Jag stressade hem till mamma och råkade tappa min hår-olja-produkt-grej i golvet i all hast. Klantig som jag är. Glas och kakelgolv är ingen bra kombination, kan inte tillverkarna börja förstå det?
Ville ha på mig min pälsmössa, men hittade den inte någonstans. Det är så varje sommar. Man tror aldrig att det ska bli vinter igen, så man gömmer de där vinterkläderna på ställen man aldrig tittar. Det blev en svart mössa och jag har faktiskt inte rosa läppstift, även om det ser ut så.
”Varför är du så tidig”, frågade mamma och jag förstod ingenting. ”Vaddå tidig? Jag är ju sen?”. Men jodå. Jag hade glömt ställa om till vintertid och var därför en timme tidig.
Mimmi var fin som vanligt.
Det blev LCHF-mat.
…och jag avslutade med att fylla på kolhydratsnivån.
Nu måste jag städa. Kan. Inte. Skjuta. Upp. Det. Längre.
Den där signaturen längst ner på min sida i Veckorevyn. Ni ska bara veta hur länge jag övat på den.
Jag minns då för fyra år sedan när jag fått mina första tusen läsare. Jag var lyrisk! Varje gång skolan samlades i aulan tänkte jag att mina bloggläsare var lika många som alla i aulan. Så många var de! Så jag gick hem och övade på min signatur. Tänkte att det skulle komma till användning.
Men den kom aldrig till användning. Aldrig har jag fått skriva den någonstans. Inte ens när de där tusen förvandlades till hundratusen fick jag skriva den.
Jag älskar att handla på lördagskvällar. Man är helt ensam och det känns som att man äger affären. Jag brukar låtsas att jag är en superstar och att de har stängt av affären bara till mig.
Sen såg jag det här och började gråta (okej, det gjorde jag inte) (finns gränser på hur även jag beter mig i offentliga miljöer) (även fast där inte var någon).
Men sen såg jag den här och det kändes okej igen. Jag har hört att lightsorten är godare och tänkte därför testa. Annars håller jag mig alltid borta från aspartam och allt vad det heter. Min mamma dejtade ett hälsofreak en gång som har skrämt livet ur mig vad gäller allt sånt där. Kanske tur det.
Men istället för att deppa och typ panta burkar för att ha råd att gå till frisören hänvisar jag till dessa tjejen och hävdar numera att det är MENINGEN att mitt hår ska se ut såhär.
