Fick kliva över en flod (typ) för att ta mig till tåget i måndags. Viktigt att fota sånt här så att vi kan titta tillbaka och minnas när vi börjar bli bortskämda med vädret. Det regnade bygga-en-ark-mycket i nästan en hel vecka, men sedan i tisdags har det varit fint. Lyx.
Och på tal om tisdag är detta den dagens enda bild. Tycker mycket om att ha något att tugga på vid mitt skrivbord och för att det inte alltid ska vara godis är det smart att köpa nötter.
Onsdag! Firade mina spontanköp med Aperol spritz. Wioo konsumtionslycka.
Igår var det torsdag och då hade vi citronläsk-provsmakning. Jag älskar citronläsk och min favorit är såklart Sanpellegrino. Men när inte den finns är jag nöjd med Fanta citron också. Vi bestämde oss för att köra blindtest för att se vilken som var godast på riktigt och inte bara vad man tror. Vi jämförde Sanpellegrino, Fanta citron och en citronläsk från Lidl.
Vi tyckte exakt likadant. Av 10 möjliga poäng (där 10 motsvarade livets läsk) fick Sanpellegrino 8 poäng och Fanta samt Lidl-varianten 5 poäng (det var omöjligt att välja mellan dem).
Fredagsselfie! Borde gå till frisören snart. Färgen samt topparna börjar bli så dassiga. Men min vanliga frisör är ju föräldraledig.
Senast gick jag till ett annat ställe och blev supernöjd med färgen, men klippningen not så much. Så vet ej om jag ska gå dit igen och be dem chilla med uppklippningen, eller om jag ska testa nytt. Varför vill frisörer alltid klippa upp mitt hår så himla mycket? Aja stora problem va.
Stör mig så mycket på människor som ska vara ”värst”. Det kan vara allt möjligt. Allt ifrån småbarnsföräldrar som tävlar i vem som fått minst sömn, till vem som har mest att göra på sitt jobb.
Lade särskilt märke till det här när mamma var sjuk. ”Jaha, var hon bara inlagd på sjukhus i en vecka? Ja, alltså när min syster hade bröstcancer låg hon inne i två veckor, DET var verkligen hemskt”. ”Jaha, hur många tabletter får hon? Bara 5? En bekant till mig fick minst dubbelt så mycket”. Eller kommentarer som ”vänta bara”, eller ”det där är ingenting”.
Vad är poängen med det här? Att hävda sig? Att få (mer) medlidande? Jag vet att man inte ska sparka på den som ligger och vill inte ge en känga till dem egentligen, men är så jäkla trött på det här. Inte bara ska man uppleva något jobbigt, man ska dessutom bli förminskad för att andra har det värre. Man kan väl dela med sig om egna upplevelser och erfarenheter utan att vara en översittare.
Guilty pleasure?
Klämma finnar. Vet att jag inte borde och inte ska, men det äääär ju så kuuul. Det är det störiga med att jag börjat använda syra i min hudvårdsrutin. Får ju knappt finnar längre. Så tråkigt!
Jobbsvaghet?
Är extremt dålig på att svara på mejl. I synnerhet mejl jag anser vara mindre viktiga. Eller mejl som liksom bara behöver ett artighetssvar som jag tycker säger sig självt. ”Tack så mycket”, eller ”Vi ses då”. Borde skärpa mig här. Men mejl är så fruktansvärt tråkigt. Hade jag haft en assistent hade det varit hens första uppdrag.
Irriterande egenskap?
Har många såklart. Men orkar inte vara självkritisk, så jag säger att jag är dålig på att ta beslut. Har sån sjuk beslutsångest vad gäller allt. Mina bästa typ av vänner är såna som bestämmer var vi ska äta, inte frågar mig. För jag vet inte. Jag vet aldrig. Ser på dem hur de liksom vill skaka mig ibland för att jag ska säga vad jag vill.
På jobbet däremot är jag grym på att ta beslut. Har alltid en åsikt, velar sällan och tänker inte på saker mer än vad som är nödvändigt. Märkligt hur det kan vara så olika.
Störda matvanor?
Kanske att jag aldrig dricker till min mat när jag är själv eller på lunchen på jobbet. Tycker inte att mat och vatten hör ihop egentligen. Det är bara konstigt. Man äter när man äter och dricker när man dricker.
Udda saker jag tycker är snyggt på killar?
Morgonfrilla! Finns ju ingen finare. Önskar killar bara slutade fixa håret och körde morgonfrilla alltid.
Tanken var att detta skulle vara ett ”Regina testar brun utan sol-inlägg”. Men resultatet blev kaos. Ett resultat är dock alltid ett resultat, så jag tänkte göra en recension ändå. Men när jag förstod att det antagligen handlar mer om just min hud än produkten kändes det orättvist för tillverkarens del.
