När jag blir gammal ska jag vara sådär störig och jobbig. För att jag får. Jag är ju gammal. Sex saker jag ska göra:
1) Hytta med näven åt saker jag inte gillar. Eller åt saker jag gillar också. Åt allt.
2) Säga att ”det var bättre förr”.
3) Gå sakta. Speciellt på ställen där folk inte kan gå förbi mig, som i smala gångar i matvaruaffärer. Dessutom ska jag titta länge på saker. Jag ska stanna flera gånger för att titta på saker. Länge. Kvittar vad det är.
4) Förklara vem alla är på bilder. När mina eventuella barnbarn och deras kompisar kommer på besök ska jag ta fram ett album med bilder och så ska jag gå genom bild för bild och förklara vem absolut alla är på bilden. Trots att det är totalt irrelevant och alla bara vill att jag ska komma till poängen. Om det ens finns album då. Eller så får jag förklara vem alla är på min smartphone. Ni fattar grejen.
5) Betala med mynt. Jag hoppas då verkligen att vi fortfarande använder mynt för jag ser så fram emot att betala genom att sakta lägga fram ett och ett mynt, räkna fel, börja om igen och skapa en milslång kö bakom mig. Fast jag är rätt säker på att mynten är borta, så jag får slå fel kod eller något.
6) Göra olagliga saker och hyss. Ingen misstänker ju en gamling.
Det är just dessa situationer man älskar som blivande kommunikatör. Jag vet inte om ni har hängt med, men SVT gick ut med att allt som delas under hashtaggen #mittos14 är till deras förfogande. De har rätt att använda bilderna, beskära bilderna, bearbeta bilderna hur de vill obegränsat i tiden. SVT ”äger” alltså hashtaggen.
De kom väl på att man inte kan göra så eftersom att de ändrade villkoren för några timmar sedan. Läs mer HÄR.
Hur som helst, kolla resultatet för hashtaggen på Twitter. Jag DÖR vad roligt:
Jag har det himla bra. Hänger i pojkvännens pyjamasbyxor och alldeles för stora raggsockor och blir serverad mat. Jag frågar om jag ska hjälpa till och får ”nej sitt du”, till svar. Bästa.
Idag är en pluggdag. Jag har läst genom B-uppsatsen för sista gång innan inlämning (äntligen!) och nu pausar jag för att gå genom mejlinkorgen för att sedan fortsätta med annat.
Vi har bara kramats och sett Sherlock hela dagen. Jag mår väl inte jättebra. Anledningen är ännu ett roligt brev som låg och väntade igår.
Det var ett brev från vårdcentralen och jag visste redan innan jag öppnade vad det skulle stå. Brevet var nämligen lite för tjock och innehöll lite för många papper för att det skulle kunna vara något bra. ”Hej-testet-visade-inga-cellförändringar-ha-det-bra” kräver nämligen bara ett papper. Jag fick alltså besked angående cellförändringarna och de är kvar. Så om några veckor ska jag göra en konisering. Eller en ”slyngkonisering” som det stod.
Anledningen till att jag berättar om det här är för att jag vill påpeka hur viktigt det är att gå och ta cellprov och också för att det hjälper mycket att höra om era historier och erfarenheter. Är det någon som gjort en konisering? Vad är skillnad på det och slyngkonisering?
Min pojkvän har kommit på bästa grejen när jag är pms:ig. Han låter mig gå in på hemnet och dissa inredningar. Sedan sitter han bredvid och skrattar. Kan tyckas vara elakt, men bättre än att det går ut över honom.
Förresten! Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute. Nytt nummer = ny krönika. Och inte nog med det så testar jag dejtingapppar. Spring och köp!
Jag skriver mina krönikor och andra texter några månader innan tidningen kommer ut. Så jag och min pojkvän hade precis börjat träffas när jag testade en hög dejtingappar. Kändes ju inte lite fel. Haha.
Vad glad man blir när man är super-pmsig och kommer hem till sin pojkvän som dukar fram kakor. Kan nästan förlåta honom för att han hällde mjölk i mitt te. Nästan.
