Mindre kul besked nr.2
Vi har bara kramats och sett Sherlock hela dagen. Jag mår väl inte jättebra. Anledningen är ännu ett roligt brev som låg och väntade igår.
Det var ett brev från vårdcentralen och jag visste redan innan jag öppnade vad det skulle stå. Brevet var nämligen lite för tjock och innehöll lite för många papper för att det skulle kunna vara något bra. ”Hej-testet-visade-inga-cellförändringar-ha-det-bra” kräver nämligen bara ett papper. Jag fick alltså besked angående cellförändringarna och de är kvar. Så om några veckor ska jag göra en konisering. Eller en ”slyngkonisering” som det stod.
Anledningen till att jag berättar om det här är för att jag vill påpeka hur viktigt det är att gå och ta cellprov och också för att det hjälper mycket att höra om era historier och erfarenheter. Är det någon som gjort en konisering? Vad är skillnad på det och slyngkonisering?
0
Hanna
| #
Fy bubblan! Har aldrig varit med om det eller hört det förut men vad det än är, lycka till!! Hoppas verkligen att förändringarna försvinner efteråt.
Svara
Sanna
| #
Ville bara glädja dig med min erfarenhet av ingreppet som jag gjorde för 2 år sedan (hade starka förändringar på mitt första cellprov), hur som helst- NO. BIG. DEAL.
Hur lätt som helst med lokalbedövning, man får nån lugnande tablett, o det enda lite obehagliga i det va faktiskt just bedövningen. Va hemma dagen då ingreppet gjordes, sen va allt som vanligt igen.
Jag tycker det är extremt viktigt att lyfta fram att cellprover är viktiga (och väldigt dumma att skippa!), stort tack för att du gör det,men också att det faktiskt är en extremt liten sak att göra med tanke på vad den kan rädda dig ifrån framtiden. 🙂
Det kommer gå som en dans!
Svara
Amanda
| #
<3
Svara
Siri
| #
Jag hoppas hoppas verkligen att allt löser sig Regina! Du och din blogg är bäst <3
Svara
Annika
| #
Hoppas allt löser sig till det bästa, ta hand om dig! <3
Svara
Sara
| #
Stor kram!
Svara
Rebecka - bloggar om skönhet och vardag
| #
Jag har inte varit med om något av det, men jag är – tillsammans med alla andra läsare – med dig hela vägen. Hoppas verkligen att allt går bra. <3
Svara
Lotta
| #
Jag jobbar på en gynekologisk operationsavdelning, där vi gör en hel del koniseringar. Jag har aldrig hört att man skiljer på Konisering och slyngkonisering i våra program, det är väl mer eller mindre samma sak. Slyngkonisering är namnet på en metod av kon. Du får gärna maila mig om du undrar mer.
Svara
Nea
| #
Jag föddes med cancer, till en början märktes inget fel på mig, men när jag var tre veckor upptäckte de att det var något som inte stämde med mina ögon och att jag var ovanligt trött. Det visade sig att jag hade cancer i båda ögonen (retinoblastom) och de hade inget annat val än att operera bort det ena ögat och strålbehandla det andra, annars skulle jag ha dött. Jag var då bara fem veckor gammal. Ett tag senare fick jag ett återfall i ögat jag hade kvar och jag fick strålbehandlas igen. Nu idag har jag förlorat en stor del av min syn, men lever och mår bra i övrigt. Nu går jag på kontroller regelbundet för att vara säker på att det inte ska komma tillbaka. Även om jag är ledsen för att det skulle hända mig är jag tacksam för att jag mår bra och har klarat mig så bra ändå. Vad jag vill säga med det här är att detta hände 1994 och om det hänt senare skulle mer av min syn ha kunnat räddats och nu är det 2014 och forskningen har gått oerhört mycket framåt vad gällande cancer, dessutom har ni nu uppmärksammat problemet och har stor möjlighet att få ordning på det. Så var stark och tänk positivt, det är det jag försöker göra hela tiden, för om jag tänker på att det kan komma tillbaka skulle jag bara lägga mig ner och ge upp.
Försök ha en mysig kväll nu och kolla på en bra serie! Styrkekramar!
