen med)

        Svara

        • Egoina

          |

          Haha eller hur! Jaa, men ännu konstigare eftersom hon själv varit gravid dessutom. Jag känner att jag verkligen lärt mig nu att aldrig, aldrig, aldrig ifrågasätta om någon inte dricker. Skulle förvisso aldrig göra det tidigare heller, men idag hade jag verkligen ansträngt mig för att det absolut inte skulle bli obekvämt eller konstigt för min kompis ifall att och vid framtida middagsbjudningar kommer jag ha flera alkoholfria alternativ exempelvis.

          Svara

  • f

    |

    När berättade ni för era vänner?

    Svara

  • Emma

    |

    Det där med den konstanta hungern alltså. Jag gjorde en riktig idiotgrej i början av min graviditet. Jag var ledig från jobbet och hade bestämt att jag skulle lyxa till det med att köpa nybakade frallor från affären som låg 5 min bort. Men först ”skulle jag bara” och klockan hann bli halv 10 innan jag kom iväg. När jag kommit ut från affären känns det som att allt blod försvinner från huvudet och jag får sätta mig på trottoaren i regnet. Jag inser att jag måste ha mat NU men kan inte förmå mig att äta frallor eftersom min mun känns som en öken. Så jag satt där i regnet och funderade på om jag skulle klara att krypa hem när det kom fram två snälla kvinnor och hjälpte mig hem. Väl hemma kom jag på att jag hade köpt vindruvor också som jag kunnat äta 🙈
    Efter den gången var jag noggrann med att äta frukost direkt på morgonen.

    Svara

    • Egoina

      |

      Nej så hemskt!! Så snälla kvinnor <3

      Svara

  • Carro

    |

    Jag hade ”tur” och var inte så illamående på morgonen.
    Det var värst eftermiddag/kväll.
    Då fick min sambo killa mig på ryggen och sen la jag mig tidigt för att sova bort illamåendet.
    Men matlagning var hemskt, sambon fick laga med öppet fönster trots kylan,
    Att elda för värme var hemskt pga röklukten.
    Fick andas med bara munnen jämt. Till och med duschen var hemsk pga dofterna.

    Skittles och små daim var förbjudet i hemmet pga jag föråt mig på dem precis innan illamåendet kickade in.
    Brrrr. Har fortfarande, 4 år senare, svårt för dem haha!

    Svara

  • Clara Å

    |

    Hej Regina!
    Jag har mailat dig om en intervjuförfrågan som handlar om din gravidresa <3 kanske att mailet hamnat i skräpkorgen? Kolla gärna, vore otroligt roligt att ha med dig! Allt gott/Clara

    Svara

  • Ida

    |

    Igenkänning på chipsen fast i mitt fall gällde det choklad! Kunde inte ens gå förbi chokladhyllan i affären utan att må illa & då är jag liksom en stor chokladälskare! Så jag åt inte choklad på typ 7 månader, det har jag tagit igen med råge nu när min bebis är här kan jag säga 🤣❤

    Svara

  • Anna

    |

    Vad jobbigt att behöva ljuga och smussla med flaskor och låtsas dricka. Jag dricker aldrig alkohol annars heller, så är standard för mig att tacka nej 😀 Däremot skulle jag aldrig lägga märke till om någon annan tackade nej? I min värld är det inget konstigt att inte vara sugen en kväll bara, min första tanke skulle aldrig vara AHA HON ÄR GRAVID. Jobbigt att ha ett sånt umgänge.

    Svara

  • Linda

    |

    Det är ju i vecka 7 som ägget fäster i livmodern så det är ofta då diverse symptom som illamående och trötthet kommer.. (obs! Ofta självklart kan det variera).

