Det är storm ute och kollektivtrafiken är inställd. Men vi har det rätt bra här. Vi har ätit mat och nu ska vi dricka te och se på film, hur mysigt som helst när det stormar utanför fönstret. Hur har resten av Sverige det? Hoppas inte att ni är fast någonstans.
Jag får se hur det står till med trafiken imorgon, annars får jag väl stanna här för evigt. *ÅååÅÅåHH neeEj*
Jag gav hela köpa-julpynt-projektet ett nytt försök igår, med uppmaning av Lina. Men tydligen är jag kräsen? Jag gillar inte rött och jag vill absolut inte ha något som man hänger upp någonstans, och i julpyntsvärlden är det svårt att komma från.
Men detta köpte jag:
Är på riktigt lycklig över pepparkakstvålet. Genialiskt! Och pepparkakor kan man väl ha hemma såhär i december.
Det här dygnet blev lite konstigt. Jag fick ta det sista tåget hem inatt och var hemma strax innan sex på morgonen. Sen hade jag en intervju vid 11.00, så sömnen tog jag först ikapp nu. Men känner mig utvilad och glad, så jag klagar inte.
Ikväll ska jag på dejt. Killen jag träffar har bjudit hem mig på mat. Ska bli supermysigt!
Jag och Bettsan igår.
Spontana tjejen är i farten igen. Paow ringde innan och tyckte att jag skulle gå ut i Malmö ikväll (antar att det är någon Paradise-turné de håller på med?) och jag tänkte att det inte var en bra idé. Men så ringde Betty och bjöd in mig på glögg- och vinkväll. Och jag tänker att….okej…varför inte? Tråkig kan jag vara en annan dag.
Jag får se om vi går ut i Malmö också. Men just nu är jag pepp.
Så då sticker jag iväg. Lite ego-pics på det:
Note to self: Sluta göra peacetecken hela tiden. Störigt.
Vi är på plats i vårt pluggnäste.
Man har rätt många böcker om man kan leka inte röra golv:
Ja. Vi kanske borde sluta leka det och sätta igång istället. Good point.
Igår hade jag en spa-dag och skämde bort mig själv lite. Man får ju ta vara på att man har en ledig dag typ någonsin. Shellack man gör hemma är bästa uppfinningen. Jag hatar att måla naglarna, men jag tycker ändå det är trevligt att ha fina naglar. Så nu behöver jag bara fixa dem var tredje vecka.
Nu är jag på väg för att träffa B-uppsatsgruppen. Vi blev totalsågade på vårt handledningsmöte och måste i princip börja om. Vi måste alltså göra om allting. Jag vill lägga mig ner och gråta. Men det tjänar ju ingenting till, så det är bara att bita ihop och kämpa på.
Tentan gick som väntat, men det är ingen panik över det. Den verkade ändå relativt lätt, så jag fixar den nästa gång. Får väl hoppas att jag lyckas koncentrera mig inför den.
Betty drog med mig på lite tröstshopping efter tentan så det är vad jag gjort idag. Jag tänkte köpa jupynt också. Men alltså, nej. Jag har inte ens ett ordentligt porslin eller matchande handdukar eftersom jag aldrig riktigt känt att ”här kommer jag att bo ett tag”. Så vad ska jag med julpynt då? Dessutom megatråkigt när man bor själv. Kanske har jag julmognat till nästa år. Vi får väl se.
”Vinka då Betty”, sa jag. ”Nej, jag finns ju inte”, svarade hon.
Kolla träningslinnet hon köpte. Snacka om att sätta press på sig själv! Det är ju inte så att man kan fuska lite eller gå på löpbandet om man har på sig det där.
En kul grej hände förresten när vi skulle gå under en sån där arbetsställning vid ett hus. Det är ju skitläskigt att gå under sådana eftersom att man tänker att något ska trilla ner, så vi gick fort under. Men plötsligt rasslar något till och vår impuls är att börja springa. Bara det att Betty liksom sprang i slow motion. Hela kroppsspråket var att hon sprang, men hon kom ingenstans. Som när man försöker springa i en dröm. ”Varför gjorde du så”, frågade jag efteråt. ”Det kändes pinsamt att börja springa”, svarade hon. Så det var mindre pinsamt att låtsas springa? Haha åh. Älskade människa.