Svara
Viktoria
| #
Jag har precis också fått reda på att jag har cellförändringar. Gjorde test nummer två förra veckan där de ”skar av” bitar från min livmoder, det var verkligen ingen trevlig upplevelse. Jag väntar nu på svar från testet men läkaren trodde att jag skulle behöva göra en konisering. Så jag har inte gjort någon än men ville bara säga att du inte är ensam. Detta är väldigt vanligt. Dock är det ju inte roligt. Tycker det är jättebra att du tar upp det här viktiga ämnet på din blogg! Lycka till!
Svara
Citrin
| #
Åh fy fan 🙁 Håller tummarna för dig! De flesta förändringar försvinner ju faktiskt av sig själva som tur är.
Mitt ena nyårslöfte är att i år våga göra cellprovet… Tack för påminnelsen ska ta tag i det i veckan!
Svara
Mikaela
| #
Skickar en styrkekramar och vill säga att det är så grymt av dig att ta upp detta. Peppa varandra att ta hand om oss själva och varandra!
Svara
Katarina
| #
Jag gjorde en konisering. Ingen aning om vilken sort dock men jag bad om att bli sövd. Gick kanon. Nästa kontroll var förändringarna borta.
Svara
Anette
| #
Jag gjorde en under narkos för 4 år sedan. Så jag kan inte säga något om smärta eller själva ingreppet. Men efter hade jag väldiga problem med att blödningen inte stannade av. Jag fick gå in igen och bränna så att de skulle läka. Kunde inte lyfta tungt eller bära matkassar på 2 månader.
Svara
Mikaäla
| #
det var ju en lugnande kommentar hehe..
Svara
Madeleine
| #
Hur gjorde du för att få bli sövd? Bad du bara om det? Jag ska nämligen göra en i maj o jag är livrädd för både sjukhus och nålar.. Och varför kunde du inte bära tungt på två månader?
Svara
Robert
| #
Trist att höra. Håller tummarna för att det ordnar sig. 🙂
Svara
Maja
| #
Gjorde en konisering för två veckor sen i Lund. Det gick nästan lika fort som själva testet, och kände inte ens av lokalbedövningen, men det kan nog vara personligt.
Iaf fick jag inga blödningar efteråt alls och jobbade samma kväll utan att känna av det. Vet inte vad just slyng står för, men på mig tog de bort typ en hasselnötsstor bit.
Tror det kommer gå fint för dig, de brukar åtminstone var väldigt snälla vid sådan ingrepp.
Svara
Elin
| #
Usch, jag har aldrig vart med om något liknande men jag skickar 1000 styrkekramar över nätet. Hoppas allt går bra <3
Svara
Amanda
| #
Allt kommer gå så himla bra! Kram <3
Svara
Linnea
| #
Nej, fy! Jag har inte gått igenom det själv.. Men som du skriver, fantastiskt att vi får denna möjligheten i Sverige. Framförallt så är du fantastisk som delar med dig och uppmuntrar till att ta testet!
Ska hålla alla tummar för dig
Svara
Evve-Normal is boing!
| #
Jag hoppas verkligen allt löser sig för dig. Skickar styrkekramar sålänge <3
Svara
olivia
| #
Jag vet inte om det är till nån tröst, men de flesta cellförändringar är ofarliga, även om man går vidare med andra undersökningar. Kraaaam
Svara
LB
| #
Usch det där beskedet är hemskt! Jag fick själv samma besked på min första kontroll, panik! Fast om man läser på lite så finns mycket bra info. Cellförändringar är vanligt och oftast lätta att behandla. Jag gjorde en konisering för typ 3 år sedan, fick embla salva att smeta in där nere och sedan lokalbedövning. Kände absolut inget, tyckte faktiskt det var mkt när smärtsamt att ta biopsierna vid förra besöket! Blödde lite sedan men inte mkt, lite molande mensvärk någon dag bara. Var hemma från jobbet samma dag men jobbade som vanligt efteråt, fick bara inte lyfta tungt på typ 3 veckor. Antar att dom gjorde slyngkonisering på mig, läkaren använde en liten slynga o brände bort ca 1 cm vävnad. På första årerkontroll hade det inte läkt helt och jag hade fortfarande lindriga cellförändringar/tecken på viruspåverkan men dom valde att avvakta och kontrollera med nytt cellprov. Nu har jag varit frisk på senaste 2 kontrollerna. Skitläskigt men mycket vanligt, och jättebra att det upptäcks i tid! Skulle bara önska att sjukvården var bättre på att informera så man slapp bli livrädd o tro man ska dö av cancer direkt.. Lycka till!!