Vi tar det från början. För två veckor sedan provade jag brun utan sol. Det blev jättefint! Förutom att det blev fläckigt vid armveck, handleder och fötter blev det SÅ fint. Mycket bra resultat med tanke på att jag är nybörjare i alla fall. Jag som inte varit brun på evigheter kände mig så snygg! Menar såklart inte att man inte är snygg som vit, men det är lite som att ta på sig ett poppigt läppstift, det är kul med förändring.
Men efter någon dag började färgen spricka!
Det blev bara värre och värre. Färgen sprack, blev melerad, eller lade sig som mörka prickar i hårsäckar. Det såg inte klokt ut.
Jag förstår att detta beror på att jag är torr. Jag borde varit bättre på att smörja in mig. Jag smorde dock in mig dagarna innan BUS:en och även lite efter. Men när det väl börjat spricka fanns det ingen räddning.
Idag gjorde jag en egen skrubb av socker, honung och olivolja för att försöka få bort färgen och stod i duschen i säkert en timme och skrubbade järnet, men den sitter verkligen stenhårt.
Såhär ser min arm ut nu.
Antar att jag får ha tålamod tills den försvinner av sig själv.
Jaha. What to do? Tror inte jag vågar mig på det här igen. Någon annan torrboll som lyckats få bra resultat av BUS? Hur då? Eller är det bara att inse att jag är menad att vara vit som snö alltid ?
Efter lite strosande i affärer blev det lunch på Crêperiet. Jag valde Saint Laurent som var med västerbottenost, champinjoner, soltorkade tomater och lingon. Galet god.
Sen blev vi sugna på sött och gick till Ebbas Skafferi. Jag åt vegansk lakritskladdkaka.
Det slog mig idag hur många bra vego-alternativ det numera finns överallt. Känns som att det inte alls var så för något år sedan. Ville man äta vego så fick man typ salladsblad med majs.
Mina gullisar! August och Caroline!
Vi satt där länge med ett glas vin i solen. Caroline hade kaos med leksaker överallt och en matvägrande unge. Jag chillade med en tidning. Ändå helt okej att vara barnlös kanske.
Sen blev det loppisar! Lägligt nog ligger alla bra loppisar i Lund på samma gata. Här är det dock för trångt för att gå ner med barnvagn…
…så man får turas om att hänga med August. Inte honom emot som ni ser. Han är mitt största fan.
Blev inget fynd för min del, men Caroline köpte detta vackra fat. Gult <33
Sen köpte jag hela Granit. Hade sett några krukor jag ville ha, men vinet gav mig feeling och det blev allt från en veckoplanering till doftljus, en korg, rivjärn och kuddar. Det var som på film. Jag beslagtog en kassa och sprang fram och tillbaka och hämtade saker medan tjejen slog in och packade grejerna. HAHA.
Men tur det, har blivit så ”vettig” på sistone, så det var kul att impulsa lite. Känna att jag lever osv. Kuddarna blev så fina här hemma exempelvis!
Visst! Är inne i en period då jag inte vill ha så mycket färg och istället vill ha naturiga färger om det makar någon sense.
Yes det var det. Hejdå! Nu ska denna dåliga förebild aka konsumtions- och alkoholromantikern titta på GoT och sen gå och lägga sig tidigt.
Titta vem som är out and about! Ska till Lund och äta crêpes och gå på loppisar. Har varit sjuk någon dag, men idag känns det bättre. Inte helt bra, men tror det är pollen och inte något som smittar i alla fall. Så jag vågar mig ut.
Caroline överraskade mig (och August) med en kanelbulle på tåget.
Hur äter ni dem? Inifrån och ut som en normal person (haha lägger noll värdering i detta nej), eller som en smörgås från en punkt till en annan?
Är jag hemma skalar jag den utifrån och in. Men om jag som nu befinner mig utan möjlighet att tvätta händerna (förutom våtservetter. ÄLSKAR att hänga med föräldrar av den anledningen), så liksom äter jag den utifrån och in med tuggor. Ni då?
Tänker ofta på dig och din mamma, då det känns som vi följs åt i att min mamma också är/varit sjuk (vet inte hur man säger, hon är tumörfri men fortfarande i behandling). Vi har fått veta att mammas cancer är genetisk så jag har fått ta blodprov för att se om jag också har den genen. Är det något ni också fått utreda? Så skönt att ni fick bra besked idag
Nej, det är inget vi fått utreda, så jag antar att mammas bröstcancer inte är så pass ärftlig. Mammas läkare sa dock att har jag en något förhöjd risk och ska undvika hormonella preventivmedel exempelvis. Som tur är gör jag ju redan det. Det andra man kunde göra för att minska risken är att bli gravid och amma innan 30 års ålder….hehe mm. Det är ju redan kört tyvärr. Men med tanke på att mamma, min farmor och min mormor alla haft bröstcancer tar jag bara för givet att jag kommer få det också någon gång. Kanske sorgligt, men jag tror det är realistiskt. Var och varannan person drabbas ju av något sånt i loppet av livet.
