Idag har jag fotat och skrivit samarbete, gjort en intervju, hämtat paket och poddat. Det är min tur att klippa podden denna vecka, men jag kände bara blöööö jag orkar inte mer idag och bestämde mig för att göra det imorgon istället. Nu ska jag iväg och fira att en kompis fått nycklarna till sin nya lägenhet. Jag är 90% glad för hennes skull och 10% avundsjuk. Hehe. Denna händelse kräver såklart lite bubbel.
I övrigt har jag en så seg vecka. Det enda jag ser fram emot är att det är första december imorgon och då kan jag börja öppna mina julkalendrar. SOM jag har längtat. Man får väl vara glad för det lilla.
+ att jag har en sjukt bra hårdag. Det får man också vara glad för.
Bästa klädesplagget: Allt som är varmt, men särskilt en morgonrock som jag ärvde av min farmor. Den är så stor, röd, varm och fluffig och jag känner mig som en drottning när jag går runt i den. Sjukaste är att jag inte ens behöver strumpor med den på. Så. Varm.
Favoritnagellack: Mörka, helst röda färger. Så konstigt eftersom jag alltid varit en ljusrosa-naglar-tjej. Not anymore.
Serie jag är besatt av: Modern Family. Hallå! Hur kan jag ha glömt denna serie? Jag har två säsonger att ta igen och det är det bästa i min tillvaro just nu. Jag sitter och skrattar högt för mig själv.
Godaste drycken: Ska inte skriva tomtelatte för det vet ni redan. Men vitt te! Tack vare er har jag helt snöat in på det nu. Och läsk! Jag har efter 28 år tydligen gått och blivit en läsktjej?
Bästa kontot på Instagram: Discover_colors. Sitter som hypnotiserad när folk målar, färglägger, skapar och bakar. Älskar sånt.
Favoritskor: Köpte ett par aaaaaaassnygga skor på Black Friday. Jag vet, jag skulle ju inte impulsshoppa egentligen, men åh så värt. Ska jag visa mina Black Friday fynd i ett inlägg eller är det inte intressant?
Favoritlåt: Första december imorgon och då jag jag börja rocka Freddy Kalas Hey Ho. Bästa jullåten i världen!
Jag har stirrat på denna bild i evigheter men kan inte se det! Jag har vänt på telefonen, men fattar ändå inte. Alla andra skriver att de ”ser det” MEN JAG SER INTE?
Jag förstår att det är en hund, men för mig ser den bara misshandlad ut :((
Hur får jag rätt på bilden? Vad är vad? Hjälp mig i denna mycket viktiga fråga så att jag kan sova gott inatt tack.
När jag var och fixade naglarna senast påpekade nageltjejen att jag har en förhårdnad på mitt högra långfinger. ”Jobbar du mycket med händerna?”, undrade hon.
Ehhh nä?
Alltså jag skriver ju mycket, men det ger ju knappast en förhårdnad just där och bara på långfingret.
Lilla gulliga förhårdnaden. Förlåt för mina fula naglar. Ska åtgärda detta, promise.
Jag har funderat länge på vad det här kan tänkas bero på. Har jag en konstig vana? Använder jag något verktyg i vardagen? Sedan slog det mig. Det är när jag äter! Jag pressar in kniven/gaffeln i långfingret när jag äter så pass att jag har ett hack i fingret efteråt! Och det har såklart skapat en förhårdning. Hah. Mina fingrar är minsann inte dumma. Men för att det här inte ska se knäppt ut i framtiden när förhårdningen blir ståtligare och ståtligare ska jag försöka variera hur jag håller bestick. Eller kanske sluta hålla så himla hard core?
Jag vädrade mitt problem med Ida som visade hur hon håller och hon håller tydligen mellan långfingret och ringfingret. Alltså hur märkligt? Visst håller man väl ändå en gaffel mellan pekfinger och långfinger?
En annan sak vi också kom fram till är att vi har iPhonefingrar! Vad är det då undrar ni kanske. Jo såhär:
När jag håller i telefonen har jag lillfingret undertill för att liksom ha stöd och med tiden har tydligen lillfingret blivit krokigt. Svårt att fånga på bild, men vänstra lillfingret ser inte ut såhär.
Och kolla på Ida. Hon har fått en grop!
Det blir intressant att se hur evolutionen hanterar det här. Om tvåhundra år kanske vi har extremt krokiga lillfingrar för att kunna hålla våra smartphones bättre? Eller då finns det säkert inte ens smartphones i och för sig… Det kommer väl vara inbyggt i armen, eller så kommer vi ha ett chip i hjärnan som tillåter oss att se den digitala världen likt en projektor framför oss hela tiden? Den som lever får se.
