Vilken daaaag. Vi flyttar och flyttar. Stackars min kropp alltså. Det är inte så tunga lyft, men det är så mycket. Fram och tillbaka, packa ner, tejpa lådor, rulla lastpallar, tömma hyllor. Förstår ni hur mycket grejer en e-handel har? Det är helt galet. Men det är faktiskt kul med ett fysiskt tillfälligt jobb. Tiden går så fort? Det kändes som att det var rast hela tiden och sen skulle jag åka hem. Dessutom kan man ju se det som gratis gympass. Vet dock inte hur väl det går ihop med att jag bokstavligen levde på kakor idag…
Jag hoppade direkt in i duschen efter att jag kom hem och nu sitter jag i soffan, väntar på fotbollen och har så ont i fötterna. Tänker tillbaka på mina BK-tider då jag hade det så i 12-timmars pass. Vilken hjälte jag var alltså. Ni också förresten! Vet att jag inte är ensam.
Så mysig dag jag haft idag. Det känns som att det är sådana dagar jag väntat på hela livet. Låter kanske knäppt eftersom vi gått hemma hela dagen, jag har jobbat och jag har till och med städat toaletten (!!!). Men det är så mysigt att vara två. Att gå och fixa med sitt eget, att någon sitter bredvid när man fakturerar, att få en kopp kaffe serverad lite spontant och att laga middag ihop.
Någon frågade om vi alltid är uppklädda när vi är hemma. Svaret är nej, verkligen inte. Jag ser oftast ut såhär och ännu oftare minus smink och med håret i tofs också, men när denna bild togs hade vi precis varit ute. F har också oftast mysiga kläder på helgen. Han har dock inget direkt behov av att byta om, exempelvis när han kommer hem från jobbet så eftersom många bilder tas på vardagar så har han skjorta eller liknande på sig. Jag byter dock oftast om. Hatar att ha jeans, bh och smink på mig hemma.
Idag är vi randiga.
Samma person frågade också om våra matbilder är arrangerade. Och ja. De är superarrangerade. Vi äter inte alltid mat fint dukat. Vi gör det ändå ganska ofta om jag ska vara ärlig, men mycket är till för bildens skull. Jag uppskattar verkligen dessa frågeställningar för det får mig att reflektera lite. Jag menar hur himla knäppt är det inte att jag ber F ta bort fula förpackningar (han håller alltså dem upp i luften just när jag tar bilden och sätter ner dem igen efteråt….) och vända och vrida på saker för bildens skull egentligen? Nog för att det är trevligt när bilderna är lite mer bildsköna, men det är trevligt när saker visas upp helt äkta också. Jag är dock väldigt bloggskadad. Jag lägger alltid upp mat väldigt fint, oberoende på om det ska fotograferas eller inte. Jag får ofta kommentarer om det från vänner och bekanta ”oj, det märks att du bloggar”. En gång pratade mina kollegor om att man kan jobba som matstylist och jag svarade ”Jag är typ det. Jag har inte ätit varm mat sedan 2008”. Haha.
Nåja. Nu har vi precis ätit mat och ser på Frankrike som spelar mot Schweiz. Alltså vad händer med tröjorna? Hur dålig kvalité är det egentligen? Är det någons tröja som är hel fortfarande?
Jag som har skrutit så mycket om hur jag och F aaaaaldrig sitter framför tvn och äter och att det inte hänt en enda gång sedan vi träffades.
Hehe. Ja.
Sen hände fotbolls-EM.
Om jag ska vara ärlig så är det lite skönt ändå. Jag uppskattar verkligen att han är så mån om att vi ska sitta ner, prata med varandra och att han alltid vill höra om min dag och sådär. Men ibland är detta rätt nice också. Tack fotbollen för ett litet osocialt avbrott.
Jag var på så dåligt humör igår, så jag orkade bara inte blogga. Först hade jag världens jobbigaste dag på jobbet. Vi är mitt i flytten och det är tusentals produkter som ska packas och flyttas. Jag är inte van vid att bli trött på det sättet på jobbet (fysiskt), så det tog hårdare än jag trodde.