Svara
Mia
| #
Styrkekramar! <3
Svara
Josefine
| #
KRAM vill jag börja med att skriva, sen vill jag säga att jag förstår dig verkligen för jag gick själv genom samma sak i början av förra året. Jag blev verkligen helt förstörd inför beskedet om en operation (minns nu inte om det var en konisering eller slyngkonisering, men gissar på det sista). Hade diverse existentiella funderingar och kände mig fullkomligt nere. Men, något som jag känner var bra i efterhand var att jag ringde till mottagningen där jag skulle utföra op och frågade de frågor jag hade, jag ringde flera gånger och ville vända och vrida för att förstå va allt egentligen innebar. Vid optillfället pratade jag en stund innan med läkaren och han lugnande mig med sina tydliga svar och var väldigt förstående.
Jag var väldigt rädd inför op, rädd för att det skulle göra ont osv. Med såväl bedövning som själva ingreppet, men bedövningen kändes typ inget (tydligen har vi inte så mycket känselnerver utanpå livmodertappen, desto fler inne dessvärre då men det handskas man ju inte med vid detta tillfället ;). Det hela gick ganska snabbt, jag hade med mig min mamma som stöd och hon höll min hand under hela tiden och efteråt kändes nästan inget alls, lite lite mensvärk. Jag kunde till och med ta en fika med mina vänner i stillsamhet efteråt men åkte snart hem, tog det lugnt och myste hemma. Blödde typ inget efteråt men hade lite flytningar… Sen vart det liksom bra igen. Och efter några månader var det dags för ett nytt test och det visade sig sedan visa att allt var som det skulle igen 🙂 Himla lättnad! Och jag är så glad att jag gjorde mitt förta test och fick bukt på det med en gång, innan det hunnit gå mycket längre och bli värre.
Du ska se att det kommer gå hur fint som helst för dig, verkligen. Allt blir bra till sist! Kramar i massor och massor med mod <3
Svara
Lovisa
| #
Styrkekramar till dig! Håller alla tummar
Svara
Linnea
| #
<3!!!
Svara
Anna
| #
Massor av kramar till dig <3 förstår att du är orolig, men jag känner verkligen på mig att det kommer gå superbra!
Svara
Ida
| #
Jag fick mitt svar för ngn vecka sen och jag var okej ! Det var jobbigt att vänta tyckte jag ;P
Svara
Amanda
| #
Min storasyster fick göra det förra året, men allt gick bra och det var verkligen ingen fara sen 🙂 Var inte orolig!!
Däremot är jag lite orolig.. hur bokar man in sig på cellprov testen? Är 23 år och bor i England, vet inte hur det funkar riktigt men får väl kolla upp det..
Svara
sanna
| #
Hej! För ca4år sedan fick jag hem ett brev som sa samma sak. Med en klump i magen dök jag upp på sjukhuset på operationsdagen, för att göra en konisering. Bytte om till snygg skjorta och knästrumpor. Låg på en säng, fick värktabletter och läste skvallertidningar. Kördes till operationssalen, fick lägga mig på nästa säng. Väldigt snälla sköterskor som berättade om allt som skulle hända. Blev sövd, vaknade av att en sköterska serverad saft och en fralla. Fick ligga kvur tills jag visade att jag var ok efter narkosen (gick jättebra och kände inte av något!). Sen åkte jag hem. Livrädd för att det skulle göra ont när jag gick/satt/var på toa. Men det kändes ingeting! Himla bra grej är att man får komma tillbaka flera gånger för att kolla att allt är borta. Vilket fick mig att känna mig mycket säkrare! Stressa inte upp dig i onödan, en sak itaget. Stor kram
Svara
Lolo
| #
Vet inte vad skillnaden är på de olika begreppen, men jag har gjort en konisering. De började med att lokalbedöva och då fick jag lite hjärtklappning, vilket de informerat om att man kunde få. Det var det som jag tyckte var mest obehagligt med allt. Jag blev erbjuden att lyssna på musik i hörlurar under hela ingreppet och det gjorde jag. Allt som allt så var det inte så farligt, inte för mig i alla fall.