    Så mysigt arg läsa! Angången att dricka alkoholfritt så kan en ju göra det av många anledningar tex hälsa? Inte sugen? Orkar inte vara bakis osv.. alla är inte Prego Bara för att du tackar nej en gång eller två..
    jag fick avsmak för kaffe typ innan jag plussade (är storkonsumenter i vanliga fall), det var lite ansträngande att dölja på jobbet.. ☕️

    Svara

    • Egoina

      |

      Var har du läst det? Klart det kan vara olika, men har aldrig hört att ägget kan fästa så sent. Det jag läst är 3-10 dagar efter ägglossning. Dvs vecka 3 eller vecka 4. Senast vecka 5 kanske, men inte vecka 7 väl? 🙂

      Svara

      • Linda

        |

        Källa: min kompis 😂
        Kom på nu att det kanske var något annat som hände i veckan 7, är det då moderkakan utvecklas? Sinnesjukt vad lite jag minns av vad som händer när i graviditet!
        Ungen är ju inte ens två! 😂😂

        Men jag minns att min kompis berättade att vad det nu är som händer i vecka 7 kan påverka och ge mer gravidsymptom. Även min bm sa det..
        men jag backar helt om du har en bättre källa än mig! 😊

        Svara

        • Egoina

          |

          Haha! Ja men det är säkert något som händer vecka 7. Kanske fäster den ytterligare typ ☺️

          Svara

  • Tilda

    |

    Haha!
    Minns när jag blev gravid,
    (historia bakom) Bonussvärmor och svärfar nämnde att när de blir 50 ska de ha en 100 årsfest. Jag tänkte ja men de e väl snart.. Visade sig vara typ 5 år senare.. 🙄 😂 Så de skojade alltid om århundradets fest som jag bara längtade till!!
    Iallafall, 4 dagar innan denna fest plussar jag.. Vi försökte aktivt men hade inte tänkt att det skulle ta sig så snabbt så jag fick lite panik å lite fan jag som ska partaja heeeela natten ju!!
    Sa ingenting till min man.. 🙄 Smusslade med mig alkoholfri cider, hällde upp i ett vinglas i smyg och senare under kvällen tog jag en Cider burk av min mans syster å gick in på toa å hälde min cider i den.. 😂😂 Wtf fick jag den idén ifrån!?? Haha spelade lite berusad å grejade hela kvällen.. 2 dagar senare bekände jag för mannen 😂 sen höll vi det hemligt för familjen till vecka 10..
    Lägligt nog gällande alkoholen slog jag å mannens lillebror vad om vem som kunde avstå läsk och alkohol längst.. Han var minderårig så läsk för hans del å alkohol för min del.. Att våra familjer kan vara så sjukt naiva å inte misstänksamma är ju lite kul nu efteråt samtidigt skönt att de inte Någon gång tjatat eller frågat om barn.. När vi skaffade första barnet hade vi varit tillsammans i 7 år, nu har vi två små troll 💕

    Svara

  • Robert

    |

    Relaterar givetvis till detta också. Låter ”lagom enkelt” att ljuga sig fram i tillvaron på det där sättet. 😉

    Svara

  • Ulrika

    |

    Jag älskar chips! Med första barnet blev det som dig, jag tappade suget och åt inga chips alls nästan. Var inte lika gott. Men när han var ute blev det som vanligt igen och min kärlek för chips kom tillbaka haha. Kanske hade varit bättre om den inte hade gjort det så hade jag kanske inte ätit så mycket chips som jag gör. 😛

    Svara

  • Mia

    |

    Hoppas du får må bra nu. Jag är tvilling tänk min mamma som gick på slutet och bar runt på ca 7 kilo. Hon blev besatt av saltgurka. 😂 kram ha en mysig sommar.

    Svara

  • Linnéa

    |

    Vilket roligt inlägg att läsa! Jag själv är gravid i vecka 9 och har inte heller haft så mycket symptom, kissar oftare, molvärk och ev lite tröttare men thats it! Vissa dagar känner man sig inte ens gravid och det är väl då man ska njuta 🙂

    Bävar lite för midsommar då vi ska ha kompisar hemma som inte vet om att jag är gravid. Jag och sambon har hjälpts åt med att smussla med flaskor och han blandar alltid en alkoholfri drink som ser likadan ut som de andras 😀
    Sjukt egentligen att man ska behöva smussla med det, vill man berätta så gör man det, annars har folk inte med det att göra..