Sen skulle jag åka hem och Skånetrafikens val av resväg var helt sjuk. Jag vet att de ofta inte väljer det bästa alternativet, men igår var jag för trött för att kolla upp det, så jag bara gjorde som appen sa. Stort misstag. Hamnade ute i ingenstans och fick gps:a mig fram till tågstationen som appen tyckte jag skulle gå till på fyra minuter. 1,4 km bort låg den! Det tar knappast fyra minuter att gå, så jag fick mig en promenad för att sedan vänta på nästa tåg för att åka till Lund och sedan tog jag mig hem därifrån. Sista delen av resan gick bra, men ni skulle sett mig när jag hoppade av bussen och skulle hitta tågstationen mitt ute i ingenstans. Där gick jag längs landsvägen i regnet, jag hade ingen jacka och jag grät och frös. Telefonen var på väg att dö, gps:en fungerade inte riktigt och jag tyckte så synd om mig själv. Haha.
Såhär ser det ut vid ingången nu. Kaoooz.
Alla hyllor är snart tomma. Det går undan!
Cheferna tyckte lite synd om oss och bjöd på finfika.
Kände spontant att jag lätt kan flytta varje dag om det ser ut såhär på rasten.
Det är kaos på jobbet nu, men inte alls på det sättet man kanske tänker, utan flyttkaos. Inte nog med att jag precis flyttat privat så ska jag flytta på jobbet också. Haha, stackars mig. Nej, det är faktiskt jättekul att få vara med om det. Vi växer så nu ska vi flytta till ett lager som nästan är dubbelt så stort! Vi har förberett oss i flera månader och min chef har worked her magic med inredning, färger och detaljer på nya stället och jag längtar verkligen, i huvudet jobbar jag redan där. Det kommer bli amazing!
Idag packade vi ner det sista från vårt kontor som inte är absolut nödvändigt för fredagens arbete. För några månader sedan satt faktiskt jag och Ida i varsitt kontor, men under julen kom vi fram till att det är mycket bättre och enklare att sitta tillsammans. Det ger så otroligt mycket att kunna bolla hela tiden istället för att stämma av saker på mejl. Så i den nya lokalen kommer hela marknadsavdelningen sitta tillsammans, jag tror det kommer bli jättebra! Men det nuvarande kontoret blev så tomt idag. Kändes så sorgligt. Men ni vet ju att jag har seperationsångenst deluxe. Börjar seriöst gråta när jag tänker på att ”det är sista gången jag går till denna lokal”, ”det är sista gången jag åker denna buss”, ”det är sista gången jag lunchar på detta ställe”, ”det är sista gången jag går på toaletten här”. Haha. Är ju inte frisk. Men jag fann en ljusglimt. Jag och Ida upptäckte nämligen att den tomma vita väggen blev den ultimata selfieväggen. En helt tom vägg liksom. Så vi snapchattade sönder.
Jag känner mig så väldigt osomrig. Det är juni och jag funderar ibland på att ta vinterjacka?? Varje gång jag kommer på att det faktiskt är juni nu känns det jättekonstigt. Jag kör en liten bomb med bilder från arkivet för att hitta rätt stämning. Woho!
Spontan känsla efter alla bilder: Jag vill bli blond igen!!!! Alltså neeej. Har kämpat så. Kan ni inte snälla talk me out of it?