Svara
Camilla
| #
Har en kompis som gjorde det under narkos för ett par månader sedan, ingreppet gick fort och hon tom cykla hem efteråt, hon fick ett brev ett par veckor senare att de fått bort alla förändringar!
Svara
Lola
| #
🙁 Vad tråkigt! Hittade lite info om skillnaden här: http://www.sexperten.nu/uncategorized/konisering/
Lycka till! Kram
Svara
Malin
| #
Stor kram till dig!
Svara
Åsa
| #
Hej! Jag har gjort en konisering och förstår att du är nervös, vilket jag själv var innan. Ingreppet gick väldigt fort mig, cirka 15 min och i den tiden ingick även prat med läkaren. Det gjorde lite ont men gick över samma dag för mig. Nu är mina cellförändringar borta och förhoppningsvis kommer de inte tillbaka. Jag fick gå på extra kontroller efter ingreppet vilket du säkert får. Tycker att det är väldigt bra att du informera om detta så tjejer blir medvetna om hur viktigt cellproven är och att de går och testar sig. Kram
Svara
S
| #
Lite off-topic men hur lång tid tar det innan man får tid för cellprov efter det att man fyllt 23? Fyllde 23 i oktober -13 och har inte hört något. Är lite nojig över saker som cellprov :/.
Svara
Therese
| #
Nu vet jag inte om det är likadant på alla ställen men! På min vårdcentral kallar dom flera stycken samma dag. Jag fick göra mitt första cellprov bara någon månad efter jag fyllt 23, ren slump att det gick så snabbt tippar jag på. Ring och fråga din vårdcentral annars! 🙂
Svara
carro
| #
Jag fyllde 23 november 2012 och har fortfarande inte fått nån kallelse.. vill gärna få den snart
Svara
Fia
| #
Om du vill gå på undersökning så ring och be dem skicka en kallelse eller boka en tid direkt!
Svara
alexandra
| #
beror nog på vart man bor, jag bor i en ganska liten kommun och fick väl kallelsen typ veckan efter att jag fyllde 23.. 😛
Svara
Hanna
| #
Beror som sagt på var man bor! I vissa kommuner (som den jag bor i) skickar de inte ut kallelse förrens efter man fyllt 25. Jag väntade tills dess men rekommenderar att själv gå dit innan det! För att vara på den säkra sidan alltså 🙂
Svara
sofie
| #
Hej Egoina! Jag har gjort en konisering två gånger. Det är inte alls farligt! Jag fick lokalbedövning och lugnande om jag ville. Operationen tog typ tio miniter och jag var nog på sjukhuset i knappt två timmar. Helt smärtfritt och knappt inga jobbiga saker efterråt. Jag var också orolig inför operationen, men det var inte alls farligt. Jag hade kunnat gå tillbaka till jobbet efter ingreppet (men valde ändå att ha hela dagen ledig, skönt att slippa känna press). Kram!!!
Svara
Rebbi
| #
Usch, håller verkligen alla tummar och tår för att det inte ska vara något farligt. Kram på dig.
Svara
Therese
| #
Jag gjorde en konisering för snart två år sen då jag hade mycket cellförändringar. Jag var rätt nervös innan, men personalen var underbar! Fick lugnande innan. Det jag tyckte var obehagligt var bedövningen de satte i livmodertappen, då den ger en hjärtklappning men det var inget som gjorde ont. Sprutan stack till, inget mer. Ingreppet tog ca 15 minuter. Jag blödde inget efteråt men hade rätt ont, som stark mensvärk.
Det kommer gå jättebra!
Jag ska göra cellprov den 5e februari.. det känns lite jobbigt!
Lycka till!
