Alltså jag vet inte om jag har dålig karma eller något, men dåliga saker bara fortsätter hända. Visserligen inte så allvarliga, men ändå. Komigen give me a break.
Kom hem, maten var färdiglagad och allt. Så lyxigt <3 Han hade till och med letat fram någon tomteljusstake(?) som han tänt och jag tänkte ”åh vad mysigt”.
Sen skulle jag städa efter maten, torka av bordet och så. Klantig som jag är böjer jag mig över ljusen(!!!) och håret tar fyr. Det var verkligen stora flammor i håret och det hann brinna en del innan jag reagerar och släcker elden med händerna och får stora hårtussar i händerna. Tack kära reaktionsförmåga, för jag fattade verkligen ingenting. Även efteråt så stod jag där med hår i händerna och bara…va?
Nu har jag försökt klippa bort alla brända toppar så gott det går och har tvättat håret tre gånger. Det dumma är att det liksom inte brinner rakt, utan det brinner ju uppåt och därför är det jättesvårt att klippa bort det.
Men det är inte så farligt faktiskt. TUR att jag har så himla mycket hår att det knappt syns och tur att jag hade överhåret uppsatt (Legolas-style). Jag får fira julledigheten med ett frisörbesök tror jag, sen är det nog lugnt. Lite ojämnt hår har ingen dött av.
Jaja. Nu ska vi fortsätta vädra för att försöka få ut den vidriga bränt-hår-lukten. Det stinker i hela lägenheten.
Jag har ju haft svårt att sova på sistone och måndag- torsdag förra veckan var det i princip omöjligt. Efter att ha kämpat med att försöka ligga bekvämt på ryggen (vilket inte går!!!!) (hur gööör folk som frivilligt väljer att sova på rygg?) med en mage som kändes som att den var fylld med tegelstenar struntade jag helt enkelt i det och läste böcker istället. E-böcker alltså, världens bästa grej!
Tänkte tipsa om två böcker som jag tyckte om extra mycket:
Glöm mig – av Alex Schulman. Ni vet säkert redan, men boken handlar om Alex relation till sin mamma som missbrukade alkohol. Åh, vad jag tyckte om denna bok. Den satte verkligen spår i mig. Det är så bra skriven och jag älskar balansen mellan ”nutid och dåtid”. Alex sätter ord på känslor, tankar och situationer som ingen annan och jag kan tänka mig att denna bok kommer vara och är terapi för många, inte minst för Alex själv.
Elva år i fångenskap, av Michelle Knight. Jag vet inte om ni minns fallet med Ariel Castro som uppdagades 2013? Han hade kidnappat tre kvinnor och höll dem inlåsta i sitt hem där han misshandlade dem och hade dem som sexslavar. Den ena kvinnan, hon som kidnappades först, har skrivit en bok om vad hon varit med om. Jag var lite skeptisk till att börja med då språket, enligt mig, inte är så bra, det är väldigt talspråkigt och dagbok-igt. Men efter att ha läst en bit så var det just det som jag gillade. Det är ju hennes berättelse, inte en litterär upplevelse. Alltså ni kan inte börja att förstå vilket fruktansvärt liv hon haft. Det går nästan inte att tro det. Man känner sig inte direkt berättigad att gnälla över en liten töntig titthålsoperation när man läser den här kan jag lova.
Tyvärr är böckerna inte särskilt glada, men väldigt intressanta. Har ni något boktips till mig så shoot! Vad läser ni?
Godmorgon! Då var jag ”tillbaka till livet” igen. Äntligen! Jag har inte lika ont och kan äntligen sova normalt och gå utan att böja mig framåt, vilket min rygg är glad över. Jag är fortfarande så himla svullen, men det ger nog med sig snart. Är på väg till jobbet nu.
Förra veckan känns bara som ett deppigt stort hål. Jag gjorde i princip ingenting, låg bara inne och fanns typ. På nätterna när jag inte kunde sova läste jag böcker. Har två som jag tänkte tipsa er om sen.
Mitt pannband är från Lindex. Sara hade ett likadant och jag tyckte det var så fint, så jag härmade henne. Tyckte att jag förtjänade att unna mig något, så det blev en liten shoppingrunda i lördags, haha.
Tack för alla fina kommentarer. Vet att jag sagt det tusen gånger, men ni är så bra! Evigt tacksam för att just ni hänger här <3
Idag var jag ute för första gången typ någonsin kändes det som. Kände mig som en ny människa efter en dusch och frisk luft. Jag behövde nya plåster och värktabletter och åkte därför ner till apoteket. Väl på stan insåg jag att jag missat att det blivit december, att det blivit jul. Jag hade så stora planer för en julkalender på bloggen, men det blev ju som det blev. Känns lite tråkigt.
Jag har ingen julkänsla alls. Jag har inte ens en julkalender till mig själv och då har jag ändå hintat sönder mig där hemma. Ok, jag fattar att en julkalender från The body shop, Kicks eller Yves Rocher kanske är överdrivet pga dyrt och för att jag redan har massor av produkter…..men inte ens en med choklad? Ja, jag inser hur bortskämd jag låter. Jag får styra upp det här med julkänsla i helgen! Kanske baka lussebullar eller något. Och köpa en kalender till mig själv, haha.
Såhär fint var det på torget.
Jag mår bättre idag. Jag har fortfarande lite ont, men det absolut mest jobbiga är att jag inte kan sova. Det går inte. Jag kan inte sova på rygg annars heller, så det är ju omöjligt nu. Magen är så svullen, tung och spänd och det blir inte bekvämt hur jag än gör. Det enda som fungerar någorlunda är att jag packar in mig med ett täcke, liksom som en mur runt mig. Jag förstår nu lite hur gravida säkert har det, fy vad jobbigt alltså. Jobbigt moment nummer två är att jag har så ont i ryggen. Jag tror det är träningsvärk eftersom jag inte rör mig normalt och exempelvis går lite framåtböjd. Tror jag spänner mig konstigt och därför får ont. Men min axel är i alla fall mycket bättre och det är jag glad för.
Här är min mage. Så sjukt med titthålsoperation ändå. Blir imponerad av vad de kan göra. Genom ett hål i min navel gick i de in, fyllde upp magen med gas och sedan lokaliserade de problemet med en liten kamera. Jag har ett snitt en liten bit under naveln, ett vid troskanten och ett på vänster sida eftersom det var vänster äggledare som var drabbad. Ganska konstigt då jag endast haft ont på höger sida. Var helt övertygad om att det var något på höger sida de skulle ta bort. Världens bästa grej förresten! Jag fick låna gravidbyxor av Sara! De har verkligen räddat mig. Jag hade inte ett enda par byxor som inte hade en resår som satt på någon av såren. Tror jag ska behålla de där byxorna även efter jag läkt…..så sköna.
Mina stackars armar som har agerat nåldyna i tre veckor. Nu slipper ni.