Tack. Så himla skönt <3
Hej! Vart har du köpt din lampa över matbordet? Och vet du vad den heter?
På Mio! Här är en länk till den. Du kanske lägger märke till att den ser en aning annorlunda ut om du följer länken dock. Jag har med vilje skruvat ihop den fel för att jag tyckte det blev snyggare, haha. Har satt själva glaskuporna lite längre ner. Fattade först inte att detta var fel och när jag upptäckte det lät jag det vara så. Men Mio själva varnar om att inte göra så måste jag tillägga. Så det kanske är en bra idé att göra rätt ändå, vill inte ha på mitt samvete om något händer. Se åtminstone till att välja LED som inte blir varma!
Alltså har precis haft en tankevurpa om tavellister eller icke. Men såå snyggt ju! Självklart ska jag ha det ser jag nu! Men har du de vanliga från Ikea eller några djupare när du får plats med krukor också eller är det väldigt små krukor? Jättefint att blanda in lite växter!
Tack! Ja, jag har de vanliga tavellisterna från Ikea med ett djup på 12 cm och det är alltså väldigt små krukor. Men de är ändå relativt generösa, tavellisterna på Rusta har ett djup på 8 cm i jämförelse.
Fint du har det! Är du nöjd med soffan? Är den skön att sitta i? Letar efter en skön och mjuk soffa men den ska samtidigt se bra ut. Tycker det är så svårt. Just nu har vi en från Mio som är så hård att sitta i. Har provat Kivik från Ikea. Den var skön men den är kanske inte världens finaste haha
Tack så mycket! Vet att jag redan har svarat på detta, men jag har fått många frågor om min soffa på sistone så vi tar det igen. Jag är supernöjd! Den är dock inte speciellt mjuk, men jag vill inte ha en mjuk soffa, gillar mer när den är halvhård. Så om du är ute efter en mjuk soffa vill jag inte rekommendera denna. Men jag är som sagt nöjd. Det enda negativa tycker jag är att den drar till sig hår, men jag fäller orimligt mycket, så det är nog mer mitt fel än soffans. Jag dammsuger den en gång i veckan och då är det lugnt. Här är modellen jag har.
Förresten jag har en fråga till nästa frågor & svar som du kanske kan hjälpa till med: Förra året bodde jag i en stad där jag knappt kände någon, jag mådde inte bra psykiskt och jag jobbade över varje kväll och varje helg för ett jobb som jag inte ens gillade. Hursomhelst, jag tog steget och sa upp mig, nu bor jag i en stad där flera av mina vänner bor. Jag har ett jobb som jag trivs med och mår tusen gånger bättre än för ett år sedan. Så skönt, livet löser sig ibland trots allt!
Men (finns ju alltid ett men) jag känner mig rätt stressad över livet utanför jobbet. Numera bor jag i samma stad som min syster som har social fobi. Hon har inga vänner så hennes enda sociala umgänge utanför sitt jobb är att umgås med mig. Jag planerar alltid in att umgås med henne minst 2 ggr i veckan varav en gång är något lite mer “kul” än bara ta promenad eller hänga hemma hos någon av oss. Om jag gör något annat, till exempel är iväg med vänner över helgen, får jag alltid så dåligt samvete för då vet jag att min syster är helt ensam en hel helg. Hon anmärker ibland att hon tycker jag spenderar mer tid med mina vänner än med henne. Sedan har jag en vän som gärna vill träffas flera gånger i veckan. I vårt kompisgäng är vi två de enda som är singlar därför ser hon oss två som lite partners in crime. Om jag inte orkar följa med ut på en lördagkväll eller om jag går hem från en AW vid 22.00 så tycker hon att jag är “tråkig” vilket hon gärna säger till mig.
Båda personerna i mitt liv tar mycket energi från mig, jag tänker alltid hur jag ska planera veckan eller helgen utifrån vad de vill göra. Sedan har jag ju andra vänner som jag vill umgås med, jag vill hinna träna, gå på nån tinderdejt ibland och allt annat som man brukar göra. Som en rätt introvert person som jag är, känner jag mig stressad och blir ängslig av att mina kvällar och helger bokas upp i förväg hela tiden. Mina vänner vet inte om min systers diagnos eller att hon inte har några vänner vilket gör att särskilt min kompis som vill ses hela tiden, inte har mycket förståelse för att jag umgås så “ofta” med min syster.