Svara
janne
| #
Jeg er konisert, og det var virkelig ikke noe stress, det lover jeg. Som du skriver: kjempeviktig at man tar celleprøver, for da får man fjernet det som EVENTUELT kan bli til noe skummelt senere. Jeg hadde moderate til alvorlige celleforandringer, men har ikke hatt noe problemer med dette etter konisering.
For min del var inngrepet helt ufarlig, og ikke noe ubehagelig. Jeg merket ingenting, og jeg regner med det er sånn for de fleste.
Dette kommer til å gå bra, du er i de beste hender, og blir tatt vare på. For tenk: det er oppdaget forandringer, og nå kan du få fikset det før det blir noe verre 🙂 Lykke til, dette kommer til å gå lett som en plett!
Og KJEMPEVIKTIG og BRA at du skriver dette i bloggen, så kanskje flere kommer på at de skal sjekke seg. 🙂
Svara
sanne
| #
Usch, hoppas allt löser sig! Båda mina systrar har haft cellförändringar och båda ”klarade” sig!!
Svara
Ellinor
| #
Koniseringen görs med en liten elektrisk slynga, nog det som menas:) Jag gjorde en konisering i höstas, gick jättebra och mådde bra efteråt. Lokalbedövningen var det enda som kändes lite grann. Var jätteledsen vid beskedet om cellförändringarna, men vid koniseringen så sa läkaren att han tydligt kunde se vart förändringarna satt plus att han inte kunde se något misstänkt, då släppte jag katastroftankarna helt! Fick sen brev hem där man konstaterat att det var cellförändringar och ingenting annat. Det dumma är att det alldeles för sällan pratas om det här, men nu när man själv drabbats och pratar om det med andra så märker man hur otroligt vanligt det är!! Tvingade iväg alla kompisar efteråt, varav en också behövt göra en konisering. Så tack för att du tar upp det, det är så himla viktigt! Stor kram
Svara
T
| #
Ligger o gråter när ja läser det här :'( har sådan skräck och rädsla för sjukhus, sjukdomar, smärta och läkare och konstiga saker med kroppen… det enda som tröstar mig är att man kan få sövas och göra det under narkos? Stämmer det, eller krävs det ”något extra” ?
Förstår att du är nere, men hoppas det går smärtfritt och fort <3 jag mår dåligt nu, är snart 22 år, ska man fråga om man får gå o kolla sig redan? Kram
P.s. Varför pratas det aldrig om "vettiga" saker på sexualkunskapen man har vid 15års ålder??!! Det enda det pratas om är att man ska använda kondom, ha sex med någon man är kär i och att killarna kommer hitta rätt hål att stoppa snoppen i… :/
Svara
E
| #
Hej! Jag gjorde det i Onsdags denna vecka. och själva ingreppet kändes inte. Känns mindre än att ”klippa” när man tar cellförändringar, jag antar att du också fick göra det? Hade som mens värk i två dagar. Man får bedövning via sprutor innan som inte heller kändes speciellt mycket. Jag hade lätta och svåra cellförändringar.
Svara
Lise
| #
Jeg har skrevet til deg før om celleforandringer, jeg har grad 3 og skal også koniseres. Jeg har lest mye om det, det gjør visst ikke vondt, men kan blø endel etterpå. Lykke til til oss begge to; det blir godt å få det overstått 🙂
Svara
Louise
| #
Lycka till, det kommer gå bra. Styrkekram!
Svara
Ida
| #
Kram kram från mig.
Lycka till. Ska tänka på dig 🙂
<3
Svara
Blivande sjuksköterska
| #
Hej, Regina!
Jag tycker att det är jätte bra att du väljer att skriva om detta. Många hade säkert tyckt att det är för privat och att den inte hör till bloggen och det är ju givetvis falfritt för alla. Men att du väljer att skriva om det kommer att göra så att majoriteten av dina läsare faktiskt kommer att gå på sina cellprovstagningar hur otrevligt det än må vara!
Beundrar verkligen det! Det är precis såhär en bra förebild ska vara, kunna få sina läsare att se på saker på ett helt annat sätt. Sen förstår jag att hur mycket du än skriver om detta så kan det inte förändra din situation men kanske någon annans. Därför tycker jag att du bevisar att du är en helt fantastisk människa!
Lycka till med allt! Du kommer fixa detta!
Svara
Fia
| #
Jag gjorde precis samma sak efter mitt första cellprov. Jag reagerade precis som du när jag fick beskedet men det visade sig sen att operationen var ingenting. Det enda jag kände var sprutan som jag tror innehöll adrenalin och som fick mitt hjärta slå till en gång, men jag kände inte ens av att någon var ”där nere”. Så här i efterhand är jag bara glad att jag gjorde och fortfarande gör mina cellprov. Hade jag inte gjort det hade jag sannolikt fått besked om cancer några år senare. Det slipper vi nu, men denna lilla enkla operation. Därför är det jättebra att du skriver om det i din blogg, det är på tok för många tjejer som struntar i de här proverna. Kram!
Svara
N
| #
Fick under min första graviditet besked om cellförändringar. Gjorde cellprov i v14 och sedan i v32. Sen ett ca 4 månader efter att sonen fötts. 3 veckor efter det blev det dags för op. Utfördes under lokalbedövning här på vårat sjukhus. Bedövningen var väl si sådär otrevlig känsla men inget man (jag) inte kunde hantera, men resten kändes inte alls. Fick klä mig och gå så snart de var klar. Hade inte ont t efter och blödde inte heller. Inte heller fick jag nå problem att skaffa barn nr 2, snarare lättare. 😉 3,5 år senare har jag två vilda grabbar som springer runt här hemma och jag fick nyss hem ett brev om att mitt senaste cellprov var normalt! Klassas som frisk men i ca 20 år kallas jag årligen för cellprov ist för det vanliga var 3e. Jag hade 3e gradens cellförändringar.
Svara
Hanna
| #
Usch hoppas att allt kommer att gå bra!
Jättestort tack för att du delar med dig av detta. Det gör verkligen att jag känner mig mindre ensam <3
Jag hade cellförändringar vid mitt senaste cellprov och ska tillbaka på kontroll i mars.
Det känns riktigt jobbigt. Mest för att jag alltid verkar vara den som får alla konstiga sjukdomar man kan få men också för att jag alltid förbereder mig på det värsta.
Men jag är glad att jag alltid har gjort mina cellprov när jag ska. Jag är 33 så har hunnit bli några stycken.
Det är riktigt bra och starkt av dig att skriva om detta. Det kanske kan göra att många yngre (bara en är värt mycket) som aldrig gjort kontrollen inte kommer hoppa över den när dom får sin första kallelse
Svara
Malin
| #
Hej! Jag har gjort detta för tre år sen. Det är ju olika hur alla upplever det, men här är min upplevelse och tips:
* jag tog lokal bedövning och inget lugnande, mest för att jag blir så konstig av lugnande 🙂 Gjorde inte ont, men kändes obehagligt i ungefär 40 sekunder.
* jag valde att inte låta några studenter närvara då det gjorde mig lugnare.
* var noga med att fråga vad du får och inte får göra efteråt. Den glömde att tex säga att jag inte fick cykla så jag började blöda ganska mycket efteråt. Men annars var det typ att undvika att bada, cykla, ligga(tyvär) mm.
* har varit på återkoll i gång om år och inget har kommit tillbax.
Det kommer att gå super bra! Kram
Svara
Isabelle
| #
Hej!
Min mamma och moster har båda haft starka cellförändringar och gjort konisering, att man tar bort en bit av livmodertappen. Båda mår fint nu och går på regelbundna cellprovstagningar och alla har varit bra. Vad du ska tänka nu är hur bra det var av dig att gå på cellprovstagningen från första början, tyvärr finns det många som skippar det och det är till största del dem som utvecklar livmoderhalscancer. Nu har du ändå läget under kontroll och en liten operation är på gång, efter det så har du med största sannolikhet blivit av med förändringarna och den eventuella faran är över än om du inte hade gjort detta från början och förändringarna hade fått tillgång att fortsätta växa. Jag tror allt kommer ordna sig, vad jag hört från andra som har varit med om detta så har det gjort det, har inte hört om någon skräckhistoria. Försök nu bara ta det lugnt (i den mån som det går). Ta hand om dig! Bra att du informerar andra om detta.