HUR lyckas du sminka dig fint på tåg?! Tell me the secrets, haha! Jag har testat otaliga gånger, framförallt på spårvagn dock, men det är ju mer eller mindre detsamma? Men liksom… Det skakar och hållet på, och det slutar med att jag har smink lite varstans. Speciellt eyeliner och mascara??? Wow, seriously, I’m impressed, haha! Vill också kunna 😀
– Haha! Övning ger färdighet. Nej, men på vissa fordon är det i princip omöjligt. Jag kan inte applicera eyeliner eller mascara i bil eller buss, eller jag KAN, men det är inte lätt. Tåg går däremot bra för det är mer stabilt. När jag sminkar mig på bussen gör jag svårare steg som t.ex. eyeliner vid rödljus och andra stopp och tar de mindre svåra stegen när bussen kör 🙂
Nu behöver jag tips från coachen, det vill säga dig. 😉 Jag och min pojkvän har funderat att flytta tillsammans till en gemensam lägenhet i hans hemstad, där jag knappt känner någon. Han har ännu inte flyttat hemifrån (21 år) och jag har nyss flyttat hem till föräldrarna igen från studieorten. Men hur vågar man flytta ihop? Vi har varit tillsammans i snart tre år men ändå är vi båda jättenervösa över detta skede i livet. Mina tankar svänger mellan att det ska bli superkul till att jag får en klump i halsen och magen av nervositet. Hur vet man att man gör det rätta valet? Tack för en bra blogg! <3
– Åh, bra fråga. Jag tror faktiskt inte att man kan veta det. Man får helt enkelt testa. Det är stor skillnad på att bo ihop och att inte bo ihop och det tillkommer en massa nya irritationsmoment och ”problem”. Även om man varit tillsammans länge tror inte jag att det är en försäkring på att det kommer hålla, och tvärtom. Ni får testa helt enkelt! Finns det ingenstans ni kan testbo? Om hans föräldrar eller dina föräldrar ska åka på semester i sommar kanske ni kan låna huset/lägenheten och bo där tillsammans en vecka? Vore ju ett bra sätt att få testa på det lite oskyldigt 🙂 Lycka till hur som helst! Det löser sig <3
Hej. Hur går det med din stalker nuförtiden? Jag tycker att du inte har skrivit om honom på länge. Du skrev ett inlägg 2014 efter rättegången att om han skriver en till kommentar så publicerar du hans namn. Skrev han en till kommentar? Vad hände? Jag började fundera på detta och blev nyfiken på om du slapp av med honom för gott. Tyckte så synd om dig då du förlorade rättegången och minns att jag inte förstod hur de inte kunde se honom som skyldig 🙁 (förstår inte ännu heller)
– Nej, Anders Uhrbom håller fortfarande på. Inte lika mycket, men han har inte slutat. Det senaste han skrev var det här. Valde att godkänna en kommentar för en gångs skull:
Jag misstänker också att en person som utger sig för att heta något annat (Maria) är Anders, men är inte säker. Godkänner inte den personens kommentarer heller. Nej, jag förstår inte heller. Men för att förklara: de såg honom som skyldig och han dömdes först i Tingsrätten. Men sedan överklagade han till hovrätten och de friade honom. Det beror på att det ännu inte finns några klara riktlinjer och lagar kring förföljelse på Internet, och för att man inte kunde bevisa att alla kommentarer samt kontaktförsök var från honom. Man kunde bevisa de flesta och man kan anta att alla är från honom, men när det gäller vårt rättssystem måste det ju finnas solklara bevis. En ip-adress, exempelvis, räcker inte. Polisen som gjorde utredningen lade ner måååånga timmar på att bevisa att kommentarerna kom från Anders och lyckades bara med ungefär 300 stycken. Han hade kontaktförbud, men började höra av sig igen så fort det upphörde. Jag fick inte igenom ett nytt eftersom kontaktförsöken numera inte är lika intensiva och kränkande. Dock kan jag känna att det är just det som är mest kränkande, att han hör av sig trots att han VET (herregud, vi har suttit på rättegång och allting) att jag inte vill ha med honom att göra. Så det som egentligen stör mig nu vad gäller hela grejen är att han fortsätter bara för att ”han kan”. För att visa för mig att gör som han vill.