    Svara

  • Frida

    |

    Det enda jag varit tacksam för under denna pandemi är just att man har haft en anledning att inte träffa andra människor! Fram till vecka 13 spydde jag flera gånger dagligen.. när det var som värst fick jag inte ens behålla vatten. Att få rådet att äta lite men ofta kändes som ett hån.. fick tabletter som gjorde att jag höll mig flytande. Men fortfarande bland de värsta veckorna i mitt liv. Som en lång maginfluensa.. kan typ knappt minnas att jag hade ögonen öppna? Känns som en dimma. Jag träffade typ ingen under de första 13 veckorna.. tack vare pandemin. Så tacksam för det ändå.. för om jag behövt vara social eller så hade jag aldrig orkat med kommentarer eller smusslande som man kan läsa om både i ditt inlägg och bland kommentarerna. Ännu mindre att behöva tacka nej till allt och låtsats vara sjuk i alla veckor. Förstår inte hur vissa kvinnor tar sig genom en hel graviditet med sådant illamående.

    Svara

  • Ell

    |

    Jag vill bara säga tack för att du delade med dig om ditt utomkvedshavandeskap när det hände och din oro kring det nu i samband med att vilja bli gravid. Jag gick igenom ett utomkveds tidigare i år och det var en önskad graviditet. När det var konstaterat att graviditeten satt i äggledaren sökte jag desperat efter berättelser från andra som gått igenom samma, eller berättelser om senare lyckade graviditeter med endast en äggledare. Dina inlägg om det gav mig tröst och jag kände mig mindre ensam. Nu försöker vi igen och jag delar verkligen din frustration över svårigheten att få utreda passagen i kvarvarande äggledare! För mig var det så mycket rädsla kopplat till att börja försöka igen då jag blivit så tydligt informerad på sjukhuset om ökad risk för ännu ett utomkvedshavandeskap… jag bekostade en spolning privat och hade fin passage i min äggledare. Är fortfarande mitt i denna resa och väntar otåligt på att kunna börja testa denna cykel.
    Stort grattis till din graviditet och kommande bebis! Önskar dig allt gott och tack igen för att du delar med dig om din resa ❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh ❤️ Jag håller tummarna!!

      Svara

    • T

      |

      Hej!! Du kanske inte kommer att läsa det här pga att det är ett bra tag sedan! Men jag är en som har lyckats bli gravid på egen hand med en bortopererad äggledare! Fick en ovarialcysta för ett tag sedan som tyvärr tog med sig ena äggledaren. Men när jag ringde gynmottagningen (hade varit på återbesök bara 10 dagar innan jag plussade så) och sa att jag var gravid och var orolig för utomkvedsskap eftersom jag bara har en äggledare så sa de att så länge jag inte hade ont så behövde jag inte vara orolig… Det hjälpte ju inte direkt. Så fick bekosta ett tidigt ultraljud privat för att stilla min oro! Nu satt det på rätt ställe och jag är i v. 14 nu!

      Svara

  • Natalie

    |

    Läser igenom dina gamla inlägg, jag har mått illa sen v 4 och det eskalerade i v 7. Kan inte äta annat än äpplen, mackor och knäckebröd, mår konstant illa, sängliggandes och sjukskriven, springer till toaletten och spyr galla flera gånger per dag. Är helt slut, v 9 nu. Gråter varje dag och ångrar att jag blev gravid, känner mig otacksam och inte värd en graviditet. Orkar inte må såhär en dag till och lever på hoppet att det ska lugna ner sig efter v 12. Annars vet jag inte hur jag ska orka 😩 Känns lugnande att läsa dina inlägg och veta att man inte är ensam och att det går över

    Svara

    • Egoina

      |

      Nej vad hemskt! Stackars dig! ❤️ Hoppas det snart blir bättre!

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv