Jag lyckades ta mig till skolan idag, men fick gå hem igen efter halva föreläsningen. Jag trodde jag skulle smälta bort så varm jag var. Hoppas verkligen jag blir frisk snart, det börjar bli drygt det här.
Bästa tipset till Alla hjärtans dag eller liknande:
Är det bara jag som tycker att denna kille ser ut som Gordon Ramsey? Haha.
Ska man skriva på Facebook att man har ett förhållande? Om ja, efter hur lång tid?
– Ja, om man vill. Jag tror detta är väldigt individuellt. Vissa ser det som något privat som folk på Facebook inte har något att göra med och andra vill skrika ut det till hela världen. Min personliga åsikt är ”varför inte”. Jag bryr mig inte så mycket. Vill min partner bli ihop på Facebook kan vi det, men det är inte något som gör att det känns mer ”på riktigt” (jag har hört uttrycket ”det är inte officiellt förrän det finns på Facebook” och det stämmer ju verkligen inte).
Om man har varit tillsammans med sin pojkvän i 3 år, han är din bästa vän och du älskar honom. Men du är inte kär längre, du känner ingenting för honom längre, men du vill inte förlora honom. (Om ni gör slut ses ni aldrig igen för ni bor långt ifrån varandra) Vad gör du?
– Jag tror nog att kär-känslan försvinner med åren, men man ska väl ändå känna sig kär ibland. Är det som du beskriver att du inte känner någonting för honom längre hade jag nog gjort slut. Man förtjänar lite passion i sitt liv.
Är tillsammans med en himla fin kille sedan ett par månader tillbaka. Bäst på alla sätt och vis! Sedan första kvällen har vi umgåtts hela tiden och sovit isär max 10 nätter. Vi handlar tillsammans och planerar tillsammans. Vi är oftast hemma hos honom men ibland hemma hos mig. Jag har hundarnas burar hos honom, och vi ska fixa dit dubbelsäng i dagarna. Min fråga är när det är läge att fråga om vi ska flytta ihop? Vi är båda studenter och det blir ju dyrt med dubbla hyror. (Jag har ingen brådska ännu, men jag är en funderare!)
– Jag tycker inte att det finns ett givet svar på den frågan. Jag tycker att man ska flytta ihop när det känns rätt och som det låter på vad du beskriver så är ni nästan redan där. Det du får komma ihåg är att det är ett stort steg och det är inte lika lätt att göra slut om allt skulle skita sig. Men jag tror att när det känns sådär självklart att ni ska bo ihop – då är det rätt!
Dejtar en kille och har inte hörts sedan i lördags kväll. Vi har haft det så bra hittills men jag tycker det är “hans tur” att höra av sig då jag gjorde det sist. Hur länge ska man ha is i magen och vänta innan man ändå borde höra av sig och kolla läget? *hatar spelets regler*
– Haha åh. Dumma spelet. Jag tycker att du kan höra av dig och se vad du för respons. Man brukar ju märka om han vill höras (ställer han följdfrågor, hur lång är hans svar etc.) och sen kan det vara upp till honom. Det kan ju vara så att han tänker exakt samma sak som du, att det är ”din tur” att höra av dig.
Jag är femton år gammal och jag är tillsammans med en kille som är 20år. vi båda fyller år sent på året så vi fyller senare iår haha 
iallafall… vi har varit tillsammans i ungefär 1,5år och jag tror helt ärligt att det kommer hålla livet ut. men återigen.. jag är gravid. killen vet om det men annars är det hemligt än så länge. vi båda vill behålla osv men jag har ett jättestort problem! jag har diabetes (!!!) och det kommer bli massa problem om jag är gravid eftersom att då måste blodsockret bara perfekt men mitt är alltid kaos. jag är jätterädd för vad som kommer hända om jag bestämmer mig för att behålla p.g.a. min sjukdom. men jag vill verkligen behålla om man bortser från diabetesen då. killen vet vad jag tycker om det osv och han säger att han stöttar mig vad jag än väljer och att han inte kommer välja bort mig osv. vad bör jag göra??
– Först och främst måste du fundera på om du vill behålla barnet. Även om ett barn skapas av två personer är detta bara ditt beslut att ta. Vill du ha barn nu? Lova mig att du pratar med utomstående personer om det här. Om du väljer att behålla så får du göra allt du kan för att hålla blodsockret på en bra nivå. Prata med läkare, kostrådgivare osv. Jag har hört att lågkolhydratkost är bra för blodsockernivån, men jag kan ingenting om diabetes, så du vet säkert bättre än jag.
Hej 
Krävs det högskoleutbildning/universitetsstudier för alla jobb? Är liksom inte så sugen på att plugga tentor på 1000 sidor även om jag tror att jag ev. måste göra det för att skapa mig en bra framtid
Beundrar dig för att du orkar med allt plugg 
You make me laugh, keep being you <3
– Haha tack! Gullig du är 🙂 Det krävs inte högskoleutbildning eller universitetsutbildning för alla jobb och man kan även arbeta sig upp. Problemet är dock att det generellt blir svårare utan utbildning. När du kommer på vad du vill göra, eller vad du är intresserad av så kan du kolla upp om det krävs studier för att arbeta med det. Om det gör det så tror jag nog att det åtminstone gör dig lite motiverad när du har ett ”mål”. När du vet vad du vill göra kanske tentor och annat tråkigt känns mer värt det.
jag är påväg att inleda ett “kk” förhållande med en kille jag har känslor för men han har inga känslor på det sättet för mig. han vet om att jag har känslor för honom & gillar mig mkt men skulle inte kunna bli tsm med mig, iaf inte i nuläget. låter säkert sjukt men jag är så kär så bara att få röra honom känns sjukt… ska jag köra eller dra mig ur? vad tycker du Egoina?
– Dra dig ur! Han har inga känslor för dig på det sättet, du har känslor för honom och han vill inte bli ihop. Du förtjänar bättre. Du är alldeles för bra för att gå och vänta på att han kanske kommer vilja bli ihop. Slösa inte din tid på sådana killar! Jag förstår att du är kär och att det är jobbigt, men jag lovar att det går över. Kram!
Om man skalar en clementin och skalet råkar gå av, alltså inte blir en hel remsa, hur gör man då? Kan man fortsätta skalandet?
– Nä. Man får slänga clementinen och ta en ny. Haha nädå. Man fortsätter skala, MEN gömmer clementinen så att ingen ser att man gjort bort sig. Pinsamt ju 😉
Jag har precis tagit examen från universitetet, men jag känner att jag valde helt fel ämne och att det inte passar mig alls. Jag vet nu att jag vill bli läkare istället men har en sådan sjuk åldersnoja (är 24). Är jag dum som tänker så? Känns som att jag slösat bort 4 år av mitt liv på en struntutbildning men att jag är för gammal för att byta bana nu. Hur skulle du ha tänkt kring detta?
– Jaaa, du är dum i huvudet! Haha, nej men tänk vad fantastiskt att du kommit på vad du vill göra! Det som är så bra i dagens samhälle är att man får lov att ångra sig. Även om du skulle plugga i tio år till så har du ändå över 30 år kvar att arbeta innan du går i pension. TRETTIO ÅR liksom. Så kör bara! Och se inte ”struntutbildningen” som något bortkastat. Tänk på allt det gav dig. Om inte kunskap, så kanske vänskap? Sen tror jag att utbildning på CV:t alltid ger en fördel oavsett om den är kopplad till arbetet man söker eller inte.
Hur vet man om man verkligen borde satsa på någon? Vissa dagar känner jag mig 100 % säker att jag vill ha just honom, och andra dagar är så tveksam…tycker han beter sig omoget osv. Vad har du för tips?
– Jag tror nog det är vanligt att känna så. Man är inte riktigt lika kär alla dagar. Om det positiva 100-procentiga väger upp det tveksamma ska du köra. Annars inte.
Vad är bästa botemedlet mot skrivkramp? Jag har perioder när jag kör fast helt och hållet och inte vet hur jag ska ta mig ur det.
– Tre tips: 1) Sov på saken. Alltså skit i det och gå och lägg dig eller gör något annat, när du sätter dig ner och försöker igen kanske det har släppt. 2) Ha inte så stora krav på dig själv och bara skriv. Har du tur kanske det kommer något bra. 3) Skapa utrymme för att tänka. Ofta när vi tar en paus gör vi hjärndöda aktiviteter som inte låter hjärnan jobba, som att kolla Facebook, Instagram och chatta med folk. Om du istället åker buss, diskar eller duschar och lämnas du med dina tankar och då kanske någon idé hoppar fram.
Vad ska man göra om man inser att man inte har full kontroll på vad som hände i Colombia 1642 och man inte hittar information NÅGONSTANS och alla colombianer man stalkat VÄGRAR SVARA och Google inte är ens vän och bibliotekets facklitteratur är UNDERMÅLIG och man till och med kontaktat professorer på flera universitet och man FORTFARANDE inte får ett tillfredsställande svar på denna fråga som håller en vaken om nätterna?
– Ge INTE upp. Jag känner på mig att du är NÄRA att hitta svaret. Du måste KÄMPA. Jag TROR på dig.
Jag kan få ångest över världens minsta sak och jag får inte bort det! Sjukt irriterande för min hjärna typ tvingar mig att tänka på det och förstora hela saken…väldigt luddig förklaring men har du tips hur man kan få bort sånt?
– Åh, jag är likadan. Jag brukar göra såhär: Jag tillåter mig själv att ha ångest så mycket som jag bara kan och ältar sönder situationen. Och sen förbjuder jag mig själv att någonsin ha ångest över det igen. Jag blir ”färdig” med det helt enkelt. Prova!
Jag är fortfarande sjuk och vet inte vad jag ska blogga om förutom huvudvärk, feber och stackars mig buhuuuu.
Så jag tänkte att vi kör en omvänd frågestund. Det blev ju uppskattat sist.
Alltså: Ni ställer frågor om er själva och inte om mig. Så svarar/ger jag råd bäst jag kan.
Jag mår fortfarande sådär. Förkylningen från helvetet har besökt mig. Jag nyser cirka tjugo gånger i timmen och har ont i ögonhålorna. Jag måste, måste, måste bli frisk tills imorgon. Annars får jag gå till skolan såhär och det känns inte superskoj.
Jag är hos min pojkvän, men känner mig för sjuk för att åka hem. Det roliga är att han inte ens är hemma. Han är hos en kompis och ska se Superbowl. Men det är nog lika bra att jag får ligga här som ett vrak i min ensamhet
Jag lovar att min näsa säkert dubblat storlek efter allt nysande. Men det syns inte, min mobilkamera är allt bra snäll alltså.
Jag såg denna film för några månader sedan och har tänkt på den sedan dess. Ni måste bara se den! Låt er inte skrämmas av att den är på italienska och ge den ett försök även om den inte verkar bra i början.
La vita é bella heter den på italienska (livet är underbart på svenska och life is beautiful på engelska).
Jag läste också nyss att huvudrollsinnehavarna är gifta i verkligheten. Åh! Så fint!
Förlåt att jag dissat er idag. Jag har legat under täcket hela dagen och frusit samtidigt som jag svettats. Hatar feber! Jag är så glad över att jag är sjuk över helgen och förhoppningsvis är frisk nog att gå till skolan på måndag och slipper missa något. Snacka om kontrast till när man var yngre och ville vara sjuk från skolan. Det fanns ju inget mer ovärt än att vara sjuk över en helg.
Survivalkit:
Plus nässpray som min braiga pojkvän är iväg och köper as we speak.
Idag gjorde jag lasagne. Jag freestylade lite och det blev mycket lyckat. Nu har jag mat för ett år framöver dessutom. Bra grejer.
Denna fredagskväll ska jag inte göra ett skit. Jag känner mig fortfarande lite sjuk och har ont överallt. Ännu en gång är jag tacksam över att jag opererat bort halsmandlarna, om inte så skulle jag vara jättesjuk. Det räckte med att jag nös så blev halsmandlarna två fotbollar.
Nåväl. Nu ska vi se ”We’re the Millers” Någon som sett? Är den bra? Jag har bara sett bloopern med Jennifer Aniston. Love it.
Snabbrecept på awesome salladsdressing: Olja (typ olivolja), lite balsamvinäger och italiensk salladskrydda. Snåla inte med kryddan. Den skär sig, men dont worry, rör runt lite innan du ringlar på bara. Eller blanda rätt i sallden.