Vad fint och mysigt ni verkar ha det du skrev ju förresten att du och din kille träffades via tinder och att det inte klickade direkt, varför bestämde du dig för att ändå ge det en chans till? Puss på dig och ha en härlig söndag
– Det var egentligen inte så att det ”inte klickade”. Det var varken eller. Jag var liksom inte mottaglig. Jag var inte redo för att träffa någon när vi sågs de två första gångerna. Det var väldigt trevligt och absolut inte något fel på någonting. Det rann ut i sanden och jag hörde inte av mig mer. Men sen gick det lite tid, jag kom till insikt med vissa saker och tänkte att jag borde ge det en chans till. Jag hörde av mig igen och som tur är ville han träffa mig igen 🙂 <3
Hej! Kan du inte berätta mer angående om hur det går med ditt körkort? Kram 🙂
– Det går bra. Det går dock sjukt segt eftersom att jag, som ni vet, jobbar heltid och åker hemifrån 06.20 och kommer hem 18.10 om dagarna. Det finns ingen tid att gå på körskola. Jag funderar på att helt enkelt boka privat uppkörning. Folk avråder från det, men vad ska jag göra liksom? Tänker yolo. Det får bara gå.
Är det inte dags att du slutar snapchata och filma när du kör bil? Och dessutom övningskör. livsfarligt
– Haha say what? Det har jag aldrig gjort. Är det inte dags att sluta dra egna slutsatser och kanske fråga en person innan du anklagar, eller eventuellt dra logiska slutsatser själv? Dvs att det kaaaan ju vara så att någon annan kör om jag snapchattar från bilen.
Jag har ett problem. Ett ganska jobbigt problem. Jag bara önskar att jag kunde få svar på detta. Hur du skulle göra i min situation. Du skulle kunna svara på detta i bloggen eller podden du bestämmer. Men iallafall över till mitt problem. Ska försöka hålla detta så kort som jag kan. Just idag är jag tillsammans med världens finaste pojkvän. Vi har snart varit tillsammans i 1.5 år och vi har det så kul tillsammans. Jag älskar honom så mycket. Men om vi går tillbaks i tiden ca 2.5 så snackade jag väldigt mycket med en annan kille.. Dag in dag ut. ( på Facebook/snapchat osv) ungefär. Vi träffades då och då men det blev inte ofta. Och när vi väl sågs så hade vi det trevligt. Det var som vi var på G. Vi flirtade lite med varandra men vi låg aldrig med varandra/ kysste varandra osv. Inget sånt. Men iallafall jag gick i tvåan och han gick i trean detta var i slutet av tvåan. Alltså under vårterminen men iallafall. När han tog studenten så hade vi inte längre kontakt. Vi bara gled ifrån varandra.. Jag glömde bort honom och gick vidare. Och idag har jag alltså en pojkvän. Den här dåvarande killen har jag ju inte haft någon kontakt med alls sen studenten där tills nu. helt plötsligt för tre månader sen så började han Snapa mig då ich då. Jag svarade på några men inte alla.. Jag börjar genast tänka att han ville få kontakt igen. Bli på G osv. Men inget mer händer. Men häromveckan. Så skriver han på Facebook och frågar om jag vill ses nån dag och ta en glass. Här kommer min ångest och äntligen min fråga. Ska man träffa honom? Och vara tydlig redan nu och säga. Jag har pojkvän men vi kan göra det som vänner? Jag vet ju inte vad han vill.. Som vänner eller för att kunna bli något. Eller ska jag bara svara jo gärna. Men det känns drygt mot min kille att träffa honom för det är ändå typ som ett gammalt ex till mig även fast vi inte hade något intimt. Pga inte så kul för min pojkvän att jag träffar någon som jag varit på G med. Gaah jag har panik och behöver verkligen din hjälp. För har så många följdfrågor på det där. Vet inte vad jag ska göra.. Så jobbigt. Snälla hjälp.
– Alltså jag känner spontant att nej, det är inte okej. Varför ska du träffa honom? Det känns ju inte direkt som att ni har någon vänskap, utan det var ett ragg som inte blev något mer. Hade det känts bra för dig om din kille träffat en tjej som haft haft samma relation till? Jag tror inte det. Nej, jag tycker du ska låta bli. Misstänker att det bara kommer drama och svartsjuka ur det hela samt kommer sätta dig i en jobbig sits. Det är det inte värt. Kram! <3
