Tänkte på en sak, du är 24 år (jag me) ingen av oss har körkort, har du ÅNGEST över det? Jag har, men jag har verkligen inte tid just nu att ta körkortet. Mycket plugg som tar min tid… Vad ska man göra?!?! Ha det bäst! Din blogg e grym kramar
Svar: Haha. Den eviga körkortsfrågan. ”Du är 24 år…du har till och med ett eget företag för guds skull, VARFÖR har du inget körkort?”. Jag vet inte. Nog mest för att jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt. Hela teori-grejen alltså. Då mamma inte har bil (finns ingen jag kan låna) och jag själv inte planerar att köpa bil har jag inte haft ett behov av det och inte känt mig särskilt motiverad.
Men jag får väl ta tag i det nästa år när jag åtminstone vill ha alternativet att kunna köra/köpa bil. Jag vet ju aldrig var jag jobbar eller var jag hamnar. Så som svar på din fråga: nej, jag har inte ångest.
Och tips till dig när du får frågan: Säg att du bryr dig om miljön. Att det är bättre att åka kollektivt och blabla. Släng gärna på med lite statistik och så också. Ska man vara tjugofyra år och en loser utan körkort kan man väl få vara lite goodguy också, liksom.
Det känns som att jag håller på att bli sjuk igen. Jag som trodde att jag lyckades ducka det. Hoppas verkligen inte, för jag har viktiga saker att göra denna vecka. Bland annat ska jag föreläsa för första gången någonsin på fredag. På ENGELSKA dessutom. Är duktigt nervös över den biten. Mer om det när det närmar sig.
Just nu diskuterar vi etiska dilemman på föreläsningen. Verkar som att jag har lägre moral än cirka alla i klassen. Känns bra.
Varje måndag är jag så himla duktig. Jag skriver veckans to-do. Jag storhandlar. Jag städar. Gör matlådor. Ja, idag rostade jag till och med min egen müsli. Ni hör ju. Värsta detta-är-den-första-dagen-för-resten-av-mitt-liv-tänket.
Har jag tur så håller det i sig till typ onsdag. Sen är jag hopplös igen.
Vet inte varför bilden blev så gul, men i alla fall: fläskfilé! Gott eller gott? Jag tycker gott.
Innan och efter rostning i ugnen. Jag blandade honung med vatten och ringlade över, sen var plåten inne i ugnen på 175 grader ungefär tjugo minuter. Jag rörde runt med jämna mellanrum.
Min rostade müsli plus hackad mörk choklad, kakao nibs och mer kokos. Man måste ju älska kokos. Det blev verkligen jättegott! Det bästa är att jag valt ut alla ingredienser själv, så slipper jag russin och annan skit som affärerna envisas med att sälja i sina blandningar.
Jag har sålt en del av mina böcker från kurserna förra året till ettorna nu. Det känns verkligen som drugdealing.
Man möts upp, pekar lite diskret med blicken mot en folktom plats och sen drar man upp böckerna. Snabbt visar man att de är i okej skick och sen smusslar ettan fram pengarna. Man räknar sedlarna så fort man kan och tittar sig omkring lite typ så att ingen ser, Och sen går man därifrån som om man aldrig mött människan tidigare.
Sjukt att jag har böcker jag aldrig öppnat förresten. Kanske inte konstigt att jag hade problem med att klara tentorna den första terminen. En gång skrev jag en debattartikel ”baserat på en bok” efter att bara läst en enda sida i boken och fick VG. Det är skillat kan jag tycka.
Så mycket som vi åker tåg kan man tycka att Skånetrafiken borde införa någon typ av VIP-vagn så att vi hittar varandra på morgonen.
Förresten, om det är någon som missat mitt samarbete med Maybelline så titta HÄR och HÄR. Ni har fortfarande chans att testa deras Big Eyes mascara gratis.
Babyshowern blev lyckad! Eller åtminstone allt förutom våra fula cupcakes. Men vi har aldrig påstått att vi kan baka. Nåväl. Tanken var godare än cupcaksen blev.
Vi körde på ett gult och grönt färgtema, vilket kändes lite påskaktigt. Men det blev hur fint som helst. Stort tack till Kajsas mamma som öppnade upp sitt hem och lät oss styra och ställa lite som vi ville. Nu längtar vi bara på att bebisen ska komma ut. ♥
Här är några bilder. Anonyma sådana då jag inte vet vem som vill vara med här och inte.
Hunden Hugo tyckte det var spännande med alla dekorationer och förstod inte varför inte han fick leka med ballongerna. Sen blev han ledsen när han blev förflyttad till ett annat rum för att han spillde saft på absolut allt.
Vi skrev hälsningar på bodys. Jag hjälpte bebisens storasyster att skriva en hälsning. ”Vad vill du skriva”, frågade jag. ”Åh, vad skönt det ska bli att bli storasyster”, svarade hon. Hon fick signera själv också och skrev sitt namn baklänges och glömde några bokstäver. Tror ni att mitt hjärta smälte lite eller?
Vi fick klippa snöre och gissa hur stor omkrets magen hade, sedan mätte vi det med måttband. Jag missade med ungefär femton centimeter. Inte dåligt för att vara min första babyshower, tycker jag.
Vi hade tagit med bebisbilder på oss själva och sen fick Kajsa gissa vem som var vem.
Hon gissade min nästan först.
Sen hade vi barnmatsprovning, quiz och andra lekar. En så fin och lyckad dag!
Den här hälsningen skrev jag i gästboken. Ändå bra gissat med tanke på att jag inte alls vet varken längd eller vikt på en bebis egentligen va? Och nej, det är aldrig töntigt med dikter.
kramar