Svara
T
| #
Jag hoppas det går bra! Kram <3
Svara
felicia
| #
jag fick ingen lugnade tablett, trots att jag ringde innan om bad om det. men kanske olika beroende på landsting. jag tyckte att bedövningen gjorde jätteont, men då är jag ganska känslig också. jag skrek rakt ut och började störtlipa. om det blir en ny gång kommer jag kräva lugnande eller att bli sövd. förr sövdes man ner, men jag antar att de tycker att det är för dyrt (?). jag tyckte att det var ett smärtsamt ingrepp, men det är SÅ VÄRT DET när man får nästa papper på posten där det står att cellförändringarna är borta 🙂
LYCKA TILL! (din blogg är den bästa btw!)
Svara
Sofie
| #
Du är så cool, du vet det va? Och jättestark! Håller mina tummar och tår för att allt går jättebra! Föreställ dig att när du får nästa brev står det att allt ser bra ut 😀 Det är nog en bra motivation 🙂
Svara
Ami
| #
Hej! Jag vill bara berätta hur GLAD jag är för din skull, att du gick iväg och tog prov så att du nu kan ta itu med dina cellförändringar innan de hinner utvecklas till cancer. Jag gick inte i tid och mina förändringar blev en liten tumör som även spred sig, så nu har jag ingen livmoder och gått igenom cell- och strålbehandling. Jag förstår om du är orolig, men kom ihåg att du är varken den första eller den sista som det händer, du kommer klara dig trots att det känns skit nu, du har haft tur i oturen och när allt är över så ser du till att skämma bort dig själv ordentligt!
(PS. Det är helt okej att ta ledigt i tre dar för att ligga hemma och äta glass och gråta. Låt det här få ta det utrymme du vill ge det.)
Svara
egoina
| #
Men usch 🙁 Kram på dig <3
Svara
daniela
| #
lycka till och hoppas allt går bra!
Svara
Tea
| #
Gjorde en konisering för ganska precis ett år sedan och förutom att jag mådde illa efter narkosen var det ingen större grej. Jag var sövd ca 15 min. Kom in vid 7 på morgonen och åkte hem vid halv ett, och då hade jag enbart väntat på läkaren i två timmar. Det brände lite på livmodertappen eftersom jag är lättblödande, och därför blödde jag i stort sett ingenting efter. Jag tog det lugnt den dagen och dagen efter, sen var allt som vanligt.
Min mamma har opererat bort cellförändringar två gånger. Efter andra gången sa de att det kunde bli svårt att behålla ett barn genom en helgraviditet, samt att om cellförändringarna kom tillbaka fick de operera bort allt. Det här var 20 år sedan så tekniken har säkerligen gått framåt efter det. Hur som helst så fick hon ändå två fullt friska barn efter den andra operationen och har inte haft cellförändringar efter det.
Svara
Erika
| #
Jag gjorde en slyngkonisering i höstas. No big deal, jag lovar. Eller bedövningssprutan var värre än själva ingreppet, som kändes mindre än ett vanligt cellprov. Sen är man lite öm i några dagar bara. Jag förstår att beskedet gjorde dig nervös, men det är en väldigt uthärdlig åtgärd för att slippa cancer.
Svara
sara.al.k@hotmail.com
| #
Kram på dig! Det kommer gå kanonbra. Sånna här grejer är så sjukt läskiga.. Jag fick, när jag bl.a gjorde ett cellprov veta att jag hade en 10cm stor cysta på min ena äggstock.
Chocken alltså.. och de kunde inte säga om den var godartad eller inte, operation var ett faktum.
Gick därifrån och grät, bodde i Oslo långt ifrån familjen då och kände mig otroligt ensam och var helt säker på att jag skulle dö eller iaf aldrig kunna få barn.
Jag försöker tänka att genom alla erfarenheter lär man sig något nytt, nu vet jag att cystor är vanligt och vanligtvis ofarliga, jag är mer medveten om hur viktigt det är att gå på kontroller och dessutom vet jag nu att en operation inte är hela världen 🙂
Vet att du inte ska göra samma sak men jag tror att vad det än är man gör ”i den regionen” så känns det extra läskigt.