I lördags var jag ute med en kompis och drack drinkar. Vi stod vid baren med ryggen mot folkvimlet när en man 50+ går förbi och säger ”du kan inte stå sådär” till min kompis. Hon stod och letade efter något i sina fickor och var därför lite böjd framåt precis när han gick förbi. Hon förstod ingenting och frågade ”va?”. ”Du kan inte stå sådär”, upprepade han. ”Varför säger du så” frågade hon varpå han säger ”man kan inte stå sådär i dagens me too-samhälle. Man måste vara försiktig”. Min kompis blir väldigt obekväm, vet inte vad hon ska svara och jag säger ”hon får stå precis hur hon vill”.
Då tänder mannen till och ställer sig med hela sin kropp över mig och skriker ”DET VAR ETT SKÄMT”. Jag blev rädd, men tänkte att jag inte skulle vika mig och svarade bara kort ”det var inte kul”. Alltså jag har aldrig sett någon bli så arg. Det var ilska i hans ögon och hela hans kroppsspråk var hotfullt. Hade vi varit ensamma är jag säker på att han hade slagit till mig, så arg var han. ”Det var ett skämt”, skrek han igen, någon centimeter från mitt ansikte och innan jag visste ordet av det ingrep en vakt. Jag hörde hur han skrek till vakten att det bara var ett skämt och att man ”inte får säga någonting i dagens samhälle”, men som tur var tolererade vakten inte det och slängde ut honom. Jag var helt skakig efteråt. Verkligen så läskigt. Jag och min kompis förstod knappt vad som hänt och min kompis mumlade ”men jag letade bara efter min telefon”. Precis som att det var det som var problemet.
Jag har tänkt mycket på det här efteråt. Jag har absolut varit med om dryga män när jag varit ute, men så hotfull har någon aldrig varit. Och så har jag tänkt på alla skämt jag hört om hela me too-grejen. Hur farligt det är. Hur viktigt det är att vi inte förringar kvinnors upplevelse, att vi slutar förminska och skämta om sexuella övergrepp. Det är inte roligt. Åtminstone verkligen inte i det sammanhanget, på det sättet, från honom. Den mannen är egentligen hela poängen till me too bara att han inte förstår det själv. Han går runt och är bitter och arg över me too och blir plötsligt ännu en anledning till varför det är så viktigt.
Såhär i efterhand är jag stolt över min reaktion. ”Hon får stå precis hur hon vill” och ”det var inte kul” var nog det mest rimliga jag kunde sagt. Men självklart hade jag inte vågat om inte det stod en massa människor runt mig som såg vad som hände. Då hade jag säkert bara skrattat osäkert, sagt förlåt och han hade fortsatt med sin kväll medan vi hade gått hem obekväma och begränsade. Som så många gånger förut. Nu gick vi förvisso hem kort därefter uppskakade av hela grejen. Men ändå. Den här gången vann jag.
Jag en timme tidigare. Innan jag kunde torka en främmande mans saliv från mitt ansikte.
Igår hade jag så mycket julfeeling helt plötsligt. Jag ville slå in julklappar, göra pepparkakshus, pynta julgranen (som jag ehh inte har) och ha Michael Bublé på repeat. Men jag hejade mig och kom fram till att jag skulle äta något juligt i alla fall. Frågan var bara vad? Lussebullar är tråkigt, pepparkakor är tråkigt och helt ärligt hatar jag att baka.
Men saffran kan man ju ha i matlagning också! Då i mitt mörka hus steg idén med tända ljus och jag hittade detta recept som jag bestämde mig för att prova. Det blev lite små ändringar:
Ingredienser:
Lök
Chili
Zucchini
Körsbärstomater
Grönsaksbuljong
Matlagningsgrädde
Räkor (receptet säger räkor i lake, men jag valde att skala själv = 1000 grr godare)
1 gram saffran
Pasta
Gör såhär: Skala räkorna. Ja, jag vet att detta evighetsuppdrag är såå tråkigt. Men jag lovar, det lönar sig. Fräs zucchini, chili och lök. Salta och peppra ordentligt. Häll på grädde och krydda med buljong och saffran. Koka pasta al dente och häll sedan i pastan och körsbärstomaterna. Servera med räkor. Ät!
Ett mycket enkelt recept! Betyget då? Jag måste erkänna att jag inte var såld till att börja med. Det är typ som att äta flytande bulle med pasta och grönsaker….not so nice. Men när jag lyckades tänka bort sammanhangen som jag annars är van vid saffran blev det intressant. Det enda jag tidigare förknippat det med är ju lussebullar (och en fisksoppa för tusen år sedan). Dessutom var det nästan godare idag när jag åt det till lunch. Precis som att jag redan vant mig? I alla fall. Om ni tror ni skulle gilla kombon räkor + chili + saffran så laga detta pronto! God jul.