Oj nu blev det här en hel uppsats haha. Min fråga är egentligen: Hur gör man för att inte låta andra människor komma före än själv när det gäller att planera sin tid? Jag vet såklart att de båda två är vuxna människor som ansvarar över deras egna liv men eftersom jag alltid gjort mig tillgänglig och anpassat mig efter dem är det skitsvårt att ändra på det nu. Även om jag hade mått bättre av att ibland tänka först vad jag vill göra och sen på dem. Har du eller dina läsare några tips? <3 Förlåt för uppsatsen, kram!
Först och främst: heja dig som förändrade dig liv och SÅ härligt att höra att det är bättre och att du mår bättre <3 Vad glad jag blir!
Vad gäller livet utanför jobbet. Jag tycker att det är så fint att du verkligen tar dig tid till din syster och dina vänner. Du verkar vara en så fin person. Det är inget fel i det, men du glömmer något väldigt viktigt. Du finns inte till för andras skull! Ditt liv går inte ut på att tillfredsställa andras behov och göra det andra vill. Du ska och måste se till dina egna behov och vad du vill och inte vill först. Det är inte egoistiskt eller fel att göra så, det är livsviktigt. Du har bara detta liv. Lev det för dig.
Du frågar hur man gör för att sätta sig själv först. Man tillåter sig själv att vara ”egoistisk”. Jag skriver egoistisk inom citationstecken just för det ju faktiskt inte är egoistiskt egentligen, men det kanske känns så. Du prioriterar och ställer upp för dina vänner, men nu börjar det gå ut över ditt liv och ditt mående, du har ju inget val än att backa tillbaka lite. Vem ska tänka på dig om inte du.
Jag vill att du gör två saker den kommande tiden:
SÄG NEJ. Nästa gång en vän föreslår något och du inte känner för det, prova säga nej trots att du inte har en ursäkt. Säg ”nej jag känner för att ha en kväll för mig själv”, eller ”jag orkar inte idag” eller ”det låter jättekul, men är det okej om vi håller det öppet för att blabla”. Du kommer inse att det faktiskt inte alls är konstigt att säga så. Du kan också förklara hur det är att vara introvert. Att du behöver tid för dig själv för att återhämta dig och att det absolut inte är något personligt mot någon, det är så du funkar.
STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV. Nästa gång en vän ger dig dåligt samvete – säg ifrån. Säg att du blir ledsen och förklara varför du känner som du gör.
Sen måste du komma ihåg att trots att detta är jobbigt är det också ett lyxproblem. Tänk att så många vill umgås med dig så ofta! Vilken komplimang! De tycker verkligen om dig, så jag är helt säker på att de kommer vilja ha kvar dig i en något mindre dos också. Ni kanske får en ännu bättre relation dessutom då du slipper känna dig ”kvävd”. Bara bra grejer kommer komma ur detta. Lovar!
Lycka till!! <3
Okej kanske en känslig fråga – men blir du inte stressad när kompisar skaffar barn etc? Jag blir själv sjukt stressad. Alla skaffar barn till höger och vänster och jag står och stampar på samma plats år efter år . Glad för deras skull, självklart. Men ändå ledsen för min egen…
Helt ärligt ja. Dels för att man hamnar på olika platser i livet och det är lätt att glida isär, jag känner mig utanför, men också för att jag önskar att jag var där. Men det är jag inte. Säger som du – glad för deras skull men ledsen för min egen. Livet blir inte alltid som man vill eller trodde, men jag försöker tro att det löser sig till slut. Har inget mer peppigt att säga tyvärr. Men kanske är det en tröst att veta att vi är många som känner såhär, oavsett om man faktiskt vill ha barn eller inte. KRAM <3
Faktiskt dåligt. Har känt mig krasslig hela dagen, men på tåget började snoret forsa (ursäkta info) och jag började känna mig febrig. Men det kliar i öronen och i gommen så tänker ändå att det är pollen och inte förkylning. Hoppas i alla fall. Har tagit två olika pollenmediciner, plus allergi-nässpray, alvedon och ipren nu. Fy tusan. Har inte tid att vara sjuk.
Varför då?
Jobbar bara två veckor till innan semester och har så galet mycket att göra. Gjorde en lista på allt idag och gaaaaah säger jag bara.
Jaha. Är det något kul med denna vecka då?
Nä.
Okej. Jo. Appen säger att det kommer bli sol igen!
Vad ser du mest fram emot?
Att jobbveckan ska vara över. Eller ja, alla dagar fram till fredag i alla fall. Älskar att jobba på fredagar.
Något annat att berätta?
Ja, tre av mina vänner har fått barn inom loppet av tre dagar. Hur sjukt ändå? De är alla på BB samtidigt, haha. Jäklar vad det kommer bli dop och kalas inom snar framtid. Ser fram emot att träffa dom! <3
haha
. Glad för deras skull, självklart. Men ändå ledsen för min egen…