Kram på dig!
Svara
Louise
| #
Jobbigt med sånna brev. Har själv inte haft några problem, men jag är säker på att det kommer gå bra för dig! Min mamma har haft hur många olika konstigheter som helst som har med underlivet att göra och hon har varit inne på minst 10 operationer.Alla dessa har gått bra och hon mår bra. Andas, var så lugn det går, och ställ frågor till personalen om du har några, de kan svara på allt och det brukar göra mig lugn när jag har haft andra sjukdomar.
Håller tummarna och sänder många styrkekramar
Svara
E
| #
Hoppas det löser sig <3
Jag är 22 år och har aldrig varit på en gynundersökning. Jag är livrädd att dom ska hitta något. Jag vet att det är himla dumt att tänka så. Har flera gånger skrivit upp på min att-göra-lista att jag ska boka en tid, men det blir liksom aldrig av ändå.
Svara
Ylva
| #
Hej!
Jag har gjort en konisering 2009 under narkos (vet inte varför vissa görs under narkos och andra med lokalbedövning??) och det var helt okej. Alltså, inte smärtan och att behöva vara sövd och sedan vakna upp och vara totalt förvirrad, men det kändes bra efter några timmar. Första toalettbesöket var dock vidrigt då det kändes som om jag födde ut en stor medicinboll.
Det jag lärde mig var att faktiskt ta råden att vila och inte anstränga sig på allvar. Jag sket i det och åkte iväg på en spelning med bandet bara två dagar senare, fick inflammation i livmodertappen, skyhög feber och fick fraktas med en skjuktaxi typ 20 mil (var givetvis ute i skogen och spelade) i spöregn till akuten och blev inglad över natten.
Men allt som allt gick själva ingreppet bra, hehe! Förändringarna var borta efter koniseringen, men efter min graviditet 2011 kom de tillbaka och jag har nu förändringar grad 1 som ”ska läka ut av sig själv”. Får se vad som sker i mitt inre nu när jag ska på kontroll under våren…
Svara
Lina
| #
Har genomgått vad som låter exakt samma som dig. Hade lindriga cellförändringar som opererades bort med konisering. De frågade om jag ville bli sövd eller ta lokalbedövning. Valde att bli sövd ( operationen tror jag tog mellan 10-15 minuter) och det var väldigt skönt att inte veta vad som hände. Att jag vaknade upp och trodde narkosläkaren, kvinna i 50 årsåldern, var min engelska pojkvän och jag frågade henne ”What are you doing here?” låg jag och fnissade åt ett bra tag efteråt haha! Mådde jättebra då jag vaknade upp, tror jag var lite hög hehe, och hade inte ont alls efteråt. Fick några veckor senare ett samtal från läkaren som sa att enligt analysproverna såg det ut som att det fått bort cellförändringarna. Har varit på två återbesök och allt har sett normalt ut 🙂 Hoppas allt går bra!
Svara
Tone H
| #
Jeg hadde en konisering for to-tre år siden pga celleendringer forårsaket av HPV-virus. Fikk full narkose (plutselig forstod jeg hele drog-hypen) og inngrepet tok maks 15 minutter. Og… for et halvt år siden fødte jeg en liten gutt, hvor både fødselen og svangerskapet gikk fantastisk fint for seg; uten et eneste lite tegn til at livmortappen var blitt skjært i! Så mitt råd; be kjæresten ta fri fra jobben, og gjør det om til en stor ta-hand-om-Regina-dag. Lykke til! 🙂
Svara
egoina
| #
Tack för din kommentar. Det ska jag göra 🙂
Svara
fru josefine
| #
Jag var faktiskt idag och gjorde mitt första cellprovstagning eftersom jag nyligen fyllde 23 år. Jag tyckte inte det var speciellt jobbigt alls så fattar inte varför många skippar att göra dessa prover. Jag menar det är ju skitbra för då kollar man upp om det är något fel eller ej. Samma sak känner jag för gyn.undersökningar som jag gör regelbundet, det är ju tusen gånger bättre än att upptäcka för sent om det är något.
Svara